Olle Möller

Idrottskarriär och tidigt liv

Olle Möller föddes i USA men växte upp i Sverige under knappa omständigheter. Han inledde sin löparkarriär i IF Start i Örebro, där han började träna för att förbättra sin kondition som boxare. Hans talang upptäcktes av IF Linnéa i Stockholm, som ordnade ett arbete åt honom som chaufför på Grönwalls Bryggeri. Möller utvecklades till en av Sveriges främsta terränglöpare under slutet av 1920-talet och hela 1930-talet. Han vann tre individuella svenska mästerskap i terränglöpning, år 1928, 1933 och 1934. Dessutom tog han SM-guld i terränglöpning för lag fem år i rad från 1935 till 1939 och ett SM-guld på 10 000 meter för lag 1939. När det politiska läget i Europa blev ostadigt under 1930-talet investerade han sina besparingar i ett café i Råsunda. Verksamheten blev inte tillräckligt lönsam, så han drev parallellt en liten potatisgrossiströrelse. År 1927 gjorde han värnplikten som bilförare vid Svea trängkår i Örebro, en utbildning som han senare fick nytta av i sitt arbetsliv.

Fallet med Gerd Johansson 1939

Den 2 december 1939 anmäldes tioåriga Gerd Johansson saknad i Stockholm. Hennes kropp hittades sex dagar senare vid Lötsjön i Sundbyberg. Obduktionen visade att hon hade blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp och strypt på kvällen samma dag som hon försvann. Polisen började intressera sig för Olle Möller i början av 1940. Han ägde en skåpbil där han ofta hade med sin hund, en blandras mellan schäfer och sankt bernhardshund. På offrets kappa hittades jutefibrer och många hårstrån som ansågs komma från en schäfer eller gråhund. Initialt hade Möller ett alibi från en kvinna på en båt, vilket ledde till att han släpptes fri i januari 1940. Senare visade det sig att vittnet hade blandat ihop dagarna, och båten hade inte anlänt förrän den 5 december. I december 1940 greps Möller på nytt. Ett annat vittne som han åberopade beslogs med mened, vilket innebar att Möller saknade alibi för mordkvällen. Den 7 mars 1941 dömdes han till tio års straffarbete för försök till våldtäkt och misshandel varav döden följt. Domen fastställdes av hovrätten 1942 och av Högsta domstolen i juni samma år. Bevisningen i målet var av indicieartad karaktär och byggde bland annat på de hårstrån och fibrer som påträffats.

Fängelsetid och frigivning

Olle Möller satt fängslad på Långholmen från december 1940 till september 1947. Under en kort period 1946 var han intagen på Hågaanstaltens sjukhus. Han ansökte om nåd flera gånger, i maj 1944, maj 1945, december 1946 och 1947. Vid sin sista ansökan kortades straffet med ett halvår. Den 15 september 1947 flyttades han till fängelset i Malmö, och han frigavs villkorligt den 11 september 1948. Han hade då avtjänat sju år och nio månader av sitt tioåriga straff. Under sin tid i fängelse förblev Möller envist nekande till det brott han dömts för och arbetade med att förbereda sin framtida försvar.

Mordet på Kerstin Blom 1955 och nya anklagelser

Sommaren 1955 inträffade ett tredje fall som fick stor uppmärksamhet. Den femåriga Kerstin Blom försvann den 18 juli och hittades våldtagen och mördad den 25 juli vid Albysjön i Fittja. Polisen utredde återigen Olle Möller i samband med detta brott. Den här gången hade han dock ett vattentätt alibi och blev aldrig åtalad eller dömd för mordet på Kerstin Blom. År 1964 greps en annan man, Hugo Färnström, som misstänkt för detta mord. Färnström dömdes 1965 till livstids fängelse för brottet. Det faktum att Möller utreddes för detta tredje fall har bidragit till den långvariga kontroversen kring hans person, även om han formellt aldrig var misstänkt för brottet i juridiska termer.

Mordet på Rut Lind 1959 och andra domen

År 1959 ställdes Olle Möller inför rätta igen, denna gång för mordet på den 34-åriga tvåbarnsmamman Rut Lind från Fjugesta utanför Örebro. Även detta åtal byggde helt på indicier och vittnesmål. Rätten valde att bortse från vittnesmål från Möllers hustru och arbetsgivare, som hävdade att han inte kunde ha haft tillfälle att utföra gärningen. Möller dömdes för mordet, vilket innebar hans andra stora dom på indicier. Han förblev under hela sitt liv envist nekande till båda brotten. Domen i detta fall har liksom den första varit föremål för omfattande rättsdebatt på grund av den brist på direkta bevis som fanns.

Efterspel och påstådda justitiemord

Efter Olle Möllers död 1983 fortsatte diskussionerna om hans skuld. Hans yngsta dotter övertog hans ansökan om resning, men denna avslogs av Högsta domstolen i maj 1985. År 1998 genomförde Kungliga Tekniska högskolan en DNA-analys av hundhår från Gerd Johansson-fallet för att klarlägga Möllers eventuella skuld, men analysen gav inget resultat. År 2007 begärde en anhörig till Möller rättelse av författaren Jovan Rajs, som i en bok hade påstått att Möller begått två mord på småflickor under 1950-talet. Rättsläkaren Robert Grundin menade att Rajs hade blandat ihop Möllers fall med Hugo Färnströms. År 2012 gav advokaterna Lena Ebervall och Per E. Samuelson ut romanen Mördaren i folkhemmet, som i romanform beskriver rättsfallen och Möllers liv. Boken framställer det som att Olle Möller utsatts för justitiemord och att han var oskyldig i alla tre fall. Även i Maj Sjöwall och Per Wahlöös roman Polismördaren från 1974 finns anspelningar på Olle Möllers fall genom karaktären Folke Bengtsson, som tidigare dömts för ett sexualmord.

Litteratur och eget författarskap

Olle Möller gav år 1966 ut sin egen bok med titeln Jag är oskyldig! där han försvarade sin oskuld. År 2010 publicerades boken Olle Möller och orättvisan, baserad på material som Henry Sidoli samlat i över femton år, framför allt om Gerd-fallet. Sidoli avled 1997, men hans dotter och hennes man såg till att boken, som påbörjats 1981, slutligen kunde ges ut. Den tidigare nämnda romanen Mördaren i folkhemmet från 2012 är ytterligare ett litterärt verk som behandlar Möllers öde. Hans fru, Kerstin Möller, gav år 1960 ut boken Mitt liv med Olle, som ger en inblick i deras liv tillsammans. Fallet med Olle Möller har även behandlats i facklitteratur, som i Kriminalchefen berättar från 1960 och i en juridiska uppsats om indiciebevisning från Stockholms universitet 1998.

Den fortsatta rättsliga och mediala debatten

Debatten om Olle Möllers skuld eller oskuld har fortsatt långt efter hans död och de juridiska domarna. Frågan om indiciebevisningens tillförlitlighet har varit central i denna debatt. I boken Olle Möller och orättvisan, som bygger på Henry Sidolis långvariga forskning, lyfts tvivel om rättvisan i de båda fallen. Romanen Mördaren i folkhemmet från 2012 för en tydlig tes om justitiemord och har bidragit till att hålla fallet levande i den allmänna medvetenheten. Även tidigare har fallet varit föremål för publicistisk behandling, som i Sixten Ahrenbergs och Carl Olof Bernhardssons bok Polisen lägger pussel från 1951, som innehåller ett kapitel om Gerd-mordet. Den pågående diskussionen visar hur Möllers fall har blivit förknippat med diskussioner om rättssäkerhet och bevisvärdering i svensk rättshistoria.

Vanliga frågor om Olle Möller

Vad var Olle Möller dömd för?

Olle Möller dömdes för två allvarliga brott. År 1941 dömdes han till tio års straffarbete för försök till våldtäkt och misshandel varav döden följt, i fallet med tioåriga Gerd Johansson. År 1959 dömdes han för mordet på den 34-åriga Rut Lind från Fjugesta. Båda domarna byggde på indicier, och Möller förnekade sin skuld i båda fallen under hela sitt liv.

Vad hände i fallet med Kerstin Blom 1955?

Den femåriga Kerstin Blom försvann i juli 1955 och hittades senare våldtagen och mördad vid Albysjön i Fittja. Polisen utredde Olle Möller även för detta brott, men han hade ett vattentätt alibi och blev aldrig åtalad eller dömd. År 1964 greps istället Hugo Färnström som misstänkt för mordet. Färnström dömdes 1965 till livstids fängelse för brottet.

Vilket var Olle Möllers alibi i Gerd Johansson-fallet?

I början av utredningen hade Möller ett alibi från en kvinna som hävdade att han var på en båt och hämtade potatis kvällen då Gerd Johansson mördades. Detta ledde till att han släpptes fri i januari 1940. Senare visade det sig att vittnet hade blandat ihop två dagar. En kontroll visade att båten inte hade anlänt till kajplatsen förrän den 5 december, tre dagar efter mordet. Ett annat vittne som Möller åberopade beslogs med mened, vilket gjorde att han saknade alibi när han åter greps i december 1940.

Hur länge satt Olle Möller i fängelse?

Olle Möller greps i december 1940 och satt fängslad på Långholmen fram till september 1947. Han flyttades sedan till fängelset i Malmö och frigavs villkorligt den 11 september 1948. Totalt avtjänade han sju år och nio månader av sitt tioåriga straff. Han ansökte om nåd flera gånger, och vid sin sista ansökan kortades straffet med ett halvår.

Har det gjorts några försök att bevisa Olle Möllers oskuld efter hans död?

Ja, det har gjorts flera försök. År 1998 genomförde Kungliga Tekniska högskolan en DNA-analys av hundhår som hittats på offret i Gerd Johansson-fallet, men analysen gav inget resultat. Möllers yngsta dotter övertog hans ansökan om resning, men Högsta domstolen avslog denna 1985. I en bok från 2012, Mördaren i folkhemmet, framför advokaterna Lena Ebervall och Per E. Samuelson teser om att Möller utsatts för justitiemord och var oskyldig. Även boken Olle Möller och orättvisan från 2010 ifrågasätter domarna.

Vad var Olle Möller känd för utanför brotten?

Innan han blev känd för brotten var Olle Möller en framgångsrik friidrottsman, speciellt inom terränglöpning. Han vann tre individuella svenska mästerskap i terränglöpning (1928, 1933, 1934) och flera SM-guld i lag. Han arbetade också som chaufför och drev en potatisgrossiströrelse. Han föddes i USA men växte upp och var verksam i Sverige. Han gjorde värnplikten som bilförare i Örebro, vilket kom att vara till nytta i hans yrkesliv.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.