Finnkampen

Tävlingens uppbyggnad och format

Finnkampen är inte en enda tävling utan består av fyra separata landskamper som arrangeras samtidigt. Dessa är herrlandskampen och damlandskampen, som tillsammans kallas seniorkampen, samt pojklandskampen och flicklandskampen, som tillsammans benämns ungdomsfinnkampen. I seniorlandskamperna tävlar tre deltagare per land i varje individuell gren, medan varje land ställer upp med ett lag om fyra löpare i stafetterna. I ungdomskampen, som är för 16- till 17-åringar, deltar endast två personer per land och gren. Tävlingen avgörs under en helg, ofta kring slutet av augusti eller början av september. Schemat har varierat mellan att tävla på lördag och söndag, fredag och lördag eller till och med torsdag och lördag.

Poängsystemet är en central del av tävlingens karaktär som lagkamp. I individuella grenar ges sju poäng för en seger, fem för andraplats, fyra för tredjeplats, tre för fjärdeplats, två för femteplats och en poäng för sjätteplats. För att få poäng måste deltagaren fullfölja grenen, det vill säga gå i mål eller få ett godkänt resultat. I stafetterna ger en seger fem poäng och en andraplats ger två poäng. Detta system betyder att kampen om varje enskild placering är avgörande, och en löpare som förbättrar sin placering från en förväntad sjätteplats till en fjärdeplats kan vara lika viktig för lagets totala resultat som en stjärna som tar hem segern.

Arrangemang och arenor

Finnkampen arrangeras traditionellt vartannat år i Sverige och vartannat år i Finland. Historiskt sett har Sverige arrangerat tävlingen under udda år och Finland under jämna år, men det har förekommit avsteg från detta mönster. Sådana avsteg har ofta berott på att större friidrottsevenemang, som Europamästerskap eller världsmästerskap, arrangerats i ett av länderna och krävt alla resurser. Ibland har tävlingarna därför arrangerats två år i rad i Sverige följt av två år i rad i Finland. Under lång tid var huvudstäderna de naturliga värdarna, med tävlingar i Stockholm i Sverige och Helsingfors i Finland.

Undantag från denna regel fanns redan tidigt, som år 1947, 1959 och 1971 då tävlingarna hölls i Göteborg. Mellan 1999 och 2011 var Ullevi i Göteborg den svenska arrangörsarenan på grund av sin stora publikkapacitet. År 2013 flyttades den svenska arrangemangen tillbaka till Stockholms stadion. På finsk sida hölls tävlingarna nästan alltid i Helsingfors Olympiastadion fram till 2016. Då, och även 2018 och 2020, arrangerades Finnkampen på Tammerfors stadion i Tammerfors, vilket var första gången en annan finsk stad än Helsingfors stod som värd för både herr- och damkampen. År 2022 återvände tävlingen till Helsingfors.

Historisk tillblivelse och tidiga decennier

Den allra första Finnkampen avgjordes den 5 och 6 september 1925 i Helsingfors. Denna första upplaga var enbart en herrlandskamp och arrangerades vartannat år. Bland deltagarna fanns den kände finske löparen Paavo Nurmi. Efter tävlingar 1927, 1929 och 1931 lades tävlingarna ned under åtta år på grund av en djup idrottspolitisk konflikt mellan länderna. Den svenske idrottsledaren Sigfrid Edström, som var ordförande för IAAF, hade arbetat för att få Nurmi diskvalificerad för brott mot amatörreglerna. Detta ledde till att den nyvalde ordföranden för Finlands friidrottsförbund, Urho Kekkonen, efter en knuffmatch mellan löpare under 1931 års tävling, meddelade att Finland avbröt friidrottsutbytet med Sverige. Nurmi blev senare portad från Olympiska spelen 1932 i Los Angeles.

Tävlingarna återupptogs 1939 i Stockholm, delvis i förberedelser för de Olympiska sommarspelen som planerades till Helsingfors 1940. Dessa spel inställdes på grund av andra världskriget, men Helsingfors Olympiastadion användes ändå för Finnkampen 1940. Det året var tävlingen extraordinär, då även Tyskland deltog, vilket ledde till att endast två tävlande per nation och gren tilläts. Efter kriget återupptogs tävlingarna 1945 och blev sedan en årlig återkommande händelse. Damlandskampen debuterade 1951, och samma år övergick herrarna till tre deltagare per gren. Under 1940-talet var Sverige ofta det vinnande laget på herrsidan.

Mitt- och sen-1900-tal: Dominanser och rivalitet

På 1950-talet började styrkeförhållandena förändras. I herrkampen inledde Finland en lång segersvit som sträckte sig från 1954 till 1964. Sverige bröt denna svit 1965, en seger där bland annat sprintern Bosse Althoff bidrog med tre segrar och två andraplatser. Efter en svensk dominans i slutet av 1960-talet inledde Finland återigen en mycket lång segersvit från 1970 fram till 1985. Den största finska segern på herrsidan kom 1978, då Finland vann med 72 poängs marginal. År 1985 vann Sverige dubbelt, det vill säga både herr- och damkampen. Det året vann Patrik Sjöberg både höjd- och längdhopp, och de svenska herrarna tog en trippelseger i tresteg.

På damsidan dominerade Sverige totalt från premiären 1951 fram till början av 1970-talet. Finland lyckades vinna damkampen för första gången 1972 och tog sedan över och vann varje år fram till 1980. Efter svenska vinster följde en finländsk vinst 1984, varefter Sverige vann 1985 och 1986. Därefter inledde Finland en extremt lång segersvit i damkampen, där man vann varje år från 1987 fram till år 2000. Denna långa period av finländsk dominans bröts slutligen av Sverige 2001. Tävlingen har varit präglad av hård kamp, inte minst i medeldistansloppen där taktik ofta är viktigare än tid. År 1992 ledde detta till att alla sex löpare i herrarnas 1500 meter diskvalificerades efter en incident som gränsade till slagsmål.

2000-talet och styrkeförhållanden

Under 2000-talets första decennium har styrkeförhållandena varierat. På herrsidan dominerade Finland under mitten och slutet av decenniet, innan Sverige lyckades vinna 2009, vilket var den första svenska segern sedan 2004. På damsidan inledde Sverige efter segern 2001 en lång segersvit som varade i elva raka år, från 2001 till och med 2011. Denna långa svit bröts av Finland 2012. År 2009 lyckades Sverige för första gången vinna samtliga fyra landskamper, herrar, damer, pojkar och flickor, under samma år. Finland hade redan uppnått denna bedrift tio gånger tidigare. Den största svenska segern i damkampen inträffade 2017 med 55 poängs marginal.

Publikrekordet för Finnkampen noterades 2004 när tävlingen avgjordes på Ullevi i Göteborg. Över de två tävlingsdagarna såldes sammanlagt 51 567 biljetter, vilket var drygt 2000 fler än det tidigare rekordet från 1971, som också sattes på Ullevi. Tävlingen lockar stora publikmängder tack vare sin starka laganda och historiska rivalitet. Trots att inga världsrekord sätts här anses den vara en av världens mest prestigefyllda friidrottstävlingar. För många deltagare är Finnkampen den viktigaste tävlingen under året.

Särskilda aspekter och utveckling

Ungdomsfinnkampen är en integrerad del av evenemanget. De svenska deltagarna kvalificerar sig vanligtvis genom sina prestationer på Svenska Mästerskapen i friidrott, som arrangeras några veckor innan. Ungdomskampen avgörs ofta under samma helg som seniorernas tävlingar, ibland på lördagen. Historiskt sett har damernas och herrarnas seniorlandskamper inte alltid avgjorts på samma plats. Mellan 1951 och 1961 arrangerades damkampen ofta på en annan ort än herrkampen, med tävlingar i städer som Jyväskylä, Eskilstuna, Valkeakoski, Lahtis, Jönköping, Vammala, Linköping och Kouvola.

Ibland arrangeras även separata landskamper i gång i samband med Finnkampen, som till exempel 2018 då Finland vann gånglandskampen. Vissa år har även uppvisningsgrenar som 100 meter rullstolsåkning ingått, men dessa står utanför det officiella resultatet. Begreppen finndödare och ruotsintappaja (som betyder Sverigedödare på finska) har länge använts i samband med tävlingen. En finndödare är en svensk deltagare som på ett överraskande sätt vunnit många poäng och i hög grad bidragit till en svensk seger. Motsvarande gäller för en ruotsintappaja från Finland. En känd ruotsintappaja var 400-meterslöparen Voitto Hellsten på 1950-talet. Dessa begrepp har även spritt sig till andra idrottsmöten mellan de två länderna.

Vanliga frågor om Finnkampen

När startade Finnkampen?

Den allra första Finnkampen avgjordes den 5 och 6 september 1925 i Helsingfors. Denna första upplaga var enbart en herrlandskamp mellan Sverige och Finland och arrangerades vartannat år. Efter tävlingar 1927, 1929 och 1931 låg tävlingen nere i åtta år på grund av en politisk-idrottslig konflikt. Tävlingarna återupptogs 1939 och har, med undantag för krigsåren 1941-1944, arrangerats årligen sedan 1945. Damlandskampen tillkom först 1951.

Var arrangeras Finnkampen?

Finnkampen arrangeras traditionellt vartannat år i Sverige och vartannat år i Finland. Under lång tid var huvudstäderna de fasta värdarna, med tävlingar på Stockholms stadion i Sverige och Helsingfors Olympiastadion i Finland. Undantag har förekommit, som när Göteborg och Ullevi var svensk värd mellan 1999 och 2011. På finsk sida var Tammerfors stadion i Tammerfors värd för tävlingarna 2016, 2018 och 2020, vilket var första gången en annan stad än Helsingfors arrangerade både herr- och damkampen. År 2022 återvände tävlingen till Helsingfors.

Vilket land har vunnit flest gånger?

Totalt sett leder Sverige i antal segrar. Enligt statistik fram till 2022 har Sverige vunnit 83 gånger och Finland 74 gånger om man räknar ihop herr- och damkampens resultat. Mer specifikt leder Sverige i damkampen med 45 segrar mot Finlands 26. I herrkampen leder däremot Finland med 48 segrar mot Sveriges 38. Detta visar på en historisk svensk dominans i damklassen och en finländsk dominans i herrklassen över hela tävlingens historia.

Vad är den största segermarginalen i Finnkampen?

Den största segermarginalen någonsin i herrkampen uppnåddes av Finland år 1978, då man besegrade Sverige med hela 72 poäng (240–168). På damsidan är den största finska segern från 1997, då Finland vann med 58 poängs marginal. Den största svenska segern i damkampen inträffade 2017, då Sverige vann med 55 poängs marginal. För herrarnas del är den största svenska segern från 1948, då Sverige hade en övervikt på 62 poäng.

Vad är Ungdomsfinnkampen?

Ungdomsfinnkampen är en tävling som arrangeras i samband med den seniora Finnkampen. Den är avsedd för ungdomar i åldrarna 16 till 17 år, där 17-åringar prioriteras eftersom 16-åringar har chansen även året därpå. Tävlingen har samma grenar och format som seniorernas kamp, med skillnaden att endast två deltagare per land tävlar i varje gren istället för tre. De svenska deltagarna kvalificerar sig vanligtvis genom sina prestationer på Svenska Mästerskapen i friidrott som hålls några veckor innan. Ungdomskampen avgörs ofta under lördagen under samma helg som seniorernas tävlingar.

Varför är Finnkampen så speciell jämfört med andra friidrottstävlingar?

Finnkampen är speciell av flera anledningar. Sedan slutet av 1980-talet är det världens enda kvarvarande årliga A-landskamp i friidrott mellan endast två nationer. Tävlingen präglas av en intensiv historisk rivalitet mellan Sverige och Finland, vilket ofta leder till en särskild atmosfär och stora publikmängder. Till skillnad från många individuella friidrottstävlingar är Finnkampen en ren lagtävling där varje poäng räknas. En femteplats som blir en fjärdeplats kan vara lika avgörande för lagets totala resultat som en förväntad seger. Den hårda kampen, särskilt i medeldistansloppen där taktik är central, har gett upphov till många minnesvärda och ibland kontroversiella ögonblick genom åren.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.