Spaniel

Definition och historia

Spaniel är ett samlingsnamn för ett antal besläktade hundraser med traditionell användning som fågelhundar. Namnet anses komma från det fornfranska ordet espaigneul, som betyder spansk. En teori om rasens ursprung är att den spreds av kelterna från en enklav i nuvarande Asturien under 500-talet. Den tidigaste skriftliga omnämnandet av en spanielhund finns i en dikt av Geoffrey Chaucer från andra halvan av 1300-talet, där ordet spaynel används. På 1400-talet beskrevs spanielar som hundar från Spanien i ett verk som huvudsakligen var en översättning av Gaston III av Foix-Béarns Livre de chasse. En läkare på 1500-talet noterade att spanielarna då mestadels var vita med röda fläckar, men att en ny sort med svartvita fläckar hade kommit från Frankrike.

Spanielarnas roll förändrades dramatiskt under 1600-talet när jakten med flintlocksgevär för skott mot flygande fågel blev vanlig. De utvecklades från mer vilda drevhundar till vältränade och polerade skotthundar. Ursprungligen delades spanielarna in i vatten- och landspanielar. Landspanielarna delades i sin tur vidare i setting spaniels, som kräper fram och pekar ut villebrådet så att jägare kan fånga det i nät, och flushing eller springing spaniels, som driver upp fåglar och mindre däggdjur för jakt med falk eller greyhound. Under 1600-talet specialiserades spanielarna alltmer i vatten- och landraser.

Landspanielar och deras uppdelning

Landspanielar är spridda över Storbritannien, Frankrike, Nederländerna och Tyskland. De flesta raserna har dock skapats i Storbritannien. En landspaniel är en kvadratisk eller lågställd hund med halvlång, mjuk och ofta vågig päls, en markerad panna och långa, hängande öron. Uppdelningen av de stötande spanielarna i springer spaniel och cocker spaniel gjordes för första gången av Thomas Bewick i en bok från år 1790. Från de första hundutställningarna 1859 fram till 1901 var det hundens vikt som avgjorde om den skulle klassas som springer eller cocker spaniel.

Den moderna rasen field spaniel har en skiftande historia sedan man började skilja de olika raserna åt. Rasen har sitt ursprung i enfärgade hundar från den högre viktklassen. Rasklubben för field spaniel bildades år 1923. Bland de brittiska landspanielarna finns clumber spaniel, cocker spaniel, engelsk springer spaniel, field spaniel, sussex spaniel och welsh springer spaniel. Även den nederländska kooikerhondjen och den tyska wachtelhund räknas till de stötande spanielarna. Den utdöda engelska vattenspanieln användes för att apportera vattenfågel som skjutits med pilar.

Kontinentala stående fågelhundar

Medan de brittiska spanielarna är stötande hundar, är de kontinentala europeiska raserna av spanieltyp stående fågelhundar, på franska kallade épagneul. Dessa hundar fungerar mer som settrar, de fryser och pekar ut viltet för jägaren. Den internationella hundorganisationen FCI placerar därför dessa raser i gruppen för stående fågelhundar. Till denna grupp hör flera franska raser som épagneul bleu de picardie, épagneul de pont-audemer, épagneul français och den mycket populära breton (épagneul breton). Även från Nederländerna och Tyskland finns stående fågelhundar av spanieltyp. Den nederländska drentsche patrijshond och stabyhoun samt de tyska raserna grosser münsterländer och kleiner münsterländer tillhör denna kategori. Dessa raser har parallellt med sin stående förmåga även använts till apportarbete, det vill säga att hämta skjutet vilt. Såväl de stötande som de stående raserna har traditionellt använts parallellt till apportarbete.

Dvärgspanielar och sällskapshundar

Utöver jakthundarna finns en separat grupp dvärgspanielar som aldrig har varit avsedda för jakt utan helt och hållet utvecklats som sällskapshundar. Dessa små hundar är populära som sällskap och laphundar. Den mest kända är förmodligen cavalier king charles spaniel, tillsammans med dess nära släkting king charles spaniel. Dessa båda raser har sitt namn och sin historia kopplad till det brittiska kungahuset. King Charles-spaniel beskrevs redan på 1800-talet som en liten variant av spaniel som användes som laphund. Till dvärgspanielarna hör även papillon och dess variant phalène, som tillsammans kallas épagneul nain continental. Papillon betyder fjäril på franska och namnet kommer från hundens stora, upprättstående öron som påminner om fjärilsvingar. Phalène-varianten har istället hängande öron.

Det är viktigt att notera att tibetansk spaniel, även kallad jemtse apso, inte är en äkta spaniel och inte har något släktskap med spanielgruppen. Den är en spaniel endast till namnet, ett namn den fick när britterna påbörjade uppfödning under början av 1900-talet. Följaktligen klassas den inte som en spaniel utan är felaktigt namngiven på grund av sitt utseende. Enligt uppslagsverk från 1921 beskrevs spanielar generellt som raser med ganska bred nos, anmärkningsvärt långa och fyllda öron samt riklig och vacker vågig päls, särskilt på öronen, svansen och baklåren.

Spanielarnas användning och egenskaper i jakten

Spanielar är mångsidiga jakthundar som traditionellt använts för jakt på upplandsfågel, men de är lika skickliga på att jaga kaniner, vattenfågel, råttor och möss. De är anpassningsbara och används i en mängd olika jaktmiljöer, som öppna fält, skogsmark, jordbruksmark, i törnen, längs stängsel och i våtmarker. När de assisterar jägare är spanielar vanligtvis tränade att arbeta inom skotthåll, vara stabila vid skottet, kunna markera var viltet faller och apportera det skjutna viltet till hand med mjuk mun. Många jägare väljer spanielar som har ett starkt luktsinne. På grund av deras funktion och jaktstil drar FCI en tydlig gräns mellan kontinentala och anglo-amerikanska spanielar. De flesta brittiska och amerikanska spanielar klassificeras av FCI som drev- eller vattenhundar, medan de kontinentala raserna placeras i gruppen för stående fågelhundar.

Den amerikanska cocker spaniel är ett exempel på en ras som utvecklats i USA från de brittiska cocker spanielarna. En teori om ursprunget till vissa spanielraser, som den walesiska springer spanieln, är att de är direkta ättlingar till den 'Agassianska jakthunden' som beskrivs i jaktdikten Cynegetica. Denna hund, som tillhörde de keltiska stammarna i romersk Brittannien, beskrivs som en stark men liten jakthund med exceptionell förmåga att spåra. Spanielar beskrivs generellt som intelligenta, tillgivna och lydiga, vilket tillsammans med deras skönhet gör dem högt värderade som sällskap.

Rasgruppering och terminologi

Inom spanielvärlden finns en mängd olika termer för att beskriva hundarnas funktion och ursprung. De brittiska raserna, liksom den nederländska kooikerhondjen och den tyska wachtelhund, klassas som stötande hundar. De franska raserna, épagneul, är däremot stående fågelhundar, en kategori som även inkluderar den nederländska stabyhoun samt de tyska grosser och kleiner münsterländer. Historiskt har man skilt på landspanielar och vattenspanielar, där den senare gruppen inkluderar raser som den irländska vattenspanieln och barbet, som också kallas épagneul barbet. I Storbritannien delade man tidigare in landspanielarna i setting spaniels, som gav upphov till settrarna, och flushing spaniels, vilket är de stötande spanielarna.

Enligt en teori om rasens keltiska ursprung kan hundarna ha förts till de brittiska öarna så tidigt som 900 f.Kr. av en gren av kelter som rörde sig från Spanien till Cornwall och vidare till Wales, England och Irland. Den Agassianska jakthunden som omnämns i Cynegetica beskrivs som en liten, kraftig hund med lurvig päls, men med exceptionellt bra nos för spårning. Denna beskrivning stämmer väl in på många spanielars egenskaper. I Edward, 2:e hertigen av Yorks verk The Master of Game, som huvudsakligen var en 1400-talsöversättning, framhålls spanielarnas spanska ursprung.

Vanliga frågor om Spaniel

Vad är en spaniel för typ av hund?

Spaniel är en grupp besläktade hundraser som traditionellt är fågelhundar. De används vid jakt och delas in i två huvudtyper: stötande hundar, som driver upp viltet ur täta snår, och stående hundar, som fryser och pekar ut viltet. Gruppen inkluderar både jakthundar och mindre dvärgspanielar som är renodlade sällskapshundar. De är kända för sin halvlånga, mjuka päls, markerade panna och långa, hängande öron. Enligt uppslagsverk har de en ganska bred nos och riklig, vacker vågig päls.

Var kommer namnet spaniel ifrån?

Namnet spaniel tros komma från det fornfranska ordet espaigneul, som betyder 'spansk'. Detta ord har i sin tur sitt ursprung i det latinska ordet Hispaniolus. En teori är att hundarna spreds från Spanien av kelterna under 500-talet. I ett 1400-talsverk om jakt beskrivs spanielar som hundar från Spanien, på samma sätt som greyhounds sägs vara från England eller Skottland. Oxford English Dictionary definierar spaniel som en hundras med lång silkespäls och hängande öron.

Vilka är några vanliga spanielraser?

Bland de brittiska stötande spanielarna finns cocker spaniel, engelsk springer spaniel, clumber spaniel, field spaniel och welsh springer spaniel. Franska stående fågelhundar av spanieltyp inkluderar breton (épagneul breton), épagneul français och épagneul bleu de picardie. Till dvärgspanielarna som är sällskapshundar hör cavalier king charles spaniel, king charles spaniel samt papillon och phalène. Även den nederländska kooikerhondjen, den tyska wachtelhund och den nederländska stabyhoun räknas till spanielgruppen.

Vad är skillnaden mellan en springer och en cocker spaniel?

Uppdelningen mellan springer spaniel och cocker spaniel gjordes första gången på 1700-talet av Thomas Bewick. Under en lång period, från 1859 till 1901, var det hundens vikt som avgjorde klassificeringen vid hundutställningar. Idag är de två distinkta raser. Båda är stötande landspanielar, men springer spaniel är generellt sett en något större och kraftigare hund än cocker spaniel. Field spaniel har sitt ursprung i enfärgade hundar från den högre viktklassen som fanns när dessa raser började särskiljas.

Kan alla spanielar användas till jakt?

Nej, det finns en tydlig uppdelning. De flesta spanielraser har utvecklats som specialiserade jakthundar, antingen som stötande eller stående fågelhundar, och är även skickliga apportörer. Däremot har en helt separat grupp, dvärgspanielarna, utvecklats enbart som sällskapshundar och har ingen tradition som jakthundar. Till denna grupp hör cavalier king charles spaniel, king charles spaniel, papillon och phalène. King Charles-spanieln beskrevs specifikt som en laphund.

Är tibetansk spaniel en äkta spaniel?

Nej, tibetansk spaniel, som även kallas jemtse apso, är inte en äkta spaniel och har inget släktskap med spanielraserna. Den är en spaniel endast till namnet. Namnet gavs av britter när de påbörjade uppfödning av rasen under början av 1900-talet, troligen på grund av en viss ytlig likhet. Rasen har helt olika ursprung och historia och klassas därför som felaktigt namngiven inom spanielgruppen.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.