Robert De Niro

Uppväxt och tidig utbildning

Robert Anthony De Niro föddes som ensambarn till konstnärerna Virginia Admiral och Robert De Niro Sr. Hans far hade irländskt och italienskt påbrå, medan hans mor hade nederländskt, engelskt, franskt och tyskt ursprung. Föräldrarna skilde sig när han var två år gammal efter att hans far kommit ut som homosexuell. Han växte upp med sin mor i Greenwich Village och Little Italy i Manhattan. Hans far bodde i närheten och behöll en nära relation till honom under barndomen. Som barn fick han smeknamnet Bobby Milk på grund av sin bleka hy och blev vän med många gatubarn i Little Italy, något hans far ogillade. Några av dessa barndomsvänner förblev hans vänner genom livet.

Mot sina föräldrars önskan blev han hemligt döpt i den katolska kyrkan av sina morföräldrar medan han bodde hos dem under skilsmässan. De Niro började visa intresse för skådespeleri tidigt. Han gjorde sin scendebut som tioåring i en skolpjäs där han spelade det fega lejonet i Trollkarlen från Oz. Han gick på Elisabeth Irwin High School och blev antagen till High School of Music & Art, men han övergick sedan till en vanlig junior high school och senare McBurney School och Rhodes Preparatory School. Han hoppade av high school vid sexton års ålder för att satsa på en skådespelarkarriär, enligt honom själv för att han såg andra skådespelare på TV och tänkte att han kunde göra det minst lika bra. Han studerade sedan skådespeleri på HB Studio och Lee Strasberg's Actors Studio. De Niro studerade också med Stella Adler från Stella Adler Conservatory, där han blev exponerad för Stanislavskijs system. Som ung inspirerades han av skådespelare som Marlon Brando, Montgomery Clift, James Dean, Greta Garbo, Geraldine Page och Kim Stanley.

De första filmrollerna och scendebut

Robert De Niros första filmroller kom i kortfilmen Encounter och filmen Trois chambres à Manhattan, båda från 1965. Han hade också en mindre roll i Les Jeunes Loups från 1968. Hans första större roll var i Brian De Palmas satiriska film Greetings från 1968, som handlade om män som undvek att bli inkallade till Vietnamkriget. Filmen markerade det första i en serie av tidiga samarbeten mellan De Niro och regissören Brian De Palma.

I juli 1968 gjorde De Niro sin scendebut i Jackie Curtis Off-Off Broadway-produktion Glamour, Glory, and Gold på Playwright's Workshop i Manhattans East Village. Han spelade flera roller och fick ett gynnsamt omdöme i The Village Voice. År 1969 medverkade han i dramafilmen Sam's Song, där han spelade en New York-filmskapare. Samma år syntes han i De Palmas komedi The Wedding Party, som filmades 1963 men förblev outgiven i sex år. En recensent från The New York Times noterade att filmen var rolig och att den använde några okända ansikten, vilket inkluderade den då okände De Niro.

Han medverkade sedan i Roger Cormans lågbudgetkriminaldrama Bloody Mama från 1970, en lös adaption av Ma Barkers liv, där De Niro spelade en av hennes kriminella söner, Lloyd Barker. Recensenten Howard Thompson prisade filmen och tyckte att ensemblen gav fina prestationer. Därefter spelade De Niro huvudrollen i De Palmas komedi Hi, Mom! från 1970, en uppföljare till Greetings. En kritiker menade att De Niro förde en oregerlig spontanitet till sin karaktär. Han hade också små roller i Jennifer on My Mind och Ivan Passers Born to Win, båda från 1971. Hans sista filmroll det året var i The Gang That Couldn't Shoot Straight.

Genombrott och samarbete med Scorsese

Robert De Niros genombrott kom i Martin Scorseses film Dödspolarna från 1973, där han spelade gangstern John Johnny Boy Civello. De Niro blev först erbjuden att välja vilken roll som helst i filmen, men Scorsese övertalade honom att ta huvudrollen. Både De Niro och hans motspelare Harvey Keitel improviserade mycket, men De Niro tog sina förberedelser så seriöst att han isolerade sig från resten av skådespelarna och filmteamet. Filmen hade premiär på filmfestivalen i Cannes och blev enhälligt hyllad. Den har blivit kultförklarad och lades 1997 in för förvaring i USA:s kongressbibliotek för sin kulturella, historiska och estetiska betydelse. Filmen var starten på ett långt samarbete mellan De Niro och Scorsese.

Året därpå befäste De Niro sitt rykte med rollen som den unge Vito Corleone i Francis Ford Coppolas Gudfadern del II. De Niro hade provspelat för den första Gudfadern-filmen men hoppat av sent i processen för att istället vara med i The Gang That Couldn't Shoot Straight, där han var garanterad en roll. Coppola mindes hans provspelning och gav honom rollen i del II. För att förbereda sig bosatte han sig några månader på Sicilien för att lära sig dialekten. Filmen blev hyllad och en kommersiell succé. Den nominerades till elva Oscar och vann sex, däribland De Niro för bästa manliga biroll. Det var hans första Oscarsnominering och vinst. De Niro och Marlon Brando blev det första skådespelarparet att vinna en Oscar för att porträttera samma karaktär.

Han återförenades med Scorsese för filmen Taxi Driver från 1976, där han spelade den ensamma och instabila taxichauffören Travis Bickle. Eftersom filmen skildrade ett New York i förfall efter Vietnamkriget förberedde han sig genom att umgås med veteraner och taxichaufförer för att studera deras beteende. Han gick också ner 13 kg i vikt och lärde sig skjuta med vapen. Filmen och särskilt De Niros insats blev hyllad, vilket ledde till en Oscarsnominering för bästa manliga huvudroll. Hans improviserade dialog i spegeln har blivit ett av filmhistoriens mest kända ögonblick.

Etablering och kritiskt erkännande på 1970-talet

1976 medverkade De Niro även i det historiska dramat 1900 och Den siste magnaten, baserad på F. Scott Fitzgeralds roman. Han återförenades med Scorsese för det musikaliska dramat New York, New York från 1977, där han spelade mot Liza Minnelli. För rollen lärde han sig spela saxofon av jazzsaxofonisten Georgie Auld. Filmen fick ett blandat mottagande, men kritiker berömde De Niros insats, och han blev nominerad till en Golden Globe.

Han medverkade tillsammans med Christopher Walken och Meryl Streep i den Michael Cimino-regisserade The Deer Hunter från 1978. Producenten Michael Deeley jagade De Niro för rollen på grund av hans tidigare framgångar. Efter att ha läst manuset var De Niro den första att ansluta sig till projektet. Filmen och ensemblen blev enhälligt hyllade, och De Niro nominerades till Oscar för bästa manliga huvudroll.

Hans fjärde samarbete med Scorsese blev den biografiska boxningsfilmen Tjuren från Bronx från 1980, där han porträtterade Jake LaMotta. Filmen baserades på huvudkaraktärens memoarer, och De Niro har sagt att det var den tuffaste inspelningen han haft. Han lärde sig boxas och gick upp 27 kg i vikt. Filmen hyllades men kritiserades också för sitt överdrivna våld. De Niro blev enhälligt hyllad för sin insats, vilket gav honom hans fjärde Oscarsnominering och hans andra Oscar-vinst. Filmen fick sju andra nomineringar och anses vara en av 1980-talets bästa filmer. Det har noterats att De Niro var en stark utmanare till huvudrollen i The Shining, även om Jack Nicholson var Stanley Kubricks första val.

Breddning mot komedi och mångsidighet på 1980-talet

De Niro fortsatte i kriminalgenren med Avslöjandet från 1981 mot Robert Duvall. Inför rollen hade han bara två veckor på sig att förlora så mycket som möjligt av den vikt han lagt på sig för Tjuren från Bronx. Filmen fick ett ojämnt mottagande. För att utveckla sin bredd som skådespelare började han söka roller med en mer komisk ton. Han hittade detta i manuset till The King of Comedy från 1982, som han visade för Scorsese och som blev deras femte samarbete. Scorsese gav manuset en mycket mörkare ton. För rollen studerade De Niro ståuppkomiker och sökte upp sina egna fans och stalkers för att be om autografer och ställa frågor. Filmen blev en biografisuccé men hyllades av kritiker och har senare blivit kultförklarad.

Han återvände till gangsterrollen i Sergio Leones episka kriminaldrama Once Upon a Time in America från 1984. Originalklippningen var 229 minuter lång och fick en kvarts stående ovationer vid premiären i Cannes. Den amerikanska bioversionen klipptes dock ner till 139 minuter, vilket inte var populärt bland kritiker. De Niro hade blivit erbjuden att välja mellan karaktärerna Noodles eller Max, och hans val av Noodles och medverkan möjliggjorde finansieringen av filmen. Samma år medverkade han tillsammans med Meryl Streep i den romantiska komedin Falling in Love, som blev en biografisuccé och fick mediokra betyg av kritiker.

De Niro medverkade sedan i sin första science fiction-film, Terry Gilliams svarta komedi Brazil från 1985. Filmen blev en biografisuccé men fick höga omdömen från kritiker och har med tiden blivit en kultklassiker. Han medverkade tillsammans med Jeremy Irons i perioddramat The Mission från 1986, som fick ett blandat mottagande men vann Guldpalmen i Cannes och blev nominerad till flera priser. 1987 gjorde han två mindre roller: i skräckfilmen Angel Heart mot Mickey Rourke och som Al Capone i Brian De Palmas De omutbara. För Capone-rollen gick han upp i vikt, läste på och tittade på arkivfilmer. Han köpte även kostymer och sidenkalsonger från Capones skräddare.

Senare karriär, regi och producentverksamhet

Robert De Niro har fortsatt att vara en framträdande skådespelare genom decennierna. Under 1990-talet inkluderade hans dramatiska roller filmer som Maffiabröder, Cape Fear, This Boy's Life, Heat och Casino. Han gjorde även sin regidebut med kriminaldramat A Bronx Tale från 1993. Han har framgångsrikt balanserat dramatiska roller med komedier som Midnight Run, Wag the Dog, Analyze This och Meet the Parents-serien. På 2000-talet medverkade han under nästan två decennier i flera filmer som sågades av kritiker, men han gjorde en kritikerrosad comeback med roller i The Wizard of Lies från 2017, Joker och The Irishman från 2019, samt Killers of the Flower Moon från 2023.

Bortom skådespeleri har De Niro varit aktiv som regissör och producent. Förutom A Bronx Tale regisserade han spionfilmen The Good Shepherd från 2006. Tillsammans med producenten Jane Rosenthal grundade han produktionsbolaget TriBeCa Productions 1989, som har producerat flera filmer. De grundade också Tribeca Film Festival 2002. Hans samlade verk har gett honom många utmärkelser, inklusive AFI Life Achievement Award 2003, Kennedy Center Honors 2009, Cecil B. DeMille Award 2011, Presidential Medal of Freedom 2016, Screen Actors Guild Life Achievement Award 2019 och Honorary Palme d'Or 2025. Sex av hans filmer har lagts in i USA:s National Film Registry av Library of Congress som kulturellt, historiskt eller estetiskt betydelsefulla, och fem filmer har listats på AFI:s lista över de 100 bästa amerikanska filmerna genom tiderna.

Vanliga frågor om Robert De Niro

Vilka är Robert De Niros mest kända filmer?

Robert De Niro har medverkat i många kända filmer. Han fick sitt genombrott i Martin Scorseses Dödspolarna från 1973. Han är också berömd för sina roller i Gudfadern del II från 1974, Taxi Driver från 1976, Tjuren från Bronx från 1980 och Maffiabröder från 1990. Under senare år har han synts i filmer som The Irishman från 2019 och Killers of the Flower Moon från 2023. Hans filmografi inkluderar även komedier som Meet the Parents-filmerna.

Hur många Oscar har Robert De Niro vunnit och för vilka roller?

Robert De Niro har vunnit två Oscars. Hans första Oscar vann han för Bästa manliga biroll för sin roll som den unge Vito Corleone i Gudfadern del II från 1974. Hans andra Oscar vann han för Bästa manliga huvudroll för sin porträtt av boxaren Jake LaMotta i Tjuren från Bronx från 1980. Han har även fått flera andra Oscarsnomineringar för filmer som Taxi Driver, The Deer Hunter och Cape Fear.

Vad är Robert De Niros bakgrund och uppväxt?

Robert De Niro växte upp i New York som ensambarn. Hans föräldrar, båda konstnärer, skilde sig när han var två år gammal. Han växte upp med sin mor i Greenwich Village och Little Italy, medan hans far bodde i närheten och de hade en nära relation. Som barn fick han smeknamnet Bobby Milk på grund av sin bleka hy. Han började med skådespeli redan som tioåring i en skolpjäs och hoppade sedan av skolan vid 16 års ålder för att satsa på en skådespelarkarriär.

Vilka regissörer har han samarbetat med mest?

Robert De Niro har haft ett särskilt nära och långvarigt samarbete med regissören Martin Scorsese. Deras första film tillsammans var Dödspolarna från 1973 och de har sedan gjort många filmer ihop, inklusive Taxi Driver, Tjuren från Bronx, The King of Comedy, Maffiabröder och Cape Fear. Han har också samarbetat flera gånger med regissören Brian De Palma, med vilken han gjorde filmer som Greetings och The Untouchables. Ytterligare en viktig regissör i hans karriär är Francis Ford Coppola, som regisserade honom i Gudfadern del II.

Vad har Robert De Niro gjort utanför skådespeleri?

Utöver att vara skådespelare har Robert De Niro även arbetat som filmregissör och filmproducent. Han regisserade och spelade i filmen A Bronx Tale från 1993 och regisserade även The Good Shepherd från 2006. Tillsammans med producenten Jane Rosenthal grundade han produktionsbolaget TriBeCa Productions år 1989. De två grundade också Tribeca Film Festival år 2002. Han har också medverkat i tv-produktioner, som HBO-filmen The Wizard of Lies från 2017 där han spelade Bernie Madoff.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.