Björn Afzelius

Uppväxt och bakgrund

Björn Svante Afzelius föddes i Hakarp utanför Huskvarna i Småland. Hans far var konstruktör och modern hette Ulla Petersson. Han hade en yngre bror vid namn Bengt. Familjen flyttade till Hökarängen i Stockholm 1955 efter att faderns arbetsplats lagts ner. Efter perioder i Landskrona och Malmö tog Afzelius studenten i Malmö 1968 och började sedan studera vid Lunds universitet. Hans musikaliska intresse väcktes tidigt. Han har själv berättat att Elvis Presley fick honom att börja sjunga, The Beatles att spela gitarr, Bob Dylan att bry sig om texterna och Mikael Wiehe att skriva egna sånger. Han fick sin första gitarr, en Hagström, av sin far 1964 och bildade kort därefter sitt första band som hette Moxie.

Genombrott med Hoola Bandoola Band

År 1970 bildade Björn Afzelius tillsammans med Mikael Wiehe och Peter Clemmedson bandet Hoola Bandoola Band. Gruppen blev en av de mest framträdande inom den svenska proggrörelsen. Afzelius texter var ofta samhällskritiska och präglade av ett socialistiskt engagemang, ett drag som skulle följa honom genom hela karriären. Han och Wiehe delade ett stort politiskt intresse och uppträdde ofta på välgörenhetskonserter. Latinamerika, och särskilt Kuba, var en viktig inspirationskälla. Under ett besök på ön skrev han den kända lovsången 'Tankar i Havanna'. Afzelius stannade kvar i Hoola Bandoola Band fram till 1976, då han valde att inleda en solokarriär.

Solokarriär och stora framgångar

Afzelius hade redan 1974 släppt sitt första soloalbum, 'Vem är det som är rädd?', men det var med skivan 'För kung och fosterland' 1976 som hans solobana tog fart på allvar. Albumet, som spelades in strax efter hans fars död, blev mycket populärt och korades till Årets platta av Aftonbladet. Omslagsfotot, som visade en halvnaken Afzelius, togs av Marianne Lindberg De Geer. Han följde upp med albumet 'Johnny Boy' 1978. Perioden 1980 till 1986 präglades av samarbetet med gruppen Globetrotters, som bildades inför ett TV-program. Deras countryinspirerade album 'Globetrotter' innehöll hitlåten 'Evelina', som även spelades av dansband. En annan stor framgång var Stefan Borschs inspelning av Afzelius låt 'Till min kära' 1982, som blev en hit och gav Borsch en platinaskiva. Afzelius relation till den svenska musikkritiken var kylig, och hans senare album fick ofta sämre recensioner i Sverige. I Danmark och Norge var mottagandet däremot betydligt varmare, något han själv föredrog framför kritikernas omdömen.

Det stora genombrottet och senare verk

Ett avgörande vendepunkt i karriären kom 1990 med albumet 'Tusen bitar'. Singeln med samma namn blev en enorm hit. Låten var en översättning av den danska artisten Anne Linnets 'Tusind stykker', som Afzelius hittade på ett kassettband han köpte på en dansk bensinstation när han behövde en avslutningslåt till sin turné. 'Tusen bitar' gav honom en Grammy i Danmark för bästa utländska sångare och möjliggjorde ett framträdande på huvudscenen på Roskildefestivalen. Hans skivbolag Transmission gick i konkurs 1987, vilket ledde till att Afzelius turnerade ensam med gitarr för att finansiera ett nytt bolag. Det fick namnet Rebelle, döpt efter hans två döttrar Rebecca och Isabelle. Under 1990-talet fortsatte han att ge ut album och genomförde en återförenad sommarturné med Hoola Bandoola Band 1996.

Författarskap och politiskt engagemang

Björn Afzelius var inte bara musiker utan också författare. År 1993 gav han ut romanen 'En gång i Havanna', som var en personlig uppgörelse med utvecklingen på Kuba. Boken var ett svar på att ön, som han länge beundrat, hade blivit en diktatur. Efter romanens utgivning kunde han inte längre resa till Kuba, men han förblev en stor vän till det kubanska folket och kallade ofta landet för sitt favoritland. Hans politiska engagemang märktes tydligt i hans musik. Under valrörelsen 1985 gick han hårt åt Moderaterna i sången 'Svarta gänget'. Statsministerkandidaten Ulf Adelsohn kommenterade senare att valrörelsen var hätsk och mindes Afzelius som en extrem person som inte alltid valde sina ord.

Sjukdom och sista tid

Hösten 1997 diagnostiserades Björn Afzelius med lungcancer. Han valde att hålla sjukdomen hemlig från pressen, men berättade för sin nära vän och kollega Mikael Wiehe. Wiehe skrev som svar låten 'Den jag kunde va', som Afzelius bad att få ha spelad på sin begravning. Trots sjukdomen släppte han cd:n 'Tankar vid 50' och fortsatte att arbeta. Han avled på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg den 16 februari 1999, 52 år gammal. Han är begravd på Västra kyrkogården i Göteborg. På hans begravning spelade Mikael Wiehe den lovade låten.

Privatliv och intressen

Efter att hans andra soloalbum gavs ut 1976 flyttade Afzelius till Göteborg, som blev hans hemstad. Han hade också ett andra hem i Castelvecchio di Rocca Barbena i den italienska regionen Ligurien, där han skrev många sånger. Han var under en period tillsammans med fotografen Marianne Lindberg De Geer, som är mor till hans dotter Rebecca. Afzelius var en hängiven supporter till fotbollsklubben Örgryte IS. Hans intresse för klubben väcktes av hans far, som tog med honom på hans första match våren 1959. Han skrev även ett kapitel om detta i boken 'Från A till ÖIS' 1987. Andra stora intressen var boxning, som han började följa efter Ingemar Johanssons VM-titel, och idrottsstatistik. Han var känd som en kalenderbitare med god koll på tabeller.

Eftermäle och hyllningar

Björn Afzelius har hyllats på flera sätt efter sin död. En dokumentärfilm med titeln 'Tusen bitar' gjordes om honom 2014, där Laleh gjorde en ny version av titellåten som ledmotiv. År 2013 satte Stockholms Stadsteater upp pjäsen 'Johnny Boy', baserad på hans liv och skriven av Marianne Lindberg De Geer. En minnessten till hans ära avtäcktes på Landskrona Walk of Fame 2019 av Mikael Wiehe. Internationellt har han hedrats genom Björn Afzelius International Culture Foundation, som har sponsrat Freemuse Award, ett pris till personer eller organisationer som arbetar för musikaliskt yttrandefrihet. Under sin karriär skrev han drygt 150 låtar och hans samlade albumförsäljning i Norden uppskattas till cirka 2,5 miljoner exemplar. Han förblir en av de mest älskade och inflytelserika artistfigurerna i svensk musikhistoria.

Vanliga frågor om Björn Afzelius

Vilka var Björn Afzelius största musikaliska influenser?

Björn Afzelius påverkades under sin uppväxt av flera andra musiker. I en biografisk text nämner han att Elvis Presley fick honom att börja sjunga. The Beatles inspirerade honom att spela gitarr. Bob Dylan fick honom att bry sig om lyriken i rockmusiken. Slutligen var det Mikael Wiehe som fick honom att börja skriva egna sånger.

Vilken låt blev Björn Afzelius största hit?

Singeln <strong>Tusen bitar</strong> från albumet med samma namn 1990 blev hans stora kommersiella genombrott. Låten är en översättning av Anne Linnets danska låt <strong>Tusind stykker</strong>, som Afzelius hittade på ett kassettband köpt på en dansk bensinstation. Den gav honom en Grammy i Danmark för bästa utländska sångare. Han framförde även låten på Roskildefestivalens stora scen.

Vad handlar romanen 'En gång i Havanna' om?

Romanen <strong>En gång i Havanna</strong>, utgiven 1993, är en personlig uppgörelse med det politiska systemet på Kuba. Afzelius kommenterade själv att den var ett svar på känslorna han fick när han inte längre kunde förneka att Kuba utvecklats till en diktatur. Efter att romanen släppts kunde han inte längre resa till Kuba. Han förblev dock en stor vän till det kubanska folket och kallade vid flera tillfällen Kuba sitt favoritland.

Vilket var hans första soloalbum och när kom det ut?

Hans första soloalbum hette <strong>Vem är det som är rädd?</strong> och släpptes 1974. Albumet innehöll låten <strong>Bläckfisken</strong>, som var hans första egna komposition. Under de följande 25 åren skulle han komma att skriva drygt 150 låtar. Han stannade kvar i Hoola Bandoola Band fram till 1976, då han inledde sin solokarriär på allvar med albumet <strong>För kung och fosterland</strong>.

Vilka är några av hans andra mest kända låtar?

Förutom <strong>Tusen bitar</strong> är flera andra låtar mycket kända. <strong>Till min kära</strong>, inspelad av Stefan Borsch 1982, blev en stor hit och gav en platinaskiva. <strong>Tankar i Havanna</strong> är en lovsång till Kuba som han skrev under ett besök där. <strong>Sång till friheten</strong> är en översättning av en låt av den kubanske artisten Silvio Rodríguez. Även <strong>Evelina</strong> från albumet Globetrotter blev en hit.

Vad var anledningen till att Hoola Bandoola Band återförenades?

Hoola Bandoola Band återförenades 1996 för en sommarturné. Man gjorde spelningar på flera platser, bland annat i Malmö, Landskrona och Göteborg. Bandet, som bildades 1970 tillsammans med Mikael Wiehe och Peter Clemmedson, var ett av de största inom den svenska proggrörelsen. Deras återförening var en tillfällig återkomst för att spela för sina fans.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.