Mikael Wiehe
Mikael Wiehe är en svensk musiker, sångare, textförfattare och kompositör. Han var en förgrundsfigur för den svenska vänsterinriktade musikrörelsen under 1970-talet och är känd för sina politiska och personliga texter, ofta i samarbete med artister som Björn Afzelius.
Uppväxt och tidiga musikaliska influenser
Mikael Christian Wiehe föddes i Stockholm men växte upp i Köpenhamn fram till 1952, varefter familjen flyttade till Ribersborg i Malmö. Hans föräldrar var den danske journalisten Adam Wiehe och den svenska keramikern Estrid Wiehe. Som barn tog han pianolektioner, men han är självlärd på gitarr och saxofon, vilket kom att bli hans huvudsakliga instrument.
Hans professionella musikbana började 1963 när han spelade med Cooling's Traditional Jazzmen, ett band under ledning av Hans Carling. Han hade rekommenderats till orkestern av Göran Skytte, som var barndomskamrat med både Mikael och hans bror Thomas Wiehe. Denna tidiga kontakt med Skytte blev betydelsefull, då Skytte senare spelade dragspel, trumpet och flöjt på flera av bröderna Wiehes skivor.
Från jazz till pop: Blunck's Lucky Seven och The Moccers
Efter Cooling's Traditional Jazzmen spelade Mikael Wiehe tillsammans med sin bror Thomas och Göran Skytte i jazzorkestern Blunck's Lucky Seven, som bildades 1964 och upplöstes 1967. Denna grupp följdes av The Moccers, ett mer poporienterat band som var inspirerat av The Beatles och Bob Dylan. The Moccers varade i cirka två år och efter dess upplösning gick Wiehe vidare till nästa projekt.
Detta blev gruppen Spridda skurar, där flera av de framtida medlemmarna i Hoola Bandoola Band ingick, liksom Jacques Werup. Spridda skurar blev dock inte långlivat, och ur dess spillror startades sedan det som skulle bli Wiehes stora genombrott.
Genombrottet med Hoola Bandoola Band
Hoola Bandoola Band, som Wiehe bildade tillsammans med bland andra Björn Afzelius, blev en av de främsta svenska progg-grupperna. Gruppen var en central del av den vänsterinriktade musikrörelsen under 1970-talet och präglades av politiska texter med inspiration från artister som Bob Dylan. Wiehe var en förgrundsfigur i denna rörelse.
Efter gruppens upplösning 1976 bildade Wiehe Kabaréorkestern, där artister som Ale Möller och Göran Skytte ingick. Under denna period skrev han en av sina mest kända låtar, Titanic, som handlar om Titanics förlisning. Kabaréorkestern markerade en fortsatt satsning på samhällsengagerad musik och teater.
Solokarriär och konstellationer på 1980-talet
På 1980-talet fortsatte Wiehe att arbeta med olika musikaliska konstellationer. Åren 1981 till 1982 spelade han med gruppen Mikael Wiehe, Nyberg, Franck och Fjellis. Därefter, mellan 1983 och 1984, var han aktiv med gruppen Mikael Wiehe & Co. Dessa år präglades av en sökande efter nya musikaliska uttryck efter proggens storhetstid.
Ett höjdpunkt i hans engagemang utanför musiken var att han var initiativtagare till ANC-galan på Scandinavium i Göteborg 1985. Åren 1986 till 1987 återförenades han musikaliskt med Björn Afzelius i en duo, som gav ut ett album. Detta samarbete stärkte deras redan etablerade musikaliska och personliga band.
Tolkningar av Bob Dylan och andra samarbeten
Utöver sitt eget skrivande har Mikael Wiehe ägnat sig åt att tolka andra artister, med en särskild fokus på Bob Dylan. Hans första album med enbart Dylantolkningar, De ensligas allé, kom ut 1982. Detta var början på ett långvarigt engagemang för att göra Dylans musik tillgänglig på svenska.
I samarbete med Totta Näslund gjorde han skivan Totta & Wiehe, Dylan, som utkom 2006, efter Näslunds bortgång. Året därpå, 2007, kom hans tredje album med översatta Dylanlåtar, denna gång tillsammans med Ebba Forsberg på albumet Dylan på svenska. Wiehe har också turnerat med den norske sångaren Åge Aleksandersen.
Politiskt engagemang och samhällsdebatt
Mikael Wiehes politiska engagemang har varit en genomgående del av hans karriär. Han har utvecklat sin syn på Kuba i en artikel i Dagens Nyheter, där han efter ett besök 1979 såg den kubanska revolutionen som en önskvärd självklarhet och menade att Kuba var bäst på mänskliga rättigheter i Centralamerika. År 2007 spelade han på en stödgala för Kuba i Malmö, anordnad av Revolutionär Kommunistisk Ungdom och Svensk-kubanska föreningen.
Sedan 2001 leder han Stiftelsen Hela Sverige, Artister mot nazister, vilket visar på ett långsiktigt engagemang mot främlingsfientlighet och nazism. Hans texter, som kan uppdelas i politiska och personliga, präglas ofta av vänsterretorik i de politiska sångerna.
Personliga skildringar och senare verk
År 2009 släppte Wiehe skivan Sånger från en inställd skilsmässa, där han för en av de första gångerna var öppen med sitt privatliv. Skivan handlade om hur hans fru var på väg att lämna honom för en annan man, men hur de sedan hittade tillbaka till varandra och därför inte skilde sig. Detta gav honom stor uppmärksamhet i pressen, bland annat skrev Svenska Dagbladet om det.
Den 6 juli 2010 sjöng han i Allsång på Skansen tillsammans med artister som Eric Saade. I intervjuer berättade han att han såg inbjudan som en höjdpunkt i sin karriär och att hans målsättning med framträdandet var att välta regeringen. I september 2010 debuterade han som prosaförfattare med boken Aldrig bli som ni, som innehöll en cd-box med 16 skivor.
Medverkan i TV, film och senare utmärkelser
Mikael Wiehe har varit aktiv i olika medieformat under 2000- och 2010-talen. År 2011 var han en av deltagarna i TV-programmet Så mycket bättre i TV4. År 2020 medverkade han i SVT:s Jills veranda. År 2023 syntes han i den svenska filmen Banandansen, där han spelade sig själv.
Under årens lopp har han fortsatt att få erkännande för sitt arbete. Bland senare utmärkelser märks Jan Myrdals stora pris, Leninpriset 2015 och Olle Adolphsons minnespris 2024. Den 13 augusti 2025 meddelade han i Sommar i Sveriges Radio att han ett och ett halvt år tidigare diagnostiserats med Alzheimers sjukdom.
Priser, utmärkelser och publicerat material
Mikael Wiehe har mottagit ett stort antal priser under sin karriär. Förutom två Grammis (1988 som årets textförfattare och 2004 för årets visa) har han fått Evert Taube-stipendiet 1998, Malmö stads kulturpris 2000, Cornelis Vreeswijk-stipendiet 2003, Stig Sjödinpriset 2005 och Martin Luther King-priset 2005. Han har också utsetts till Årets skåning och Årets republikan.
Han har gett ut flera sångböcker, inklusive Sånger 1971-79 (1980), 100 sånger (1993), Sångerna (2002) och Mikael Wiehes amerikanska sångbok (2025). Dessa böcker samlar hans texter, ofta med notskrift och ackordanalys, och visar på hans omfattande produktion som textförfattare.
Vanliga frågor om Mikael Wiehe
Vilken är Mikael Wiehes mest kända låt?
En av hans absolut mest kända låtar är Titanic, med undertiteln Andraklasspassagerarens sista sång, som handlar om Titanics förlisning. Den skrevs under tiden med Kabaréorkestern. Andra välkända sånger inkluderar Victor Jara från 1975, Fred (till Melanie) från 1971 och Flickan och kråkan från 1981.
Vem var Mikael Wiehes nära samarbetspartner?
Wiehe hade ett mycket nära och långvarigt samarbete med sångaren och musikern Björn Afzelius. Tillsammans bildade de rockgruppen Hoola Bandoola Band och spelade senare i en duo åren 1986–1987, som gav ut ett album. Wiehe har även skrivit låten Den jag kunde va till Afzelius, som finns på albumet Sevilla från 1998.
Vad är Mikael Wiehes koppling till Bob Dylan?
Wiehe har varit starkt inspirerad av Bob Dylan, vilket syns både i hans egna texter och i hans omfattande tolkningar. Hans första album med enbart Dylantolkningar, De ensligas allé, kom 1982. Han har sedan gjort skivan Totta & Wiehe – Dylan med Totta Näslund (2006) och albumet Dylan på svenska med Ebba Forsberg (2007).
Vilket politiskt engagemang har Mikael Wiehe?
Wiehe var en förgrundsfigur för den svenska vänsterinriktade musikrörelsen under 1970-talet. Han har uttrytt stöd för Kuba, varit initiativtagare till ANC-galan i Göteborg 1985 och leder sedan 2001 Stiftelsen Hela Sverige, Artister mot nazister. Han har också spelat på stödgalor för Kuba, anordnade av Revolutionär Kommunistisk Ungdom.
Har Mikael Wiehe vunnit några Grammis?
Ja, Mikael Wiehe har vunnit Grammis två gånger. Första gången var 1988 då han vann priset som årets textförfattare. Andra gången var 2004 då han vann Grammis för årets visa. Dessa priser erkänner hans betydelse som både textförfattare och utövande artist inom visgenren.
Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-09-26.





