Bandy

Sportens beskrivning och regler

Bandy spelas på en stor isyta, en bandyplan, som är ungefär lika stor som en fotbollsplan. Målet är att med klubbor skjuta en liten, hård boll in i motståndarlagets målbur. Målvakterna är de enda spelarna som inte använder klubba. En match består normalt av två halvlekar om 45 minuter vardera, med rullande tid som inte stoppas vid spelavbrott. I utslagstävlingar avgörs oavgjorda matcher med förlängning och vid behov straffslag. Under extrema vinterförhållanden kan speltiden delas in i tre perioder om 30 minuter eller till och med fyra om 15 minuter. Bandy räknas till familjen hockeysporter och har en tydlig släktskap med fotboll vad gäller speltid och antal spelare.

Bandybollen har en kärna av kork och ett hårdplastskal. Historiskt var bollarna ofta röda, men idag är de vanligtvis orange eller cerise. Klubborna är böjda, ungefär som stora landhockeyklubbor. Sporten kallas poetiskt för "leken med det lackröda nystanet" och "vinterns fotboll". Ordet bandy sägs komma från walesiskan och betyda "böjd klubba". I Ryssland kallas sporten ofta för "rysk hockey".

Bandyns historiska ursprung och utveckling

Bandyn har föregångare som spelades under medeltiden, till exempel knattleikr på Island och liknande spel i Ryssland. Den moderna bandyn formaliserades dock i de nordöstra delarna av England i mitten av 1800-talet, med staden Bury on Fen som en trolig födelseort. Den första dokumenterade matchen som kallades "hockey on ice" spelades 1875 i Crystal Palace i London. 1882 enades klubbar i Fen-distriktet om gemensamma regler, och 1891 bildades Englands riksorganisation, National Bandy Association. Samma år spelades den första internationella matchen mellan Bury Fen och en klubb från Haarlem i Nederländerna.

Sporten spreds snabbt till andra europeiska länder via vinterkurorter som Davos och Sankt Moritz och nådde även Norden. Bandy introducerades i Sverige 1895 av greve Clarence von Rosen och ingick i programmet för Nordiska spelen från 1901. Ursprungligen spelades bandy antingen med boll eller en trätrissa, men från 1905 används enbart boll. Banorna var först naturliga sjöisar, men man började snart spola is på planer på land.

Efter att ishockey blev olympisk sport 1920 minskade intresset för bandy i de flesta länder, förutom i Norden och Sovjetunionen. Vid vinter-OS 1952 i Oslo var bandy uppvisningssport med deltagande från Norge, Finland och Sverige. Detta möte ledde till ett regelutbyte mellan de nordiska länderna och Sovjetunionen, där man kom överens om att använda de nordiska kortare klubborna och större målen samt den sovjetiska sargen och offsideregeln. Det internationella förbundet, FIB, bildades 1955.

Internationell spridning och mästerskap

Det första världsmästerskapet i bandy för herrar spelades 1957 i Helsingfors med lag från Finland, Sovjetunionen och Sverige. Norge gjorde VM-debut 1961. Under decennier dominerades VM av dessa fyra nationer. Från 1980-talet spreds sporten till nya länder, delvis tack vare svenskt och ryskt missionerande. USA anslöt till VM under detta decennium, och efter Sovjetunionens upplösning 1991 bildade flera tidigare delrepubliker egna landslag. Kanada, Nederländerna och Ungern debuterade i VM 1991. Flera centraleuropeiska och östasiatiska länder har sedan dess deltagit, liksom ett afrikanskt land, Somalia. Kina arrangerade VM för första gången 2018.

Damernas första officiella världsmästerskap spelades 2004 i Villmanstrand i Finland. På damsidan har hittills bara Sverige, Ryssland, Finland och Norge blivit medaljörer. Under 2020-talet har det internationella utbytet stannat av, först på grund av covid-pandemin som ledde till inställda VM 2020 och 2021, sedan på grund av Rysslands krig mot Ukraina som fick VM 2022, planerat i Ryssland, att ställas in. Bandy erkändes som sport av Internationella olympiska kommittén (IOC) 2001. Både traditionell elvamannabandy och rinkbandy, som spelas på en mindre bana, är erkända av IOC. Federation of International Bandy hävdar, baserat på antalet aktiva idrottare, att bandy är världens näst mest populära vintersport efter ishockey.

Bandyn i Sverige

Bandyn introducerades i Sverige på 1890-talet och svenska mästerskap har spelats sedan 1907. Sporten var från början koncentrerad till Stockholm och Uppsala och spelades främst av officerare och akademiker, men spreds sedan över hela landet till alla samhällsgrupper. SM-finalen, Svenska bandyfinalen, har utvecklats till en av sportårets stora händelser. Finalen spelades 1913–1965 oftast på Stockholms stadion, sedan på Söderstadion i Stockholm 1967–1989, och 1991–2012 på Studenternas IP i Uppsala. Åren 2013–2017 spelades finalen inomhus på Friends Arena i Solna och Tele2 Arena i Stockholm, men återvände 2018–2023 till Studenternas IP. Från och med 2024 spelas SM-finalen på ABB Arena i Västerås. På damsidan inrättades ett nationellt seriespel säsongen 1970/1971, och det första officiella svenska mästerskapet för damer spelades 1973. Sverige har också ett bandymuseum i anslutning till Hälleforsnäs gjuterimuseum.

Bandyn i andra kärnländer

I Finland var bandy den första lagsporten där finska mästerskap spelades, från 1908. Finland är ett av de tre länderna som har blivit världsmästare i sporten, vid sidan av Sverige och Sovjetunionen/Ryssland. Den högsta ligan, Bandyligan, är halvprofessionell. I Norge har bandy en obruten tradition sedan sekelskiftet 1900, och norska mästare har korats varje år sedan 1912, med undantag för några krigsår på 1940-talet. Den högsta serien heter Eliteserien. Norge var värd för uppvisningsmatcher i bandy vid OS 1952 och olympiska vinterspelen för ungdomar 2016.

I Ryssland betraktas bandy ofta som en rysk uppfinning och kallas därför för "rysk hockey", med hänvisning till medeltida föregångare. Under sovjettiden var bandy obligatorisk under värnplikten, vilket gjorde att de flesta ryska män kom i kontakt med sporten. Det ryska mästerskapet ses som en fortsättning på det sovjetiska mästerskapet som startade på 1930-talet. I Kazakstan, som var en del av Sovjetunionen, vann Dynamo Alma-Ata det sovjetiska mästerskapet 1977 och 1990. Efter unionens upplösning bildade Kazakstan ett eget förbund 1993 och har flera gånger vunnit VM-brons.

Bandyn i Centraleuropa och framtiden

I början av 1900-talet spelades bandy i flera centraleuropeiska länder som Nederländerna, Schweiz, Tyskland och Österrike-Ungern. Ett österrikiskt nationellt mästerskap avgjordes åtminstone 1911. På 1920-talet övergick dock många spelare till ishockey. I Nederländerna levde bandyn kvar som en sällan spelad sport, och landet anslöt sig till det internationella förbundet i början av 1970-talet. Sportens globala spridning har fortsatt under 2000-talet med nya deltagarländer i VM från olika kontinenter. Utvecklingen av konstfrusna banor, som började användas under 1950- och 1960-talen, samt spel inomhus från 1980-talet och framåt, har gjort sporten mer oberoende av väderleken. Den internationella federationen godkände under säsongen 2025-26 short bandy som en officiell disciplin. Trots utmaningar som pandemin och geopolitisk konflikt kvarstår bandy som en sport med djupa rötter i Norden och Ryssland och en växande, om än fortfarande begränsad, närvaro i resten av världen.

Vanliga frågor om Bandy

När och var uppstod den moderna bandyn?

Den moderna bandyn formaliserades i de nordöstra delarna av England i mitten av 1800-talet. Staden Bury on Fen i Fen-distriktet anses vara sportens födelseort. Den första dokumenterade matchen spelades 1875 i Crystal Palace i London, då kallad "hockey on ice". De första skrivna reglerna kodifierades 1882 av Bury Fen Bandy Club. Den första internationella matchen spelades 1891 mellan Bury Fen och en klubb från Haarlem i Nederländerna.

Vilka är de absolut starkaste länderna i bandy?

De historiskt starkaste länderna i bandy, för både herrar och damer, är Sverige och Ryssland (tidigare Sovjetunionen). Dessa två nationer har etablerade professionella ligor och har dominerat VM-medaljerna. Finland är det enda andra landet som har vunnit VM-guld på herrsidan. Norge och Kazakstan är också etablerade bandynationer som regelbundet deltar i VM och har vunnit medaljer. På damsidan har hittills endast Sverige, Ryssland, Finland och Norge blivit medaljörer i VM.

När spelades det första världsmästerskapet?

Det första världsmästerskapet i bandy för herrar spelades 1957 i Helsingfors, Finland. Deltagande länder var Finland, Sovjetunionen och Sverige. Norge gjorde debut vid det andra VM 1961. För damer spelades det första officiella världsmästerskapet betydligt senare, i februari 2004 i Villmanstrand i Finland.

Var spelas den svenska SM-finalen i bandy?

Spelplatsen för den svenska bandyfinalen har varierat genom åren. Den spelades oftast på Stockholms stadion mellan 1913 och 1965, sedan på Söderstadion i Stockholm 1967–1989. Perioden 1991–2012 var Studenternas IP i Uppsala hem för finalen. Åren 2013–2017 flyttades finalen inomhus, först till Friends Arena i Solna och sedan till Tele2 Arena i Stockholm. Mellan 2018 och 2023 återvände den till Studenternas IP. Från och med 2024 spelas SM-finalen åter inomhus, denna gång på ABB Arena i Västerås.

Vad är skillnaden mellan bandy och ishockey?

Bandy och ishockey tillhör samma familj av hockeysporter men skiljer sig på flera sätt. Bandyplanen är mycket större, ungefär lika stor som en fotbollsplan, medan en ishockeyrink är betydligt mindre. Bandy spelas med en boll, ishockey med en puck. I bandy är det elva spelare per lag (inklusive målvakt), i ishockey är det sex. Bandymatcher spelas i två halvlekar om 45 minuter med rullande (ineffektiv) tid, likt fotboll. Ishockey spelas i tre perioder med effektiv tid som stoppas vid avbrott. Bandy har dessutom en offsideregel.

Är bandy en olympisk sport?

Bandy är inte en officiell olympisk sport, men den har varit uppvisningssport vid olympiska spel. Det skedde vid vinter-OS 1952 i Oslo, där Norge, Finland och Sverige deltog. Internationella olympiska kommittén (IOC) erkände dock bandy som en sport år 2001. Både traditionell elvamannabandy och den mindre varianten rinkbandy är erkända av IOC. Sportens globala spridning och deltagarantal har inte ännu räckt till för att bli upptagen på det officiella olympiska programmet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.