Don Quijote

Romanens handling och karaktärer

Don Quijote handlar om den fattige adelsmannen Alonso Quijano från La Mancha, som har läst så många riddarromaner att han förlorar förståndet och bestämmer sig för att själv bli en kringresande riddare. Han döper om sig själv till Don Quijote de la Mancha, ger sin gamla häst namnet Rosinante och utser en bondflicka vid namn Aldonza Lorenzo till sin hjärtans dam, som han kallar Dulcinea del Toboso. Namnet Dulcinea är en ordvits baserad på det spanska ordet för söt, och det gamla talesättet 'Har vi ingen annan så tar vi väl Aldonza' antyder skämtsamt att hon blir vald för att ingen annan finns. I sin förvirring ser han inte världen som den är utan tolkar vanliga föremål och människor som fiender eller väsen ur hans läsning. Han rekryterar den enkle bonden Sancho Panza som sin väpnare, med löfte om att göra honom till guvernör över en ö.

Paret ger sig ut på en rad äventyr där Don Quijotes inbillning ständigt kolliderar med verkligheten. Ett av de mest kända mötena är när han anfaller ett antal väderkvarnar som han tror är farliga jättar, en scen som har blivit förknippad med orealistisk idealism. En annan episod handlar om Mambrinos hjälm, en mytomspunnen gyllene hjälm från riddarromanerna. När Don Quijote ser en frisör med ett rakfat på huvudet, stjäl han det och tror att det är den kända hjälmen. Sancho Panza fungerar ofta som en motvikt till sin herres fantasier med sin jordnära förnuftiga inställning, och han räddar ofta Don Quijote från farliga situationer som när han irriterar folk de möter på resan. Salvador de Madariaga har pekat på hur Sanchos anda stiger från verkligheten till illusionen medan Don Quijotes gör det motsatta.

Bakgrund och tillkomst

Miguel de Cervantes tros ha påbörjat arbetet med Don Quijote 1597 medan han satt fängslad i Sevilla, anklagad för förskingring. Romanens ursprungliga syfte var att vara en satir och en drift med de populära men fantasifulla riddarromanerna som florerade på den tiden. En särskild inspirationskälla var den mycket lästa romanen Amadis de Gaula, och även den äldre Rolandssången anspelas på flitigt. Genom att välja det oheroiska och torra bondlandskapet La Mancha som spelplats för riddaräventyren förstärkte Cervantes satiren. Cervantes hade själv bott i byn Esquivias i La Mancha, och forskare har identifierat verkliga personer från arkiven som kan ha varit förebilder för karaktärerna i boken. För Cervantes och hans samtida läsare var den första delen från 1605 en fristående volym indelad i fyra interna delar, och uppmärksammandet av fler äventyr i framtiden var en konventionell gest som inte togs på allvar.

Stil, struktur och litterär betydelse

Don Quijote är en komplex roman som blandar en ramberättelse med enskilda episoder, tillbakablickar och berättelser inuti berättelser. Den räknas som ett tidigt och betydelsefullt exempel på pikareskromanen, en genre som följer en naiv eller skojfrisk huvudpersons äventyr. Verket är också starkt metalitterärt, det vill säga det reflekterar över berättande och läsning självt, något som har inspirerat många senare författare. Romanen blev snabbt en internationell framgång. År 2002 utsågs den till världens bästa bok i en omröstning bland hundra författare från 54 länder. Enligt den globala biblioteksorganisationen OCLC är Don Quijote den roman som finns representerad vid flest bibliotek världen över, baserat på data från Worldcat 2019. Romanen har gett upphov till begreppet 'quixotisk', som beskriver någon som är orealistiskt idealistisk.

Mark Twain menade att boken hade sopat bort världens beundran för den medeltida riddarvurmen. En känd fras från kapitel XVI, 'katten på råttan, råttan på repet, repet på käppen', har återfunnits i många senare versioner av barnramsor och folksagor. Berättelsen om hur Don Quijotes vänner, hans niece, hushållerskan, prästen och barberaren, bränner hans böcker i hopp om att bota hans galenskap är ett annat välkänt inslag. De går igenom hans bibliotek i cykler av medlidande med fina böcker och beslutet att bränna resten, för att slutligen försepla rummet och påstå att en trollkarl gjort det. Boken har haft ett stort inflytande på litterära kretsar och refereras direkt i verk som Alexandre Dumas Tre musketörer och Edmond Rostands Cyrano de Bergerac.

Utgivningshistoria och översättningar

Den första delen av Don Quijote publicerades 1605 och blev omedelbart en stor framgång. Sex upplagor trycktes i Spanien samma år, och ett flertal piratupplagor publicerades på spanska i Portugal och Belgien. År 1614 publicerades en falsk fortsättning skriven av en författare som signerade sig Alonso Fernández de Avellaneda. Detta fick Cervantes att skynda sig att färdigställa sin egen andra del, som utkom 1615. I förordet till den andra delen kommenterar och kritiserar Cervantes Avellanedas verk. Don Quijote är en av världens mest översatta böcker, enligt vissa källor översatt till flest språk efter bibeln. Den första delen översattes snabbt till engelska 1612 och till franska 1614, följt av tyska, holländska och italienska översättningar. Cervantes var redan medveten om romanens internationella spridning när han skrev förordet till del två.

Den första svenska översättningen av en del av verket gjordes från franska av Carl Gustaf Berg 1802. Den första fullständiga svenska översättningen från originalet gjordes av Jonas Magnus Stjernstolpe och gavs ut 1818-19 under titeln 'Den tappre och snillrike riddaren don Quixotes af Mancha lefverne och bedrifter'. Edvard Lidforss gjorde en annan betydande översättning 1888–1892. En modern nyöversättning av Jens Nordenhök kom 2001 på förlaget Symposion, illustrerad med Gustave Dorés klassiska bilder. För denna översättning tilldelades Nordenhök Letterstedtska priset för översättningar av Kungliga vetenskapsakademien 2003. Nya upplagor av hans översättning gavs ut 2010 och 2016.

Kulturellt inflytande och adaptioner inom litteratur och konst

Don Quijotes inflytande på världslitteraturen är omfattande. Författare som Gustaf Fröding har en dikt med namnet Don Quixotte i samlingen Nya dikter. Jorge Luis Borges skrev novellen 'Pierre Menard, författare till Don Quijote' om en författare som återförfattar romanen. Salman Rushdies roman Quichotte är direkt inspirerad av Cervantes verk. Romanen har också getts ut i många påkostade och illustrerade utgåvor över hela Europa. År 1865 gav förlaget Hachette i Paris ut en praktutgåva med 380 illustrationer av Gustave Doré. Andra konstnärer som illustrerat verket inkluderar William Hogarth, Pablo Picasso, Salvador Dalí och Antonio Saura. Konstnären Honoré Daumier återkom ofta till Don Quijote-motiv i sitt arbete.

Adapteringar inom film, musik och populärkultur

Romanen har filmatiserats många gånger, från stumfilmer som 1915 års amerikanska version regisserad av Edward Dillion med DeWolf Hopper i huvudrollen. År 1926 kom en spansk-dansk samproduktion regisserad av Lau Lauritzen Sr. med det danska komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen. Andra betydande versioner är Georg Wilhelm Pabsts film från 1933, den sovjetiska filmen från 1957 regisserad av Grigorij Kozintsev och musikalfilmen Mannen från La Mancha från 1972 med Peter O'Toole, baserad på Dale Wassermans scenmusikal. Det har även gjorts TV-filmer, som en från 2000 regisserad av Peter Yates med John Lithgow. Terry Gilliams film The Man Who Killed Don Quixote från 2018 är en fri tolkning som utspelar sig i nutid. Filmen Kanske en Sherlock Holmes från 1971, med George C. Scott, har en titel som refererar till Don Quijotes tro på att väderkvarnar är jättar.

Verket har också inspirerat en mängd musikaliska verk. Det finns en ouvertyr av Georg Philipp Telemann, en symfonisk dikt av Richard Strauss, baletter och operor som Jules Massenets Don Quichotte från 1910. Populärmusiken har också påverkats, med låtar som Björn Afzelius Don Quixote och Cornelis Vreeswijks visa Balladen om hurusom Don Quijote gick på en blåsning från 1970-talet, som handlar om en feltolkad möte med transvestiter. I populärkulturen förekommer parodier, som i seriealbumet Asterix i Spanien där huvudpersonerna möter en antik version av Don Quijote och Sancho Panza.

Detaljer från handlingen i första och andra delen

I romanens inledande kapitel presenteras Alonso Quijano, som lever med sin niece och sin hushållerska. Efter att ha beslutat sig för att bli riddare beger han sig till ett värdshus som han tror är ett slott och kräver att värden dubbar honom till riddare. Han håller nattvakt vid tråget, som han tror är ett kapell, och hamnar i slagsmål med mulåsnare. Efter att ha blivit 'vigd' rider han iväg och möter en tjänare som blir piskad, men hans ingripande leder bara till att piskningen återupptas. Han attackerar sedan handelsmän från Toledo som vägrar erkänna Dulcineas skönhet och blir slagen och hemförd av en bonde. Medan han är medvetslös beslutar hans vänner att bränna hans böcker för att bota honom.

I sin andra utflykt har Don Quijote med sig Sancho Panza. Efter attacken på väderkvarnarna möter de två munkar och en dam i vagn, där Don Quijote tror munkarna är trollkarlar. De stannar på ett värdshus där en förväxling med en tjänsteflickas möte leder till ett bråk, och de lämnar stället utan att betala, vilket får Sancho att kastas i en filt. Ytterligare äventyr inkluderar ett möte med en död kropp, stölden av rakfatet som Mambrinos hjälm och en grupp galärslavar. I Sierra Morena möter de den melankoliske Cardenio. Don Quijote bestämmer sig för att leva som en eremit och skickar Sancho med ett brev till Dulcinea. Sancho träffar istället barberaren och prästen från hembyn, som tillsammans med kvinnan Dorotea lurar Don Quijote att återvända till värdshuset genom att låta Dorotea spela prinsessan Micomicona. På värdshuset korsas flera intriger, och en sömngångande Don Quijote gör slag mot vinläglar han tror är en jätte.

Vanliga frågor om Don Quijote

Vad handlar boken Don Quijote om?

Don Quijote handlar om den fattige adelsmannen Alonso Quijano som har läst så många riddarromaner att han blir galen och tror sig vara en kringresande riddare. Han ger sig ut på äventyr tillsammans med sin väpnare Sancho Panza för att upprätthålla riddarideal. I sin förvirring misstar han verkliga föremål för ting ur hans läsning, som när han anfaller väderkvarnar han tror är jättar. Romanen är en satir över riddarromanerna och utforskar teman som verklighet kontra fantasi, idealism och vansinne. Berättelsen innehåller många episoder, som när han tror att ett rakfat är Mambrinos hjälm eller när han försöker rädda en piskad tjänare med katastrofala följder.

Vem skrev Don Quijote?

Don Quijote skrevs av den spanske författaren Miguel de Cervantes. Cervantes tros ha börjat skriva på romanen 1597 medan han satt i fängelse i Sevilla, anklagad för förskingring. Han publicerade den första delen 1605 och den andra delen 1615. Anledningen till att han skrev den andra delen så snabbt var att en falsk fortsättning, skriven av Alonso Fernández de Avellaneda, hade publicerats 1614. I förordet till sin andra del kommenterar och kritiserar Cervantes detta falska verk.

När kom Don Quijote ut?

Den första delen av Don Quijote publicerades år 1605. Den blev omedelbart populär, med sex upplagor i Spanien samma år samt piratupplagor utomlands. Den andra och sista delen, skriven av Cervantes själv, publicerades år 1615. Ursprungligen var den första delen indelad i fyra interna delar och sågs inte som första delen av en serie, men efter succén och den falska fortsättningen skrev Cervantes sin egen avslutning. Romanen skrevs på tidigmodern spanska.

Finns det filmer baserade på Don Quijote?

Ja, det finns många filmatiseringar av Don Quijote. Bland de tidiga finns en amerikansk stumfilm från 1915 regisserad av Edward Dillion och en spansk-dansk film från 1926 med komikerparet Fyrtornet och Släpvagnen. Andra betydande versioner är den sovjetiska filmen från 1957 regisserad av Grigorij Kozintsev och musikalfilmen Mannen från La Mancha från 1972 med Peter O'Toole, baserad på Dale Wassermans scenmusikal. Det har även gjorts TV-filmer, som en från 2000 regisserad av Peter Yates med John Lithgow. Terry Gilliams film The Man Who Killed Don Quixote från 2018 är en fri tolkning som utspelar sig i nutid.

Vad är Mambrinos hjälm?

Mambrinos hjälm är en mytomspunnen gyllene hjälm som förekommer i de riddarromaner som Don Quijote läser. I romanen stöter Don Quijote på en frisör som bär ett rakfat på huvudet för att skydda sig från regn. Don Quijote tror att rakfatet är denna hjälm och stjäl det. Han bär sedan rakfatet på huvudet och är övertygad om att det skyddar honom, vilket blir en källa till komik och visar hur hans fantasi förvränger verkligheten. Denna episod är ett av de mest kända exemplen på hur Don Quijotes läsning förvanskar hans perception.

I vilken ordning ska jag läsa Don Quijote-böckerna?

Det finns två huvudsakliga böcker skrivna av Cervantes. Den korrekta läsordningen är att först läsa den första delen, som publicerades 1605. Därefter läser man den andra delen, som publicerades 1615. Det är viktigt att läsa Cervantes egna verk och inte den falska fortsättningen som publicerades 1614 av Alonso Fernández de Avellaneda. De flesta moderna utgåvor innehåller båda de autentiska delarna i en volym eller två volymer i rätt ordning. Den första svenska översättningen i sin helhet gjordes av Jonas Magnus Stjernstolpe 1818-19.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.