Gösta Ekman den yngre

Bakgrund och tidig karriär

Gösta Ekman tillhörde en berömd skådespelarsläkt. Han var son till regissören Hasse Ekman och konstnärinnan och friherrinnan Agneta Wrangel af Sauss, samt sonson till skådespelaren Gösta Ekman den äldre och Greta Ekman. Hans karriär började bakom kameran som regiassistent, först åt sin far i mitten av 1950-talet och sedan under en kort period åt Ingmar Bergman. Enligt en källa fick han jobbet som regiassistent åt Bergman i filmen Smultronstället, då Bergman ville att det skulle stå Ekman, Bergman och Sjöström i förtexterna. Trots detta var det framför kameran han ville vara, och så småningom fick han chansen att agera.

Genombrott och komedins mästare

Gösta Ekmans stora genombrott kom 1963 när han började sitt mångåriga samarbete med komediduon Hans Alfredson och Tage Danielsson i revyn Konstgjorda Pompe på Gröna Lund. Genom deras revyer blev han en folkkär komiker. Han utvecklade en unik talang för fysisk komik, ofta beskriven som en snubbelkonstnär. Redan i revyn Gula Hund 1964 snubblade han omkring i rollen som Mahatman, en karaktär som hade tingen emot sig. Denna färdighet utvecklades ytterligare i hans skapelse av den klumpige slapstickkaraktären Gunnar Papphammar, som först dök upp i TV på 1980-talet. Karaktären var en vidareutveckling av Carl Zetterströms serie Herr och fru Papphammar från 1978. En annan av hans mest ikoniska roller blev gangsterledaren Charles-Ingvar Sickan Jönsson i de första fem filmerna om Jönssonligan. Hans komiska talanger sträckte sig även till regi, och han debuterade som filmregissör med Morrhår och ärtor 1985.

Allvarsamma sidor och karaktärsroller

Vid sidan av komiken tog Gösta Ekman på sig många allvarliga och komplexa roller. Han medverkade i filmer som Yngsjömordet 1966, En vandring i solen 1978 och En kärleks sommar 1979. Under 1990-talet spelade han poliskommissarie Martin Beck i en rad svensk-tyska filmproduktioner, och hade tidigare spelat polis i Kronvittnet 1989. Många av dessa produktioner gjordes med hans hustru Marie-Louise Ekman. Han var anställd vid Stockholms stadsteater under 1960- och 1970-talen och var en av grundarna till Turteatern. Även i allvarliga roller använde han ofta sin komiska läggning genom ironiska repliker och ett uttrycksfullt kroppsspråk. Hans skådespelarkarriär sträckte sig över många olika genrer och format, från film till teater och revy.

Regissör, pedagog och senare år

Gösta Ekman var också en aktiv regissör inom både film och teater. Han debuterade som filmregissör med Morrhår och ärtor 1986, en film han också skrev manus till. Han regisserade tidigare TV-produktioner som 88-öresrevyn 1971 och Från och med herr Gunnar Papphammar 1980. Efter att han förklarat att han avslutat sin skådespelarkarriär 2005 ägnade han sig mer åt teaterregi. På Dramaten regisserade han pjäser som Den girige 2009, Hantverkarna 2010 och Främmande språk 2012. Han fungerade även som regiöga för monologen Sufflören 2012, där han i programbladet titulerade sig V.I.S., vilket stod för Vän I Salongen. Åren 2008 till 2009 var han adjungerad professor i scenisk gestaltning vid Teaterhögskolan i Stockholm, ett år som dokumenterats i Karin Helanders bok Den skrattretande teatern.

Övriga talanger och bidrag

Utöver skådespeleri och regi var Gösta Ekman en begåvad musiker, kompositör och tecknare. Han spelade bland annat egenkomponerad pianomusik i Från och med herr Gunnar Papphammar. Han blev också en av Sveriges tidigaste rap-artister när han 1979 rappade signaturmelodin till barnprogrammet Farbrorn som inte vill va' stor. Han var också manusförfattare och bidrog med idéer och kollaboration till filmen Picassos äventyr 1978, och skrev manus till filmer som Dödspolare 1985, Morrhår och ärtor 1986, Jönssonligan dyker upp igen 1986 och Jönssonligan på Mallorca 1989. Han gjorde också några korta cameoframträdanden i film, som en städerska i Sällskapsresan och en köande gäst i en filmatisering av P&B av Hans Alfredson.

Privatliv och familj

Gösta Ekman var gift tre gånger. Åren 1963 till 1974 var han gift med Karl Gerhards adoptivdotter Fatima Svendsen, med vilken han fick sonen Måns Ekman. Tillsammans bildade de en långlivad Amnestygrupp. Därefter var han gift med Pia Harahap från 1979 till 1987, med vilken han adopterade två barn, Bille Ekman och Robin Ekman. Från 1989 var han gift med konstnären Marie-Louise Ekman, och de hade inga gemensamma barn. Han var bror till Krister, Mikael och Stefan Ekman, halvbror till Fam Ekman samt farbror till Sanna Ekman. Gösta Ekman avled den 1 april 2017 i gallvägscancer och är begravd på Katarina kyrkogård i Stockholm.

Priser och utmärkelser

Under sin långa karriär mottog Gösta Ekman många priser och utmärkelser. År 1973 fick han en Guldbagge för bästa manliga huvudroll i Mannen som slutade röka. Andra priser inkluderar Edvardpriset 1981, Lisebergsapplåden 1994, Revyräven 2000, Fridolf Rhudin-priset 2003 och Guldmasken, som är privatteatrarnas pris, 2006. År 2007 tilldelades han medaljen Litteris et Artibus och 2008 fick han en Hedersguldbagge. En av de främsta utmärkelserna kom 2012 när han tilldelades Teaterförbundets guldmedalj för utomordentlig konstnärlig gärning. Samma år fick han också Kungliga priset och Monica Zetterlund-stipendiet. År 2014 tilldelades han Piratenpriset. Hans arbete har också dokumenterats i biografier och böcker om hans liv och familj.

Vanliga frågor om Gösta Ekman den yngre

Vilka är Gösta Ekmans mest kända roller?

Han är kanske främst känd för rollerna som gangsterledaren Charles-Ingvar Sickan Jönsson i Jönssonligan-filmerna och den klumpige slapstickkaraktären Gunnar Papphammar. Genom sina många revyer med Hasse och Tage, som började med Konstgjorda Pompe 1963, blev han en folkkär komiker med en unik fysisk komik, ofta kallad snubbelkonstnär.

Var Gösta Ekman släkt med andra kända skådespelare?

Ja, han tillhörde skådespelarsläkten Ekman. Han var son till regissören Hasse Ekman och friherrinnan Agneta Wrangel af Sauss, samt sonson till den legendariske skådespelaren Gösta Ekman den äldre och Greta Ekman. Han var bror till Krister, Mikael och Stefan Ekman, halvbror till Fam Ekman samt farbror till Sanna Ekman.

När slutade Gösta Ekman att spela in film och vad gjorde han sedan?

Gösta Ekman förklarade i samband med premiären av filmen Asta Nilssons sällskap 2005 att han gjort sin sista roll och drog sig tillbaka från sin skådespelarkarriär. Filmen var dock inspelad redan innan Skenbart från 2003. Efter detta arbetade han som regissör på Dramaten, bland annat med pjäserna Den girige, Hantverkarna och Främmande språk. Han var också adjungerad professor vid Teaterhögskolan i Stockholm 2008 till 2009.

Vilka priser fick Gösta Ekman?

Han fick många utmärkelser. Bland dem finns en Guldbagge för bästa manliga huvudroll 1973, Litteris et Artibus 2007, en Hedersguldbagge 2008 och Teaterförbundets guldmedalj för utomordentlig konstnärlig gärning 2012. Han fick också Edvardpriset 1981, Lisebergsapplåden 1994, Revyräven 2000, Fridolf Rhudin-priset 2003, Guldmasken 2006, Kungliga priset 2012, Monica Zetterlund-stipendiet 2012 och Piratenpriset 2014.

Vad gjorde Gösta Ekman utöver skådespeleri?

Utöver att vara skådespelare var han regissör för både film och teater, manusförfattare, kompositör och musiker. Han regisserade filmer som Morrhår och ärtor och TV-serier som Vennerman & Winge. Han skrev manus till flera Jönssonligan-filmer och komponerade musiken till Papphammar-produktionerna. Han var också en skicklig tecknare och blev en av Sveriges första rap-artister 1979. Efter sin skådespelarkarriär arbetade han som professor i scenisk gestaltning.

Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-09-26.