Örgryte IS

Grundande och tidig verksamhet

Örgryte Idrottssällskap bildades den 4 december 1887 i Carlslund, ett trähus i Balders hage i Göteborg, på initiativ av Wilhelm Friberg. De tolv stiftarna var Wilhelm Friberg, W. Silow, Hilmer Ahlqvist, John Ahlqvist, A. L. Hammarbäck, Olof Hammarbäck, Otto Olsson, S. Björklund, A. Gartz, Philip Johnsson, Gustav Alpen och C. Tonning. Den första styrelsen valdes med Wilhelm Friberg som ordförande, H. Ahlqvist som vice ordförande, J. Ahlqvist som sekreterare, A. Gartz som skattmästare och Philip Johnsson som ledamot. Två veckor efter bildandet bestämdes klubbens färger till rött och blått, och en sjuuddig stjärna med initialerna ÖIS blev föreningens symbol. Nyårsdagen 1888 invigdes den första skridskobanan, och den första allmänna idrottstävlingen hölls i Balders hage den 6 september 1891 med inbjudna klubbar från Göteborg. Vid femårsfesten 1892 hade medlemsantalet passerat hundra personer, och 1897 arrangerade klubben SM i bollspel, atletik och friidrott för att fira tio år.

Fotbollens introduktion och pionjärroll

Fotboll introducerades i Örgryte IS omkring 1890, och 1891 kom de skotska instruktörerna John Lawson och William Scott till klubben. ÖIS spelade den första organiserade fotbollsmatchen i Sverige den 22 maj 1892 på Heden i Göteborg, där man besegrade Idrottssällskapet Lyckans Soldater med 1–0. Minnesstenar på Heden och i Balders hage påminner idag om dessa händelser. Klubben dominerade svensk fotboll under dess barndom, med eldsjälar som Aron Hammarbäck som tillsammans med sin bror Olof och Erik Grauers bildade stommen i laget. För att skapa konkurrens grundade Wilhelm Friberg även Göteborgs FF. Den första matchen mot GAIS spelades den 8 juni 1897 och slutade 2–0 till ÖIS, medan den första mot IFK Göteborg spelades den 12 juli 1905 och slutade 4–1 till ÖIS. Dessa möten lade grunden för långvariga rivaliteter som senare utvecklades till den så kallade Göteborgsalliansen från 1919. År 1904 besöktes klubben av det engelska laget Corinthian FC, som skänkte silverpokalen Corinthian Bowl som senare blev en prestigefylld tävlingspokal mellan Sveriges bästa lag.

Walhalla, landslag och seriespel

År 1908 invigdes Walhalla idrottsplats, Sveriges första riktiga fotbollsarena, genom en match mot tyska mästarna Victoria Berlin. Hugo Levin, fotbollsspelare och sekreterare i ÖIS, var en drivande kraft bakom bygget. ÖIS spelade i Svenska serien mellan 1910 och 1924 och vann den 1910, 1912 och 1924. Klubben var starkt representerad i det svenska landslaget från starten. Gustaf Bergström, Erik Bergström och Sven 'Bleddy' Olsson deltog i Sveriges första landskamp 1908. Vid OS i London samma år var Oscar 'Påsket' Bengtsson, Sven Olsson och Gustaf Bergström med från ÖIS, och vid OS i Stockholm 1912 var Herman Myhrberg lagkapten och ytterligare fyra klubbspelare deltog. År 1921 återtog Göteborgs stad marken där Walhalla låg för att ge plats åt Jubileumsutställningen 1923, vilket tvingade klubben att flytta verksamheten först till Balders Hage och sedan 1922 till Ullevi. Erik Börjesson blev 1923 spelande tränare för ÖIS, och 1918 hade den första medlemstidningen, Öisaren, kommit ut.

Allsvensk framgång och stjärnspelare

Örgryte IS var ett av lagen i den första allsvenska säsongen 1924/1925, där man slutade på tredje plats. Laget vann Allsvenskan 1926 och 1928, men dessa segrar gav inte officiella SM-guld då serien först 1931 fick SM-status. Stora stjärnor under denna era var anfallaren Sven Rydell, Sveriges första fotbollsprofil känd för sin målskörd och kreativa dribbling, och Carl-Erik Holmberg som gjorde 193 allsvenska mål och blev skyttekung 1926, 1928 och 1932. Ytterligare nyckelspelare var backen Douglas Krook, som kallades 'världens bästa back', och mittfältaren Henning Helgesson. En stor internationell framgång var segern med 5–2 över engelska Aston Villa 1926, som hyllades som 'Svensk fotbolls största dag'. Fyra ÖIS-spelare, Sven Rydell, Sven Friberg, Evert Lundqvist och Robert Zander, tog OS-brons i Paris 1924. Under 1930-talet representerades klubben i landslaget av spelare som Viktor Carlund och Otto Andersson, som båda deltog i VM 1934 och OS 1936, samt Kurt Svanström som spelade VM 1938.

Nedgång, krigsår och kamp i division II

I slutet av 1930-talet började det gå sämre för ÖIS, och laget slutade på tionde plats av tolv lag både 1938 och 1939 innan man 1940 degraderade från Allsvenskan. Under 1940-talet spelade man i Division II Västra och slutade två år i rad på tredje plats. Under kriget kallades många spelare in till beredskapen. År 1942 blev tidningsmannen Harry Hjörne ny ordförande för Örgryte. 1943 var återtåget till allsvenskan nära efter serieseger, men man förlorade kvalet mot IS Halmia. 1944 nådde Örgryte inte seriesegern, som istället gick till Billingsfors IK. Jubileumsåret 1947 vann Örgryte återigen Division II Västra men förlorade återigen i kvalet, denna gång mot Halmstads BK. Under denna period spelade blivande Italienproffset Hasse Jeppson i laget, och Karl Erik 'Tölö' Kristensson blev en publikfavorit.

Under de kommande åren fortsatte kampen, och 1951 degraderade ÖIS till Division III men tog sig omgående tillbaka till Division II. Redan 1954 åkte laget ner i Division III igen efter förlust mot BK Derby, men tog sig 1955 upp till Division II Götaland. Denna säsong i Division III slutade i stor stil med en målkvot på 86–27, och laget gick obesegrat genom serien. Anfallsparet Agne Simonsson och Rune Börjesson var nyckelspelare med 22 respektive 24 mål den säsongen. Juniorverksamheten började nu bära frukt, och dessa talanger skulle bli centrala för klubbens framtid.

Återkomst till allsvenskan med 'Lirarnas lag'

En avgörande vändpunkt kom med värvningen av den återvändande Italienproffset Gunnar Gren som spelande tränare 1956. Tillsammans med unga talanger som Agne Simonsson och Rune Börjesson, samt Wilgot Schwartz, skapade han ett offensivt 'Lirarnas lag' som lockade stor publik trots att man spelade i Division II. Alla fyra kallades till landslaget. 1957 blev ÖIS seriesegrare men förlorade återigen ett kval, denna gång mot Motala AIF. 1958 lyckades laget äntligen ta sig tillbaka till Allsvenskan efter 19 års frånvaro, genom att först vinna Division II Västra Götaland och sedan besegra Landskrona BoIS i kvalet. I den första kvalmatchen i Göteborg vann ÖIS med 5–0, och returen i Landskrona vann man med 1–0 genom en nick från Agne Simonsson. Gunnar Gren och Agne Simonsson var sedan med i det svenska landslag som tog silver i VM på hemmaplan 1958. Efter återkomsten till Allsvenskan 1959 slutade ÖIS på fjärde plats och satte ett svenskt publikrekord med i genomsnitt 25 490 åskådare per match, ett rekord som stod sig till 2015.

Senare meriter, förändringar och supporterkultur

Örgryte IS har vunnit ytterligare ett SM-guld 1985 och Svenska Cupen 2000. Klubben har även vunnit Superettan 2008 och Division 1 Södra 1994 och 2012. Örgryte Fotboll AB gick i konkurs i februari 2011, vilket ledde till nedflyttning till Division 1 Södra. Klubben har länge spelat i röd tröja och blå shorts, men återgick 2018 till en äldre vinröd tröjmodell. Efter 120 år med enbart manliga medlemmar började fotbollssektionens ungdomsverksamhet acceptera flickor 2007. ÖIS har en officiell supporterklubb som heter ÖIS Supporterklubb Balders Hage, och en ultras-influerad grupp kallad Inferno Örgryte. Enligt undersökningar är klubben den fjärde mest populära i Göteborg, efter IFK Göteborg, GAIS och BK Häcken. Kända supportrar inkluderar Marcus och Peter Birro, Weiron Holmberg, Fredrik Ohlsson, Björn Afzelius och Leif Pagrotsky. Starka rivaliteter finns med IFK Göteborg och GAIS, och derbyt mot IFK Göteborg 1959 lockade 52 194 åskådare, ett allsvenskt rekord.

Vanliga frågor om Örgryte IS

När och var grundades Örgryte IS och vilka var de första medlemmarna?

Örgryte Idrottssällskap grundades den 4 december 1887 i Carlslund, ett trähus beläget i Balders hage i Göteborg. Grundaren var Wilhelm Friberg, och de tolv stiftarna var Wilhelm Friberg, W. Silow, Hilmer Ahlqvist, John Ahlqvist, A. L. Hammarbäck, Olof Hammarbäck, Otto Olsson, S. Björklund, A. Gartz, Philip Johnsson, Gustav Alpen och C. Tonning. Den första styrelsen valdes med Wilhelm Friberg som ordförande. Två veckor efter bildandet bestämdes klubbens färger till rött och blått, och en sjuuddig stjärna med initialerna ÖIS blev föreningens symbol.

Hur många SM-guld har Örgryte IS vunnit i fotboll och vilka andra titlar har de?

Örgryte IS har vunnit det nationella mästerskapet, Svenska Mästerskapet, totalt 12 gånger. Segrarna kom åren 1896, 1897, 1898, 1899, 1902, 1904, 1905, 1906, 1907, 1909, 1913 och 1985. Dessutom vann man Allsvenskan 1926 och 1928, Svenska Cupen 2000, Superettan 2008 och Division 1 Södra 1994 och 2012. Klubben har också vunnit Corinthian Bowl sju gånger och Svenska Fotbollspokalen två gånger. SM-finalen 1897 spelades mellan klubbens eget A- och B-lag.

Var spelar Örgryte IS sina hemmamatcher idag och vilka historiska arenor har de haft?

Örgryte IS spelar sina hemmamatcher på Gamla Ullevi i Göteborg. Klubbens första riktiga arena var Walhalla idrottsplats, som invigdes 1908 och var Sveriges första fotbollsarena. Walhalla invigdes genom en match mot tyska mästarna Victoria Berlin. År 1921 återtog Göteborgs stad marken där Walhalla låg för att ge plats åt Jubileumsutställningen 1923, vilket tvingade klubben att flytta verksamheten först tillbaka till Balders Hage och sedan 1922 till Ullevi. Minnesstenar för klubbens historia finns på Heden i centrala Göteborg och inne i nöjesparken Liseberg på Balders hage.

Vilka är några av klubben mest kända spelare genom tiderna?

ÖIS har haft många stora profiler. Under tidigt 1900-tal var Aron Hammarbäck en eldsjäl. På 1920-talet blev anfallaren Sven Rydell Sveriges första fotbollsstjärna, och Carl-Erik Holmberg blev en känd målskytt med 193 allsvenska mål. På 1950-talet var världsstjärnan Gunnar Gren spelande tränare och ledde ett lag med talanger som Agne Simonsson och Rune Börjesson, som båda var med i VM-silverlaget 1958. Andra namnkunniga spelare är backen Douglas Krook, mittfältaren Henning Helgesson, OS-deltagarna Herman Myhrberg och Viktor Carlund, samt Otto Nilsson som tävlade i friidrott för klubben.

Vilka är Örgryte IS största rivaler och hur ser supporterkulturen ut?

Den starkaste rivaliteten är med stadskonkurrenten IFK Göteborg. Derbyna mellan lagen har lockat enorm publik, med ett rekord på 52 194 åskådare 1959. Även mötena med den andra göteborgsklubben GAIS anses vara stora rivaliteter. Dessa relationer har historiskt sett varit hätska men utvecklades senare till det som kallades Göteborgsalliansen, grundad 1919. ÖIS har en officiell supporterklubb som heter ÖIS Supporterklubb Balders Hage, och en ultras-influerad grupp kallad Inferno Örgryte. Enligt undersökningar är klubben den fjärde mest populära i Göteborg. Kända supportrar inkluderar Marcus och Peter Birro, Weiron Holmberg, Fredrik Ohlsson, Björn Afzelius och Leif Pagrotsky.

Vad hände med Örgryte IS på 2010-talet och hur har klubben förändrats?

På 2010-talet drabbades Örgryte IS av ekonomiska problem. Örgryte Fotboll AB gick i konkurs i februari 2011, vilket ledde till nedflyttning till den tredje divisionen, Division 1 Södra. Klubben har dock vunnit Division 1 Södra 2012 och varit tvåa 2014 och 2015. När det gäller utseendet har klubben länge spelat i röd tröja och blå shorts, men återgick 2018 till en äldre vinröd tröjmodell. Efter 120 år med enbart manliga medlemmar började fotbollssektionens ungdomsverksamhet acceptera flickor 2007. Klubben är fortfarande aktiv med sektioner för bowling, fotboll, friidrott och brottning, samt handboll och handikappidrott.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.