Tax

Historia och ursprung

Taxens historia är nära förknippad med jakten, vilket också avspeglas i dess namn. Ordet tax är en förkortning av det tyska ordet Dachshund, som betyder grävlingshund. I Tyskland är rasen numera vanligare känd som Teckel eller Dackel, där Teckel ofta används om arbetande hundar. Experter är överens om att taxen är en dvärgmutation av tyska braquehundar, en förändring som kallas kondrodystrofi och som kan jämföras med akondroplasi hos människor. Denna mutation gav upphov till den långsträckta kroppen och de korta benen, vilket var idealiskt för att röra sig i underjordiska gryt.

Det finns rapporter om taxliknande hundar som går tillbaka till romartidens Germanien, och skelettfynd från den perioden har gjorts i Bad Cannstatt vid Stuttgart. Den äldsta skriftliga beskrivningen finns i Petrus de Crescentiis verk Ruralium commodorum från omkring 1300-talet, där han skiljer på hundar med raka ben och sådana med krökta ben. De krökta benen var ett tidigt kännetecken för rasen som senare avlades bort. Den första tyska beskrivningen i tryck kom 1749 i Johann Friedrich von Flemmings jaktbok Der vollkommene teutsche Jäger. På svenska beskrevs taxen först av Carl von Linné 1753 i hans verk Cynographia eller Beskrifvning om Hunden och senare av Magnus Orrelius 1776 i Inledning till Djur-Känningen. Rasen kallades då hanse, men har även gått under namnen gräfvsvinshund och gravehund i svensk litteratur. Det finns antydningar om att taxen funnits i Sverige sedan 1600-talet, med hänvisning till ett brev från 1652 om jakter med Rutger von Ascheberg, men Linné hävdade att den införts av kung Fredrik I. I Svenska Kennelklubbens första stambok från 1893 registrerades fem taxar.

Utveckling av hårlag och storlekar

Den ursprungliga taxen som beskrivs i den första rasstandarden från 1879 var korthårig. De två andra hårlagen, långhårig och strävhårig, tros dock vara lika ursprungliga. Mot slutet av 1800-talet var den strävhåriga varianten nära att dö ut och fick rekonstrueras. Denna rekonstruktion gjordes genom inkorsning av raser som dandie dinmont terrier och strävhårig pinscher, som är en föregångare till schnauzern, samt genom att korsa släthåriga och långhåriga taxar med varandra. Den långhåriga taxen kan ha uppstått genom avel mellan släthåriga taxar och olika land- och vattenspanieler, eller genom selektiv avel av släthåriga taxar som fick lite längre hår.

De tre storlekarna, normalstor tax, dvärgtax och kanintax, har utvecklats över tid. De två mindre varianterna avlades fram från början av 1900-talet genom systematiskt urval av små individer. Kanintaxen avlades specifikt för jakten på kaniner. På hundutställningar debuterade den korthåriga taxen 1863 i Hamburg, den långhåriga 1882 i Hannover och den strävhåriga 1883 i Berlin, där den då fortfarande visade drag av dandie dinmont terrier. Den tyska rasklubben bildades 1888 och den första stamboken utkom 1891.

Utseende och varianter

Taxen är en kortbent, långsträckt hund av hundtyp. Det mest framträdande draget är dess proportioner, som varit anpassade för att röra sig i gryt och underjordiska bon. Rasen förekommer i tre distinkta hårlag. Den korthåriga taxen har en tät, glänsande och slät päls som kräver minimalt med vård. Den långhåriga taxen har mjuk, slät och något vågig päls som är längre på öronen, benen och under svansen. Den strävhåriga taxen har en tät, sträv och vårdslös ytterpäls med mjuk underull, och dess skägg och buskiga ögonbryn ger den ett karakteristiskt uttryck.

Förutom hårlagen delas taxen in i tre storlekskategorier: normalstor tax, dvärgtax och kanintax. Denna kombination av tre hårlag och tre storlekar ger totalt nio olika varianter inom samma ras. Vissa taxar kan ha en mörkare pälsrand på ryggen, något som förr kallades för jaktrand eftersom man trodde att det antydde bättre jaktegenskaper. Öronen är hängande och svansen bärs i en svag kurva, en egenskap som medvetet avlats fram för att hunden lättare ska synas i högt gräs och för att kunna hjälpa till att dra ut den om den fastnar i ett gryt.

Egenskaper och användning

Taxen är en mångsidig jakthund som ursprungligen avlades för att spåra, driva och stöta ut grävlingar och andra grytlevande djur. Den normalstora taxen användes främst till grävlingsjakt, medan dvärg- och kanintaxarna avlades för jakt på mindre byten som kaniner. Rasen är känd för sitt envisa lynne, sin starka vilja, sitt intensiva temperament och sin självständighet. Den lär sig snabbt men kan vara egensinnig, och dess mod och uthållighet gör den till en effektiv jaktkamrat.

Som jakthund har taxen ett utmärkt luktsinne och är modig och uthållig. Den används fortfarande till både drevjakt och grytjakt. I Sverige används taxarna främst till drevjakt, medan de sydeuropeiska taxarna anses vara något skarpare och används mer för grytjakt. För att få högre utmärkelser på hundutställning krävs det att taxen har meriter från jaktprov för drivande hund, grythund eller viltspårprov. Trots sin lilla storlek har taxen ett kraftfullt skall, vilket gör att den ofta låter som en betydligt större hund.

Genetiskt ursprung och släktskap

Taxens exakta ursprung är omdiskuterat, och olika teorier finns. Den släthåriga taxen, som är den äldsta varianten, kan vara en korsning mellan den tyska kort-håriga pointern, en pinscher och en Bracke, som är en typ av stövare. Andra teorier hävdar att den härstammar från en korsning mellan en miniatyr fransk pointer och en pinscher, eller från Saint Hubert-hunden, en blodshundsras, på 1700-talet. Ytterligare en teori är att den är avkomma från basset hundar, baserat på dess luktsinne och utseende. Den långhåriga taxen kan ha utvecklats antingen genom selektiv avel av släthåriga taxar som fick längre hår, eller genom korsningar med olika spanielraser som den tyska Stoeberhunden. Den strävhåriga taxen, som är den sista som utvecklades, kan vara en korsning mellan den släthåriga taxen och hårdpälsade terrier- och pinscherraser som schnauzer, Dandie Dinmont Terrier, den tyska strävhåriga pointern eller skotsk terrier. Den franska basseten anses vara en motsvarande mutation av franska braquehundar, medan dachsbracke är en yngre hundrastyp. Det finns alltså stora meningsskiljaktigheter om rasens exakta bakgrund, vilket William Loeffler noterade i The American Book of the Dog 1891.

Taxen som ras och symbol

Taxen har en stark koppling till Tyskland, där den traditionellt setts som en nationalsymbol. Denna association ledde till att rasens popularitet minskade i länder som USA under världskrigen, där den tillfälligt kallades liberty hound, på samma sätt som surkål kallades liberty cabbage. Kända historiska personer som kejsar Wilhelm II och fältmarskalk Erwin Rommel höll taxar. På grund av sin popularitet i München valdes taxen till officiell maskot för de olympiska sommarspelen 1972 under namnet Waldi.

Rasen är klassificerad som grythund och drivande hund i Fédération Cynologique Internationale (FCI). I Storbritannien och USA räknas den vanligtvis till gruppen för stövare eller lukthundar. Den strävhåriga varianten uppvisar ofta beteenden och ett utseende som påminner om terrierraser. Den tyska rasklubben, Deutscher Teckelklub, bildades redan 1888, vilket visar på rasens långa historia av organiserad avel. I populärkulturen har taxen förstärkt sin tyska symbolik, som i den tyska sitcomserien Hausmeister Krause där huvudpersonens obsession för taxar är en stereotypisk egenskap.

Vanliga frågor om Tax

Vilka olika typer av taxar finns det?

Taxen finns i totalt nio olika varianter, baserat på kombinationen av tre hårlag och tre storlekar. De tre hårlagen är korthårig, långhårig och strävhårig. De tre storlekarna är normalstor tax, dvärgtax och kanintax. Den normalstora taxen är den ursprungliga storleken, medan dvärgtax och kanintax avlats fram genom urval av små individer. Kanintaxen är den minsta varianten och avlades specifikt för kaninjakt. Varje kombination av storlek och hårlag utgör en egen variant inom rasen.

Vad är taxens ursprungliga användningsområde?

Taxen avlades ursprungligen i Tyskland som en specialiserad jakthund för gryt- och drevjakt. Dess främsta uppgift var att spåra, driva och stöta ut grävlingar ur deras bon, vilket förklarar dess långsträckta kropp och korta ben. Den normalstora taxen användes till grävlingsjakt, medan de mindre dvärg- och kanintaxarna avlades för jakt på mindre djur som kaniner och rävar. Rasen användes även i flock för att jaga vildsvin och för att lokalisera skadade rådjur. Dess förmåga att arbeta under jord var avgörande.

Hur ser en tax ut och vilka är dess särskiljande drag?

Taxen har ett mycket karakteristiskt utseende med en långsträckt, muskulös kropp och korta, kraftiga ben. Huvudet är förlängat med en markerad stop och stora, hängande öron som avlats fram för att skydda örongångarna från frön och smuts. Svansen bärs i en svag kurva, en egenskap som både gör den synlig i högt gräs och kan fungera som ett handtag. Utöver den karakteristiska kroppsbyggnaden skiljer sig de olika varianterna åt i päls. Den korthåriga har slät och glänsande päls, den långhåriga har mjuk och slät päls som är längre på vissa ställen, och den strävhåriga har en tät, sträv och vårdslös päls med skägg och buskiga ögonbryn.

Vad är taxen för typ av hund när det gäller temperament?

Taxen är känd för att vara en modig, envis och självständig hund med ett intensivt temperament. Den har en stark vilja, vilket kan göra den något egensinnig under träning, trots att den lär sig snabbt. Rasen är livlig, nyfiken och lojal mot sin familj. Som ursprunglig jakthund är den uthållig, har ett utmärkt luktsinne och är inte rädd att ta sig an större motståndare. Trots sin lilla storlek har den ett överraskande kraftfullt skall och kan vara vaksam. Dess envishet var en eftertraktad egenskap vid grytjakt.

Behöver de olika hårlagen olika mycket vård och underhåll?

Ja, vårdbehovet skiljer sig markant åt mellan hårlagen. Den korthåriga taxen kräver mycket lite pälsvård utöver regelbunden borstning för att ta bort döda hår. Den långhåriga taxen behöver borstas ofta, i princip dagligen, för att förhindra tovbildning, särskilt i de längre partierna som på öronen, benen och under svansen. Den strävhåriga taxen kräver mest specifik vård. Dess päls bör plockas (trimmas) ungefär två gånger per år för att avlägsna döda hår och bibehålla den rätta sträva texturen. Att klippa en strävhårig tax förstör pälsens struktur och gör den mjukare.

Vad betyder namnet tax och vad kallas den i andra länder?

Namnet tax är en förkortning av det tyska ordet Dachshund, som betyder grävlingshund (av Dachs för grävling och Hund för hund). I det moderna Tyskland kallas rasen vanligtvis för Dackel eller Teckel, där Teckel ofta används om jakthundar. På engelska kallas den Dachshund, men har smeknamn som wiener dog eller sausage dog i USA och Kanada, och sausage dog i Storbritannien och Australasien, på grund av sin korvliknande form. På franska kan den kallas basset, men den franska basseten anses vara en separat mutation av franska braquehundar.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.