Pablo Picasso

Uppväxt och tidig konstnärlig utveckling

Pablo Picasso föddes i Málaga som son till konstnären och konstprofessorn José Ruiz y Blasco och María Picasso y López. Hans födsel var dramatisk då barnmorskan trodde han var dödfödd, och det var hans farbror, en läkare, som sannolikt räddade hans liv. Från sju års ålder fick Picasso formell konstnärlig utbildning av sin far, som lärde honom figurteckning och oljemåleri. Han visade en brådmogen skicklighet och hans första kända oljemålning, Picador, skapades redan 1889. Vid tio års ålder började han signera sina verk med sin mors flicknamn, Picasso. Familjen flyttade till Barcelona 1895, där Picasso studerade vid flera konstskolor. Han visade sig vara en begåvad men odisciplinerad student och klarade inträdesprovet till den avancerade klassen vid konstakademin på bara en vecka vid 13 års ålder. Hans far skaffade en egen ateljé åt honom för att han skulle kunna arbeta ostört, men kontrollerade honom flera gånger om dagen, vilket ledde till många gräl.

År 1897 började hans realistiska stil visa symbolistiskt inflytande, särskilt i en serie landskapsmålningar med onaturliga violetta och gröna toner. Perioden 1899–1900 kallas ibland hans modernistiska period, där han kombinerade influenser från konstnärer som Toulouse-Lautrec och Edvard Munch med sin beundran för gamla mästare som El Greco. Hans första resa till Paris, Europas dåvarande konsthuvudstad, ägde rum 1900. Där träffade han journalisten och poeten Max Jacob, som blev hans första parisvän och hjälpte honom med språket. De delade snart en lägenhet. Picassos tidiga verk, som Porträtt av Coquiot från 1901, visar tydliga influenser från jugendstilen och postimpressionismen, som han lärt känna genom tidskrifter i Barcelona och sina parisbesök.

Den blå och den rosa perioden

Åren 1901 till 1904 utmärks av vad som kallas Picassos blå period. Målningarna från denna tid, som Den gamle gitarristen från 1903, har ofta fattiga och lidande människor som motiv. Den återhållsamma, blåaktiga färgskalan och de förenklade formerna skapar en känsla av intensiv melankoli och patos. 1904 bosatte sig Picasso permanent i Paris. Där började han umgås med konstnärer och författare som Guillaume Apollinaire och Kees van Dongen, samt sina första mecenater. Pessimismen i hans tidigare verk gav plats för en ljusare sinnesstämning, inledningen till den så kallade rosa perioden. Verk från denna period, som Pojke med häst från 1905, kännetecknas av en varmare färgskala i rosa och orange nyanser och ofta cirkusartade motiv som akrobater och harlekiner. Under alla dessa tidiga år visade Picasso en extraordinär förmåga att assimilera mycket olika konstnärliga uttryck och en ohämmad lust att experimentera.

Kubismens genombrott och utveckling

Omkring 1906–1907 intensifierades Picassos experimentella sida. Inspirerad av primitiv form, först från forntida iberisk konst och senare afrikanska masker och träskulpturer, samt Paul Cézannes stränga bilduppbyggnad, skapade han en revolution inom måleriet. Det epokgörande verket Les Demoiselles d'Avignon från 1907 var ett medvetet försök att avsluta sina experiment och blev ett avgörande steg i frigörelsen från traditionella skyldigheter mot verkligheten. Genom att kombinera den frihet han fann i afrikansk konst med Cézannes disciplin utvecklade Picasso tillsammans med Georges Braque kubismen. Stilens huvudperiod varade från 1907 till 1914. I den tidiga analytiska kubismen, som i Porträtt av Vollard från 1910, skars motivet upp i småbitar och ordnades om i ett system av halvgenomskinliga plan, där figur och rum smälte samman. Motiv var fortfarande igenkännbara, men i en abstraherad form.

Den senare syntetiska kubismen, som i Stilleben med fiol från 1913, innebar en tydligare betoning på bildytan som sådan. Här användes ofta verkliga föremål, som tidningsurklipp eller tygbitar, i collageteknik, vilket fastställde att målningen skapar sin egen verklighet snarare än att imitera en yttre. Picassos samarbete med Braque upphörde 1914 vid första världskrigets utbrott, men han fortsatte att arbeta inom kubismens formspråk fram till 1921. Denna period kulminerade i det monumentala verket Tre musikanter från 1921. Kubismens inflytande på den europeiska konstens utveckling, både inom måleri och skulptur, har varit omfattande och djuptgående.

Neoklassicism, surrealism och politiskt engagemang

Mellan 1917 och 1921 arbetade Picasso med dekoren till flera uppsättningar för Ryska baletten, bland annat mellanaktsridån till Parade 1917. Han följde med balettkompaniet på turné till Rom, Neapel, Florens och Barcelona. Besöken i Italien kan ha inspirerat det starkt klassiska draget i hans figurkompositioner mellan 1919 och 1925. Dessa neoklassiska verk präglas av orörliga och monumentala gestalter. Mot slutet av 1920-talet blev dessa figurer alltmer groteska och våldsamma, vilket ledde fram till verk som den ursinniga Tre dansare från 1925. Picasso deltog i den första surrealistutställningen i Paris 1925. Även om han inte undertecknade surrealisternas manifest, räknas vissa av hans skrifter, dikter och pjäser, till den officiella surrealistlitteraturen. André Breton inkluderade till exempel några av hans dikter i sin antologi om svart humor 1940.

Från 1930-talet och framåt växte Picassos politiska engagemang. Han intresserade sig för den politiska oron i Europa och tog öppet ställning för den spanska republikens sak under inbördeskriget. Detta engagemang kulminerade i sviten etsningar Sueño y mentira de Franco och den monumentala målningen Guernica från 1937. Guernica är en passionerad protest mot bombningen av den baskiska staden med samma namn av tyska och italienska flygplan på Francos sida. Verket förenar kubistiska och surrealistiska stildrag i en behärskad, gråsvart färgskala och utgör en kraftfull symbolisk allegori över krigets fasor. Det visades på världsutställningen i Paris samma år.

Picasso under nazistockupationen och beslagtagna verk

Under Tysklands ockupation av Frankrike förblev Picasso i Paris. Vintern 1941 skrev han den surrealistiska pjäsen Åtrån fångad i svansen på bara fyra dygn. Hans konst var hatad av det nazistiska regimen. Redan 1937 hade det tyska propagandaministeriet inlett en omfattande aktion för att beslagta så kallad entartete Kunst, degenererad konst, från tyska museer. Denna aktion omfattade över 20 000 verk. Fyra målningar av Picasso beslagtogs: Tête de femme (1922), Buveuse d'absinthe (1902), La famille Soler (1903) och Acrobate et jeune Arlequin (1905). Dessa verk var inte med på den ökända vandringsutställningen Entartete Kunst, men de beslagtogs ändå. År 1939 ställdes de ut till försäljning på en auktion i Luzern i Schweiz. Tête de femme såldes då för 8000 schweiziska franc. Vid en auktion på Christie's 2001 såldes samma målning för över 6,8 miljoner dollar. Buveuse d'absinthe såldes inte på Luzernauktionen men hamnade senare i en privat schweizisk samling. Utöver målningarna beslagtogs även tretton grafiska tryck av Picasso.

Skulptur och sena år

Picasso var också en skulptör som var ny för sin tid. Hans mest originella skulpturella bidrag inkluderar kubistiska bronsskulpturer från omkring 1909, collagekonstruktioner av papp och trä mellan 1912 och 1916, samt konstruktioner i smidesjärn som han skapade tillsammans med Julio González i början av 1930-talet. Han skapade även spirituella ready-mades, där vanliga föremål omvandlades till konst, som det kända Tjurhuvudet från 1943, gjort av en cykelsadel och styre. Hans sena konstnärliga produktion, som sträckte sig ända fram till hans död 1973, var mycket omfattande. Han fortsatte att experimentera och kombinera element från sina tidigare stilar. Genom sin långa och produktiva karriär uppnådde Picasso världsrykte och en enorm förmögenhet för sina konstnärliga bedrifter och blev en av de mest kända gestalterna inom 1900-talets konst.

Vanliga frågor om Pablo Picasso

Vad är Pablo Picasso mest känd för?

Pablo Picasso är mest känd för att vara en av grundarna till kubismen, en revolutionerande konstriktning som bröt med traditionellt perspektiv och form. Han är också berömd för ett oerhört mångsidigt och omfattande livsverk som omfattar måleri, skulptur, collage och grafik. Två av hans absolut mest kända verk är den proto-kubistiska målningen Les Demoiselles d'Avignon från 1907 och den antikrigsmålningen Guernica från 1937. Hans karriär sträckte sig över mer än 76 år och han genomgick flera distinkta perioder, som den blå och den rosa perioden, som alla har blivit mycket inflytelserika.

Vad var Picassos blå period?

Picassos blå period varade ungefär från 1901 till 1904. Under denna tid dominerades hans målningar av en kylig, blåaktig färgskala och motiv som ofta skildrade fattiga, utstötta och lidande människor, som tiggare, prostituerade och blinda. Verken präglades av en stark känsla av melankoli och patos. Ett typiskt exempel är målningen Den gamle gitarristen från 1903. Perioden anses spegla konstnärens egna ekonomiska svårigheter och en personlig sorg efter en väns självmord.

Vad är kubism och hur påverkade Picasso den?

Kubismen är en konstriktning som utvecklades av Pablo Picasso och Georges Braque mellan 1907 och 1914. Stilen bryter mot traditionen genom att avbilda föremål och figurer från flera synvinklar samtidigt, vilket resulterar i fragmenterade och geometriska former. Picasso var central i dess skapelse. Hans målning Les Demoiselles d'Avignon från 1907 anses vara ett avgörande proto-kubistiskt verk. Tillsammans med Braque utvecklade han sedan stilen vidare in i en analytisk fas, där motivet nästan löses upp, och en senare syntetisk fas där collage med verkliga föremål introducerades. Kubismen revolutionerade västerländsk konst.

Varför målade Picasso Guernica?

Picasso målade Guernica 1937 som en direkt politisk protest och ett uttryck för sin fasa över spanska inbördeskriget. Specifikt är det en reaktion på bombningen av den obefästa baskiska staden Guernica den 26 april 1937 av tyska och italienska flygplan som stödde general Francisco Francos nationaliststyrkor. Målningen, som är svart-vit och grå, är en kraftfull och kaotisk allegori över krigets vansinne och lidandet hos civilbefolkningen. Den skapades för den spanska republikanska paviljongen på världsutställningen i Paris samma år för att väcka internationell uppmärksamhet om konflikten.

Hur behandlades Picassos konst av nazisterna?

Nazisterna fördömde Picassos konst som entartete Kunst, degenererad konst. Från 1937 beslagtog den tyska staten systematiskt modern konst från offentliga museer. Fyra målningar av Picasso beslagtogs från tyska samlingar: Tête de femme, Buveuse d'absinthe, La famille Soler och Acrobate et jeune Arlequin. Dessa verk såldes senare på en auktion i Schweiz 1939. Även om inga av hans verk ingick i den ökända vandringsutställningen Entartete Kunst, var de ändå förbjudna och konfiskerade. Under ockupationen av Paris förblev Picasso i staden, men hans konst kunde inte visas offentligt.

Vad gjorde Picasso förutom att måla?

Förutom att vara målare var Picasso en skulptör som var ny för sin tid. Han experimenterade med material som brons, smidesjärn och found objects, som i hans kända Tjurhuvud av en cykelsadel. Han var också en av pionjärerna inom collagekonsten. Dessutom var han poet och dramatiker. Han skrev ett stort antal dikter och två surrealistiska pjäser: Åtrån fångad i svansen (1941) och De fyra små flickorna (1947–1948). Hans litterära verk räknas ibland till den surrealistiska litteraturen. Han arbetade även med scenografi och kostymdesign för Ryska baletten under sent 1910-tal.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.