Martin Scorsese

Barn- och ungdomsår

Martin Scorsese föddes i Flushing i Queens och växte upp i Little Italy på Manhattan i en italiensk amerikansk arbetarfamilj. Hans föräldrar, Luciano Charles Scorsese och Catherine Scorsese, arbetade båda i New Yorks Garment District. Scorsese var ett sjukligt barn med astma och kunde inte delta i aktiviteter med andra barn, vilket ledde till att hans familj ofta tog honom på bio. Det var under denna tid som hans passion för film växte fram. Hans första dröm var att bli katolsk präst, och han gick på ett förberedande seminarium, men han övergav den vägen och valde istället film. Han bytte ut seminariet mot New York University, där han tog en kandidatexamen i engelska 1964 och sedan en Master of Arts i film 1966. Som ung var Scorsese starkt påverkad av filmer från regissörer som Michael Powell och Emeric Pressburger, Jean Renoir, John Ford och de italienska neorealistiska mästarna Roberto Rossellini och Vittorio De Sica. Han har även nämnt Alfred Hitchcocks Vertigo och den franska nya vågen som stora influenser. Hans familjs italienska rötter, med alla fyra mor- och farföräldrar invandrade från Sicilien, och den katolska miljön skulle komma att prägla hans verk djupt.

Tidiga projekt och genombrott

Under studietiden vid New York Universitys Tisch School of the Arts gjorde Scorsese kortfilmerna What's a Nice Girl Like You Doing in a Place Like This? från 1963 och It's Not Just You, Murray! från 1964. Hans mest berömda kortfilm från perioden är den svarta komedin The Big Shave från 1967, som handlar om en man som rakar sig tills han skär halsen av sig. Filmen var en allegori för USA:s inblandning i Vietnamkriget och hade den alternativa titeln Viet '67. Hans första långfilm var den svartvita Who's That Knocking at My Door från 1967, där han samarbetade med skolkamraten Harvey Keitel och klipparen Thelma Schoonmaker för första gången. Redan här fanns spår av hans stil med fokus på New Yorks italiensk amerikanska liv, snabb klippning, ett rocksoundtrack och en bekymrad manlig protagonist. På 1970-talet blev han en del av en grupp unga regissörer som kallades Filmungarna, där Francis Ford Coppola, Brian De Palma, George Lucas och Steven Spielberg ingick. Det var De Palma som introducerade Robert De Niro för Scorsese, vilket blev början på ett långt och fruktbart samarbete. Scorsese arbetade också som en av klipparna på dokumentären Woodstock och träffade regissören John Cassavetes, som blev en mentor och vän.

1970-talet: Etablering och mästerverk

Scorseses första större långfilm var gangsterfilmen Boxcar Bertha från 1972, producerad av B-filmlegenden Roger Corman. Filmen sågs som ett mindre ambitiöst verk men lärde Scorsese hur man gjorde filmer snabbt och billigt. Hans riktiga genombrott kom med Dödspolarna 1973, som hyllades av kritiker som Pauline Kael och blev ett genombrott för både Scorsese, Robert De Niro och Harvey Keitel. Filmen var innovativ med sin dokumentärstil, atmosfär och stadsnivåregi. Scorsese har sagt att filmen står i skuld till influenser från John Cassavetes och den tidige Jean-Luc Godard.

Därefter regisserade han Ellen Burstyn i Alice bor inte här längre från 1974, en film med en central kvinnlig karaktär som var en avvikelse från hans övriga verk. Burstyn vann en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll för sin insats. Han återvände också till sina rötter med dokumentären Italianamerican, som fokuserade på hans föräldrar. Hans mor kom senare att arbeta som den officiella matserveraren för hans filmer, och hans far hjälpte till i kostymavdelningen.

Filmen Taxi Driver från 1976 skakade filmvärlden med sin obevekliga skildring av en taxichaufförs långsamma nedgång till psykos i New York. Robert De Niro hade huvudrollen, med Jodie Foster i en kontroversiell roll som barnprostituerad och Harvey Keitel som hallick. Filmen var ett samarbete med manusförfattaren Paul Schrader och visade en mogen regi med expressionistiskt ljus, point of view tagningar och slow motion för att visa huvudpersonens psykologiska tillstånd. Scorsese har sagt att Jean-Luc Godards bildspråk hade stor påverkan på filmen, och att den har tematiska länkar till Robert Bressons Ficktjuven. Taxi Driver vann Guldpalmen i Cannes och fick fyra Oscarnomineringar, inklusive för bästa film.

Efter framgången med Taxi Driver gjorde Scorsese den storbudgetproducerade musikalen New York, New York med Robert De Niro och Liza Minnelli. Filmen var en hyllning till klassiska Hollywoodmusikaler och Scorseses hemstad, men blev ett kritiker- och publikfiasko. Det dåliga mottagandet, kombinerat med ett allvarligt kokainmissbruk, ledde Scorsese in i en depression. Han återfann dock kreativiteten genom att regissera rockdokumentären The Last Waltz 1978, som dokumenterade den sista konserten med gruppen The Band vid Winterland Ballroom i San Francisco. Scorsese har erkänt att han var påverkad av droger under produktionen, vilket kan ha bidragit till filmens desperationsfyllda atmosfär. Ytterligare en dokumentär, American Boy, släpptes samma år och fokuserade på Steve Prince, som spelade vapenförsäljaren i Taxi Driver.

Tjuren från Bronx och 1980-talet

Enligt många källor, inklusive Scorsese själv, räddade Robert De Niro hans liv genom att övertala honom att avsluta sitt kokainberoende för att istället göra filmen Tjuren från Bronx. Robert De Niro hade velat göra denna självbiografi över boxaren Jake LaMotta i flera år. Scorsese, som nu var övertygad om att han aldrig skulle göra en film till, la all sin energi på projektet och kallade sitt sätt för Kamikaze filmmaking. Filmen, som är inspelad i svartvitt, blev färdig 1980 och anses vara ett mästerverk. Den röstades fram som 1980-talets bästa film av den brittiska tidningen Sight and Sound.

Tjuren från Bronx fick åtta Oscarnomineringar, inklusive för bästa film, bästa manliga huvudroll för Robert De Niro och Scorseses första nominering för bästa regi. De Niro vann, liksom Thelma Schoonmaker för bästa klippning, men Scorsese förlorade till Robert Redfords regidebut En familj som andra. Trots de fina recensionerna floppade filmen på biograferna. Scorsese hade varnats för att ingen skulle vilja se en film med en så osympatisk huvudkaraktär, och vid en testvisning sprang en ung kvinna gråtande ut från salongen, vilket fick Scorsese att förstå att han inte hade gjort en feel good film. Scorsese fortsatte sitt samarbete med De Niro under 1980-talet med filmer som The King of Comedy från 1982. Han regisserade även After Hours 1985 och The Color of Money 1986. Hans kontroversiella film The Last Temptation of Christ från 1988, baserad på Nikos Kazantzakis roman, väckte stor debatt på grund av sin avvikande skildring av Jesus.

Arbetsmetod, teman och samarbeten

Scorseses filmer är starkt påverkade av hans italiensk amerikanska bakgrund och uppväxt i New Yorks Little Italy. Hans verk riktar ofta in sig på teman som manlighet, brottslighet, nihilism, katolsk skuldkänsla och botgöring, samt våldet i det amerikanska samhället. Hans signaturstilar inkluderar en omfattande användning av slow motion och frysframer, voice over berättande, grafiska skildringar av extremt våld, ett liberalt bruk av svordomar och ett nära samarbete med Robert De Niro. Dessa element visades för första gången tydligt i Dödspolarna.

Han har ett nära och långvarigt samarbete med skådespelaren Robert De Niro, som han regisserat i filmer som Dödspolarna, Taxi Driver, New York, New York, Tjuren från Bronx, The King of Comedy, Goodfellas, Cape Fear, Casino och The Irishman. Senare i karriären inledde han också ett framgångsrikt samarbete med Leonardo DiCaprio på filmer som Gangs of New York, The Aviator, The Departed, Shutter Island, The Wolf of Wall Street och Killers of the Flower Moon. Han har arbetat med både De Niro och DiCaprio i den sistnämnda filmen. Andra viktiga medarbetare genom åren har varit klipparen Thelma Schoonmaker och skådespelaren Harvey Keitel.

Senare karriär, erkännanden och arv

Scorsese har fortsatt att vara en produktiv och inflytelserik filmskapare långt efter 1980-talet. Han har regisserat en lång rad kritikerrosade och kommersiellt framgångsrika filmer, däribland Goodfellas 1990, The Age of Innocence 1993, Casino 1995, Gangs of New York 2002, The Aviator 2004 och The Departed 2006. För The Departed vann han till slut en Oscar för bästa regi år 2007, efter flera tidigare nomineringar. Han har också regisserat dokumentärer om filmhistoria och rockmusik, såsom A Personal Journey with Martin Scorsese Through American Movies 1995, My Voyage to Italy 1999, No Direction Home 2005 och Shine a Light 2008.

Scorsese är en stark förespråkare för filmbevarande och grundade den ideella organisationen The Film Foundation 1990. Fem av hans filmer har valts in i Library of Congress National Film Registry för att vara kulturellt, historiskt eller estetiskt betydelsefulla. Han har fått många hedersutmärkelser, inklusive AFI Life Achievement Award 1997, en hyllning av Film Society of Lincoln Center 1998, Kennedy Center Honor 2007, Cecil B. DeMille Award 2010 och BAFTA Fellowship 2012. Utöver långfilmer har Scorsese även arbetat med television, bland annat med avsnitt för HBO serierna Boardwalk Empire och Vinyl, samt dokumentärserien Pretend It's a City för Netflix. Hans liv har dokumenterats i docuserien Mr. Scorsese från 2025.

Vanliga frågor om Martin Scorsese

Vilka är Martin Scorseses mest kända filmer?

Martin Scorseses mest kända filmer inkluderar Dödspolarna från 1973, Taxi Driver från 1976 och Tjuren från Bronx från 1980. Andra betydande verk är Goodfellas från 1990, The Departed från 2006 och Gangs of New York från 2002. Hans samarbeten med Robert De Niro och Leonardo DiCaprio har resulterat i flera av dessa klassiker. Filmerna är kända för sina intensiva skildringar av karaktärer och samhälle.

Vem är Martin Scorseses främsta samarbetspartner?

Martin Scorseses främsta samarbetspartner är skådespelaren Robert De Niro. De två började samarbeta med filmen Dödspolarna 1973. Deras samarbete sträcker sig över filmer som Taxi Driver, Tjuren från Bronx, Goodfellas och The Irishman. De Niro spelade en avgörande roll i att övertala Scorsese att göra Tjuren från Bronx under en svår period. Deras kreativa partnerskap har varit centralt för båda deras karriärer.

Vilka teman är vanliga i Martin Scorseses filmer?

Vanliga teman i Martin Scorseses filmer är italiensk-amerikansk identitet och livet i New Yorks Little Italy. Katolsk skuldkänsla och botgöring är också återkomande motiv. Hans filmer utforskar ofta våldet i det amerikanska samhället och manlig paranoia. Dessa teman är tydligt närvarande i verk som Dödspolarna, Taxi Driver och Tjuren från Bronx. Scorseses egen bakgrund och uppväxt har haft ett stort inflytande på dessa berättelser.

Vann Martin Scorsese någonsin en Oscar?

Martin Scorsese vann en Oscar för Bästa regi för filmen The Departed år 2007. Innan dess hade han fått flera Oscarnomineringar utan att vinna, bland annat för Tjuren från Bronx. Hans film Taxi Driver nominerades till fyra Oscar, inklusive för Bästa film. Scorsese har också vunnit andra prestigefyllda priser som Guldpalmen i Cannes för Taxi Driver. Hans långa karriär har inkluderat många erkännanden från filmbranschen.

Hur påverkade Scorseses uppväxt i Little Italy hans filmer?

Martin Scorsese växte upp i Little Italy på Manhattan, vilket direkt påverkade hans filmer. Hans italiensk-amerikanska arbetarfamilj och miljön gav autenticitet åt skildringarna i filmer som Dödspolarna. Han utforskade sina etniska rötter i dokumentären Italianamerican som fokuserade på hans föräldrar. Känslan för New Yorks italiensk-amerikanska stadsliv blev en kännetecknande del av hans stil. Hans föräldrar medverkade också i flera av hans filmer som cameoroller.

Vilken roll spelade Robert De Niro i skapandet av Tjuren från Bronx?

Robert De Niro spelade en avgörande roll i skapandet av filmen Tjuren från Bronx. De Niro hade velat göra filmen, en självbiografi över boxaren Jake LaMotta, i flera år. Han övertalade Martin Scorsese att avsluta sitt kokainberoende för att istället fokusera på filmen. Scorsese lade sedan all sin energi på detta projekt som han kallade för Kamikaze-filmmaking. De Niro vann en Oscar för sin insats som bästa manliga skådespelare för rollen som Jake LaMotta.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.