Birgitta Andersson

Uppväxt och scendebut i Göteborg

Birgitta Andersson föddes i Mariestad som dotter till Karl Andersson och Viola Andersson. Hennes biologiske far var handlaren Erik Johan Sjöö. Hon växte upp i Halvfara mellan Mariestad och Gönte, där hennes far drev en lanthandel och bensinmack. Efter gymnasiestudier började hon på Pickwickklubbens teaterskola i Göteborg. År 1951 sökte hon till Göteborgs stadsteaters elevskola men blev inte antagen. Tillsammans med andra icke-antagna kamrater, som Ann-Marie Gyllenspetz och Dan Sjögren, startade hon istället Atelierteatern samma år. Hennes scendebut skedde med rollen som Muriel i Francis Swanns pjäs Sex i elden, trots att hon initialt velat spela tung rysk dramatik.

Genombrott i revy och teater

Andersson engagerades 1953 av Sture Lagerwall till Alléteatern i Stockholm. Ett tidigt genombrott kom 1956 med rollen som Monica Twigg i J.B. Priestleys komedi Den skandalösa historien om Mr. Kettle och Mrs. Moon, i regi av Per-Axel Branner. Hon uppmärksammades för sin insats bakom huvudrollsinnehavarna Lagerwall och Eva Henning. Föreställningen gästspelade på Lisebergsteatern i Göteborg sommaren 1957. Efter roller som Sally i musikalen No, No, Nanette på Oscars och en revydebut på Casinoteatern, gästspelade hon hösten 1959 på Borås Kretsteater som Billie Dawn i komedin Född igår. Hennes verkliga revygenombrott kom i Hagge Geigerts sommarrevy i Visby 1960. Geigert skrev hennes första slagkraftiga revynummer, Sveriges vackraste röst och Sverigebruden, som släpptes på skiva samma år. År 1961 engagerades hon av Felix Alvo på Knäppupp för Karl Gerhard-revyn Ursäkta, handsken! på Idéonteatern. På hösten samma år var hon med i Knäppupprevyn I hatt och strumpa. Sommaren 1964 medverkade hon i Svenska Ord-revyn Gula hund på Chinateatern, där hon hade stor framgång med monologen Gladiolusen, där hon gestaltade en oförskämd blomsterförsäljare. Hon medverkade sedan i Povel Ramels Knäppupprevyer Ta av dej skorna 1965 och De sista entusiasterna 1968. Hon återvände till Svenska Ord med musikalrevyn Spader, Madame!, som spelades på Oscarsteatern 1969.

Teskedsgumman och andra ikoniska TV-roller

På TV skapade Birgitta Andersson sin kanske mest älskade figur, Teskedsgumman, i julkalendern Gumman som blev liten som en tesked år 1967. Serien byggde på norrmannen Alf Prøysens bok, och figuren blev i hennes rolltolkning igenkännbar som en gumma från Västergötland. Gummans make spelades av Carl-Gustaf Lindstedt. Kalendern sändes parallellt även som radions julkalender med samma huvudrollsinnehavare. Ett annat betydelsefullt TV-framträdande var som värd tillsammans med Lindstedt i underhållningsprogrammet Partaj 1969, där de medverkade i sketcher med gäster. Åren 1974–1975 spelade hon Hedvig Hök i TV-serien Från A till Ö, en resa orden runt. Hon gjorde också en uppmärksammad dramatisk roll som Lillemor i Vilgot Sjömans TV-serie Tofsen 1977. Ytterligare en populär barnprogramsroll var som trollet Tova, alias Daisy, i julkalendern Trolltider 1979, som har repriserats och mångfaldigats sedan dess.

Filmkarriär från 1950-tal till 2000-tal

Andersson filmdebuterade 1953 i Ragnar Frisks Bror min och jag. År 1955 gjorde hon den elaka eleven Taje i Alf Kjellins film Flickan i regnet. Bland hennes många filmroller märks Isabella Korpulin i Hasse Ekmans Äktenskapsbrottaren 1964, som byggde på en fars av Georges Feydeau, och Cikoria i Svenska Ords första långfilm Svenska Bilder. Hon medverkade i flera av Svenska Ords filmer, som Att angöra en brygga 1965, Äppelkriget 1971, Ägget är löst! 1975 och Picassos äventyr 1978. Hon spelade också i Ulf Andrées film Niklas och Figuren 1971. På 1980-talet blev hon känd för en bredare publik som Doris, Dynamit-Harrys förälskelse, i Jönssonligan-filmerna, en roll hon spelade från Jönssonligan får guldfeber 1984 till Jönssonligan spelar högt år 2000. År 1983 gestaltade hon Maja Janssons förhållande med Gustaf Raskenstam i Gunnar Hellströms film Raskenstam. Hennes sista filmroll gjorde hon 2006 som Majken Bergström i Claes Erikssons Den enskilde medborgaren. Hon var också röstskådespelare, som Signhild i den animerade filmen om Gubben Pettson och katten Findus 2005.

Teaterarbete och samarbeten med Calle Z

1970-talet inleddes för Andersson med rollen som Martha Brewster i Hasse Ekmans uppsättning av Arsenik och gamla spetsar på Scalateatern, följt av komedin Upp i smöret på Intiman. Hennes dåvarande partner Carl Zetterström, Calle Z, skrev revyn Vad är det för fel på 1933 års modell? som hösten 1971 spelades på Scalateatern med bland andra Sif Ruud och Stig Grybe. Året därpå kom Sånt folk! på Maximteatern, och våren 1974 kom Paviljongen på Scalateatern. Hon var från hösten 1976 engagerad vid Dramaten, där hon debuterade som sjukvårdsbiträdet i Stig Ossian Ericsons pjäs Gud bevare omgivningen när en människa får en idé. År 1981 lämnade hon Dramaten för att återförenas med Povel Ramel i revymusikalen Minspiration på Berns salonger. Säsongen 1983–1984 repriserade hon sin roll som Martha Brewster i Arsenik och gamla spetsar, nu på Maximteatern i regi av Lars Amble, med Sif Ruud som Abby Brewster. På nyårsafton 1985 hade Ray Cooneys fars Hotelliggaren premiär på Folkan, med Frej Lindqvist och Gösta Ekman. Hösten 1987 var hon tillbaka på Maximteatern i Neil Simons komedi Omaka par, i versionen för kvinnor, med bland andra Lena Nyman. En av hennes främsta scenprestationer var som hunden i A.R. Gurneys Sylvia på Folkan hösten 1996. Hösten 2002 var hon med i kriminalfarsen Nu e're klippt på Badhuset i Örebro.

TV-framträdanden på 1980-talet och senare

Birgitta Andersson var en av de ledande i sketchserien Häpnadsväktarna, som sändes i TV 1981 och 1983. Hon gästspelade i Povel Ramels TV-serie Affären Ramel 1986 och i Hans Alfredsons och Tomas Alfredsons TV-serie om Familjen Schedblad 1989. Året därpå spelade hon med Magnus Härenstam i den norska TV-serien Fredrikssons fabrik, i regi av Bo Hermansson. Åren 1996–1997 medverkade hon som Margaretha Björk i komediserien En fyra för tre på TV4, där hon åter spelade med Björn Gustafson. Hon medverkade i hela 52 avsnitt som rösten till Duvan Barbro i Höjdarna, en del av julkalendern Allrams höjdarpaket 2004. I TV-serien Häxan Surtant och den fruktansvärda fritiden hade hon rollen som Häxan Surtants mor, den halvgalna häxmamman Harriet. Genom roller som Teskedsgumman och i Trolltider blev hon en av de skådespelare som varit mest förekommande i julkalendern.

Priser och utmärkelser

Under sin långa karriär hedrades Birgitta Andersson med ett stort antal priser. Hon tilldelades Guldmasken två gånger, 1988 och 1992. År 1997 fick hon Karl Gerhards hederspris och 1999 Purjolökspriset. Fridolf Rhudin-priset tilldelades henne 2005. År 2011 fick hon Västra Götalandsregionens kulturpris. Den svenska filmbranschens livsgärningspris, Hedersguldbaggen, tilldelades henne 2016. Ytterligare hederspris följde, som Hederspriset till Gösta Ekmans minne 2018 och kungamedaljen Litteris et Artibus 2025.

Privatliv

Birgitta Andersson var från 1965 gift några år med den norske dramatikern Anders Bye. Tillsammans fick de sonen Matti Bye, som blev pianist och kompositör. I sitt förhållande med författaren Carl Zetterström fick hon dottern Hanna Zetterström. Andersson avled i Stockholm i februari 2026, 92 år gammal.

Vanliga frågor om Birgitta Andersson

Vilken är Birgitta Anderssons mest kända roll?

Birgitta Anderssons kanske allra mest älskade figur är Teskedsgumman, som hon spelade i julkalendern Gumman som blev liten som en tesked 1967. Figuren byggde på Alf Prøysens bok och blev i hennes tolkning en gumma från Västergötland. Gummans make spelades av Carl-Gustaf Lindstedt. Serien gick också som radions julkalender samma år och har sedan dess repriserats flera gånger.

Vad var Birgitta Anderssons genombrott?

Birgitta Anderssons verkliga genombrott kom i Hagge Geigerts sommarrevy i Visby år 1960. Geigert skrev hennes första slagkraftiga revynummer, Sveriges vackraste röst och Sverigebruden. Dessa nummer släpptes också på skiva samma år. Innan dess hade hon spelat biroller på teaterscener som Alléteatern i Stockholm och uppmärksammats för en roll i en komedi av J.B. Priestley 1956.

I vilka kända revygrupper medverkade Birgitta Andersson?

Birgitta Andersson medverkade i revyer hos både Knäppupp och Svenska Ord. År 1961 engagerades hon av Felix Alvo på Knäppupp för Karl Gerhard-revyn Ursäkta, handsken! Hon var sedan med i flera Knäppupprevyer som I hatt och strumpa och Ta av dej skorna. För Svenska Ord medverkade hon i revyn Gula hund 1964, där hon hade stor framgång med monologen Gladiolusen, och senare i musikalrevyn Spader, Madame! 1969.

Vilka var några av hennes viktigaste teaterroller?

En av hennes viktiga teaterroller var Martha Brewster i farsen Arsenik och gamla spetsar, som hon först spelade 1970 på Scalateatern i Hasse Ekmans regi. Hon repriserade rollen 1983 på Maximteatern. På Dramaten debuterade hon 1976 i Stig Ossian Ericsons pjäs Gud bevare omgivningen när en människa får en idé. En annan framstående rollprestation var som hunden i pjäsen Sylvia på Folkan 1996.

Vilka filmroller är Birgitta Andersson känd för?

Förutom Doris i Jönssonligan-filmerna, som hon spelade från 1984 till 2000, är Birgitta Andersson känd för flera andra filmroller. Hon filmdebuterade 1953 i Bror min och jag. Hon spelade Isabella Korpulin i Hasse Ekmans Äktenskapsbrottaren 1964. Hon medverkade i flera av Svenska Ords filmer, som Att angöra en brygga 1965, Äppelkriget 1971 och Picassos äventyr 1978. Hennes sista filmroll var 2006 i Den enskilde medborgaren.

Vilka priser fick Birgitta Andersson?

Birgitta Andersson mottog flera priser under sin karriär. Hon fick Guldmasken två gånger, 1988 och 1992. År 1997 tilldelades hon Karl Gerhards hederspris. Hon fick även Fridolf Rhudin-priset 2005 och Västra Götalandsregionens kulturpris 2011. I 2016 fick hon Hedersguldbaggen, den svenska filmbranschens hederspris. År 2025 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus för sina konstnärliga insatser.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.