Hans Alfredson
Hans Folke 'Hasse' Alfredson var en svensk komiker, filmskapare, skådespelare och författare. Han föddes den 28 juni 1931 i Malmö och avled den 10 september 2017 på Lidingö. Alfredson är främst känd för sitt mångåriga samarbete med Tage Danielsson under namnet Hasse och Tage, ett samarbete som var nytt för sin tid och som de drev genom nöjesföretaget AB Svenska Ord. Han hade även en omfattande självständig karriär med allvarligare, dramatiska verk som regissör, författare och skådespelare.
Bakgrund och tidig karriär
Hans Alfredson föddes i Malmö som son till annonschefen Folke Alfredson och Aina Eriksson. När han var sju år gammal flyttade familjen till Helsingborg, där han gick på S:t Jörgens skola och senare tog studentexamen vid Hälsingborgs högre allmänna läroverk. Han debuterade som skribent 1948 på Helsingborgs-Posten, där han skrev filmrecensioner under signaturen Simson. Under sina studier vid Lunds universitet var han aktiv i studentlivet, som en av skaparna av studentspexet Djingis Khan och som chefredaktör för studenttidningen Lundagård. Efter en fil. kand.-examen 1956 började han på Radiotjänst, där han producerade Sveriges bilradio. Det var här han träffade Tage Danielsson. Tillsammans bildade de 1961 nöjesföretaget AB Svenska Ord, som blev stommen i deras kända samarbete. Alfredson gjorde sina första revysketcher tillsammans med Martin Ljung i revyn Karl Gerhards Jubelsommar 1960.
Hasse och Tage och genombrottet
Under benämningen Hasse och Tage förnyade Alfredson och Danielsson den svenska revygenren genom AB Svenska Ord. De producerade revyer, filmer och gav ut skivor på etiketten Svenska Ljud. Alfredson blev särskilt känd för sin improvisationsförmåga, som han demonstrerade i de berömda Lindeman-intervjuerna i revyer som Gröna Hund, Gula Hund, Lådan och Under dubbelgöken. Denna snabbtänkthet utnyttjade han också i radioprogrammet På minuten. Deras samarbete omfattade flera klassiska filmer med manus av båda, regisserade av Danielsson, som Svenska bilder (1964), Att angöra en brygga (1965), I huvet på en gammal gubbe (1968), Äppelkriget (1971) och Picassos äventyr (1978). Efter Danielssons död 1985 samarbetade Alfredson med andra konstnärer som Povel Ramel i Tingel Tangel på Tyrol, Gunnar Hellström i Solskenspojkarna, samt Peter Dalle och Tina Ahlin i Prins Korv under taket.
Allvarligare egna projekt och författarskap
På 1970-talet började Alfredson arbeta med mer svartsynta och allvarliga projekt. Hans roman En ond man låg till grund för filmen Den enfaldige mördaren från 1982, som han regisserade och spelade antagonisten i. Filmen vann tre Guldbaggar och var inskickad till Berlin International Film Festival. Han visade intresse för kriminalgenren med novellsamlingen Lagens långa näsa 1983, en samling deckargåtor varav en novell gav uppslaget till thrillern Falsk som vatten 1985, för vilken han vann Guldbaggen för bästa regi.
Bakom humorn låg ett starkt politiskt och moraliskt engagemang. Han var aktiv mot kärnkraft, miljöförstöring, fascism och främlingsfientlighet, engagerad i Amnesty och i nej-kampanjerna i EU- och euro-folkomröstningarna. Romanen Attentatet i Pålsjö skog 1996 är en alternativhistorisk berättelse om ett tyskt anfall mot Sverige med tydlig adress mot nynazismen. Han var också aktiv i kampanjen Artister mot nazister.
Mångsidig konstnär och scenledare
Alfredsons bidrag till svenskt kulturliv var exceptionellt mångsidigt. Förutom humorn är han ihågkommen som barnviseförfattare med låtar som Blommig falukorv och Styrman Karlssons äventyr med porslinspjäsen, utgivna på skivan Hans Alfredson sjunger Blommig falukorv och andra visor för barn. Han var en respekterad dramatisk skådespelare i filmer som Ingmar Bergmans Skammen och Jan Troells Utvandrarna. Från 1983 var han verksam som pjäsförfattare och regissör på Dramaten, med verk som Klacksparkar ur min bokhylla, En liten ö i havet (efter Halldór Laxness), Nilsson & Olsson eller Lämmeleffekten och Dödgrävaren. Han gjorde även illustrationer och scenografi till många teaterproduktioner. Åren 1992 till 1994 var han chef för Skansen i Stockholm, en period då elefanterna Nika och Shiva skänktes bort till en engelsk djurpark, vilket väckte kritik och senare beskrevs i Ian Wachtmeisters bok Sotarna. Han ansvarade också för utformandet av den svenska paviljongen vid världsutställningen i Sevilla 1992.
Senare år, utmärkelser och eftermäle
Alfredson fortsatte att vara kreativt aktivt länge. År 2008 startade han ett ljudboksförlag tillsammans med Frekvens Produktion och läste själv in klassiker som Det går an, Brev från min kvarn och Huckleberry Finn. Han medverkade 2014 på albumversionen av Glada Hudik-teaterns Trollkarlen från Oz med låten Hundens bästa vän. Hans sista offentliga framträdande var när han mottog Hedersguldbaggen vid Guldbaggegalan 2013. Han mottog flera prestigefulla utmärkelser, inklusive det nyinstiftade Tage Danielsson-priset 1987. Han promoverades till hedersdoktor vid Lunds universitet 1992, utnämndes till Årets skåning 1981 och blev hedersledamot i Akademiska Föreningen i Lund 1986, vilket ledde till instiftandet av Nasoteket där han är näsa nr 1. År 2023 instiftade Helsingborgs Dagblad kulturpriset Hassepriset till hans minne, med fokus på hans humanistiska gärning.
Hans Alfredson efterlämnade en bestående betydelse i svensk kultur. Han finns förevigad i skulpturen Humor av K. G. Bejemark från 1967, som avbildar en gatuarbetare med Alfredsons drag. Skulpturen var en hyllning efter att han utsetts till Sveriges roligaste person i en tävling anordnad av Bildjournalen. Hans söner, regissörerna Daniel och Tomas Alfredson, har fortsatt familjens filmverksamhet med internationellt uppmärksammade verk. Hans Alfredson är begravd på Lidingö kyrkogård.
Film- och teaterregi i urval
Utöver sina samarbeten med Tage Danielsson regisserade Alfredson ett brett spektrum av egna film- och TV-projekt. Hans regi omfattade TV-serier som 16 år (1960), Kvartetten som sprängdes (1973) och Räkan från Maxim (1980). Hans långfilmsdebut som regissör var Ägget är löst! 1975, för vilken han vann Guldbaggen för bästa regi. Efter de kritikerrosade Den enfaldige mördaren och Falsk som vatten regisserade han filmer som P&B (1983), Jim och piraterna Blom (1987) och Vargens tid (1988). På teaterscenen regisserade han inte bara egna pjäser på Dramaten utan även TV-produktioner som Familjen Schedblad (1988, med sin son Tomas som medregissör) och Tingel tangel (1990, med Mikael Ekman). Hans sista regiuppdrag inkluderar episoden Älvakungen dyker upp för 90 minuter 90-tal (1996) och TV-serien När karusellerna sover (1998), där han skrev manuset. Han var även en flitig översättare av dramatik, med verk som Jeppe på berget av Holberg, Påklädaren av Ronald Harwood och Tartuffe av Molière på sitt meritförteckning.
Vanliga frågor om Hans Alfredson
Vad var Hans Alfredson mest känd för?
Hans Alfredson var mest känd för sitt samarbete med Tage Danielsson under namnet Hasse och Tage. Tillsammans bildade de 1961 nöjesföretaget AB Svenska Ord och producerade revyer, filmer och skivor som blev en del av svensk humorhistoria. Alfredson blev särskilt uppmärksammad för sin improvisationsförmåga, som han demonstrerade i rollen som Lindeman i flera revyer. Deras samarbete förnyade revygenren och präglade publiken under 1960- och 1970-talen.
Vilka är några av Hans Alfredsons mest kända egna filmer?
Bland Hans Alfredsons mest kända egna filmer som regissör och manusförfattare finns Den enfaldige mördaren från 1982, som bygger på ett kapitel i hans bok En ond man. Ytterligare en betydande film är thrillern Falsk som vatten från 1985, som bygger på en av hans kriminalnoveller. Han regisserade också filmerna Ägget är löst! (1975), P&B (1983) och Jim och piraterna Blom (1987). Dessa projekt visade hans skiftning mot allvarligare och mer svartsynta ämnen jämfört med hans tidigare revyhumer.
Vad gjorde Hans Alfredson efter Tage Danielssons död 1985?
Efter Tage Danielssons död 1985 fortsatte Hans Alfredson med en självständig karriär och samarbetade med andra konstnärer. Han arbetade med Povel Ramel på revyn Tingel Tangel på Tyrol mellan 1989 och 1990. Han samarbetade också med Gunnar Hellström i Solskenspojkarna 1996 och med Peter Dalle och Tina Ahlin i Prins Korv under taket 1999. Alfredson var chef för Skansen i Stockholm mellan 1992 och 1994 och startade ett ljudboksförlag 2008. Han gjorde sitt sista offentliga framträdande 2013 när han mottog Hedersguldbaggen.
Vilket politiskt engagemang hade Hans Alfredson?
Hans Alfredson hade ett tydligt politiskt engagemang med en vänstermoralistisk linje. Han var aktiv i Amnesty och engagerade sig mot kärnkraft, miljöförstöring, fascism och främlingsfientlighet. Alfredson var engagerad på nej-sidan i folkomröstningen om EU 1994 och om euron 2003. Hans roman Attentatet i Pålsjö skog från 1996 är en alternativhistorisk berättelse med en tydlig adress mot nynazismen. Han var också aktiv i kampanjen Artister mot nazister.
Vilka priser och utmärkelser fick Hans Alfredson?
Hans Alfredson mottog flera priser och utmärkelser för sitt arbete. Han fick det nyinstiftade Tage Danielsson-priset 1987. Vid Guldbaggegalan 2013 mottog han Hedersguldbaggen. Alfredson promoverades till hedersdoktor vid Lunds universitet 1992 och utnämndes till Årets skåning 1981. Han utnämndes också till hedersledamot inom Akademiska Föreningen i Lund 1986, vilket ledde till instiftandet av Nasoteket där han är näsa nr 1. Hans film Den enfaldige mördaren vann tre Guldbaggar 1981.
Vilka kända barnvisor skrev Hans Alfredson?
Hans Alfredson skrev flera bestående barnvisor som har blivit en del av svenskt kulturliv. En av de mest kända är Blommig falukorv, som han sjöng in på skivan Hans Alfredson sjunger Blommig falukorv och andra visor för barn 1965. En annan populär visa är Styrmans Karlssons äventyr med porslinspjäsen. Dessa visor visar hans mångsidighet som författare och underhållare bortom revyhumer och film. Hans bidrag till barnkulturen är ett viktigt arv från hans omfattande produktion.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.




