Ingrid Bergman

Familjebakgrund och barndom

Ingrid Bergman föddes i Stockholm som dotter till konstnären och fotografen Justus Bergman och Friedel Adler, som var född i Kiel i Tyskland. Föräldrarna gifte sig i Hamburg 1907. Innan Ingrids födelse hade de förlorat två barn, en dödfödd son och ett barn som dog efter några veckor, vilket gjorde Ingrid till deras enda överlevande barn. Vid hennes födelse bodde familjen på Strandvägen 3 i Stockholm, nära Kungliga Dramatiska Teatern, där fadern också drev en fotoaffär. Modern avled i gulsot 1918. I faderns fotoateljé väcktes hennes livslånga intresse för foto och film, och hon älskade att som barn klä ut sig och agera modell. När hon var tretton år dog fadern 1929, och hon tvingades flytta till sin ogifta faster, Ellen Bergman. Året därpå dog även fastern, och hon flyttade vidare till en farbror, Otto Bergman, och dennes hustru Hulda.

Inledning av skådespelarkarriär i Sverige

Ingrid Bergmans första kontakt med skådespeleriet var som sextonårig statist i Gunnar Skoglunds film Landskamp 1931. År 1933 blev hon antagen vid Dramatens elevskola. Hennes första riktiga filmroll kom 1935 i Sigurd Walléns film Munkbrogreven, där hon spelade mot Edvin Adolphson. Samma år följde flera roller i snabb följd. Hon spelade Astrid i Swedenhielms, medverkade i Ivar Johanssons Bränningar och i Gustaf Edgrens Valborgsmässoafton mot Lars Hanson och Victor Sjöström. Den film som kom att betyda mest för hennes karriär var Gustaf Molanders Intermezzo från 1936. Samarbetet med regissören Molander fortsatte omedelbart med filmen På Solsidan, även den från 1936, och sedan med En kvinnas ansikte 1938. Samma år gjordes också filmen Dollar. År 1938 medverkade hon även i den tyska filmen Kvartetten gifter sig.

Privatliv och övergång till Hollywood

Ingrid Bergman gifte sig 1937 med den blivande neurokirurgen Petter Lindström. De fick tillsammans dottern Pia 1938. Efter att den svenska filmen Intermezzo visats i USA, där hennes nordiska skönhet uppmärksammades, kontaktades hon av Hollywood-producenten David O. Selznick. Han erbjöd henne ett filmkontrakt, och 1939 kom hon till Kalifornien för att spela in den amerikanska versionen av Intermezzo, med Leslie Howard i rollen som professor Brandt. Hösten 1939 var hon dock fortfarande kontrakterad för medverkan i Per Lindbergs film Juninatten, så hon återvände till Sverige för detta sista åtagande för Svensk Filmindustri innan hon etablerade sig i USA.

Genombrott och etablering som Hollywoodstjärna

Bergman gjorde snabbt ett stort intryck på den amerikanska och internationella filmpubliken, som uppfattade henne som en ovanligt naturlig, sund och okonstlad skönhet. Hennes popularitet steg i rasande takt. Med rollen som Ilsa Lund i Michael Curtiz film Casablanca 1942, mot Humphrey Bogart, blev hon en stor internationell filmstjärna. År 1943 spelade hon rollen som Maria i Sam Woods film Klockan klämtar för dig mot Gary Cooper. För rollen som Paula i George Cukors film Gasljus från 1944 fick hon sin första Oscar för bästa kvinnliga huvudroll.

Hon spelade därefter mot Bing Crosby i Klockorna i S:t Mary från 1945, mot Gregory Peck i Alfred Hitchcocks Trollbunden samma år och gav en fin prestation med rollen som Alicia i Hitchcocks Notorious 1946, där hon för första gången spelade med Cary Grant. Under denna period inledde hon också en hemlig kärleksaffär med fotografen Robert Capa, som varade ett par år efter att de träffats i Paris 1945.

Konstnärlig kris och övergång till italiensk film

I slutet av 1940-talet började Ingrid Bergman känna en växande leda vid det fabriksmässiga filmarbetet i Hollywood. Hon fascinerades av den italienske filmregissören Roberto Rossellinis starka, neorealistiska filmer och sökte kontakt med honom, i jakten på den konstnärliga utmaning hon behövde. Bergman och Rossellini inledde ett förhållande samtidigt som hon fick en roll i hans film Stromboli 1950. Båda var redan gifta, och deras kärleksaffär blev en stor internationell medieskandal. I USA orsakade detta henne omfattande yrkesmässiga problem, eftersom ingen i Hollywood vågade ha med henne att göra. Till och med krav på bannlysning av hennes filmer höjdes. Senatorn Edwin C. Johnson höll den 14 mars 1950 ett långt anförande i USA:s kongress om henne, där han såg henne som en depraverad kraft. Han yrkade på att hon skulle förvägras vidare inresetillstånd till USA. Hon valde att inte återvända dit på flera år. Paret fick sonen Roberto Ingmar Rossellini och senare tvillingdöttrarna Ingrid Isotta Rossellini och Isabella Rossellini.

Arbete med Rossellini och frigörelse

Roberto Rossellini vägrade under deras äktenskap att låta henne arbeta med andra regissörer än sig själv. Hans produktioner blev varken konstnärligt eller ekonomiskt framgångsrika. Först när den franske regissören Jean Renoir erbjöd henne en annorlunda komediroll i Elena och männen 1955 lättade han på förbudet. Samtidigt inledde Rossellini under en filminspelning i Indien en kärleksaffär med en indiska, vilket ledde till att deras skilsmässa blev ett faktum 1957.

Trots den professionella isoleringen under italienska åren fick hon en ny stor framgång med rollen som Anastasia i filmen med samma namn från 1956, i regi av Anatole Litvak. Den gav henne sin andra Oscar för bästa kvinnliga huvudroll. Hon valde att inte själv komma till prisceremonin i USA, så priset mottogs av Cary Grant å hennes vägnar.

Tredje äktenskapet och senare filmroller

Åren 1958 till 1979 var Ingrid Bergman för tredje gången gift, den här gången med den svenske men internationellt verksamme teaterdirektören Lars Schmidt. Hon spelade ledande roller i ett par av hans teaterproduktioner och tillbringade somrarna på hans privata ö Dannholmen i den bohuslänska skärgården utanför Fjällbacka. Hon återvände till Svensk Filmindustri 1964 för rollen som Mathilde Hartman i Smycket, vilken ingick i episodfilmen Stimulantia.

Hennes filmkarriär fortsatte 1969 i komedin Kaktusblomman med Walter Matthau och Goldie Hawn. En stor framgång blev rollen som den svenskfödda Greta Ohlsson i Mordet på Orientexpressen 1974, som gav henne en tredje Oscar, denna gång för bästa kvinnliga biroll. Hösten 1977 gjorde hon rollen som den världsberömda pianisten Charlotte i Ingmar Bergmans film Höstsonaten.

Sista insatser, död och eftermäle

Bergman gjorde överraskande ytterligare en sista roll i tv-filmen En kvinna kallad Golda, där hon spelade Israels tidigare premiärminister Golda Meir. Filmen spelades in 1981 och visades för första gången i amerikansk teve i april 1982. Rollen gav henne postumt en Emmy Award och en Golden Globe Award. Ingrid Bergman avled i London på sin 67:e födelsedag 1982, efter en tids sjukdom i bröstcancer. Hon gravsattes med sina föräldrar på Norra begravningsplatsen i Stockholm, men merparten av hennes aska ströddes i havet vid Dannholmen utanför Fjällbacka.

I Fjällbacka är en byst rest till hennes minne, och det lilla torget vid hamnen är döpt till Ingrid Bergmans torg. Hon är en av de internationellt mest kända svenskarna och anses av American Film Institute vara en av de 50 främsta filmstjärnorna genom tiderna. Ett flertal dokumentärfilmer har gjorts om henne. Till 100-årsminnet 2015 hedrades hon på Filmfestivalen i Cannes, och Stig Björkmans dokumentärfilm Jag är Ingrid premiärvisades. Svenska Postnord och amerikanska US Postal Service utgav frimärken till minnet. År 2017 sattes en musikal om henne upp på Östgötateatern, som 2020 satts upp i omarbetad version i Jönköping.

Vanliga frågor om Ingrid Bergman

Hur många Oscarspris vann Ingrid Bergman?

Ingrid Bergman vann Oscar tre gånger. Hon fick priset för bästa kvinnliga huvudroll två gånger, för Gasljus 1944 och Anastasia 1956. Sin tredje Oscar vann hon för bästa kvinnliga biroll i Mordet på Orientexpressen 1974.

Vilka är Ingrid Bergmans mest kända filmer?

Hon är mest känd för rollerna som Ilsa Lund i Casablanca från 1942 och som Alicia Huberman i Alfred Hitchcocks thriller Notorious! från 1946. Av Amerikanska Filminstitutet rankas hon som den fjärde största kvinnliga stjärnan inom amerikansk film genom alla tider.

Vad orsakade den stora skandalen kring Ingrid Bergman på 1950-talet?

Skandalen uppstod när hon, redan gift med Petter Lindström, inledde ett förhållande med den italienske regissören Roberto Rossellini under inspelningen av Stromboli 1950, eftersom även han var gift. Detta ledde till omfattande negativ publicitet. En amerikansk senator höll ett anförande i kongressen och såg henne som en depraverad kraft, och det höjdes krav på att förvägra henne inresetillstånd till USA.

Vilka priser och utmärkelser fick Ingrid Bergman förutom Oscar?

Förutom sina tre Oscars vann hon flera Golden Globe Awards, för Gasljus, Klockorna i S:t Mary, Anastasia och postumt för En kvinna kallad Golda. Hon vann även två Emmy Awards, för tv-produktionerna Startime: The Turn of the Screw och postumt för En kvinna kallad Golda. År 1960 fick hon en stjärna på Hollywood Walk of Fame.

Vad gjorde Ingrid Bergman efter skandalen och italienska åren?

Efter skilsmässan från Rossellini 1957 gifte hon om sig 1958 med teaterdirektören Lars Schmidt. Hon återvände till filmarbete med andra regissörer, vilket ledde till Oscarvinnande roller i Anastasia och Mordet på Orientexpressen. Hon spelade också i Ingmar Bergmans Höstsonaten och avslutade sin karriär med en prisbelönt tv-film om Golda Meir.

Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-09-26.