Ed Gein

En isolerad barndom

Edward Theodore Gein föddes i La Crosse, Wisconsin, som den yngre sonen till George och Augusta Gein. Familjen flyttade senare till en avskild gård i Plainfield. Augusta Gein var en fanatiskt religiös kvinna som hållit sina söner strikt isolerade från omvärlden. Hon lärde ut att världen var omoralisk, att dricka var ont och att alla kvinnor utom hon själv var horor. Varje eftermiddag läste hon högt ur Bibeln för sina söner, ofta ur de mörka delarna som handlade om död och gudomlig vedergällning. Ed Gein idoliserade sin mor och gjorde allt för att göra henne nöjd, men hon var sällan belåten och kunde vara både psykiskt och fysiskt misshandlande. När Gein kom in i puberteten blev hennes fostran ännu strängare, och hon bestraffade honom hårt för att hon kom på honom med att onanera. I skolan var Gein en ensamvarg som blev utsatt för mobbning på grund av sitt feminina uppträdande och en liten utväxt över ena ögat. Trots sina sociala svårigheter presterade han bra i skolan, särskilt i läsning, och tester visade en normal intelligenskvot på omkring 99.

Familjetragedier och ensamhet

Ed Geins far, som var alkoholist och ofta arbetslös, dog av hjärtsvikt 1940. Efter detta började Ed Geins äldre bror Henry ifrågasätta moderns världssyn och tala illa om henne, vilket Ed upplevde som smärtsamt. I maj 1944 utbröt en brand på gården. Ed Gein rapporterade sin bror saknad, men kunde senare leda en sökstyrka direkt till Henrys livlösa kropp. Trots att det fanns tecken på fysiskt våld, som märken i bakhuvudet, fastställdes dödsorsaken som kvävning av rök. Mindre än två år senare, i december 1945, dog Augusta Gein efter att ha drabbats av flera slaganfall. Ed Gein, som nu var helt ensam kvar på gården, var förkrossad av moderns död. Han lämnade de rum hon använt orörda och levde själv i ett litet rum bredvid köket. För att försörja sig arbetade han som hantverkare och fixare i trakten, och invånarna beskrev honom som trevlig men tillbakadragen och folkskygg.

Upptäckten av skräcken

Den 16 november 1957 försvann järnaffärsägaren Bernice Worden från Plainfield. Hennes son, som var sheriffbiträde, berättade för utredarna att Ed Gein hade varit bland de sista kunderna kvällen innan och var förväntad att komma tillbaka. När polisen genomförde en husrannsakan på Geins gård hittade de först Wordens lik i ett skjul. Hon var halshuggen och upphängd i anklarna med buken uppskuren. Vid en genomsökning av huset gjorde polisen en rad makabra fynd. Bland annat hittades två avhuggna huvuden, en lampskärm gjord av människohud, en stol lagad med människohud, kranier som användes som skålar, ett mänskligt hjärta, ansiktsmasker av hud, en väst med bröst sydd av hud, ett skärp gjort av bröstvårtor och en låda innehållande kvinnliga könsorgan. Fynden visade en omfattande samling av mänskliga kvarlevor.

Bekännelser och gravplundring

Under förhör erkände Ed Gein att han hade grävt upp lik från lokala kyrkogårdar. Han sökte efter medelålders kvinnor som han tyckte liknade sin mor. Han tog hem kropparna, garvade skinnet och skapade de olika föremålen. Gein uppgav att han hade gjort upp till 40 besök på kyrkogårdar mellan 1947 och 1952. Han beskrev en vana att ta på sig kvinnornas skinn som en sorts ritual, men förnekade att han hade haft sex med de uppgrävda kropparna med motiveringen att de luktade för illa. Förutom gravplundringen erkände Gein också att han hade skjutit och dödat Mary Hogan, en lokal barägare som hade varit försvunnen sedan 1954. Under förhören fysiskt överföll sheriff Art Schley Gein genom att dunka hans huvud mot en vägg, vilket ledde till att Geins slutliga erkännande underkändes. Sheriff Schley dog av en hjärtattack några månader efter rättegången, och vänner menade att han var traumatiserad av fallet.

Rättegång och livet på institution

Efter gripandet bedömdes Ed Gein vara mentalt instabil och olämplig att ställas inför rätta. Han placerades istället på Central State Hospital i Waupun, Wisconsin, och senare på Mendota State Hospital i Madison. Först 1968 bedömde hans läkare att han var frisk nog för en rättegång. Han ställdes då inför rätta för mordet på Bernice Worden. Domstolen fann honom "icke skyldig på grund av sinnessjukdom", vilket innebar att han tillbringade resten av sitt liv på en psykiatrisk institution. Medan Gein satt häktad brann hans hus ner till grunden under omständigheter som aldrig helt klarlades, men misstankar om mordbrand fanns. Hans bil, som han använt för att transportera kroppar, såldes på auktion till en karnevalägare som visade upp den som en attraktion under namnet "Ed Gein Ghoul Car".

Död och eftermäle

Ed Gein dog den 26 juli 1984 på Mendota Mental Health Institute av andnings- och hjärtsvikt till följd av lungcancer. Hans grav på Plainfields kyrkogård blev flera gånger vandaliserad, och gravstenen stals slutligen år 2000. Den återfanns nära Seattle 2001 och finns numera utställd på ett museum i Wautoma, Wisconsin. Geins brott och person har fått ett omfattande kulturellt efterspel. Han har varit en direkt eller indirekt inspiration för flera kända skräckfigurer i film, som Leatherface i "Motorsågsmassakern", Norman Bates i "Psycho" och Buffalo Bill i "När lammen tystnar". Hans liv har även porträtterats i flera filmer och TV-serier, och hans namn eller historia har refererats i ett stort antal musikstycken inom genrer som metal, punk och rock.

Vanliga frågor om Ed Gein

Vad gjorde Ed Gein?

Ed Gein var en mördare och gravplundrare från Plainfield, Wisconsin. Han erkände morden på två kvinnor, barägaren Mary Hogan 1954 och järnaffärsägaren Bernice Worden 1957. När polisen genomsökte hans hem 1957 hittade de en makaber samling av mänskliga kvarlevor. Gein hade grävt upp lik från kyrkogårdar och skapat olika föremål av hud och ben, som lampskärmar, ansiktsmasker och klädesplagg. Hans brott chockerade allmänheten och gav honom öknamnen "Butcher of Plainfield" och "Plainfield Ghoul".

När och var greps Ed Gein?

Ed Gein greps i november 1957 i samband med försvinnandet av Bernice Worden i Plainfield, Wisconsin. Hennes son, som var sheriffbiträde, informerade polisen om att Gein var en av de sista personerna som sågs i hennes affär. När polisen genomförde en husrannsakan på Geins gård hittade de först Wordens lik i ett skjul. Vid en vidare sökning i själva bostaden upptäckte de den omfattande samlingen av mänskliga kvarlevor och konstgjorda föremål, vilket ledde till hans omedelbara gripande.

Vad hände med Ed Geins bror Henry?

Ed Geins äldre bror Henry dog under mystiska omständigheter i maj 1944. En brand hade brutit ut på familjens gård, och Ed rapporterade sin bror saknad. En sökstyrka hittade senare Henrys livlösa kropp. Trots att det fanns rapporter om blåmärken på hans huvud, fastställdes den officiella dödsorsaken som kvävning av rök. Ingen fullständig utredning eller obduktion genomfördes vid tillfället. Under förhören om Bernice Worden 1957 väcktes åter frågor om Henrys död, och vissa experter har spekulerat i att Ed kan ha varit inblandad.

Vilket straff fick Ed Gein?

Ed Gein dömdes aldrig till fängelse. Efter gripandet bedömdes han vara mentalt instabil och placerades på en psykiatrisk institution. År 1968 bedömdes han tillräckligt frisk för att ställas inför rätta för mordet på Bernice Worden. Domstolen fann honom "icke skyldig på grund av sinnessjukdom". Detta juridiska utslag innebar att han istället för fängelse dömdes till förvaring på en psykiatrisk anstalt, där han tillbringade resten av sitt liv.

Hur påverkade Ed Gein populärkulturen?

Ed Geins brott har haft ett stort inflytande på populärkulturen, särskilt inom skräckgenren. Hans historia har varit en direkt inspiration för flera berömda fiktiva mördare. Karaktären Leatherface från "Motorsågsmassakern", Norman Bates från "Psycho" och Buffalo Bill från "När lammen tystnar" baseras alla delvis på Gein och hans handlingar. Hans liv har även filmatiserats flera gånger, och hans namn eller berättelse har refererats i otaliga musiklåtar, från metalband som Slayer och Mudvayne till artister som Eminem.

Hur dog Ed Gein och vad hände med hans grav?

Ed Gein dog av andnings- och hjärtsvikt till följd av lungcancer den 26 juli 1984 på Mendota Mental Health Institute i Madison, Wisconsin. Han begravdes på Plainfield Cemetery. Hans grav blev dock flera gånger vandaliserad, och gravstenen stals slutligen helt år 2000. Stelen återfanns i juni 2001 nära Seattle, Washington. Idag finns den inte på kyrkogården utan är istället utställd som ett museumföremål på ett museum i Wautoma, Wisconsin.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.