Casablanca

Handling och miljö

Filmen utspelar sig i december 1941 i den Vichyregimen-kontrollerade staden Casablanca i Franska Marocko under andra världskriget. Huvudpersonen Rick Blaine, spelad av Humphrey Bogart, är en cynisk amerikan som driver Rick's Café Américain, ett populärt nöjesställe som lockar allt från flyktingar till korrupta och tyska tjänstemän. Ricks neutrala världsbild sätts på prov när hans gamla kärlek Ilsa Lund, spelad av Ingrid Bergman, oväntat dyker upp i sällskap med sin make Victor Laszlo, en tjeckisk motståndsledare spelad av Paul Henreid. Paret är desperata efter att fly från Casablanca för att Laszlo ska kunna fortsätta sin kamp mot nazisterna. Deras möjlighet hänger på två särskilda genomresebrev som Rick har i sin ägo. Filmen följer Ricks inre konflikt när han måste välja mellan sin egen kärlek till Ilsa och att hjälpa henne och hennes make, en moralisk handling som skulle gynna den allierade krigsansträngningen. Den politiska spänningen i staden personifieras av den korrupte poliskaptenen Louis Renault och den tyske majoren Strasser.

Tillkomst och produktion

Casablanca bygger på den opublicerade pjäsen Everybody Comes to Rick's av Murray Burnett och Joan Alison. Warner Brothers köpte rättigheterna till pjäsen för 20 000 dollar. Manusarbetet var komplext och involverade flera författare. Bröderna Julius och Philip Epstein skrev den första delen av manuset innan de lämnade projektet för att arbeta med Frank Capras propagandaserie Why We Fight. Howard Koch tog då över och lade till mycket av skådespeleriet, medan Casey Robinson senare gjorde en ej officiellt krediterad omarbetning där han lade till de flesta romantiska scenerna. Bröderna Epstein återvände sedan för att slutföra arbetet.

Inspelningen skedde huvudsakligen på Warner Bros. Studios i Burbank mellan maj och augusti 1942. Filmen var en ren studioproduktion. Manuset var fortfarande under utveckling under inspelningens gång, vilket skapade osäkerhet bland skådespelarna. Ingrid Bergman uttryckte irritation över att filmskaparna inte verkade veta hur filmen skulle sluta, och ingen visste om Rick och Ilsa skulle bli tillsammans förrän slutscenen filmades. Humphrey Bogart kallades tillbaka en månad efter inspelningens slut för att dubba sin sista replik. Av kostnadsskäl användes miniatyrer av papp för flygplanet i slutscenen, och dimman användes för att dölja dess utseende.

Tema och symbolik

Casablanca är mer än en romantisk berättelse, den är en film med tydliga propagandainslag som skapades under andra världskriget. Den handlar om att övervinna personligt självintresse för en större sak, vilket illustreras genom Ricks slutgiltiga val. Filmen använder sig av symbolik för att förstärka sina budskap. Ett lothringenkors används som förknippat med den franska motståndsrörelsen. I en scen sparkar Rick till en flaska med Vichyvatten, en tydlig gest mot Vichyregimen som samarbetade med Tyskland. Denna scen klipptes bort när filmen visades i Sverige. Musiken spelar en central roll, särskilt låten As Time Goes By, som blir en återkommande symbol för Ricks och Ilsas förflutna kärlek i Paris. En annan kraftfull scen är den där Laszlo beordrar orkestern att spela den franska nationalsången La Marseillaise för att överrösta de tyska officerarnas sång, en scen som fångar den patriotiska kampen och som fick publiken i cafét att sjunga med.

Skådespelare och karaktärer

Humphrey Bogarts porträtt av den cyniske men slutligen heroiske Rick Blaine blev en av hans mest kända roller. Ingrid Bergman gestaltar Ilsa Lund med en blandning av styrka, sorg och kärlek som gör hennes inre konflikt trovärdig. Paul Henreid spelar den principfaste motståndsledaren Victor Laszlo. Den stora skaran biroller bidrar starkt till filmens atmosfär. Claude Rains spelar den charmigt korrupte poliskaptenen Louis Renault, Conrad Veidt gestaltar den hårde tyske majoren Strasser, medan Sydney Greenstreet och Peter Lorre spelar giriga affärsmän och småskurkar. Dooley Wilson spelar Sams roll som Ricks lojale pianist och vän. Rollistan är internationell och speglar den kosmopolitiska miljön i Casablanca. Från originalet med 16 talroller utökades antalet till 22 talroller och hundratals statister för filmen.

Mottagande och arv

Casablanca hade sin världspremiär i New York i november 1942 och släpptes nationellt i USA i januari 1943. Filmen blev en framgång, även om ingen inblandad förväntade sig att den skulle bli en sådan bestående klassiker. Den vann tre Oscars: för bästa film, bästa regi till Michael Curtiz och bästa manus efter förlaga till bröderna Epstein och Howard Koch. Den var nominerad i ytterligare fem kategorier, inklusive bästa manliga huvudroll för Humphrey Bogart och bästa manliga biroll för Claude Rains.

Filmens rykte har växt stadigt genom åren. Den placerade sig som nummer två på American Film Institutes lista över de bästa amerikanska filmerna 1998. År 1989 valdes den av USA:s kongressbibliotek till att bevaras i National Film Registry för att den är kulturellt, historiskt och estetiskt betydelsefull. Kritikern Roger Ebert har hyllat filmen som en av de allra främsta. Casablanca har gett upphov till många kända citat och dess temalåt As Time Goes By har blivit evigt förknippad med den. Filmen har refererats och hyllats i många senare verk, som Woody Allens Play It Again, Sam och Bröderna Marx En natt i Casablanca.

Kända citat och missuppfattningar

Casablanca är berömd för sina många minnesvärda repliker. Några av de mest kända är Ricks ord: 'Of all the gin joints in all the towns in all the world, she walks into mine' och 'Here's looking at you, kid'. Andra kända citat inkluderar Renaults 'Round up the usual suspects' och Ricks slutreplik till Renault: 'Louis, I think this is the beginning of a beautiful friendship'. En vanlig missuppfattning är att Rick säger 'Play it again, Sam' till pianisten Sam. Den exakta frasen sägs aldrig i filmen. Istället ber Ilsa Sam med orden 'Play it, Sam. Play "As Time Goes By" for old time's sake'. Senare i filmen säger Rick till Sam: 'You played it for her, you can play it for me! ... Play it!'. Felciteringen användes senare som titel för Woody Allens film från 1972.

Vanliga frågor om Casablanca

Vad handlar filmen Casablanca om?

Filmen utspelar sig i december 1941 i den Vichy-kontrollerade staden Casablanca. Den följer den cyniske caféägaren Rick Blaine, spelad av Humphrey Bogart, vars tidigare älskarinna Ilsa Lund, spelad av Ingrid Bergman, dyker upp med sin make Victor Laszlo, en tjeckisk motståndsledare. Rick hamnar i en konflikt där han måste välja mellan sin kärlek till Ilsa och att hjälpa paret fly med värdefulla genomresebrev för att Laszlo ska kunna fortsätta sin kamp mot nazisterna. Handlingens centrum är denna moraliska och romantiska dilemmaställning under krigets press.

Var och när spelades Casablanca in?

Huvuddelen av Casablanca spelades in på Warner Bros. Studios i Burbank, Kalifornien, mellan den 25 maj och den 3 augusti 1942. Filmen är en ren studioproduktion med undantag för en sekvens som filmades på Van Nuys Airport i Los Angeles. Inspelningen skedde alltså mitt under andra världskriget, och manuset var fortfarande under arbete medan filmen spelades in. Ingen av skådespelarna visste hur filmen skulle sluta förrän slutscenen filmades.

Vilken pjäs är filmen baserad på?

Casablanca är baserad på den opublicerade pjäsen 'Everybody Comes to Rick's' av Murray Burnett och Joan Alison. Warner Brothers köpte filmrättigheterna till pjäsen för 20 000 dollar. Julius J. Epstein och Philip G. Epstein skrev första delen av manuset innan Howard Koch tog tillfälligt över och lade till mycket av skådespeleriet. Bröderna Epstein återvände sedan för att slutföra arbetet, och Casey Robinson gjorde en ej tillkännagiven omarbetning där han lade till de flesta romantiska scenerna.

Vilken låt är känd från filmen och vem berättas spela den?

Den kända låten från filmen är 'As Time Goes By'. I filmen ber Ilsa Lund, spelad av Ingrid Bergman, pianisten Sam, spelad av Dooley Wilson, att spela den med orden 'Play it, Sam. Play "As Time Goes By" for old time's sake'. Senare i filmen tvingar Rick Blaine, spelad av Humphrey Bogart, Sam att spela den igen. Det vanliga felciteratet 'Play it again, Sam' sägs dock aldrig i filmen, men användes som titel för Woody Allens film från 1972.

Användes några speciella effekter i filmens slutscen?

Ja, av kostnadsskäl användes miniatyrer av flygplansbesättning och flygplan av papp i filmens slutscen vid flygfältet. Dimman som syns i scenen var till för att dölja det inte helt övertygande utseendet på dessa rekvisita. Hela filmen är en ren studioproduktion, och denna teknik var nödvändig för att skapa illusionen av ett stort flygplan som förbereder sig för start. Scenen filmades efter att huvudinspelningen var klar, och Humphrey Bogart kallades tillbaka en månad senare för att dubba den sista repliken.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.