Landskrona

Stadens grundande och medeltid

Landskrona stad fick sina första stadsprivilegier den 20 mars 1413 av unionskungen Erik av Pommern. Namnet Landskrona kan dock ha existerat redan 1405, då det omnämns som "Landzcrone" i ett diplom. Platsen hade tidigare varit ett fiskeläge vid namn Sønder Sæby. Kungen skänkte 1410 tomt och jord till ett karmelitkloster på den landtunga där staden skulle byggas. År 1412 gavs engelska köpmän rätt att handla i Landskrona. Staden drabbades hårt 1428 när den plundrades och brändes av Hansan under kriget mot den nordiska unionen. Under återuppbyggnaden uppfördes den stora stadskyrkan Sancti Johannis Baptistae, som var en av Skånes största gotiska kyrkor. Under 1500-talet stödjde stadens borgare kung Kristian II i hopp om ökad självstyre, men staden intogs av danska trupper både 1525 och 1535.

År 1549 påbörjade kung Kristian III byggandet av Landskrona slott, även kallat Citadellet. Detta skedde efter reformationen, och klostret som funnits på platsen stängdes. Borgen var färdigbyggd 1559 och bestod av en fästning med omgivande mur och vallgrav. En viktig händelse för stadens tillväxt var 1547, då grannstaden Ängelholm förlorade sina stadsprivilegier. Ängelholmsborgare som valde att flytta till Landskrona erbjöds fyra års skattefrihet, vilket gav staden ett starkt uppsving.

Svensk tid och fästningens roll

Landskrona blev svenskt år 1658. Karl X Gustav hade ambitioner att göra staden till Skånes kommersiella och industriella centrum. År 1663 fick Landskrona privilegier som stapelstad av Karl XI:s förmyndarregering. Trots detta inträffade ingen blomstrande handel, och befolkningen minskade särskilt under det skånska kriget 1676–1679 då staden var danskockuperad. Efter freden 1679 återupptogs planerna på att göra Landskrona till huvudort i Skåne. Johan Göransson Gyllenstierna verkade för detta, och stadsarkitekten Erik Dahlbergh fick i uppdrag att rita en stadsplan med plats för residens, bank, mynthus, biskopshus och universitet. Arbetena inleddes i april 1680 men avbröts redan i juni samma år efter Gyllenstiernas död och på Dahlbergs inrådan. Befästningsverken, förutom citadellet, beslutades rivas 1682.

Stadens militära betydelse minskade efter 1700-talet, och Karlskrona ersatte Landskrona som huvudflottbas på grund av det säkrare avståndet till Danmark. Befästningsarbetena återupptogs mellan 1747 och 1788 men avbröts på grund av kriget mot Ryssland. De avlystes definitivt 1805. Landskrona utdömdes som landfästning 1822, och garnisonen lades ner helt 1869. Den sista militära regementet, Skånska Husarregimentet K5, flyttades från Landskrona till Uppsala 1926. Idag är citadellets vallar och vallgravar ett rekreationsområde, och borgen inrymmer ett museum.

Kyrkobyggande och stadsutveckling

Den medeltida Sancti Johannis Baptistae kyrka revs med början 1753. Beslutet togs troligen av den lokale militäre kommendanten som såg kyrktornet som ett hot mot citadellet, snarare än av riksdagen. Idag återstår endast grunden, känd som "Gamla kyrkans grund", med ett stort träkors på platsen för altaret. Istället för denna kyrka började man 1754 bygga Sofia Albertina kyrka, ritad av Carl Hårleman. Kyrkan, som ovanligt nog för en icke-stiftskyrka byggdes med två torn, invigdes 1788 men var inte fullt färdigställd förrän 1816. Under frihetstiden på 1700-talet började staden återhämta sig ekonomiskt, och folkmängden nådde över 2000 invånare på 1770-talet.

Det tidiga 1800-talet var en tid av stagnation i samband med garnisonens avveckling. Efter seklets mitt växte Landskrona dock snabbare än många andra städer. Staden fick järnvägsförbindelse med Helsingborg och Eslöv 1865 och med Ängelholm 1876, vilket gav uppsving för både industri och sjöfart. En koleraepidemi utbröt 1853 i fiskeläget Borstahusen, som då isolerades från staden. Epidemin orsakade 31 dödsfall. Händelsen glömdes inte förrän Borstahusen byggdes ut och sammanbyggdes med staden på 1950-talet.

Industrialisering och 1900-talets omvandling

Vid sekelskiftet 1900 blev Fredrik Sundbärg stadsarkitekt och satte en stark prägel på stadens arkitektur. Han ritade bland annat de stora arbetarkvarteren Gripen och Falken, brandstationen (nuvarande stadsbibliotek), läroverket och den speciella Tuppaskolan. Efter 1920 var mer än hälften av befolkningen sysselsatt inom tung industri. Viktiga företag var Öresundsvarvet, Landsverk, Thulinverken, Supra Fosfaten, Bergsöe, Sockerbruket och flera textilföretag. Under första världskriget byggdes det stora Öresundsvarvet ut. På 1970-talet hade varvet över 3500 anställda i en stad med 30000 invånare.

Landskrona drabbades mycket hårt av varvskrisen. Den 11 mars 1981 varslades de sista 1807 anställda på Öresundsvarvet om uppsägning, vilket var Sveriges största enskilda industrinedläggning. Det sista nybygget levererades 1982. Efter en karenstid på tio år återuppstod varvsverksamheten 1993 under namnet Cityvarvet, nu som ett reparationsvarv med 200–300 anställda. Nedläggningen ledde till att kommunens befolkning minskade med ett par tusen invånare, och många lägenheter stod tomma på 1980-talet. Efter lagändringar 1991 kom många asylsökande till staden. Brist på arbete har varit ett utmaning, särskilt efter 1995. Under 2000-talet har arbetsmarknaden trendat mot mer komplexa tjänster inom specialiserad industri och tjänsteutbud.

Arkitektur och stadsbild

Som en befäst stad byggdes traditionellt i sten, vilket gör att det finns få exempel på traditionella skånska halmtakshus. Förutom citadellet och Sofia Albertina kyrka är andra anmärkningsvärda byggnader från 1800-talet eller tidigare Rådhuset, Landskrona museum, den gamla järnvägsstationsbyggnaden och teatern. Mycket av stadens centrala delar präglas av stadsarkitekterna Fredrik Sundbärg (1901–1913) och Frans Ekelund (1913–1949). Sundbärg skapade monumentala byggnader som det gamla vattentornet, kraftstationen, ett badhus (rivet på 1970-talet) och arbetarbostäderna Falken och Gripen. Ekelund, som trodde på trädgårdsstadsrörelsen, avsatte områden för småskalig villabebyggelse.

Arkitekten Ralph Erskine skapade radhusområdet Esperanza runt 1970. Det nya vattentornet togs i bruk samma år. Kring Rådhustorget är nästan alla byggnader äldre än funkisstilen. Vissa äldre byggnader revs under 1900-talet, som Falcks hörna som demolierades mitt i natten 1971 under protester. Ett nu ur bruk taget vattentorn byggdes 1904 efter Sundbärgs ritningar och är 65,9 meter högt. Det togs ur bruk 1975 och delar av byggnaden omvandlades till hyresfastighet 1992.

Kommunikationer och infrastruktur

Landskrona ligger vid Västkustbanan sedan invigningen av en ny station år 2001. Stationen flyttades då från en säckstation i centrum till stadens östra utkant, cirka två kilometer från centrum. Staden har direkta tågförbindelser med Helsingborg, Lund, Malmö, Göteborg och Köpenhamn. En trådbusslinje, linje 3, invigdes i september 2003 för att förbinda centrum, Skeppsbron och den nya stationen. Detta är Sveriges enda kvarvarande trådbusslinje. Stadens kollektivtrafik består av fem stadsbusslinjer, och hela bussflottan har varit helt elektrifierad sedan 2019.

Från Skeppsbrokajen i stadens södra ände trafikeras en båtförbindelse till ön Ven. Hamnen har länge varit en naturlig och viktig hamn för staden. Sedan december 2013 har det varit möjligt att betala för parkering i Landskrona via mobiltelefon. Stadens militära övningsfält har blivit ett allmänt friluftsområde, känt som Exercisfältet eller Exan.

Kultur, evenemang och rekreation

Landskrona har en rik historia kopplad till industrin och tekniken. Flygpionjären och ingenjören Enoch Thulin, som bodde och arbetade i staden, omkom i en flygkrasch på Södra Fäladen den 14 maj 1919. Hans begravning hölls i Sofia Albertina kyrka. Mellan 1930 och 1939 hölls Saxtorp TT-races strax söder om staden. Dessa motorcykeltävlingar lockade upp till 160 000 åskådare och anses vara de största idrottsevenemangen i Sverige sett till publikantal. På citadellets norra sida finns Sveriges andra äldsta, och äldsta bevarade, koloniträdgårdsområde, som anlades under slutet av 1800-talet. Idag är citadellet med sina vallgravar ett populärt rekreationsområde, och borgen innehåller ett museum som berättar om stadens historia.

Vanliga frågor om Landskrona

Var ligger Landskrona?

Landskrona är beläget i västra Skåne i södra Sverige, vid Öresunds kust. Staden ligger mellan de två större städerna Helsingborg i norr och Malmö i söder. Den ingår i den bredare Öresundsregionen. Staden är centralort i Landskrona kommun. Landskrona är den femte största tätorten i Skåne län.

Vad kan man se och göra i Landskrona?

Landskronas mest kända sevärdhet är Landskrona Citadell, en välbevarad fästning från 1500-talet som idag har ett museum och omgivande vallgravar som är ett rekreationsområde. Sofia Albertina kyrka, invigd 1788, är stadens huvudkyrka med två karakteristiska torn. I stadsbilden märks många byggnader ritade av stadsarkitekten Fredrik Sundbärg, som Tuppaskolan och de tidigare arbetarbostäderna Gripen och Falken. Från hamnen går färjor till den pittoreska ön Ven. Stadens gamla militära övningsfält, Exercisfältet eller Exan, är nu ett allmänt friluftsområde.

Hur gammal är staden Landskrona?

Landskrona fick sina stadsprivilegier den 20 mars 1413 av kung Erik av Pommern. Det finns dock bevis som tyder på att namnet Landskrona fanns redan 1405. Platsen var tidigare ett fiskeläge vid namn Sønder Sæby. Staden har alltså en historia som sträcker sig tillbaka till tidigt 1400-tal. Den blev en del av Sverige år 1658. Under medeltiden byggdes en stor stadskyrka, Sancti Johannis Baptistae, som senare revs på 1700-talet.

Vad är Landskrona känt för historiskt?

Landskrona har en lång historia som befäst handelsstad. Under dansk tid byggdes det starka Landskrona Citadell på 1500-talet. Efter att Skåne blev svenskt 1658 fanns planer på att göra Landskrona till Skånes huvudort och kommersiella centrum, men dessa realiserades inte fullt ut. På 1900-talet blev staden en betydande industristad, särskilt känd för det stora Öresundsvarvet som på 1970-talet sysselsatte över 3500 personer. Varvskrisen och nedläggningen 1981 var en svår tid för staden. Staden är också känd för Saxtorp TT-races som hölls 1930–1939 och lockade enorm publik.

Finns det kollektivtrafik i Landskrona?

Ja, Landskrona har en välutvecklad kollektivtrafik. Det finns fem stadsbusslinjer. En ovanlig del av systemet är trådbusslinje 3, som är Sveriges enda kvarvarande trådbusslinje. Den går mellan hamnen (Skeppsbron), centrum och järnvägsstationen. Stationen ligger sedan 2001 i stadens östra del vid Västkustbanan och förbinder staden med Helsingborg, Malmö, Göteborg och Köpenhamn. Hela stadsbussflottan har varit helt elektrifierad sedan 2019. Sedan 2013 kan man också betala för parkering i staden via mobiltelefon.

Vad hände med Öresundsvarvet i Landskrona?

Öresundsvarvet var en enorm arbetsplats i Landskrona som på 1970-talet hade över 3500 anställda. Den 11 mars 1981 varslades de sista anställda om uppsägning, vilket markerade Sveriges största enskilda industrinedläggning. Det sista nybygget levererades 1982. Efter en tioårig karensperiod återuppstod varvsverksamheten 1993 under namnet Cityvarvet. Detta nya varv är inte ett fullskaligt nybyggnadsvarv utan ett reparations- och ombyggnadsvarv med mellan 200 och 300 anställda. Nedläggningen ledde till en befolkningsminskning och tomma lägenheter under 1980-talet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.