Jan Malmsjö
Jan Malmsjö är en svensk skådespelare, sångare och underhållare med en karriär som sträcker sig över mer än åtta decennier. Han är känd för sin mångsidighet inom teater, film och musik, med ikoniska roller i verk som 'Fanny och Alexander' och musikalen 'Stoppa världen, jag vill stiga av'.
Barndom och tidig karriär
Jan Malmsjö föddes i Lund och bodde sina första år i Trelleborg innan familjen flyttade till Malmö, där han växte upp. Hans föräldrar var varietéartisterna Fritzi, bestående av frisörmästaren och artisten Fritz Malmsjö och artisten Annie Olsson. Paret var verksamma vid Hippodromteatern i Malmö, och sonen tillbringade ofta sin tid där med egna teaterövningar bakom scenen. Han debuterade på scen vid nio års ålder i operetten Franzie på samma teater. Året efter spelade han en något större roll i Kyska Susanna. Barndomen var otrygg, och han har beskrivit sin far som en rakt igenom tillgjord person som ofta gav honom stryk. Efter moderns död 1962 hade han ingen kontakt med fadern. Han var en stor tillgång på Malmö Barnteater i Folkets Park, en plats där flera begåvade barn fick sin början till en teaterkarriär. År 1944 gjorde han debut på den då nybyggda Malmö stadsteater.
År 1950 kom han in på Dramatens elevskola, i samma kull som Ulla Sjöblom, Öllegård Wellton, Olof Thunberg och Silvija Bardh. Efter att ha gått ut elevskolan var Malmsjö engagerad vid Göteborgs stadsteater från 1953 till 1958. Där medverkade han bland annat i kabarén Två åsnor och sjöng för första gången Snurra min jord, en låt som genom åren sedan ofta förknippats med honom. Denna period lade grunden för hans mångsidiga framtid.
Genombrott och scenisk mångsidighet
Jan Malmsjös stora genombrott kom 1963 med rollen som Lilleman i musikalen Stoppa världen, jag vill stiga av på Scalateatern. Sedan dess har han med stor mångsidighet framträtt i en lång rad musikaler, operetter, krogshower och underhållningsprogram, såväl som komedier och tunga dramatiska verk på scen, TV, radio och film. Han har varit en centralfigur i svensk scenkonst under decennier.
Bland de många operetter och musikaler han medverkat i kan nämnas Cabaret från 1970, Sommarnattens leende från 1978 och Hör, dom spelar vår sång på Folkan. Han gjorde rollen som dragshowartisten Albin i jättesuccén La Cage Aux Folles mellan 1985 och 1986 och spelade Tevje i Spelman på taket 1997. I Malmö spelade han senare Danilo i Glada änkan på Galateatern 1992, Professor Higgins i My Fair Lady 1995, Leopold i Vita hästen 1998 och Professor Callahan i Legally Blonde 2011 på Nöjesteatern. På Oscarsteatern, och även i Göteborg, spelade han Billy Flynn i Chicago 1999. För rollen som den homosexuelle Toddy i Victor/Victoria på Oscarsteatern 2003 tilldelades han utmärkelsen Guldmasken.
Hösten 2008 återkom Malmsjö i My Fair Lady, nu i rollen som sopåkaren Alfred P Doolittle på Oscarsteatern. Våren 2010 framträdde han i rollen som Prins Orlofsky i operetten Läderlappen av Johann Strauss d.y. på Kungliga Operan, vilket visade hans räckvidd även inom den traditionella operetten.
Sångkarriär och skivinspelningar
Som sångare, grammofonartist och sångtextförfattare fick Jan Malmsjö sitt definitiva genombrott 1967 med En sång en gång för längesen, en svensk version av countrysnyftaren Green, Green Grass of Home. Låten blev en stor hit och etablerade honom som en populär sångare. Han kom på andra plats i Melodifestivalen 1969 med bidraget Hej clown. Andra kända Malmsjö-hits är bland annat Under alla broar, Bygga upp ett stort berg, Puff, en pappersdrake, Halleluja, Vår bästa tid är nu från La Cage aux folles och den tidiga Snurra min jord. En del av hans skivinspelningar har legat på Svensktoppen.
Hans diskografi inkluderar album som 10 Låtar från 1965, Jan Malmsjö från 1979, Låt mej få tända ett ljus från 1987, Välkommen till min jul från 2001 och Andligt från 2002. Han har även gett ut singlar som Hej clown 1969, Två kamrater 1970, En ros 1984 och Just en sån sång från La Cage aux Folles 1984. Den 27 november 2018 meddelades att Jan Malmsjö skulle delta i Melodifestivalen 2019 med bidraget Leva livet. Han tävlade i andra deltävlingen och kom på sjätte plats, vilket visade hans fortsatta närvaro i den svenska underhållningsbranschen även på senare år.
Dramatiska roller och samarbeten
I olika omgångar har Jan Malmsjö varit engagerad vid Dramaten sedan sin elevdebut 1951. Till hans uppmärksammade roller där hör Kaptenen i Strindbergs Dödsdansen 1993, Gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten 2000, Pastor Manders i Ibsens Gengångare och titelrollen i Hamlet 1974. Hans senaste roll på Dramaten var i Rosmersholm hösten 2014. Dessa prestationer visar hans djup och allvar som dramatisk skådespelare.
Efter att med sin hustru Marie Göranzon 1993–1994 ha spelat i Dödsdansen på Dramaten i regi av Lars Norén, fortsatte makarna det utforskande samarbetet med Norén på Vasateatern i Stockholm. De båda spelade först huvudrollerna i Edward Albees äktenskapsdrama Vem är rädd för Virginia Woolf i regi av Norén. Året därpå porträtterade de skådespelande makar som spelar i Albees pjäs i Noréns egen pjäs Så enkel är kärleken i regi av Christian Tomner. De båda förstnämnda pjäserna har varit huvudsakliga inspirationskällor för Noréns eget dramatiska skrivande, vilket understryker betydelsen av detta konstnärliga partnerskap.
Film, TV och en nyårstradition
Jan Malmsjö filmdebuterade redan 1946 i Ebberöds bank och har därefter medverkat i långfilmer som Släpp fångarne loss, det är vår!, Jim och piraterna Blom och Drömkåken. Sin kanske mest minnesvärda roll på film gjorde han 1982, när han gestaltade den sadistiske biskopen Edvard Vergérus i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Redan tidigare hade han medverkat i en mindre roll i Bergmans TV-serie Scener ur ett äktenskap 1973, vilket visar ett tidigt samarbete med den store regissören.
På TV tillhörde han den första fasta TV-teater-ensemblen från 1958 och har allt sedan dess varit flitigt förekommande i TV. Han medverkade i underhållningsprogrammet Kaskad 1962 och de folkkära serierna NP Möller och Hedebyborna. Vintern 2008 sågs han i programmet Stjärnorna på slottet.
Åren 2001 till 2013 fullgjorde Malmsjö varje nyårsafton hedersuppdraget att deklamera Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan på Skansen i Stockholm. År 2006 uppmärksammades inringningen extra mycket i medierna, då Malmsjö själv hade justerat ett par ställen i översättningen av dikten för att uppmärksamma problemet med gatuvåld, något som han sedan behöll. Den 7 november 2014 meddelade Jan Malmsjö att han slutar läsa Nyårsklockan, varvid han överlämnade uppdraget åt Loa Falkman. Denna tradition gjorde honom till en välkommen och betrodd del av svenskarnas nyårsfirande i över ett decennium.
Familj och privatliv
Jan Malmsjö var gift med dansösen Lena Malmsjö från 1953 till 1964. Han var därefter gift med den amerikanska dansösen Barrie Chase från 1966 till 1968. Sedan 1974 är han gift med skådespelerskan Marie Göranzon. Han är i första giftet far till skådespelaren Peter Malmsjö samt till tre döttrar, varav två är i livet. Med sin tredje hustru, Marie Göranzon, är han far till skådespelaren Jonas Malmsjö. Familjelivet har således varit nära förknippat med teaterbranschen.
Övriga scenframträdanden och radioteater
Förutom de många kända musikaler och dramatiska roller som nämnts, har Jan Malmsjö även medverkat i andra scenproduktioner. En av dessa var Kom aldrig till premiär, en redovisningsföreställning. Hans närvaro på scenen har varit en konstant genom hela karriären, från barndebuten till senare år med roller som i Legally Blonde 2011.
Han har också varit aktiv inom radioteater, en arena där hans röst och skådespelarkonst har nått en annan publik. Specifika roller inom radioteatern framgår av de omfattande arkiven över hans verk, vilket kompletterar bilden av honom som en av Sveriges mest produktiva scenartister.
Vanliga frågor om Jan Malmsjö
Vilken är Jan Malmsjös mest kända filmroll?
Hans kanske mest minnesvärda filmroll är som den sadistiske biskopen Edvard Vergérus i Ingmar Bergmans klassiska film Fanny och Alexander från 1982. Han hade även en mindre roll i Bergmans TV-serie Scener ur ett äktenskap 1973, vilket visar ett tidigt samarbete med regissören.
Vilken låt gav Jan Malmsjö sitt genombrott som sångare?
Han fick sitt definitiva genombrott som sångare 1967 med låten En sång en gång för längesen, en svensk version av countrylåten Green, Green Grass of Home. Låten blev en stor hit och förknippas starkt med honom. Andra kända hits inkluderar Hej clown från Melodifestivalen 1969 och Snurra min jord.
Hur länge läste Jan Malmsjö Nyårsklockan på Skansen och varför slutade han?
Jan Malmsjö reciterade Alfred Tennysons dikt Nyårsklockan vid Skansens TV-sända nyårsfirande under tretton år, från 2001 till och med 2013. Den 7 november 2014 meddelade han att han slutade läsa dikten och överlämnade då uppdraget till Loa Falkman.
Vilken musikalroll gav Jan Malmsjö sitt stora sceniska genombrott?
Hans stora genombrott på scen kom 1963 med rollen som Lilleman i musikalen Stoppa världen – jag vill stiga av på Scalateatern. Denna roll etablerade honom som en ledande musikalartist i Sverige och öppnade dörren till en lång rad framgångsrika scenproduktioner.
Vilka är några av Jan Malmsjös andra kända musikaler och vilket pris vann han?
Bland hans många musikaler märks dragshowrollen som Albin i La Cage Aux Folles, Tevje i Spelman på taket, Professor Higgins i My Fair Lady, Billy Flynn i Chicago och Prins Orlofsky i operetten Läderlappen på Kungliga Operan. För rollen som den homosexuelle Toddy i Victor/Victoria på Oscarsteatern 2003 tilldelades han utmärkelsen Guldmasken.
Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-09-26.
