Allan Edwall

Från Hissmofors till Dramaten

Johan Allan Edwall föddes i det jämtländska brukssamhället Hissmofors som son till arbetaren Karl Edvall och Magdalena Jonsson. Som sjuttonåring flyttade han till Skeppsholmen i Stockholm. Hans konstnärliga bana tog form vid Dramatens elevskola, där han studerade mellan 1949 och 1952 tillsammans med blivande stjärnor som Jan-Olof Strandberg, Margaretha Krook, Max von Sydow och Jan Malmsjö. Efter utbildningen blev han knuten till Dramaten under flera perioder, från 1952 till 1955, 1958 till 1962 och 1963 till 1971. Mellan dessa engagemang arbetade han som frilans. Hans verksamhet breddades till TV-teatern 1962 och till Marionetteatern 1964. Under sin långa karriär kom han att medverka i över 400 verk.

Skådespelaren med det folkliga genombrottet

Allan Edwall var en skådespelare med en mycket personlig framtoning. Hans stora folkliga genombrott kom med tv-dramatiseringen av August Strindbergs Hemsöborna 1966, där han spelade den tragikomiske drängen Carlsson. Ytterligare en betydande scenroll var som bildhuggaren Olle Montanus i Röda rummet 1970. På film blev han särskilt känd för sina roller i Ingmar Bergmans värld, som familjefadern och teaterdirektören Oscar Ekdahl i Fanny och Alexander från 1982, och som den frikyrklige bonden Danjel i Utvandrarna-filmerna.

För en hel generation svenska barn blev Edwall en välbekant och älskad syn. Han medverkade i nästan alla långfilmer baserade på Astrid Lindgrens böcker mellan 1971 och 1984, med undantag för Världens bästa Karlsson. Bland hans många roller kan nämnas Anton, pappan till Emil i Lönneberga 1971, farfar till Elvis Karlsson i Maria Gripes Elvis! Elvis! 1977, Skorpan Lejonhjärtas låtsasfarfar Mattias i Bröderna Lejonhjärta 1977, Madickens granne farbror Nilsson i Du är inte klok, Madicken 1979 och Madicken på Junibacken 1980, luffaren Paradis-Oskar i Rasmus på luffen 1981 samt gammelrövaren Skalle-Per i Ronja Rövardotter 1984.

Regissör, manusförfattare och teaterledare

Utöver skådespeleri ägnade sig Edwall åt regi och författarskap. Han skrev manus till och regisserade flera långfilmer. Hans regidebut var filmen Eriksson 1969. Senare regisserade han Åke och hans värld 1984, som även var inskickad till Moskvas internationella filmfestival, och Mälarpirater 1987. För television regisserade han verk som Svenska folkets sex och snusk 1984 och Den nervöse mannen 1986. Han skrev även manus till TV-filmerna Engeln 1974 och Engeln II 1976, samt till långfilmen Limpan 1983, som alla byggde på hans egna romaner.

På scener som Kungliga Dramatiska Teatern och Stockholms stadsteater regisserade han pjäser, ofta sådana han skrivit själv. En viktig del av hans livsverk blev Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm, som han startade 1986. Där ägnade han sig åt allt från biljettförsäljning till skådespeleri. Vid teatern inledde han ett samarbete med författaren Kristina Lugn, som senare tog över som konstnärlig ledare efter Edwalls död. Sedan 2011 drivs teatern av Lugns dotter Martina Montelius.

Visdiktaren med samhällsengagemang

Allan Edwall var också en produktiv visdiktare som skrev både texter och musik. Hans musik har en prägel av folkmusik, ofta med inslag av fiol och dragspel och i moll. Texterna bär vittne om ett starkt samhällsengagemang med sympati för fattiga och utsatta. Teman som miljöförstöring, kritik mot kapitalismen och tillbakablickar på livet återkom. Stilistiskt blandade han ofta lyriska formuleringar med burleska, folkliga uttryck, ibland med dialektala inslag. Enstaka visor sjöng han på jämtska.

Han gav ut ett antal skivor under sin livstid, som Grovdoppa 1979, Färdknäpp 1981, Gnällspik 1982, Ramsor om dom och oss 1982 och Vetahuteri 1984. Efter hans död har flera samlingar getts ut. Det nystartade skivbolaget National tog 2002 hand om hans låtskatt och släppte samlingen Den lilla bäcken, Allans bästa, som sålde mer än 24 500 exemplar. Bolaget har sedan återutgivit hans samtliga skivor. Ytterligare postuma utgivningar är Aftonro 2005 och CD-boxen Alla Allans visor 2005. För denna box tilldelades han postumt en Grammis 2006 i kategorin Årets öppen kategori. Motiveringen löd att han var en träffsäker hopknåpare av texter och melodier. Hans vän och kollega Erland Josephson sammanfattade Edwalls konstnärskap med orden att han lyckades vara udda på ett universellt sätt. Edwalls visor har även tolkas av andra artister, som Stefan Sundström på skivan Sundström spelar Allan 2002.

Författaren och den politiskt engagerade

Edwall författade fyra romaner: Protokoll 1954, Ljuva läge 1967, Engeln 1974 och Limpan 1977. Han skrev även pjäsamlingen Mellan liv och död 1993. Romanerna Engeln och Limpan blev båda omvandlade till film. Han var även aktiv i Vänsterpartiet och engagerade sig, enligt boken Då kan man lika gärna kittla varandra, i fackliga strejker och demonstrationer under sitt liv och höll även tal. År 1989 var han värd för Sommar i P1 den 29 juli. Allan Edwall var gift med journalisten Britt Edwall mellan 1957 och 1965 och fick med henne tre barn: Mattias, Måns och Malin. Han hade även sonen Michael från ett tidigare äktenskap. Han avled 72 år gammal i prostatacancer den 7 februari 1997.

Utmärkelser och eftermäle

Allan Edwall mottog ett stort antal priser och utmärkelser under sin karriär. Redan 1960 fick han Svenska Dagbladets Thaliapris. Han tilldelades Gösta Ekman-stipendiet 1970 och Svenska teaterkritikers förenings Teaterpris 1971. För sin roll som Anton i Emil och griseknoen vann han en Guldbagge för bästa manliga huvudroll 1974. År 1975 fick han Teaterförbundets guldmedalj för utomordentlig konstnärlig gärning. Andra höga utmärkelser var O'Neill-stipendiet 1980, Litteris et Artibus 1981, Svenska Akademiens teaterpris 1983 och ett filosofiskt hedersdoktorat vid Umeå universitet 1987. Han fick även Ture Nerman-priset 1988, Natur & Kulturs kulturpris 1990, Expressens teaterpris 1990, Evert Taube-stipendiet 1993 och Piratenpriset 1996. Han blev hedersledamot vid Norrlands nation i Uppsala 1985. Hans minne levs vidare genom Allan Edwall-stipendiet, som delas ut varje trettondedag jul på Folkets hus i hans hemby Hissmofors. En gata i Örnsberg inom Stockholms kommun är uppkallad efter honom. Han var även teaterpedagog vid Statens scenskola.

Bibliografi och diskografi

Allan Edwalls författarskap omfattar, förutom romanerna, även musiktrycket Grovdoppa: visor från 1993. Hans diskografi är omfattande. Förutom de tidigare nämnda studioalbumen gav han ut Edwalls blandning 1991. De postuma samlingsutgåvorna inkluderar, utöver de redan nämnda, även Allans allra bästa från 2005. Denna rika produktion av visor och texter har säkrat hans plats som en av Sveriges mest originella visdiktare.

Vanliga frågor om Allan Edwall

Vad gjorde Allan Edwall utöver att vara skådespelare?

Utöver sin omfattande skådespelarkarriär var Allan Edwall en mångsidig konstnär. Han var regissör och manusförfattare till flera långfilmer, som Åke och hans värld och Mälarpirater. Han var också en produktiv författare som skrev fyra romaner, däribland Engeln och Limpan. Som visdiktare skrev och komponerade han egna visor som han gav ut på skivor som Grovdoppa och Färdknäpp. Edwall var även teaterledare och grundade 1986 sin egen teater, Teater Brunnsgatan Fyra, i Stockholm.

När och var fick Allan Edwall sitt genombrott?

Allan Edwall fick sitt stora folkliga genombrott år 1966. Det skedde i och med tv-dramatiseringen av August Strindbergs pjäs Hemsöborna. I denna produktion spelade han den tragikomiske drängen Carlsson. Denna roll etablerade honom som en skådespelare med en mycket personlig framtoning hos en bred publik. Hans karriär hade dock startat tidigare efter utbildning vid Dramatens elevskola och engagemang vid Dramaten från 1952.

Vilka priser och utmärkelser vann Allan Edwall?

Allan Edwall mottog ett stort antal priser och utmärkelser under sin livstid och postumt. År 1974 vann han en Guldbagge för bästa manliga huvudroll i filmen Emil och griseknoen. Han tilldelades Litteris et Artibus 1981 och Svenska Akademiens teaterpris 1983. Bland andra priser finns Teaterförbundets guldmedalj, O'Neill-stipendiet och Piratenpriset. Postumt vann han en Grammis år 2006 för samlingsboxen Alla Allans visor i den öppna kategorin.

Vilka kända visor skrev och sjöng Allan Edwall?

Allan Edwall skrev och sjöng egna visor där han ofta skrev både text och musik. Hans musik påminner om folkmusik med inslag av fiol och dragspel, ofta i moll. Några av hans mest kända visor är Den Lilla Bäcken, Förhoppning och Årstider. Han gav ut flera skivor med sina visor, som Grovdoppa 1979, Färdknäpp 1981 och Gnällspik 1982. Hans texter vittnade om ett starkt samhällsengagemang med sympati för de fattiga och utsatta, och han behandlade teman som miljöförstöring och kritik mot kapitalismen.

Startade Allan Edwall en egen teater?

Ja, Allan Edwall startade en egen teater. År 1986 grundade han Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm. Vid denna teater ägnade han sig åt allt från biljettförsäljning till skådespeleri och regissörsarbete. Han drev teatern fram till sin död 1997, varefter samarbetspartnern Kristina Lugn tog över som konstnärlig ledare. Sedan 2011 drivs teatern av Kristina Lugns dotter Martina Montelius. Teatern blev en viktig plats för Edwalls konstnärliga verksamhet under hans sista år.

Källor och vidare läsning

• Allan Edwall (Wikipedia sv)
• Allan Edwall (Wikipedia en)
• sok.riksarkivet.se (sok.riksarkivet.se)
• libris.kb.se (libris.kb.se)
• gp.se (gp.se)
• sverigesradio.se (sverigesradio.se)

Granskad av redaktionen på Nyfiken På. Senast uppdaterad 2026-10-24.