The Band
The Band var ett kanadensiskt-amerikanskt rockband som bildades i början av 1960-talet. Gruppen, som ursprungligen hette The Hawks, började spela tillsammans som backingband för rockabilly-sångaren Ronnie Hawkins. De blev särskilt kända för att ha varit Bob Dylans första elektriska band under hans turné 1966. Bandet släppte kritikerrosade album som 'Music from Big Pink' och 'The Band' och höll en berömd avskedskonsert, The Last Waltz, 1976. The Band invaldes i Rock and Roll Hall of Fame 1994.
Ursprung som The Hawks
The Band:s medlemmar möttes första gången som medlemmar i rockabilly-sångaren Ronnie Hawkins backingband, The Hawks, baserat i Toronto. Ronnie Hawkins kom från Arkansas men var verksam i Kanada. Levon Helm, som också var amerikan, började spela med Hawkins 1957 och blev fulltidsmedlem efter studenten 1958. Han följde med Hawkins till Ontario, där de successivt rekryterade lokala kanadensiska musiker. Robbie Robertson, Rick Danko och Richard Manuel anslöt på detta sätt, då Hawkins hade en metod att anställa de bästa musiker från andra lovande band i området. Garth Hudson var den siste att gå med, vilket krävde övertalning då han planerade en karriär som musiklärare. Han ställde som villkor att varje Hawk skulle betala honom tio dollar i veckan för att vara deras instruktör och att de skulle köpa en ny Lowrey-orgel åt honom.
Under Hawkins ledarskap skärptes deras musikaliska färdigheter genom långa klubbshower följda av nattliga repetitioner. De blev känt som en av de bästa rockgrupperna i Torontos blomstrande musikscen och spelade regelbundet på ställen som Pop Ivey's Summer Garden Pavilion i Port Dover. Med Hawkins spelade de in några singlar. I slutet av 1963 lämnade gruppen Hawkins på grund av personliga meningsskiljaktigheter. De var trötta på att spela samma låtar om och om igen och ville framföra eget material, och de var också försiktiga inför Hawkins auktoritära ledarstil, som inkluderade böter för att ta med flickvänner till klubben eller röka marijuana.
Från Hawks till Dylan och Big Pink
Efter att ha lämnat Hawkins spelade gruppen en kort tid som Levon Helm Sextet, med saxofonisten Jerry Penfound, och sedan som Levon and the Hawks. 1965 släppte de en singel på Ware Records under namnet the Canadian Squires och gjorde en inspelningssession för Atco. Samma år mötte de blueslegenden Sonny Boy Williamson och erbjöd sig att bli hans backingband, men planerna gick i stöpet då Williamson avled kort därefter. Senare under 1965 sökte Bob Dylan musiker till sin första elförstärkta turné i USA. Blues-sångaren John P. Hammond, som tidigare samma år spelat in med Helm, Hudson och Robertson, rekommenderade Levon and the Hawks. Dylan anlitade först Levon Helm och Robbie Robertson för två konserter, och sedan hela bandet. Deras samarbete med Dylan blev kontroversiellt, då en del av hans traditionella publik reagerade negativt med burop och glåpord på övergången från akustisk till elförstärkt musik. Detta ledde till att Helm hoppade av bandet under hösten 1965. Han ersattes av Mickey Jones inför den världsomspännande turnén 1966, som inkluderade spelningar i Australien, Europa och Sverige.
Efter turnén 1966 flyttade bandet, med hjälp från Dylan och hans manager Albert Grossman, till Saugerties nära Woodstock i New York. Richard Manuel, Garth Hudson och Rick Danko köpte ett hus som de kallade Big Pink på grund av dess färg. I Woodstock bodde även Bob Dylan, som återhämtade sig från en motorcykelolycka. Under hösten 1966 och 1967 samlades de nästan varje dag i Big Pinks källare för att spela musik tillsammans. Garth Hudson spelade in mängder av dessa låtar på en primitiv utrustning. Dessa informella inspelningar skulle senare bli kända som The Basement Tapes och lägga grunden för deras debutalbum. Materialet läckte ut som bootlegs men släpptes officiellt först 1975 på ett dubbelalbum sammanställt av Robertson, vilket fick kritik för att ge The Bands egna låtar för stort utrymme jämfört med Dylans bidrag.
Eget namn och klassiska album
Eftersom de ofta bara kallades 'the band' av lokalbefolkningen och de artister de arbetade med, valde de att officiellt kalla sig The Band när de började göra egna skivor. Med Levon Helm tillbaka i folden fick de skivkontrakt och släppte 1968 debutalbumet Music from Big Pink. Albumet fick omedelbar kritikeruppskattning för sin egen ljudbild, som beskrevs som 'country soul'. Roger Waters från Pink Floyd ansåg senare att det var det näst mest inflytelserika rockalbumet genom tiderna. Året därpå kom uppföljaren The Band, som av många anses vara deras mästerverk. På dessa album etablerade de sin karaktäristiska stil med flera sångare (alla utom Hudson sjöng), rika arrangemang med orgel och horn, och berättande texter som rotade i amerikansk historia och folklore. Deras mest populära låtar, som 'The Weight', 'The Night They Drove Old Dixie Down' och 'Up on Cripple Creek', kom från dessa två första album. Bandets musik kombinerade element av americana, folk, rock, R&B, jazz och country, och kom att influera en mängd andra artister som George Harrison, Elton John, the Grateful Dead, Eric Clapton och Wilco. De fortsatte att släppa album under 1970-talet, som Stage Fright (1970), Cahoots (1971), det live-inspelade Rock of Ages (1972), coversalbumet Moondog Matinee (1973) och Northern Lights, Southern Cross (1975). De samarbetade även med Dylan på studioalbumet Planet Waves och den gemensamma turnén 1974, dokumenterad på livealbumet Before the Flood.
The Last Waltz och upplösning
Den 25 november 1976 höll The Band en stor avskedskonsert i San Franciscos Winterland Ballroom kallad The Last Waltz. Konserten samlade en rad gästartister som Van Morrison, Ron Wood, Ringo Starr, Eric Clapton, Neil Young, Neil Diamond, Emmylou Harris, Joni Mitchell, Muddy Waters och Bob Dylan. Spelningen filmades av den berömde regissören Martin Scorsese och blev en konsertfilm som släpptes 1978. Filmen The Last Waltz har sedan dess blivit en klassisk konsertfilm och markerade slutet på bandets huvudsakliga karriär i sin klassiska konstellation.
Återföreningar, tragedier och sista år
Efter fem års uppehåll återförenades de flesta medlemmarna 1983 för en turné, men utan Robbie Robertson, som valt att fokusera på andra projekt. Denna period präglades av tragedi när Richard Manuel, som kämpat med depression, tog sitt liv i ett hotellrum mitt under en pågående turné 1986. De återstående medlemmarna Rick Danko, Levon Helm och Garth Hudson fortsatte ändå att spela tillsammans under namnet The Band. De medverkade i Ringo Starrs All Star Band under slutet av 1980-talet och på Roger Waters enorma The Wall-konsert i Berlin 1990.
Under 1990-talet släppte trioformen, nu med tillägget av bland andra Richard Bell, tre nya studioalbum: Jericho (1993), High on the Hog (1996) och Jubilation (1998). Rick Danko avled i december 1999, vilket i praktiken innebar slutet för The Band som aktiv enhet. Levon Helm drabbades av strupcancer, vilket tystade hans säregna röst i flera år, men han återhämtade sig delvis och fortsatte att hålla sina 'Midnight Rambles'-konserter i Woodstock med stor inlevelse. Han avled dock av strupcancer den 19 april 2012. Robbie Robertson avled den 9 augusti 2023 i sviterna av prostatacancer, och Garth Hudson avled i sitt vårdhem den 21 januari 2025, vilket innebar att samtliga av de ursprungliga medlemmarna nu har avlidit.
Arv, utmärkelser och diskografi
The Band:s musik har haft ett långvarigt och djupt inflytande på rockmusiken. Rolling Stone rankade dem som nummer 50 på sin lista över de 100 största artisterna genom tiderna 2004. De invaldes i Canadian Music Hall of Fame 1989, Rock and Roll Hall of Fame 1994 och mottog en Grammy Lifetime Achievement Award 2008. De blev även invalda i Canada's Walk of Fame 2014.
Deras samarbete med Bob Dylan, både på scen och i studion, förblev en central del av deras kända status. Förutom de tidiga turnéerna och The Basement Tapes samarbetade de på albumen Planet Waves (1974) och Before the Flood (1974). Deras officiella diskografi omfattar, förutom de redan nämnda albumen, livealbumet Live at Watkins Glen (1994) och flera samlingsalbum som The Best of The Band (1976) och A Musical History (2005). Konsertfilmen The Last Waltz har säkrat deras plats i populärkulturens historia.
Vanliga frågor om The Band
Vilka var medlemmarna i The Band?
The Bands ursprungliga medlemmar var Rick Danko på basgitarr och sång, Levon Helm på trummor och sång, Garth Hudson på orgel och keyboard, Richard Manuel på piano och sång samt Robbie Robertson på gitarr. Samtliga medlemmar, utom Garth Hudson, var även sångare. Bandet bestod av fyra kanadensare och den amerikanske musikern Levon Helm. De flesta av medlemmarna hade spelat tillsammans sedan tidigt 1960-tal i Ronnie Hawkins band, The Hawks.
Vilka är The Bands mest kända låtar?
The Bands mest populära och kända låtar är 'The Weight' från 1968, 'The Night They Drove Old Dixie Down' från 1969 och 'Up on Cripple Creek' från 1969. Dessa spår finns på deras första två självbetitlade album. Deras musik kombinerade element av Americana, folk, rock, R&B, jazz och country. Låtarna har haft ett stort inflytande på många andra artister och band genom åren.
Vad hände på avskedskonserten The Last Waltz?
The Last Waltz var bandets avskedskonsert som hölls den 25 november 1976 i San Francisco. Konserten innehöll ett stort antal gästartister som Van Morrison, Eric Clapton, Neil Young, Joni Mitchell, Muddy Waters och Bob Dylan. Spelningen filmades och blev en berömd konsertfilm med samma namn, regisserad av Martin Scorsese. Filmen 'The Last Waltz' släpptes 1978 och har sedan dess betraktats som en klassiker inom genren.
Varför splittrades och återförenades The Band?
The Band splittrades officiellt efter The Last Waltz 1976, delvis på grund av trötthet efter intensiva turnéer och kreativa meningsskiljaktigheter. De återförenades 1983 för en turné utan gitarristen Robbie Robertson. Denna återförening bestod av Rick Danko, Levon Helm, Garth Hudson och Richard Manuel. Tragiskt nog tog Richard Manuel sitt liv 1986 under en pågående turné. De återstående tre medlemmarna fortsatte att spela tillsammans under namnet The Band fram till Rick Dankos död 1999.
Vilka utmärkelser har The Band fått?
The Band har fått flera prestigefyllda utmärkelser. De invaldes i Canadian Music Hall of Fame 1989 och i Rock and Roll Hall of Fame 1994. 2008 tilldelades de ett Grammy Lifetime Achievement Award. 2014 invaldes de i Canada's Walk of Fame. Rolling Stone rankade dem 2004 som nummer 50 på sin lista över de 100 största artisterna genom tiderna. Deras musik har haft ett bestående inflytande på många generationer av musiker.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.





