Brattåsmorden

Morden och brottsplatsen

Den 31 maj 2005 mördades paret Tor Öberg och Gerd Wiklund på sin gård i Brattås. Offren var båda i 70-årsåldern och hittades döda av Tor Öbergs dotter den 2 juni. Paret hade dödats av slag med en yxa, ett vapen som aldrig återfanns. Det finns en misstanke om att Tor Öberg blev mördad först och att Gerd Wiklund sedan gick ut för att undersöka vad som hade hänt, varefter hon också blev mördad. Innan morden hade paret återvänt från en resa till Sankt Petersburg. Fallet blev snabbt ett kallt fall eftersom varken gärningsmannen eller motivet kunde fastställas under den första utredningen.

Polisens utredning ledde inte till några genombrott under många år. Fallet fick uppmärksamhet i media, bland annat i SVT:s program Veckans brott som tog upp det den 2 november 2010. Programmet återkom till fallet fyra år senare för ytterligare granskning. I programmet gjorde kriminalprofessorn Leif G.W. Persson en rekonstruktion av vad han trodde hade hänt vid morden. Den långa tiden som kallt fall gjorde Brattåsmorden till ett av de mest kända olösta brotten i Sverige.

Det kalla fallet och dna-genombrottet

I över två decennier förblev Brattåsmorden olösta utan några nya ledtrådar. Fallet fick nytt hopp om en lösning 2025 när dna-baserad släktforskning blev en lagstadgad och tillåten metod för att identifiera gärningsmän i kalla fall av allvarliga brott. DNA-släktforskaren Peter Sjölund, som var pionjär för metoden i Sverige genom att lösa Dubbelmordet i Linköping, bedömde att möjligheterna att identifiera Brattåsmördaren var goda. Genom att använda släktforskningsregister kunde man matcha dna som hittats på brottsplatsen mot potentiella släktingar.

Den 8 april 2026, drygt tjugo år efter dådet, greps en man i 45-årsåldern som var bosatt i Katrineholm. Han greps på sannolika skäl misstänkt för dubbelmordet. Mannens dna matchade det som hade hittats på Gerd Wiklund och i hennes handväska. Mer specifikt hittades hans dna på Gerd Wiklunds strumpor och inuti hennes väska. Detta dna-spår var det avgörande genombrottet som ledde till åtal och rättegång.

Rättegångens inledning och åklagarens yrkande

Rättegången mot den misstänkte mannen inleddes i augusti 2026 efter två decennier av ovisshet. Åklagaren yrkade på livstids fängelse för mord, alternativt medhjälp till mord. Den fyra dagar långa rättegången innehöll vittnesmål från bland annat en pensionerad polis som varit först på plats 2005. Offrens anhöriga hördes också under rättegången. Den åtalade mannen satt i vit pikétröja och kriminalvårdens gröna byxor under förhandlingarna och såg samlad och neutral ut.

Försvarsadvokaten Johan Lavås försvarade den åtalade och menade att åtalet aldrig borde ha väckts. Försvaret hävdade att bevisningen som skulle binda den åtalade till de båda morden inte räckte för en fällande dom. Försvaret menade också att inga skadestånd borde dömas ut och att hans klient borde sättas på fri fot. Försvaret uttryckte förståelse för att dna-spåret gett de anhöriga hopp, men menade att en förklaring till morden inte hade getts.

Den åtalades berättelse och försvarslinje

Den åtalade mannen förnekade hela tiden skyldighet till själva morden. Han erkände dock att han hade varit på brottsplatsen. I sin berättelse hävdade han att han var på långpromenad i skogen, hörde skrik och gick till gården. Där säger han sig ha sett en skadad kvinna på marken och två män som lämnade platsen i en röd bil. Han beskrev att kvinnan var orörlig och hade en otäck skada i huvudet, så han antog att hon var död.

Mannen berättade att han fick panik och, i tron att kvinnan var död, drog in Gerd Wiklunds kropp i en lada för att inte bli inblandad. Han hade ingen telefon med sig och var rädd för att bli misstänkt eftersom han var långt hemifrån. I efterhand kallade han beslutet för idiotiskt. Han medgav också att han hade tagit i hennes handväska och lagt den strax innanför dörren till ladugården. Han förklarade att dna kunde ha hamnat inuti väskan när ”den som sökte igenom huset” tog i den.

Mannen berättade vidare att han tog en handduk från en stol på verandan och försökte torka upp blod från marken. Handduken kastade han in i ladan. Sedan tog han Gerd Wiklunds sko, glasögon och klocka och lade dem vid sidan av huset innan han lämnade. Han uppgav att han var på platsen i ungefär en minut, men medgav att det kanske var lite längre tid under korsförhör. Den pensionerade polisen Jan-Ola Nordin ifrågasatte denna tidsuppskattning och ansåg det helt omöjligt att utföra alla dessa handlingar på så kort tid.

Domen och rättens bedömning

Den 9 september 2026 klockan 11.00 meddelade Ångermanlands Tingsrätt sin dom. Den åtalade mannen dömdes inte för mord utan för medhjälp till mord. Han dömdes till 14 års fängelse, vilket var det strängaste straff som kunde utdelas för detta brott eftersom det begicks år 2005. Mannen dömdes också till att betala skadestånd till offrens anhöriga. Tingsrätten ansåg att bevisningen inte var tillräcklig för att döma honom för själva morden, men att den var stark nog för en dom för medhjälp mot båda offren.

Domstolen konstaterade att mannens dna endast hade hittats på Gerd Wiklund och i hennes väska. Väskan hittades för övrigt 140 meter från huset in i skogen, och Gerd Wiklunds bankkort saknades, även om det är oklart om det låg i väskan. Trots att dna endast fanns på ett offer, sågs bevisningen som stark nog att döma honom för brott mot båda offren. Inget motiv för brotten kunde fastställas under rättegången. Mannen förblev vid sin förklaring att han endast hade flyttat en kropp och inte var mördaren.

Metodens betydelse och fallets efterspel

Lösningen av Brattåsmorden markerar en viktig milstolpe i svensk brottsutredning. Det är ett av de kalla fallen som löstes med hjälp av den då nya och lagstadgade metoden med dna-baserad släktforskning. Metoden, som användes av experter som Peter Sjölund, möjliggör identifiering av gärningsmän genom att matcha okänt dna från brottsplatser mot kommersiella släktforskningsdatabaser. Detta skapar nya möjligheter att lösa gamla och komplicerade brott som tidigare varit i ständig fördjupning.

Fallet har fått stor medial uppmärksamhet både under den långa tiden som kallt fall och under rättegången. Det har diskuterats i nyhetsprogram, dokumentärer och poddar, som till exempel ett avsnitt av Krimmagasinet Dokumentär. Domen har satt en punkt för ett av Sveriges mest kända ouppklarade brott. Rättsprocessen visade på både styrkan i modern dna-teknik och de utmaningar som finns i att bevisa ett mord utan direkta vittnen eller ett klart motiv. Den slutgiltiga historien om vad som precis hände på gården i Brattås den 31 maj 2005 förblir delvis oklar.

Vanliga frågor om Brattåsmorden

Vad är Brattåsmorden?

Brattåsmorden är ett dubbelmord som inträffade den 31 maj 2005 på en gård i Brattås utanför Härnösand i Ångermanland. Offren var det pensionerade paret Tor Öberg och Gerd Wiklund, båda i 70-årsåldern. De hittades döda den 2 juni av Tor Öbergs dotter. Paret hade dödats av slag med en yxa som aldrig återfanns. Fallet förblev olöst i över tjugo år och blev känt som ett kallt fall som togs upp flera gånger i SVT:s program Veckans brott.

När och hur löstes Brattåsmorden?

Fallet löstes i april 2026, drygt tjugo år efter dådet. Genombrottet kom genom användning av dna-baserad släktforskning, en metod som blev lagstadgad i Sverige 2025. DNA-släktforskaren Peter Sjölund bedömde att möjligheterna var goda. DNA från brottsplatsen, som hittats på Gerd Wiklunds strumpor och inuti hennes handväska, matchades mot en man via släktforskningsregister. Den 8 april 2026 greps en 45-årig man bosatt i Katrineholm, misstänkt för dubbelmordet.

Vem dömdes för Brattåsmorden och till vilket straff?

Den åtalade mannen dömdes den 9 september 2026 av Ångermanlands Tingsrätt. Han dömdes inte för mord utan för medhjälp till mord. Straffet blev 14 års fängelse, vilket var det strängaste som kunde utdelas eftersom brottet begicks 2005. Han dömdes också till att betala skadestånd till offrens anhöriga. Tingsrätten ansåg att bevisningen inte räckte för en mordsdom men var tillräcklig för en dom om medhjälp.

Vad hävdade den dömde mannen under rättegången?

Mannen förnekade hela tiden att han hade begått morden. Han erkände att han varit på brottsplatsen och hävdade att han bara hade flyttat Gerd Wiklunds kropp. Enligt hans berättelse var han på promenad, hörde skrik, såg en skadad kvinna och två män som försvann i en röd bil. I panik drog han in kroppen i en lada, rörde vid hennes väska och försökte torka upp blod. Han förnekade bestämt att han hade dödat någon och sa att han inte ville bli inblandad.

Vilket bevis var avgörande i fallet?

Det avgörande beviset var en dna-match. Mannens dna matchade det dna som hittats på Gerd Wiklund och inuti hennes handväska. Mer specifikt hittades hans dna på hennes strumpor och i väskan. Detta dna-spår var resultatet av den dna-baserade släktforskning som genomfördes för att lösa det kalla fallet. Bevisningen ansågs stark nog för att döma honom för medhjälp till brotten mot båda offren, trots att dna endast fanns på ett offer.

Varför dömdes mannen för medhjälp och inte för mord?

Ångermanlands Tingsrätt ansåg att bevisningen inte var tillräcklig för att döma mannen för själva morden. Domstolen kunde inte utesluta att någon annan hade utfört dödandet. Bevisningen, inklusive dna-matchningen på Gerd Wiklund och hans egen berättelse om att ha varit på platsen och flyttat kroppen, bedömdes dock vara tillräcklig för att döma honom för medhjälp till mord mot båda offren. Inget motiv för brotten kunde fastställas under rättegången, vilket också påverkade bedömningen.

Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-10-04.