Field spaniel

En ras med en turbulent historia

Field spaniels historia är ovanligt skiftande och präglad av radikala förändringar. Ursprungligen var field spaniel en samlingsbeteckning för alla landspanielar, för att skilja dem från vattenspanielarna. Först när cocker spaniel och springer spaniel etablerades som distinkta raser under 1800-talets andra hälft, började field spaniel formas som en egen ras. De tidiga avelsmålen var inte inriktade på jaktduglighet utan på utställningsringen, där man eftersträvade en extremt kortbent hund med ett helsvart utseende.

För att uppnå detta utseende korsades basset hound in i rasen, vilket resulterade i hundar som var olämpliga för det traditionella spanieljaktsättet. Dessa mörka, lågburna hundar var dessutom opraktiska i jaktterräng och ogillades av jägare, eftersom de inte syntes väl i fält. En tidig uppfödare, Thomas Jacobs, försvarade sina avelsmetoder och ifrågasatte om det någonsin funnits en renrasig svart spaniel att utgå från. Efter första världskriget insåg man behovet av förändring och inledde en omfattande omavlning med springer spaniel för att återfå en mer normal och funktionell exteriör.

Rasen drabbades hårt igen efter andra världskriget, då den var nära utdöd med endast fyra kända avelshundar kvar. Ytterligare insatser med springer spaniel krävdes för att rädda rasen från att försvinna helt. Den moderna rasen kan i stor utsträckning spåras tillbaka till fyra hundar från 1950-talet: Colombina of Teffont, Elmbury Morwena of Rhiwlas, Gormac Teal och Ronayne Regal. Denna historia av flaskhalsar och begränsad avelsbas har satt djupa spår i rasens genetiska mångfald.

Utseende och fysiska kännetecken

Den moderna field spanielen är en rektangulär hund med en djup och lång bröstkorg. Den ger ett ädelt intryck med ett långt huvud och en tydlig nackknöl. I storlek placerar den sig mellan cocker spaniel och springer spaniel, med en mankhöjd på cirka 46 centimeter och en vikt mellan 18 och 25 kilogram. Pälsen är en silkesaktig, slät och något vågig enkelpäls utan underull, vilket skiljer den från många andra spanielraser.

Behäng, det vill säga lång päls, finns på bröst, buk, öron och baksidan av benen. Rasstandarden tillåter enfärgade färger som svart och lever, samt roan. Vita tecken kan förekomma på bröst och hals, och dessa kan vara spräckliga (tickade) eller i samma färg som resten av kroppen. Pälsen kräver regelbunden vård för att förhindra att tovor bildas, även om den inte är lika tung som på en cocker spaniel. I länder där lagstiftning förbjuder kupering av svansar, har field spanielen en naturlig svans, men undantag kan göras för hundar som används i arbete.

Egenskaper, temperament och användning

Field spaniel är en aktiv, nyfiken och intelligent ras som passar bra som sällskapshund. Den är känd för att vara tålig med barn och vill gärna vara nära sin familj. Jämfört med exempelvis cocker spaniel beskrivs den som mer lugn, självständig och inte lika lättretlig. Rasen har god arbetsintelligens och är lämplig för aktiviteter som lydnad och agility.

Som en ursprunglig fågelhund har den kvar sina jaktegenskaper och är en duglig stötare i fält. Under efterkrigstiden har avelns inriktning främst varit att få fram en funktionell jaktspaniel snarare än en renodlad utställningshund. Det är dock viktigt att hunden får tillräckligt med mental och fysisk stimulans, eftersom den kan bli uttråkad och destruktiv om den lämnas ensam och sysslolös under långa perioder. Vid god socialisering från tidig ålder går den normalt sett bra ihop med andra hundar.

Hälsoutmaningar och inavel

Field spaniel är en ras med ett mycket litet antal registrerade hundar och en begränsad avelsbas över hela världen. Till exempel registrerades bara 51 field spanielar hos The Kennel Club i Storbritannien under 2009, vilket gör den till den mest sällsynta av alla spanielraser där, med sussex spaniel som en nära tvåa. Denna lilla population har lett till tydliga tecken på inavelsdepression, som minskad fertilitet, nedsatt könsdrift och något svagare valpar. Tikar kan även ha problem med att få igång mjölkproduktionen.

För att adressera dessa problem och öka den genetiska variationen har åtgärder vidtagits. I Sverige har den svenska rasklubben, i samråd med Svenska Kennelklubben, beslutat om en plan för inkorsning av andra raser. Godkända korsningar inkluderar engelsk cocker spaniel, engelsk springer spaniel och welsh springer spaniel. Valpar från dessa korsningar registreras i ett särskilt X-register, och efter fyra generationer kan deras avkommor, efter godkännande, återregistreras som renrasiga field spaniel.

När det gäller specifika hälsoproblem har rasen en predisposition för vissa ögonsjukdomar, som gråstarr, retinal atrofi och retinal dysplasi. Höftledsdysplasi har också förekommit i brittiska avelslinjer. Därför rekommenderas både ögontestning och höftbetygsättning starkt för avelshundar av The Kennel Club och British Veterinary Association. En brittisk hälsoundersökning visade att cancer var den vanligaste dödsorsaken i rasen, följt av ålderdom.

Rasens nuvarande status och bevarandearbete

Field spaniel klassificeras som en sårbar inhemsk ras (Vulnerable Native Breed) av den brittiska kennelklubben The Kennel Club. Denna status syftar till att öka medvetenheten om rasen och främja ett ansvarsfullt avelsarbete. Trots att rasen har återhämtat sig från sina historiska lågvattenmärken och nu främst avlas för att vara en duglig jakt- och sällskapshund, kvarstår utmaningarna med den lilla genpoolen. Registreringssiffrorna har varit i stadig nedgång sedan år 2000.

I USA skildes rasen från cocker spaniel först på 1900-talet, men har sedan dess utvecklats mot en liknande exteriör som den som kännetecknar de brittiska hundarna idag. En viktig historisk hund för den amerikanska cocker spanieln, Ch. Obo II, var son till en field spaniel-hona, vilket illustrerar de tidiga kopplingarna mellan raserna. Den fortsatta användningen av kontrollerad inkorsning, som i det svenska programmet, ses som en avgörande strategi för rasens långsiktiga hälsa och överlevnad. Bevarandearbetet handlar om att balansera rasens karaktär med ett nödvändigt inflöde av nytt genetiskt material för att motverka inavelsdepression.

Field spaniel i jämförelse med andra spanielraser

Field spaniel skiljer sig på flera sätt från sina mer kända släktingar. Till skillnad från många andra spanielraser har den ingen underull, vilket ger den sin karakteristiska silkesaktiga enkelpäls. Dess storlek är tydligt mellan cocker spaniel och springer spaniel, vilket historiskt sett gjort den till en mellanform. När det gäller sällsynthet överträffar den till och med sussex spaniel, med färre registreringar år efter år.

Temperamentsmässigt anses den vara mer docil och oberoende än den livligare cocker spanieln. Rasens ursprungliga utveckling som en extrem utställningshund, med inslag av basset hound, skiljer den också historiskt från de spanielraser som alltid avlats för arbete. Trots de omfattande omavlingarna med springer spaniel för att återställa typen, har field spaniel behållit sitt distinkta långa huvud och sin rektangulära kroppsbyggnad, vilket skiljer den från den mer kvadratiska springern. Den historiska kopplingen är dock stark, eftersom Ch. Obo, en grundläggande hund för den engelska cocker spanieln, föddes till en field spaniel-mor och en sussex spaniel-far.

Vanliga frågor om Field spaniel

Hur ser en field spaniel ut?

Field spaniel är en rektangulär hund med en djup bröstkorg. Den har ett långt huvud som ger ett ädelt intryck och en tydlig nackknöl. Pälsen är silkesaktig, slät och vågig, utan underull, och den har behäng på bröst, buk, öron och ben. Vanliga färger är svart, leverfärgad och roan, och vita tecken kan finnas på bröst och hals. Den är en medelstor ras, ungefär 46 centimeter hög och väger mellan 18 och 25 kilogram.

Är field spaniel en bra familjehund?

Ja, field spaniel beskrivs som en god familjehund. Den är tålig med barn och vill gärna vara nära sina ägare. Rasen är aktiv och nyfiken men inte lika exciterbar som till exempel cocker spaniel, vilket ger den ett lugnare och mer självständigt temperament. För att trivas fullt ut behöver den regelbunden motion och mental stimulering för att undvika att den blir uttråkad och eventuellt destruktiv. Den är också lämplig för hundsporter som agility.

Hur ovanlig är rasen field spaniel?

Field spaniel är en mycket ovanlig ras, även i sitt ursprungsland Storbritannien. The Kennel Club klassar den som en sårbar inhemsk ras. Som jämförelse registrerades bara 51 field spanielar i Storbritannien under hela 2009, vilket är den lägsta siffran bland alla spanielraser. Sussex spaniel kom på en nära andraplats med 60 registreringar samma år. Den låga populationsstorleken är en stor utmaning för rasens framtid och har lett till inavelsproblem.

Vilka hälsoproblem har field spaniel?

På grund av sin lilla avelsbas lider rasen av inavelsdepression, vilket kan yttra sig som minskad fertilitet, nedsatt könsdrift och svagare valpar. Tikar kan ha problem med att producera mjölk. Specifika sjukdomar som rasen har en ökad benägenhet för inkluderar ögonsjukdomar som gråstarr, retinal atrofi och retinal dysplasi. Höftledsdysplasi har också rapporterats i brittiska linjer. Cancer och ålderdom har visat sig vara de vanligaste dödsorsakerna i rasen enligt en brittisk studie.

Vad gör man för att rädda field spaniel från utdöende?

För att öka den genetiska variationen och förbättra rasens hälsa genomförs planerade inkorsningsprogram. I Sverige har man till exempel beslutat att korsa in engelsk cocker spaniel, engelsk springer spaniel och welsh springer spaniel i aveln. Valparna från dessa korsningar registreras först i ett särskilt X-register hos Svenska Kennelklubben. Efter fyra generationer kan deras avkommor, efter godkännande, åter bli registrerade som renrasiga field spaniel. The Kennel Club arbetar också med att främja rasen genom dess status som sårbar inhemsk ras.

Kan field spaniel användas till jakt och vilken är dess historia som jakthund?

Ja, den moderna field spanielen har utvecklats till att bli en duglig jaktspaniel. Efter de omfattande omavlingarna med springer spaniel under 1900-talet fick rasen en mer praktisk och atletisk kroppsbyggnad som är lämplig för arbete i fält. Den är en stötande fågelhund, vilket innebär att den söker upp vilt och driver upp det för jägaren. Historiskt var dock de tidiga, extremt kortbenta och mörka varianterna mycket opopulära hos jägare, eftersom de var opraktiska i terräng och svåra att se. Idag är jaktegenskaperna en viktig del av avelsmålet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.