Ellen Bergman

Uppväxt och utbildning

Ellen Bergman växte upp i ett strikt borgerligt hem i Värmland. Hon var dotter till direktör Gunnar Hollender och hans hustru Inger, född Lindman. Efter moderns andra äktenskap fick hon efternamnet Lundström. Redan tidigt drömde hon om att bli regissör, men på moderns inrådan valde hon en annan väg. Hon studerade dans och koreografi vid Mary Wigman Schule i Dresden mellan 1937 och 1939 med målet att bli danspedagog. Efter utbildningen arbetade hon vid Studioscenen i Stockholm innan hennes professionella bana tog fart.

Karriärstart och samarbete med Ingmar Bergman

År 1944 fick Ellen Bergman anställning som koreograf vid Helsingborgs stadsteater, som då leddes av Ingmar Bergman. Här inledde de ett tätt kreativt samarbete som kom att prägla flera uppmärksammade uppsättningar. Tillsammans gjorde de pjäser som Elsa Collins och Brita von Horns Aschebergskan på Widtskövle, Carl Erik Soyas Fan ger ett anbud och Hjalmar Bergmans Sagan. Utöver koreografin regisserade och skådespelade hon också i flera av teaterns produktioner under denna period. År 1944 gifte hon sig med fotografen Christer Strömholm, men äktenskapet var kortvarigt. Hon gifte om sig med Ingmar Bergman 1947, efter att de redan fått dottern Eva. Paret fick ytterligare tre barn: Jan och tvillingarna Anna och Mats. Den formella skilsmässan ägde rum 1952.

När Ingmar Bergman 1946 blev chef för Göteborgs stadsteater flyttade familjen till Göteborg. Premiärföreställningen av Albert Camus Caligula var en världspremiär som fick mycket beröm. Även om Ellen Bergman sällan nämns i samband med denna teaterhistoriska händelse, var makarnas samarbete fortsatt tätt. De gjorde tillsammans en mycket lovordad uppsättning av Jean Anouilhs Tjuvarnas bal i Göteborg. Hennes insatser som koreograf sträckte sig även till filmen, där hon 1949 arbetade med Alf Sjöbergs film Törst.

Teaterchef och egen scen

Ellen Bergman utvecklade en självständig karriär som teaterchef och regissör. År 1955 utsågs hon till chef för Karlstads teater. Mellan 1957 och 1959 arbetade hon som regissör och koreograf vid Uppsala stadsteater. Hon visade ett stort intresse för att skapa nya scener och mötesplatser. Åren 1961 till 1962 drev hon friluftsteatern Slottsskogsteatern. Mellan 1965 och 1969 ledde hon Atelierteatern, som var en scen för experimentell teater. Under hennes ledning fick flera av samtidens nya europeiska dramer sin Sverigepremiär på Atelierteatern, som också blev en språngbräda för många unga skådespelare.

På både Slottsskogsteatern, Atelierteatern och på Folkets Hus Teater på Järntorget satte hon upp barnteaterpjäser som hon själv hade författat. År 1974 skapade hon Göteborgs kammarteater på herrgården Stora Holm på Hisingen, där hon också bodde. Här kombinerade hon mat och avancerade teaterupplevelser på ett för tiden ovanligt sätt. Denna verksamhet varade fram till 1986.

Atelierteaterns betydelse och experiment

Atelierteatern, som Ellen Bergman ledde mellan 1965 och 1969, var en central scen för experimentell teater i Sverige. Teatern hade bildats redan 1951, men under hennes ledning fick den en särskild profil. Hennes mål var att introducera samtidens nya europeiska dramatik för en svensk publik. Flera moderna europeiska pjäser fick sin första svenska uppsättning på denna scen tack vare hennes arbete. Atelierteatern blev inte bara en plattform för ny dramatik utan också en viktig startplats för många unga och talangfulla skådespelare. Genom detta arbete bidrog hon betydligt till att bredda och modernisera det svenska teaterlandskapet under 1960-talet.

Engagemang för barnkultur och serier

Ellen Bergman var hela sitt liv djupt engagerad i barnkultur och arbetade för en förnyelse av barnteatern. Hennes verksamhet som danspedagog och koreograf låg till grund för ett populärt samarbete med serietecknaren Rune Andréasson. Åren 1950 till 1951 publicerades serien Tant Ellens dansskola i Göteborgs-Postens lördagsbilaga. Denna serie blev välkänd och spred hennes pedagogiska idéer till en bredare publik. Hon satte även upp barnteaterpjäser som hon själv skrivit på flera olika scener.

Inkluderande teater och socialt engagemang

Ellen Bergman verkade också för teaterverksamhet för personer med funktionsvariationer. Hon arbetade bland annat med barnpatienter på Sahlgrenska sjukhusets psykiatriska avdelning. År 1996 startade hon Teater med stol, en teatergrupp där alla skådespelarna var rullstolsburna. Detta initiativ visar hennes långvariga engagemang för inkludering och att göra scenkonst tillgänglig för alla. Hennes arbete inom detta område var pionjärarbete och föregick många senare insatser för tillgänglig kultur.

Göteborgs kammarteater och ett nytt koncept

Ett av Ellen Bergmans mest innovativa projekt var skapandet av Göteborgs kammarteater 1974. Teatern etablerades på herrgården Stora Holm på Hisingen, som också var hennes bostad. Konceptet var ny för sin tid, då det kombinerade avancerade teaterupplevelser med en måltid. Detta sätt att sammanföra scenkonst och gastronomi var ovanligt i Sverige och lockade en speciell publik. Verksamheten pågick i tolv år och lades ner 1986. Projektet visade hennes ständiga strävan efter att skapa nya och oförutsägbara konstnärliga uttryck och möten mellan olika konstformer.

Senare år, författarskap och aktivisme

På 2000-talet var Ellen Bergman en av dem som aktivt arbetade för rätten till dödshjälp. Tillsammans med sitt barnbarn, fotografen Lina Ikse Bergman, gjorde hon 2006 boken Tre frågor. I boken ställde hon frågor om åldrandet och döden till 48 personer. Hennes livslånga gärning inom kulturlivet belönades 1982 med Göteborgs Stads förtjänsttecken. Hennes bidrag dokumenteras i olika källor, bland annat i boken Hundrade och en Göteborgskvinnor från 2018 och i Svenskt kvinnobiografiskt lexikon.

Arv och eftermäle

Ellen Bergman dog i Stockholm 2007 och är begravd på Örgryte gamla kyrkogård. Hennes arbete som en expansiv och innovativ scenkonstnär, särskilt inom barnteatern och den experimentella teatern, har fått ett varaktigt erkännande. Genom sitt arbete med Teater med stol och på Sahlgrenska sjukhuset visade hon hur teater kunde vara en inkluderande kraft. Hennes pionjärinsatser inom områden som barnteater, teater för personer med funktionsvariationer och experimentell scenkonst har säkrat hennes plats i svensk teaterhistoria.

Vanliga frågor om Ellen Bergman

Vem var Ellen Bergman?

Ellen Bergman var en svensk regissör, koreograf, skådespelare och dramatiker, född 1919 i Göteborg och död 2007 i Stockholm. Hon var en pionjär inom barnteatern och experimentell scenkonst, och är känd för sitt långvariga engagemang för barnkultur. Hon var under en period gift med regissören Ingmar Bergman och samarbetade med honom professionellt under 1940-talet. Hennes karriär sträckte sig över flera decennier och inkluderade att vara teaterchef för Karlstads teater och ledare för Atelierteatern.

Var och när föddes Ellen Bergman?

Ellen Bergman föddes den 23 april 1919 i Göteborg. Hennes födelsenamn var Ellen Anna Hollender. Efter moderns andra äktenskap fick hon efternamnet Lundström. Hon växte upp i ett strikt borgerligt hem i Värmland innan hon flyttade för att studera dans i Dresden. Hon studerade dans och koreografi vid Mary Wigman Schule i Dresden mellan 1937 och 1939.

Vad gjorde Ellen Bergman tillsammans med Ingmar Bergman?

Ellen Bergman inledde ett kreativt samarbete med Ingmar Bergman när hon 1944 anställdes som koreograf vid Helsingborgs stadsteater, där han var chef. Tillsammans gjorde de flera uppmärksammade teateruppsättningar, som Aschebergskan på Widtskövle, Fan ger ett anbud och Sagan. När Ingmar Bergman blev chef för Göteborgs stadsteater 1946 flyttade paret dit, och de samarbetade även där, bland annat med en uppsättning av Tjuvarnas bal. De var gifta mellan 1947 och 1952 och fick fyra barn tillsammans.

Vilka teatrar ledde Ellen Bergman?

Ellen Bergman hade flera ledande positioner inom teatern. År 1955 utsågs hon till chef för Karlstads teater. Mellan 1957 och 1959 arbetade hon som regissör och koreograf vid Uppsala stadsteater. Hon drev även friluftsteatern Slottsskogsteatern 1961–1962 och ledde den experimentella Atelierteatern 1965–1969. År 1974 skapade hon Göteborgs kammarteater på herrgården Stora Holm på Hisingen, en verksamhet som varade till 1986.

Vad är Ellen Bergman känt för inom barnteatern?

Ellen Bergman är känt för ett starkt och långvarigt engagemang för barnkultur och barnteater. Hon satte upp barnteaterpjäser som hon själv skrivit på scener som Slottsskogsteatern, Atelierteatern och Folkets Hus Teater. Hennes verksamhet som danspedagog låg till grund för serien Tant Ellens dansskola, tecknad av Rune Andréasson, som publicerades i Göteborgs-Posten 1950–1951. Hon arbetade också med teater för barn med funktionsvariationer och startade 1996 Teater med stol, en grupp för rullstolsburna skådespelare.

Vilket pris fick Ellen Bergman och vilken bok skrev hon?

Ellen Bergman tilldelades Göteborgs Stads förtjänsttecken år 1982 för sin livsgärning. Tillsammans med sitt barnbarn, fotografen Lina Ikse Bergman, gav hon ut boken Tre frågor år 2006. Boken handlar om åldrandet och döden och bygger på frågor som ställdes till 48 personer. Boken speglade hennes engagemang under senare år för frågor om dödshjälp och värdighet i livets slutskede. Hon var på 2000-talet en av dem som aktivt arbetade för rätten till dödshjälp.

Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-10-04.