Emil i Lönneberga

Filmen och dess tillkomst

Filmen Emil i Lönneberga hade premiär 1971 och regisserades av Olle Hellbom. Den bygger på Astrid Lindgrens populära bokserie om pojken Emil. Filmen blev starten på en hel trilogi, med två uppföljare som kom under de följande åren. Efter framgångarna på bio klipptes materialet från de tre filmerna om till en TV-serie på tretton avsnitt, som började sändas i svensk television i november 1975.

Handling och miljö

Historien utspelas på sekelskiftet 1800- och 1900-tal i den småländska byn Lönneberga. Huvudpersonen är den nyfikne och påhittige sexåringen Emil Svensson, som bor på gården Katthult med sin familj. Till familjen hör pappa Anton, mamma Alma och lillasyster Ida. På gården arbetar även drängen Alfred, som är Emils bästa vän, och pigan Lina. Gården är en plats full av djur och liv, med hästarna Lukas och Jullan, katten Månsan, kor, grisar och höns.

Emils goda avsikter och stora nyfikenhet leder ofta till oavsiktliga hyss och kaos, särskilt för hans pappa Anton. Som ett återkommande straff för sina upptåg blir Emil inlåst i familjens snickarbod. Där tillbringar han tiden med att tälja små trägubbar, vilka han samlar på. När han inte är inlåst ägnar han sig åt en mängd aktiviteter, som att gillra råttfällor, fastna med huvudet i soppskålar, hissa upp Ida i flaggstången, gräva varggropar, ställa till med julkalas för fattighjonen eller leka sicken blås. Han går också gärna och badar i sjön tillsammans med Alfred.

Rollbesättning och karaktärer

Jan Ohlsson spelar huvudrollen som den busige Emil. Hans lillasyster Ida spelas av Lena Wisborg. Föräldraparet gestaltas av Allan Edwall som den lättretlige bonden Anton och Emy Storm som den vänliga modern Alma. Björn Gustafson spelar den lojale drängen Alfred, medan Maud Hansson är pigan Lina. Bland de övriga rollerna märks Carsta Löck som Krösa-Maja, med röst inläst av Isa Quensel, samt Hannelore Schroth som fru Petrell, med röst inläst av Marianne Nielsen. Paul Esser spelar doktorn i Mariannelund, med röst inläst av Hans Lindgren. Georg Årlin spelar prosten, Gus Dahlström är Stolle-Jocke, Alfreds farfar, och Ellen Widmann spelar kommandoran i fattighuset, med röst inläst av Birgitta Valberg. Mimi Pollak spelar Lillklossan i fattighuset och Hildur Lindberg är vibergskan. Astrid Lindgren själv fungerar som filmens berättarröst.

Musiken och dess popularitet

Musiken i filmen blev omedelbart populär. Albumet med filmmusiken sålde så bra att det certifierades som en platinaskiva, med en försäljning på 250 000 exemplar fram till januari 1979. Musikaliskt bärs filmen av kompositioner av Georg Riedel och Allan Edwall, samt ett antal folkvisor.

Signaturmelodin är låten Hujedamej, sånt barn han var, med musik av Georg Riedel och text av Astrid Lindgren, som sjungs av pigan Lina. Bland andra kända musiknummer finns Amanda och Herman, som sjungs av Alfred och Lina när Emil har låst in sig i snickarboden. Fattig bonddräng, med musik av Georg Riedel, spelas på dragspel i bakgrunden under samma scen. Oppochner-visan, med musik av Georg Riedel och text av Astrid Lindgren, sjungs av Emil på vägen till doktorn i Mariannelund. Bonden Anton sjunger ofta folkvisan Mi märr ho lunker fälle mä, särskilt när han är på gott humör. Lina sjunger folkvisan Ack Alfred, det bästa vore när hon skurar köksgolvet, och de gamla från fattigstugan sjunger Ett litet fattigt barn jag är på det stora tabberaset i Katthult. När hon stryker tvätt sjunger Lina folkvisan I dalen där som de stämt möte, även känd som När kvällen stundar eller Alfred och Anna. Liten visa om hurudeles livet är kort liksom kärleken, med musik av Georg Riedel och text av Astrid Lindgren, sjungs av Lina när hon klär upp sig. Allan Edwall har även komponerat Plank vals.

Mottagande och eftermäle

Trots att filmen blev en stor biopublikframgång, var många professionella filmrecensenter kritiska. Recensioner var ofta negativa, där en kritiker till exempel menade att filmen förmedlade en förljugen sörgårdsmentalitet. Publiken tyckte dock annorlunda, och filmen blev en älskad klassiker.

Precis som många andra filmatiseringar av Astrid Lindgrens verk, fick Emil i Lönneberga ett särskilt starkt fotfäste i Tyskland. Där har filmen blivit en återkommande jultradition i televisionen, och ses av nya generationer av tittare varje år.

Filmens plats i populärkulturen

Emil i Lönneberga har genom åren fått en ikonisk status i svensk filmhistoria. Karaktärerna och deras äventyr på Katthult har blivit en del av den svenska kulturkanonen. Filmen och dess uppföljare har säkrat att Astrid Lindgrens berättelse om den snillebusige bondpojken lever vidare för nya generationer, inte minst genom den omklippta TV-serien som gjorde historien tillgänglig i hemmen. Den specifika blandningen av busighet, hjärta och vardagsrealism från sekelskiftets Småland är en nyckel till filmens långvariga popularitet.

Musiken spelar en central roll i filmens charm och långlivade minne. Låtar som Hujedamej, sånt barn han var och Oppochner-visan har blivit så välkända att de ofta förknippas med Emil och hans värld. Det faktum att musikalbumet nådde platinastatus visar på den starka kopplingen mellan filmens bilder och dess ljudlandskap i publikens medvetande.

Vanliga frågor om Emil i Lönneberga

Vilka skådespelare spelar Emil och hans familj i filmen?

Jan Ohlsson spelar Emil Svensson. Hans pappa Anton spelas av Allan Edwall, mamman Alma av Emy Storm och lillasyster Ida av Lena Wisborg. Drängen Alfred spelas av Björn Gustafson och pigan Lina av Maud Hansson.

När kom filmen Emil i Lönneberga ut och vilka uppföljare finns?

Den första filmen hade premiär 1971. Den fick två uppföljare: Nya hyss av Emil i Lönneberga som kom ut 1972, och Emil och griseknoen som kom ut 1973.

Vad heter signaturmelodin i filmen och vem sjunger den?

Signaturmelodin heter Hujedamej, sånt barn han var. Musiken är komponerad av Georg Riedel med text av Astrid Lindgren, och den sjungs av pigan Lina, spelad av Maud Hansson.

Hur gick det för skivan med filmmusiken?

Musikalbumet från filmen blev en stor försäljningsframgång. Fram till januari 1979 hade det sålts i 250 000 exemplar, vilket gav det certifieringen platinaskiva.

Gjordes filmerna om till en TV-serie?

Ja, materialet från de tre långfilmerna klipptes om till en TV-serie bestående av tretton avsnitt. Denna serie med titeln Emil i Lönneberga började sändas i svensk television den 22 november 1975.

Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-09-26.