Lena Nyman
Lena Nyman var en svensk skådespelerska med en lång och mångsidig karriär inom teater, film och TV. Hon är särskilt känd för sin genombrottsroll i filmen 'Jag är nyfiken, gul' och för ett omfattande samarbete med teaterregissören Alf Sjöberg.
Barndom och tidig karriär
Anna Lena Elisabet Nyman växte upp vid Lidnersplan i Kristineberg på Kungsholmen i Stockholm. Hennes föräldrar var konstnären Lennart Nyman och pälssömmerskan Margit Svensson. Redan som sexåring började hon på teaterskola, vilket satte igång en tidig och produktiv karriär. Hon gjorde sin filmdebut vid elva års ålder i den barnförbjudna thrillern Farligt löfte och medverkade samma år i filmen Luffaren och Rasmus. Därefter försörjde hon sig själv som skådespelare. När hon kom in på Statens scenskola 1964 var det mest för att få lugn och ro ett tag. Hon hade då redan hunnit medverka i flera pjäser på Dramaten och gjort ett flertal filmroller, vilket gjorde henne till en erfaren scenpersonlighet redan innan formell utbildning.
Teaterkarriär och samarbeten
Lena Nymans teatermeritlista sträckte sig från dramatiska roller till lättsamma komedier, och hon var engagerad vid både Dramaten och Stockholms stadsteater. På Dramaten spelade hon bland annat Polly i Tolvskillingsoperan 1969, Hedvig i Vildanden 1972, Pernille i Den jäktade 1974 och titelrollen i Medea 1986. Hon samarbetade i ett antal produktioner med regissören Alf Sjöberg, som hon i intervjuer sa var hennes favoritregissör. Många av deras teateruppsättningar gjordes också som TV-produktioner. Hon arbetade även med regissörer som Ingmar Bergman, både på teater och film. På Teater Brunnsgatan Fyra, som drevs av Allan Edwall, arbetade hon ett flertal gånger med sin nära vän, författaren Kristina Lugn. Hon samarbetade ofta och gärna med skådespelare som Ernst-Hugo Järegård, Margaretha Krook, Gösta Ekman och Allan Edwall, vilket skapade ett nätverk av konstnärliga relationer som präglade hennes karriär.
Filmgenombrott och revy
Lena Nyman blev en viktig del av svensk filmhistoria med genombrottet i den skandalomsusade filmen Jag är nyfiken, gul från 1967. Hon medverkade i många andra filmer med framträdande roller, som Ronja Rövardotter och Morrhår och ärtor. År 1973 överraskade hon som revyartist i Svenska Ords föreställning Glaset i örat på Berns. Hennes monolog Stadslollan blev något av en revyklassiker. Därefter följde många produktioner tillsammans med komikerduon Hasse och Tage, inklusive scenföreställningarna Svea Hund på Göta Lejon 1976 och Fröken Fleggmans mustasch 1982, samt filmer som Släpp fångarne loss, det är vår!, Picassos äventyr, Sopor och P&B. Detta visade hennes bredd, från samhällsengagerad film till renodlad underhållning.
TV, musik och författarskap
Utöver teater och film medverkade Lena Nyman i en mängd TV-produktioner. Bland dessa kan nämnas huvudrollerna i Lysistrate och Drottning Kristina, båda från 1981. Hon hade också framgångar som vissångerska. Hon gjorde skivor tillsammans med trubaduren Rune Andersson, som hon under några år på 1970-talet var gift med. På skiva har hon tolkat svenska poeter, främst Karin Boye i Berndt Egerbladhs tonsättning på albumet Ja visst gör det ont från 1976, och sjungit in barnvisor. Andra album inkluderar Var mig nära (1975), En refrängsångares själsliv (1977), Älskade (1978), Så länge du har lust (1985), Bloss (1997) och Min skattkammare (2000). År 2020 utgavs hennes dagböcker och brev i urval från åren 1962 till 1974, redigerade av filmaren Isabel Andersson. Materialet låg även till grund för filmen Lena, som hade premiär den 17 september 2021. En recensent noterade att dagböckerna är omöjliga att läsa utan att tänka på metoo, och hur det framgår hur hon retade sig på kvinnor som anpassade sig för män, samtidigt som hon kände sig som samma skrot och korn själv.
Priser och utmärkelser
Lena Nyman mottog ett flertal prestigefyllda priser under sin karriär. År 1968 tilldelades hon en Guldbagge för bästa skådespelerska för sin insats i Jag är nyfiken-filmerna. Hon fick Svenska teaterkritikers förenings Teaterpris 1972 och Svenska Akademiens teaterpris 1975. Hon vann Guldmasken som bästa kvinnliga skådespelare två gånger, 1991 för rollen i Skvaller och 1995 tillsammans med Yvonne Lombard och Mona Malm för I nöd och lust. År 2004 mottog hon medaljen Litteris et Artibus, 2006 Dramatens O'Neill-stipendium och 2009 Cornelis Vreeswijk-stipendiet. Denna rad av utmärkelser speglar både den offentliga och den konstnärliga erkännandet hon fick under hela sitt yrkesliv.
Senare år och eftermäle
Lena Nyman var under många år bosatt på Sveavägen i Stockholm, i hörnhuset vid korsningen Rådmansgatan. Hon avled den 4 februari 2011 efter en längre tids sjukdom, i KOL och Guillain-Barrés syndrom. Efter en begravningsgudstjänst i Adolf Fredriks kyrka i Stockholm den 7 mars gravsattes hon samma dag på Norra begravningsplatsen. Till hennes minne delar Lena Nyman-sällskapet årligen ut ett pris den 23 maj, vilket skulle ha varit hennes födelsedag. Priset, som delades ut första gången 2014 vid sällskapets bildande på hennes 70-årsdag, går till en skådespelare, artist eller konstnär som verkar i Lena Nymans anda. Det består av en flaska Dom Perignon, som var hennes favoritchampagne, och delas ut vid hennes grav. Priset är ett levande tecken på det bestående intresset för hennes konstnärskap.
Filmografi och bibliografi i urval
Lena Nymans filmografi är omfattande och sträcker sig från 1955 och framåt. Förutom de redan nämnda filmerna ingår i hennes verk titlar som Höstsonaten från 1978, där hon spelade en utvecklingsstörd dotter till karaktärer spelade av Ingrid Bergman och Liv Ullmann. Hennes teaterroller är dokumenterade i Dramatens rollbok. Som författare publicerades hennes Dagböcker och brev i urval 1962-1974 år 2020, redigerade av Isabel Andersson. Ytterligare läsning om hennes liv och karriär finns i boken Jag vill ju vara fri: en bok om Lena Nyman av Annika Persson, utgiven 2013. Hennes arkiv finns bevarat vid Musik- och teaterbiblioteket (Musikverket).
Vanliga frågor om Lena Nyman
Vilken var Lena Nymans genombrottsroll?
Lena Nymans genombrott kom med rollen i den skandalomsusade filmen Jag är nyfiken – gul från 1967. Filmen blev en viktig del av svensk filmhistoria och etablerade henne som en betydande skådespelerska.
Vilka teaterregissörer samarbetade hon med?
Hon samarbetade i ett antal produktioner med regissören Alf Sjöberg, som hon sa var hennes favoritregissör. Hon arbetade även med Ingmar Bergman, både på teater och film, samt med Bo Widerberg och Vilgot Sjöman på film.
Vann Lena Nyman några stora priser?
Ja, hon vann flera prestigefyllda priser. Hon fick en Guldbagge 1968, Svenska teaterkritikers förenings Teaterpris 1972, Svenska Akademiens teaterpris 1975, två Guldmaskar (1991 och 1995) och medaljen Litteris et Artibus 2004.
Var Lena Nyman även musiker?
Ja, hon hade framgångar som vissångerska. Hon gjorde flera skivor tillsammans med trubaduren Rune Andersson, som hon var gift med under en period, och har tolkat svenska poeter som Karin Boye på skiva, samt sjungit in barnvisor. Hennes diskografi inkluderar album som Ja visst gör det ont och Var mig nära.
Finns det ett pris uppkallat efter Lena Nyman?
Ja, Lena Nyman-sällskapet delar årligen ut Lena Nyman-priset den 23 maj. Priset, som delades ut första gången 2014 på hennes 70-årsdag, går till en skådespelare, artist eller konstnär som verkar i hennes anda och består av en flaska Dom Perignon, hennes favoritchampagne, som delas ut vid hennes grav på Norra begravningsplatsen.
Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-09-26.
