Papillon (hundras)

Historia och ursprung

Rasens historia kan spåras långt tillbaka i den europeiska konsten. Den äldsta kända avbildningen som tydligt visar en dvärgspaniel är målningen Sant'Antonio av Stefano di Giovanni, även känd som Sassetta, från omkring 1440. Under 1500-talet blev dessa små hundar ett vanligt motiv i verk av målare som Paolo Veronese och Tizian. Deras popularitet vid det franska hovet sägs ha börjat under kung Henrik III, som fick tre dvärgspanielar som gåva från Lyon. Adliga damer lät ofta porträtteras tillsammans med sina dvärgspanielar, vilket syns i verk av konstnärer som Peter Paul Rubens och Anthonis van Dyck. Under franska revolutionen spreds rasen till Belgien genom flyende aristokrater.

Det finns flera teorier om rasens exakta ursprung. Den vanligaste är att de helt enkelt är dvärgvarianter av större jaktspanielar, framavlade genom mutation eller urval av små individer. Andra teorier föreslår att de kan ha kommit från Sydamerika via Spanien, eller att de är släkt med ostasiatiska dvärghundar som fördes till Europa efter Marco Polos resor på 1200-talet. Papillon-varianten med de upprättstående öronen uppstod 1896 i Belgien. Vissa menar att detta kan bero på inkorsning av spetshundar, men den vanligaste uppfattningen är att det rör sig om en naturlig mutation. Fédération Cynologique Internationale erkände rasen 1934, och 1955 fick varianterna sina nuvarande namn. Phalène, som är den äldre varianten med hängande öron, betraktades fram till 1967 som en otypisk form, men fick då status som en jämställd variant. I USA och Storbritannien bedöms båda varianterna som samma ras på hundutställningar.

Rasens etablering i Sverige

De första papillonerna som ligger till grund för den svenska populationen importerades år 1950. Sedan dess har rasen etablerat sig som en populär sällskapshund i landet. Om man räknar registreringarna för båda varianterna tillsammans, var papillon en av de tjugo populäraste hundraserna i Sverige år 2010. Idag registreras det cirka 500 till 600 papilloner och nästan 150 phalèner per år i Sverige. Den svenska aveln styrs av rasspecifika avelsstrategier som utarbetats av respektive rasklubb.

Utseende och standard

Papillonen och phalènen är en liten, spänstig och graciös dvärgspaniel. Kroppen är något lågställd, och dess längd ska bara överstiga mankhöjden något. En tydlig kännetecken är den ymniga pälsen som täcker kroppen. Alla färger är tillåtna enligt rasstandarden, men bottenfärgen ska vara vit, vilket även inkluderar benen. Små fläckar, så kallade ticks, uppskattas inte. De vanligaste färgmönstren är svart, röd eller brun, eller trefärgad. Svansen bärs i en båge över ryggen och bildar en vacker plym. Nospartiet är något kortare än skallens längd. Rasens steg ska vara lätt och elegant. Mankhöjden är cirka 28 centimeter, och vikten kan gå upp till 5 kilogram. I Sverige finns bara en viktklass, men i andra länder skiljer man ofta mellan två klasser: 1,5 till 2,5 kilogram och 2,5 till 5 kilogram.

Den enda skillnaden mellan de två varianterna är öronens form och bärande. Papillon har stora, upprättstående öron som påminner om en fjärils vingar, vilket gett varianten dess namn, som betyder 'fjäril' på franska. Phalène har däremot hängande öron, vilket är den äldre och mer traditionella spaniel-liknande formen. Namnet phalène betyder 'nattfjäril' eller 'nattmal'. Öronen på båda varianterna är rikt pälsade. Pälsen är lång och silkeslen, utan underull, och kräver regelbunden borstning för att förbli fri från tovor.

Egenskaper och temperament

Papillonen och phalènen beskrivs som tillgivna, livliga och mycket spänstiga hundar. Trots sin lilla storlek är de förvånansvärt uthålliga och trivs med en hel del motion. De är graciösa och eleganta till utseendet samt mycket vänliga till sinnelaget, vilket gör dem till utmärkta familjehundar. Rasen är ytterst lojal mot sin ägare och kan, trots sitt ringa format, vara en alert och effektiv vakthund som snabbt varslar om främlingar.

Rasens intelligens och spänst gör den väl lämpad för olika hundsporter. Den kan med stor fördel tränas i agility och lydnad. En papillon blev faktiskt Sveriges allra första lydnadschampion, vilket talar för rasens arbetsvilja och förmåga. De är nyfikna och läraktiga hundar som trivs med mental stimulering. Papillonen och phalènen tål olika klimat bra och kan anpassa sig till olika livsstilar, förutsatt att de får tillräckligt med umgänge och aktivitet.

Hälsa och vård

En studie från Storbritannien 2024 visade att papillon har en förhållandevis lång livslängd på i genomsnitt 14,5 år, jämfört med ett genomsnitt på 12,7 år för andra renrasiga hundar och 12 år för blandraser. Generellt anses rasen ha få allvarliga hälsoproblem, men det finns några tillstånd som kan förekomma. Dessa inkluderar patellaluxation (knäskål som glider ur led), epileptiska anfall och tandproblem på grund av den lilla munnen. Rasen kan också vara i riskzonen för progressiv retinal atrofi (en ögonsjukdom som leder till blindhet), intervertebral skivsjukdom i ryggen och olika typer av allergier. Regelbundna veterinärkontroller och god tandvård rekommenderas.

Pälsen kräver underhåll för att hållas i gott skick. Den långa, silkeslena pälsen bör borstas några gånger i veckan för att förhindra tovbildning, särskilt bakom öronen, under armarna och på låren. Som hos många små hundraser är tandhälsan extra viktig, och borstning eller annan tandvård bör vara en del av rutinen. Trots sin energi är rasen lämplig för boende i lägenhet om den får sina promenader och mentala utmaningar.

Framgångar i utställningsvärlden

Papillon har uppnått betydande framgångar på internationella hundutställningar. I USA erkändes rasen av American Kennel Club redan 1935. En milstolpe inträffade 1999 när Ch. Loteki Supernatural Being, med smeknamnet Kirby, blev den första papillonen att vinna Best in Show på den prestigefyllda Westminster Kennel Club Dog Show. Samma hund tog även segrar vid World Dog Show i Helsingfors, Finland, och Royal Invitational i Kanada år 1998. Ytterligare en historisk seger kom 2019, när Planet Waves Forever Young Daydream Believers, kallad Dylan, blev den första papillonen att vinna Best in Show på Crufts i Storbritannien. Dessa framgångar har bidragit till att höja rasens profil och visa dess elegans och kondition på en global scen.

Vanliga frågor om Papillon (hundras)

Vad är skillnaden mellan en Papillon och en Phalène?

Den enda skillnaden mellan Papillon och Phalène är öronens form. Papillon har stora, upprättstående öron som påminner om en fjärils vingar, vilket gett rasen dess namn (Papillon betyder fjäril på franska). Phalène har däremot hängande, släpande öron, vilket är den äldre varianten och namnet betyder nattfjäril eller nattmal. I alla andra avseenden, som storlek, päls, temperament och hälsa, är de identiska. Båda varianterna bedöms som samma ras av internationella organisationer som FCI och den amerikanska kennelklubben.

Hur stor blir en Papillon/Phalène?

Papillon och Phalène är små dvärghundar. Enligt rasstandarden är mankhöjden cirka 28 centimeter. Vikten kan gå upp till 5 kilogram. I vissa länder, men inte i Sverige, delas de in i två viktklasser: en lättare klass för hundar som väger mellan 1,5 och 2,5 kilogram, och en tyngre klass för hundar mellan 2,5 och 5 kilogram. Trots den lilla storleken är de muskulösa och spänstiga, inte sköra.

Hur är temperamentet hos en Papillon?

Papillonen och Phalènen beskrivs som tillgivna, livliga och mycket vänliga hundar. De är intelligenta, nyfikna och lojala mot sin familj. Trots att de är små sällskapshundar är de överraskande uthålliga och energiska och behöver regelbunden motion och mental stimulering. De är kända för att vara alerta och kan vara goda vakt hundar som varslar om främlingar. Deras spänst och arbetsvilja gör dem även mycket lämpade för hundsporter som agility och lydnad.

Hur länge lever en Papillon?

Papillon är en långlivad ras. En studie från Storbritannien publicerad 2024 visade att den genomsnittliga livslängden för papillon är 14,5 år. Detta är högre än genomsnittet för renrasiga hundar i allmänhet, som i samma studie låg på 12,7 år, och betydligt högre än genomsnittet för blandraser som låg på 12 år. God hälsa, rätt näring och regelbunden veterinärvård bidrar naturligtvis till att nå denna förväntade livslängd.

Vilka hälsoproblem är vanliga hos Papillon?

Generellt har papillon endast mindre hälsoproblem. Några tillstånd som kan förekomma är patellaluxation, vilket innebär att knäskålen glider ur led, och epileptiska anfall. På grund av sin lilla mun är de också benägna för tandproblem och kräver god tandvård. Andra potentiella, men mindre vanliga, hälsorisker inkluderar progressiv retinal atrofi (en ögonsjukdom), intervertebral skivsjukdom i ryggen och olika allergier. Regelbundna kontroller hos veterinär rekommenderas.

Är Papillon en populär ras i Sverige?

Ja, papillon (inklusive båda varianterna) är en populär ras i Sverige. År 2010 var den en av de tjugo mest populära hundraserna i landet om man räknade antalet registreringar för både Papillon och Phalène tillsammans. Enligt statistik registreras det cirka 500 till 600 papilloner och nästan 150 phalèner varje år i Sverige. Den första importen som lade grunden för den svenska populationen skedde år 1950.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.