Trustorhärvan

Upptakten och Team Moyne

Under vintern 1996–1997 inleddes kontakter med svenska aktiemäklare av Peter Mattsson och Thomas Jisander. Mattsson utgav sig för att vara personligt ombud för Jonathan Guinness, även känd som Lord Moyne, som beskrevs som en av Englands rikaste män. Gruppen som genomförde affären kallade sig själva för Team Moyne och bestod av fem personer: Jonathan Guinness, Joachim Posener, Thomas Jisander, Peter Mattsson och Lindsay Smallbone. Polisen och media beskrev ofta Joachim Posener som en drivande kraft, men detta kunde aldrig bevisas i domstol. Mattsson och Guinness hade tidigare affärskontakter och hade båda varit inblandade i den norska Effex-skandalen 1993–1994.

Förvärvet av Trustor AB

Team Moyne hade identifierat ett antal svenska bolag som mötte deras kriterier för ett uppköp, och Trustor bedömdes som det bästa alternativet. Trustors huvudägare var Per-Olov Norberg, som ägde en aktiepost bestående av röststarka A-aktier. Dessa aktier utgjorde cirka 17 procent av aktiekapitalet men gav över 50 procent av rösterna, vilket innebar kontroll över bolaget. Norberg var i behov av att sälja och förhandlingar under våren 1997 ledde till ett avtal den 20 maj. Jonathan Guinness skulle köpa aktierna för cirka 241 miljoner kronor. Avtalet innehöll två viktiga klausuler. Den första gav Norberg rätt att köpa Trustors aktier i det värdefulla dotterbolaget Kanthal till bokfört värde. Den andra klausulen gav Guinness några dagars betalningsanständ, vilket eliminerade behovet av ett kortfristigt lån för köpet. Kort därefter erbjöd sig Lindsay Smallbone att bli verkställande direktör efter uppköpet.

Situationen förändrades när Sandvik den 10 juni lade ett bud på att köpa Kanthal för 827 miljoner kronor. Detta gjorde att avtalet med Norberg om Kanthal måste omförhandlas. Ett nytt avtal slöts några dagar senare där Norberg kompenserades för att han inte längre kunde köpa Kanthal. Med detta avtal hade Trustor nu tillgång till de medel som behövdes för att genomföra planerna. Den 13 juni hölls ett extra bolagsstämma där Jonathan Guinness utsågs till styrelseordförande och Lindsay Smallbone till verkställande direktör.

Finansiella transaktioner och försvunna medel

Team Moyne hade nu bara några dagar på sig att ordna betalningen till Norberg. Den 18 juni träffades Guinness, Smallbone, Jisander och Mattsson med två banktjänstemän hos Barclays Bank i London. Vid mötet öppnades konton för Trustor, för Jonathan Guinness och för Thomas Jisander. Under de följande dagarna överfördes totalt 730 miljoner kronor från Trustors konto hos svenska SEB till Trustors nya konto i England. Av dessa pengar överfördes sedan 600 miljoner kronor till Thomas Jisanders konto i samma bank, varav 585 miljoner kronor skickades direkt vidare till Jonathan Guinness. Den 25 juni betalades slutligen de avtalade 241 miljonerna till Per-Olov Norberg.

Den 30 juni var sista dagen för bokslut och på grund av betalningen till Norberg saknade Trustor nu nära 300 miljoner kronor på balansräkningen. Jonathan Guinness tog då ett lån på 293 miljoner kronor från Van Lanschot Bankiers i Luxemburg, och pengarna överfördes till Trustors konto i samma bank. Dagen efter, den 1 juli, överfördes samma summa tillbaka till Guinness, som använde dem till att återbetala lånet. Den svenska Ekobrottsmyndigheten inledde en utredning av alla transaktioner och kom senare fram till att 478 miljoner kronor hade försvunnit från Trustor.

Avslöjande och rättsliga åtgärder

Den 31 oktober 1997 publicerade journalisten Gunnar Lindstedt en artikel i Svenska Dagbladet om Trustor och de personer bakom uppköpet, baserad på ett möte med Guinness, Mattsson och Smallbone i London. Samma dag inleddes en förundersökning och Stockholmsbörsen stoppade handeln med Trustors aktier. Som svar på avslöjandena meddelade Trustor att de skulle hålla en presskonferens den 5 november med Jisander, Mattsson, Smallbone och Guinness närvarande. När presskonferensen skulle hållas blev istället samtliga fyra häktade av polisen.

Rättsprocesserna inleddes. Den 23 december beslutade Stockholms tingsrätt att Trustor skulle likvideras tvångsmässigt. Likvidationen blev långdragen eftersom Smallbone och Guinness ville ha en del av återstälda värden. De aktier Guinness köpt hade dock fördelats bland de övriga aktieägarna. Trustors tillgångar såldes och i slutet av processen fanns 1,5 miljarder kronor att fördela bland minoritetsaktieägarna. När handeln med aktien återupptogs steg kursen till 58,50 kronor från 32 kronor före uppköpet. Detta berodde på att undervärderade tillgångar nu kunde säljas till marknadspris.

Rättegångar och domar

Flera rättegångar hölls i fallet. Jonathan Guinness, Thomas Jisander och Peter Mattsson åtalades. Guinness frikändes på grund av brist på bevis. Thomas Jisander och Peter Mattsson dömdes initialt i tingsrätten till fem respektive tre års fängelse, men friades båda i hovrätten efter överklagan. Joachim Posener vägrade återvända till Sverige för förhör och var efterlyst av Interpol, men greps aldrig. Lindsay Smallbone åtalades aldrig straffrättsligt, men Trustor stämde honom i ett civilmål, som senare lades ner.

År 2009 dömdes Thomas Jisander till 1,5 års fängelse för att ha förskingrat cirka 20 miljoner kronor som han förde över till stiftelser i Liechtenstein som han själv kontrollerade. Han är den enda person som har blivit dömd för sin medverkan i Trustorförvärvet. Trustor inledde även ett rättsfall 1999 mot Barclays Bank för deras roll i de oregelbundna transaktionerna. Det finns inte längre några kvarstående brottsmisstankar mot någon av de inblandade, eftersom preskriptionstiden för de eventuella brotten gick ut i juni 2007.

Trustorhärvan i populärkultur

Händelserna kring Trustor har dokumenterats i olika medier. Journalisten Gunnar Lindstedt, som avslöjade affären, skrev boken Svindlande affärer: historien om Trustor, som gavs ut 2000 med nya utgåvor 2001 och 2013. År 2001 producerade Lena Einhorn dokumentären Trustor, Den stora blåsningen för SVT:s serie Dokument inifrån. Under våren 2026 hade TV-serien Golden Boys premiär på TV4. Serien dramatiserar Trustorhärvan och är löst baserad på Gunnar Lindstedts bok.

Vanliga frågor om Trustorhärvan

Vad var Trustorhärvan?

Trustorhärvan var ett stort finansiellt brottmål som rörde uppköpet av det svenska investmentbolaget Trustor AB sommaren 1997. En grupp ledd av den brittiske adelsmannen Jonathan Guinness, Lord Moyne, köpte bolaget med hjälp av dess egna medel, vilket granskades som företagsplundring. Initialt misstänktes upp till 600 miljoner kronor ha försvunnit från bolaget. Fallet ledde till flera rättegångar och är ett av de mest uppmärksammade ekonomibrotten i svensk historia.

Vem köpte Trustor och hur gick affären till?

Trustor köptes av Jonathan Guinness (Lord Moyne). Försäljaren var huvudägaren Per-Olov Norberg. Köpeskillingen var cirka 241 miljoner kronor för en aktiepost som gav över 50 procent av rösterna i bolaget. Avtalet innehöll en klausul som gav Guinness några dagars betalningsanständ, vilket eliminerade behovet av ett lån. Betalningen finansierades sedan genom att medel från Trustors egna konton överfördes via ett nätverk av bankkonton, inklusive till Guinness och medarbetaren Thomas Jisander.

Vilka var de viktigaste personerna i Team Moyne?

Team Moyne bestod av fem personer: Jonathan Guinness (Lord Moyne), Joachim Posener, Thomas Jisander, Peter Mattsson och Lindsay Smallbone. Mattsson och Jisander kontaktade aktiemäklare och företrädde Guinness. Smallbone blev verkställande direktör efter uppköpet. Polisen och media beskrev ofta Joachim Posener som en drivande kraft, men han åtalades aldrig och vägrade återvända till Sverige för förhör.

Vem dömdes för brott i Trustorhärvan?

Endast Thomas Jisander dömdes slutligen för brott i samband med Trustorhärvan. År 2009 dömdes han till 1,5 års fängelse för att ha förskingrat cirka 20 miljoner kronor som han förde över till stiftelser i Liechtenstein under sin kontroll. Jonathan Guinness och Peter Mattsson åtalades men friades i domstol. Lindsay Smallbone åtalades aldrig straffrättsligt. Preskriptionstiden för eventuella andra brott gick ut i juni 2007.

Hur avslöjades Trustorhärvan?

Trustorhärvan avslöjades av journalisten Gunnar Lindstedt. Den 31 oktober 1997 publicerade han en artikel i Svenska Dagbladet om de misstänkta transaktionerna och personerna bakom uppköpet, baserad på ett möte med Guinness, Mattsson och Smallbone i London. Samma dag inledde åklagaren en förundersökning och Stockholmsbörsen stoppade handeln med Trustors aktier. Den 5 november skulle bolaget hålla en presskonferens, men istället häktades de fyra närvarande av polisen.

Vad hände med Trustor AB efter avslöjandet?

Efter avslöjandet beslutade Stockholms tingsrätt om tvångslikvidation av Trustor AB. Bolagets tillgångar, som tidigare varit kraftigt undervärderade, såldes till marknadspris. När likvidationen var klar fanns 1,5 miljarder kronor att fördela till minoritetsaktieägarna. När handeln med aktien återupptogs hade kursen stigit från 32 kronor före uppköpet till 58,50 kronor, vilket innebar att aktieägarna nästan fördubblade värdet på sina aktier som en indirekt följd av uppköpet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.