Wiki måndag 19 oktober 2026
Nyfiken På

Svenska nöjesnyheter, film, musik och poddar, och ett uppslagsverk om rösterna och ansiktena bakom.

Lyssna på poddenNyfiken på med Kristin Kaspersen Spotify Apple

Björn Gustafson

Björn Herman Leonard Gustafson, egentligen Gustafsson, är en svensk skådespelare. Han föddes den 30 november 1934 i Bromma församling i Stockholm. Gustafson är förknippad med flera folkkära filmroller som den snälle drängen Alfred i Emil i Lönneberga och den fumlige Dynamit-Harry i Jönssonligan. Han har också en betydande scenverksamhet och är en välkänd röst för barnpubliken, bland annat som berättaren i TV-serien Alfons Åberg.

Tidiga år och scendebut

Björn Gustafson föddes i Bromma som son till timmermannen Herman Gustafson och Harriet Näslund. Han växte upp tillsammans med sin syster Lena, som senare gifte sig med skådespelaren Sten Mattsson. Gustafsons väg mot scenen började på Axel Witzanskys teaterskola. Efter en sejour vid Wasa teater i Finland kom han 1954 in vid Dramatens elevskola, där han var elevkamrat med bland andra Bibi Andersson, Mona Malm, Gun Jönsson, Gunilla Sundberg-Poppe och Lars Lind. Hans professionella debut skedde på Dramaten 1955 i pjäsen Vår egen ö av Leck Fischer. Denna debut inledde ett långt och nära förhållande till nationalscenen, där han under åren kom att gestalta drygt sjuttio roller. Hans tidiga år på Dramaten präglades av en rad säregna figurer i diverse småroller, men han fick snart större möjligheter.

Genombrott och klassiska filmroller

Gustafsons filmkarriär inleddes redan 1952 med en mindre roll som ung man vid dansbanan i Ragnar Frisks Flottare med färg. Hans stora genomslag för en bredare publik kom i början av 1970-talet med rollen som den snälle och lojale drängen Alfred i filmatiseringarna av Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga. Rollen gjorde honom omåttligt folkkär. En annan känd roll som kom att definiera hans karriär är den fumlige och alkoholiserade sprängämnesexperten Dynamit-Harry i Jönssonligan-filmerna. I dessa komedier samarbetade han mycket med Ulf Brunnberg. Deras samarbete sträckte sig även till flera TV-produktioner som Sjukan och till scenen, bland annat i Ray Cooney-farsen Oj då en till! på Folkteatern 1987. Ytterligare en uppmärksammad filmroll är den som den sympatiske men kriminelle studierektorn Jan Bertilsson i komedifilmerna Dubbelstötarna, Dubbelsvindlarna och Studierektorns sista strid. Bland hans övriga filmframträdanden kan nämnas huvudrollen i Love 65 från 1965, som var inskickad till den 15:e Berlin International Film Festival, samt roller i filmer som Ormen, Badarna, Den vita stenen, To Be a Millionaire, Marmalade Revolution, Åke and His World, The Ox och Selmas saga.

En mångsidig scenkonstnär vid Dramaten och andra scener

Utöver Dramaten har Björn Gustafson varit engagerad vid Stockholms stadsteater, turnerat med Riksteatern och spelat på Allan Edwalls Teater Brunnsgatan Fyra. Hans scennärvaro är lika bred som hans filmografi. På Dramatens stora scen gjorde han våren 1957 Mickey Maloy mot Lars Hanson och Inga Tidblad i världspremiären på Eugene O'Neills Ett stycke poet i regi av Olof Molander. Han medverkade de närmast påföljande åren i Tjechovs Ivanov, Ostrovskijs Vargar och lamm och Shakespeares Kung John, den senare i regi av Alf Sjöberg. Han var även med i Sjöbergs båda storslagna Brecht-uppsättningar: Svejk i andra världskriget från 1963, där han gjorde Baloun mot Allan Edwalls Svejk, och Mutter Courage med Margaretha Krook i titelrollen. Han återvände senare till Dramaten i roller som i Hustruskolan 1980 och Dödgrävaren 1992. På Stockholms stadsteater spelade han mot Meg Westergren i Karin Thunbergs pjäs Lite längtan, helt enkelt 2016.

Framgångar på privatteatrar och som komiker

På Stockholms privatteatrar har han rönt stor framgång som komiker. På Folkan gjorde han huvudrollen som taxichauffören i Kuta och kör 1984. Ytterligare framgångar följde med komedier som Det stannar i familjen 1988 och Skaffa mig en tenor 1989. På Maximteatern spelade han i farserna Rakt ner i fickan 1996 och Pengarna eller livet 1998 samt i revyn Strålande tider! Härliga tider! 2000. Han spelade även revy med Ulf Brunnberg på Stora Teatern i Stockholm och gjorde huvudrollen som tönten i komedin Hjääälp! The Nerd! på samma scen. Sommaren 2003 spelade han en förvirrad folkparksföreståndare i Eva Rydbergs lustspel Kaos i folkparken på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.

Rösten till generationer av barn

För många svenskar är Björn Gustafsons röst en viktig del av barndomen. Hans mest kända röstroll är som berättaren i TV-serien och på ljudböckerna om Alfons Åberg, en uppgift han hade mellan 1979 och 1981 samt igen 1994. Han lånade även ut sin karakteristiska röst till den glupske hunden Bull i de tecknade filmerna om Pelle Svanslös av Stig Lasseby och till broder Tuck i den animerade filmen Robin Hood. Denna förmåga att nå en yngre publik har gjort honom till en av Sveriges mest igenkända röster inom barnunderhållning, en del av hans karriär som sträcker sig över decennier.

TV-framträdanden och senare karriär

På television har Gustafson gjort sig känd i komediserier. En av hans mest uppmärksammade TV-roller är som socialisten Bert Hersby i serien Sjukan från 1995, där han åter samarbetade med Ulf Brunnberg. Han har också medverkat i komediserien En fyra för tre. I senare år spelade han en pensionerad psykolog i TV-serien Andra Avenyn 2008. Hans scenverksamhet har fortsatt in på 2000-talet. Förutom nämnda produktioner har han medverkat i filmer som Outside Your Door 2002, Hotell Kantarell 2008 och Någon annanstans i Sverige 2011.

Priser och utmärkelser

Björn Gustafsons långa och produktiva karriär har hyllats med flera prestigefyllda utmärkelser. Redan 1975 tilldelades han Gösta Ekman-stipendiet. Tio år senare, 1985, fick han Svenska Dagbladets Poppepris. Hans scenframgångar har belönats med Guldmasken två gånger, första gången 1996 för bästa manliga biroll i pjäsen Rakt ner i fickan och sedan 2004 för bästa manliga biroll i musikal för Fångad på nätet. År 2002 mottog han ett pris ur Truxas minnesfond. År 2009 tilldelades han den kungliga medaljen Litteris et Artibus för sina framstående konstnärliga insatser. Som en bekräftelse på en hel livsgärning inom svensk film tilldelades han 2023 Hedersguldbaggen.

Privatliv

Björn Gustafson är sedan 1962 gift med Gisela Gustafson, född Jonsson 1937. Hans fru är dotter till musikern Josef Briné och Viktoria, ogift Böhm. Makarna har tre barn tillsammans. Familjen har varit en stabil grund under hans långa yrkesliv.

Vanliga frågor om Björn Gustafson

Vilka är Björn Gustafsons mest kända filmroller?

Björn Gustafson är mest känd för rollen som den snälle drängen Alfred i filmerna om Emil i Lönneberga från 1971 till 1973. En annan mycket folkkär roll är den lätt fånige och alkoholiserade sprängämnesexperten Dynamit-Harry i Jönssonligan-filmerna. Han spelade också den sympatiske men kriminelle studierektorn Jan Bertilsson i komedifilmerna Dubbelstötarna, Dubbelsvindlarna och Studierektorns sista strid. För TV-publiken är han även ihågkommen som socialisten Bert Hersby i TV-serien Sjukan från 1995.

Vad är Björn Gustafson känd för som röstskådespelare?

För barnpubliken är Björn Gustafsons röst mycket välkänd. Han gjorde berättarrösten i den animerade TV-serien Alfons Åberg, som sändes mellan 1979 och 1981 samt 1994. Han har även lånat ut sin röst till ljudböcker om Alfons Åberg. I de tecknade filmerna om Pelle Svanslös gav han röst åt karaktären Bull. En annan känd röstroll är som broder Tuck i den animerade filmen Robin Hood.

Vilka teaterscener har Björn Gustafson varit knuten till?

Björn Gustafson har haft ett långt engagemang vid Dramaten, där han blev elev 1954 och gjorde sin debut 1955. Han har medverkat i över 70 roller där, bland annat i klassiska pjäser som Eugene O'Neills Ett stycke poet och Brechts Svejk i andra världskriget. Han har också varit engagerad vid Stockholms stadsteater och spelat på privatteatrar som Folkan och Maximteatern. På Folkan hade han en framgångsrik huvudroll i komedin Kuta och kör 1984.

Vilka priser har Björn Gustafson fått?

Björn Gustafson har fått flera prestigefyllda priser under sin karriär. Han tilldelades Gösta Ekman-stipendiet 1975 och Svenska Dagbladets Poppepris 1985. Han har vunnit Guldmasken två gånger, först 1996 för bästa manliga biroll i pjäsen Rakt ner i fickan och sedan 2004 för bästa manliga biroll i musikalen Fångad på nätet. År 2009 mottog han kungamedaljen Litteris et Artibus. 2023 hedrades han med Hedersguldbaggen för sina långa och mångsidiga insatser inom svensk film.

När gjorde Björn Gustafson sitt genombrott?

Björn Gustafson filmdebuterade redan 1952 i en liten roll i filmen Flottare med färg. Hans stora genombrott för den breda publiken kom med rollen som drängen Alfred i filmen Emil i Lönneberga 1971. Den rollen följdes av ytterligare två Emil-filmer och gjorde honom mycket folkkär. Samtidigt etablerade han sig som en betydande scenartist med roller på Dramaten, som Mickey Maloy i världspremiären av Ett stycke poet 1957. Hans komiska talang blev senare central i framgångsrika farser på privatteatrar.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.

Relaterade artiklar

Alla komiker →