Cornelis Vreeswijk

Uppväxt och flytt till Sverige

Cornelis Vreeswijk föddes i hamnstaden IJmuiden i Nederländerna. Hans far var åkeriägare och familjen hade det gott ställt fram till Nazitysklands ockupation 1940, då förhållandena försämrades. År 1949 reste fadern till Sverige och familjen flyttade dit i november 1950, då Cornelis var tolv år. De bosatte sig på Ekerö och fadern fick arbete som bilmekaniker i Stockholm.

Vreeswijk började i svensk skola utan att kunna språket, men lärde sig snabbt. Han har berättat att serietidningen Fantomen var en viktig lärokälla, och han läste även svensk prosa och poesi. Efter realskolan arbetade han med olika yrken, som maskinbefälselev och lantmätarassistent. Det var under denna tid, år 1953, som han köpte sin första gitarr och började skriva egna sånger. Han hörde Georges Brassens på radio, vilket blev en inspiration.

Vreeswijk ville bli journalist men hans betyg räckte inte, så han började istället på Socialinstitutet. Under en anställning som mentalskötare träffade han Ingalill Rehnberg, som han gifte sig med 1962. Hans föräldrar och två av hans systrar återvände till Nederländerna 1961, medan Cornelis och systern Ida stannade kvar i Sverige.

Genombrottet på 1960-talet

Vreeswijks första spelning ägde rum 1960 i Frälsningsarméns lokaler på Södermalm. Hans genombrott kom efter att vännen Fred Åkerström rekommenderade honom för skivbolaget Metronome. Trots att producenten Anders Burman initialt inte var imponerad, övertalades han av Ulf Peder Olrog. Resultatet blev debut-LP:n Ballader och oförskämdheter 1964, vars första pressning på 500 exemplar såldes snabbt slut. Skivan blev guldskiva året därpå.

Hösten 1964 genomförde Vreeswijk en omfattande Sverigeturné tillsammans med Fred Åkerström, Ann-Louise Hanson och gitarristen Nils Hellmark. En konsert i Stockholm spelades in och gavs ut på skiva. År 1965 etablerade han sig ytterligare genom att skriva schlagerlåtar för andra artister som Per Myrberg och Siw Malmkvist, och han hade två melodier på Svensktoppen. Hans andra LP, Ballader och grimascher, kom ut samma år.

År 1966 uppstod en konflikt med Sveriges Radio, som utfärdade en intern instruktion om att hans visor skulle spelas med stor urskillning. Som protest lämnade Vreeswijk upphovsrättsorganisationen Stim och förbjöd radion att spela hans musik, men han drog senare tillbaka förbudet. Samma år gav han ut LP:n Grimascher och telegram i samarbete med jazzpianisten Jan Johansson.

Sommaren 1967 sjönk hans husbåt vid Årstaviken, och många vistexter och ett filmmanus försvann. Samma år hade han en stor roll i filmen Svarta palmkronor, inspelad i Rio de Janeiro, vilket introducerade honom för sambamusik. År 1968 skilde han sig och gjorde sin första spelning på Visfestivalen i Västervik. Hans LP Tio vackra visor och Personliga Person bar spår av brasiliansk musik. År 1969 gav han ut LP:n Cornelis sjunger Taube, som blev en stor kritikerframgång för sina okonventionella tolkningar.

Produktiva och turbulenta 1970-tal

År 1970 publicerade Vreeswijk sin första diktsamling, En handfull gräs, som togs väl emot. Han turnerade i folkparkerna med popgruppen Made in Sweden och spelade sedan in dubbel-LP:n Poem, ballader och lite blues med dem och Björn J:son Lindh. Han gjorde också en krogshow på Hamburger Börs i Stockholm, som resulterade i en skiva. Samma år gifte han om sig med Bim Warne.

År 1971 flyttade paret till Skåne för att komma bort från Stockholms liv. Vreeswijk bytte skivbolag till det nederländska Phonogram på grund av ekonomiska problem, inklusive skatteskulder. Hans första LP för det nya bolaget blev Spring mot Ulla, spring!, med tolkningar av Carl Michael Bellmans epistlar. Skivan sålde mycket bra. Samma år hamnade han på förstaplatsen på Svensktoppen med sången En fattig trubadur.

Vreeswijk upptäckte sångerskan Monica Törnell 1971 och hjälpte henne till skivkontrakt. De började turnera tillsammans med Björn J:son Lindh. År 1972 gav han ut skivan Visor, svarta och röda, där han tolkade Lars Forssell och sjöng en duett med Törnell. Han deltog också i Melodifestivalen detta år.

Perioden 1972 till 1974 bodde Vreeswijk delvis i Nederländerna och Frankrike, med planer på en internationell karriär. Han översatte några av sina visor till nederländska och fick framgång utomlands. År 1974 hade han en huvudroll i filmen Rännstensungar och skrev några av dess sånger. Samma år kom LP:n Getinghonung.

Åren 1975 och 1976 var svåra med separation från hustrun, alkohol- och narkotikaproblem, och han bodde i Köpenhamn. Två påbörjade skivor gavs ut senare. År 1977 utkom ytterligare en Bellman-skiva, Movitz! Movitz!, där han ackompanjerades av klassiske gitarristen Ulf G. Åhslund. Skivan blev en kritikerframgång men sålde dåligt.

Konstnärligt arv och språk

Cornelis Vreeswijk var en produktiv och mångsidig konstnär. Utöver sina egna kompositioner gjorde han betydande tolkningar av andra författare. Hans tolkningar av Carl Michael Bellman, som på skivorna Spring mot Ulla, spring! och Movitz! Movitz!, är särskilt uppmärksammade. Likaså blev hans tolkning av Evert Taubes verk på skivan Cornelis sjunger Taube en stor framgång.

Han tolkade även verk av Victor Jara, Povel Ramel och Lars Forssell. Hans eget författarskap spände över både humoristiska, oförskämda visor och mer poetiska, melankoliska ballader. Hans texter kunde vara samhällskritiska och personliga.

Trots att han blev en folkkär artist i Sverige och levde större delen av sitt liv där, blev Vreeswijk aldrig svensk medborgare. Han behöll sitt nederländska medborgarskap. Hans sätt att sjunga med en tydlig, ibland brytningstung röst blev en signatur och bidrog till hans unika karaktär som artist.

Privatliv och sista år

Vreeswijks privatliv var periodvis stormigt. Han var gift två gånger, först med Ingalill Rehnberg från 1962, med vilken han fick sonen Jack 1964, och sedan med Bim Warne från 1970. Båda äktenskapen slutade i skilsmässa, den första 1968 och den andra 1977.

Han levde ett hårt turnéliv och hade under 1970-talet stora problem med ekonomin, alkohol och narkotika. Hans oförmåga att hantera pengar ledde till skatteskulder och utmätningar. Trots att han tjänade bra pengar under sin karriär, gjorde han av med ännu mer.

Efter de svåra åren i mitten av 1970-talet fortsatte han att arbeta konstnärligt. Han avled i Stockholm den 12 november 1987, 50 år gammal. Han är begravd på Katarina kyrkogård i Stockholm.

Vanliga frågor om Cornelis Vreeswijk

Varifrån kom Cornelis Vreeswijk och när flyttade han till Sverige?

Cornelis Vreeswijk föddes i IJmuiden i Nederländerna. Han flyttade till Sverige med sin familj i november 1950, när han var tolv år gammal. Familjen bosatte sig först på Ekerö.

Vad hette Cornelis Vreeswijks debutskiva och när kom den ut?

Hans debut-LP hette Ballader och oförskämdheter och kom ut på försommaren 1964 på skivbolaget Metronome. Den första pressningen på 500 exemplar såldes snabbt slut och skivan blev guldskiva året därpå.

Vilka andra artister och poeter tolkade Vreeswijk?

Utöver sina egna sånger tolkade Vreeswijk verk av flera andra konstnärer. Han gjorde skivor med tolkningar av Carl Michael Bellman och Evert Taube. Han tolkade även Victor Jara, Povel Ramel och Lars Forssell.

Varföj bytte Vreeswijk skivbolag på 1970-talet?

Vreeswijk bytte skivbolag till det nederländska Phonogram (Philips) i början av 1970-talet. Bakgrunden var ekonomiska problem, inklusive skatteskulder och utmätningsbeslut, vilket gjorde det svårt för honom att hantera sina inkomster.

Blev Cornelis Vreeswijk svensk medborgare?

Nej, trots att han var främst verksam och blev mycket populär i Sverige, blev Cornelis Vreeswijk aldrig svensk medborgare. Han behöll sitt nederländska medborgarskap under hela sitt liv.

Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-09-26.