Solnedgång

Den vetenskapliga definitionen och refraktionens roll

Solnedgång definieras av SMHI som den tidpunkt då solens skenbara övre rand passerar horisonten. Detta är en mer exakt definition än den som användes tidigare i Den Svenska Almanackan, där man fram till och med 2013 beräknade tidpunkten efter solens mittpunkt. Från och med almanackan för 2014 används även där solens övre rand som referenspunkt. Det vi observerar vid horisonten påverkas kraftigt av ett fenomen som kallas atmosfärisk refraktion. Solstrålarna bryts i jordens luftlager och viker av mot jordytan, vilket innebär att solen rent geometriskt faktiskt befinner sig längre ner under horisonten när vi ser den sista glimten. Denna linsverkan i atmosfären gör att solnedgången senareläggs, i södra Sverige med cirka tio minuter. Utan atmosfären skulle övergången från dag till natt vara abrupt och himlen skulle omedelbart bli svart.

De fem faserna i solnedgångens förlopp

Solnedgången är inte en ögonblicklig händelse utan en process som kan indelas i fem distinkta faser. Innan solnedgången börjar himlen gradvis förändras i färg i väster och ljuset avtar, ett fenomen som kallas skymning. Den andra fasen är den sista glimten, när solen börjar sjunka under horisonten och dess nederkant försvinner först, vilket gör ljuset svagare och mindre intensivt. Därefter följer en fas med dramatiska färgförändringar där himlen kan visa ljusa nyanser av guld och orange som övergår till djupare toner av rosa, lila och blått. Färgerna förändras snabbt och blir mörkare när solen sjunker lägre. Under solens fortsatta rörelse ner mot horisonten drar dess ljus sig tillbaka över landskapet och skapar långa, föränderliga skuggor från träd och byggnader. Slutligen, i övergången till natt, har solen sjunkit under horisonten och dess ljus är inte längre tillräckligt starkt för att belysa omgivningen. Skymningen övergår då till mörker och de första stjärnorna blir synliga på himlavalvet.

Varför blir himlen röd och orange?

Färgspektaklet vid solnedgång har en vetenskaplig förklaring som grundar sig i ljusets väg genom atmosfären. Solen ger ifrån sig vitt ljus som består av alla färger. När detta ljus passerar genom jordens atmosfär sprids ljus med kortare våglängd, särskilt blått och lila, bort av molekyler och små partiklar. Detta är samma fenomen som gör den klara dagshimlen blå. På kvällen, när solen står nära horisonten, måste solljuset färdas en mycket längre sträcka snett genom atmosfären. Denna längre väg innebär att nästan allt det blåa ljuset sprids bort åt alla håll, medan det långvågiga gula, orangea och röda ljuset klarar sig igenom till observatören. Ju fler partiklar och damm som finns i luften, desto mer intensiva och bredare blir de röda och orangea nyanserna. Vid extrema förhållanden kan även sällsynta ljusfenomen som den gröna blixten eller alpglöd uppstå precis vid horisonten.

Solnedgångens tidpunkt och plats på himlen

Tidpunkten för solnedgång och dess exakta läge på horisonten varierar genom året och beroende på var på jorden man befinner sig. Vid vårdagjämningen och höstdagjämningen går solen ned exakt i väster. Sett från norra halvklotet går solen ned åt nordväst under våren och sommaren och åt sydväst under hösten och vintern. Motsatta mönster gäller på södra halvklotet. De tidigaste solnedgångarna på norra halvklotet inträffar inte vid vintersolståndet i december, utan några veckor dessförinnan. På liknande sätt inträffar de senaste solnedgångarna några veckor efter sommarsolståndet i juni. Även vid ekvatorn skiftar tidpunkten några minuter fram och tillbaka genom året. På latituder längre norrut än polcirkeln och längre söderut än antarktiska cirkeln uppstår fenomenet polar dag och polar natt, där solen under vissa perioder på året varken går upp eller ned under ett helt dygn.

Skymningens tre faser efter solnedgång

Efter att solen har försvunnit under horisonten är det inte genast natt. Denna övergångsperiod kallas skymning och delas in i tre etapper. Den första är civil skymning, som börjar omedelbart efter solnedgång och varar tills solen har sjunkit till 6 grader under horisonten. Under denna tid är det fortfarande tillräckligt ljus ute för att de flesta utomhusaktiviteter ska kunna bedrivas utan artificiellt ljus. Därefter följer nautisk skymning, när solen befinner sig mellan 6 och 12 grader under horisonten. Himlen blir betydligt mörkare, men horisonten är fortfarande urskiljbar, vilket historiskt var viktigt för sjömän som navigerade efter stjärnor. Den sista fasen är astronomisk skymning, då solen är mellan 12 och 18 grader under horisonten. Detta är den mörkaste delen av skymningen, precis innan natten inträder. Natt definieras som när solen har nått 18 grader under horisonten och inte längre belyser himlen på något sätt.

Myt och meteorologi: Kan solnedgången förutsäga vädret?

Ett gammalt engelskt ordspråk lyder 'red sky at night, sailor's delight', vilket antyder att en klar och röd solnedgång bär bud om fint väder dagen efter. Det finns faktiskt meteorologiska förklaringar som kan stödja detta påstående. På kvällen står solen i väster. Om det finns kvar medelhöga moln rakt upp på himlen eller i öster, kan dessa vara rester av en passerande kallfront med regn som nu drar bort österut. Samtidigt kan ett högtryck med klar luft vara på väg in från väster. När solen nära den molnfria horisonten i väster belyser dessa kvarvarande moln från öster, blir de intensivt rödgula. Detta mönster kan indikera att det fina vädret från högtrycket kommer att hålla i sig, åtminstone under nästa dag. Detta är dock en tumregel och inte en absolut sanning, då vädersystem är komplexa.

Solnedgångar på andra himlakroppar

Upplevelsen av en solnedgång är inte begränsad till jorden, men den ser väldigt annorlunda ut på andra planeter och månar på grund av skillnader i atmosfär och avstånd till solen. På månen, som saknar en atmosfär, är solnedgången en abrupt händelse. Övergången från ljus till mörker är omedelbar eftersom det inte finns några partiklar som sprider ljuset. På grund av månens bundna rotation mot jorden varar dygnet där betydligt längre. På Mars är solnedgången en helt annan syn. Den röda planeten har en mycket tunn atmosfär, men den är fylld med fint rött damm. Detta leder till att solljuset sprider sig på ett annat sätt. Medan himlen på dagen kan vara gulaktig till rödaktig, kan solnedgången på Mars visa nyanser av blått runt solen, medan resten av himlen blir färgad i rött och orange på grund av dammpartiklarna. Solen själv ser också mindre ut från Mars på grund av planetens större avstånd från solen.

Vanliga frågor om Solnedgång

Vad är egentligen solnedgång?

Solnedgång är det ögonblick då solens övre synliga kant försvinner under horisonten i väster. Det är en direkt följd av jordens rotation, som gör att olika delar av planeten successivt vrids bort från solens ljus. Fenomenet avslutar dagen och markerar början på övergången till natt. Det som vi observerar är inte den geometriska solnedgången på grund av atmosfärisk refraktion, som böjer ljusstrålarna och gör att vi ser solen något högre än den faktiskt är.

Varför är solnedgången så färgglad?

De intensiva färgerna vid solnedgång skapas av ljusspridning i atmosfären. När solen står lågt måste ljuset färdas en lång väg snett genom luftlagren. Under denna färd sprids de kortvågiga blå och gröna ljusvågorna bort av små molekyler och partiklar. Det som når fram till våra ögon är huvudsakligen de långvågiga röda, orangea och gula våglängderna. Ju fler partiklar (som damm eller fukt) som finns i luften, desto mer spektakulärt blir färgspelet, eftersom dessa partiklar hjälper till att sprida de röda nyanserna över himlen.

Är solnedgång och skymning samma sak?

Nej, solnedgång och skymning är två olika begrepp. Solnedgång är den specifika tidpunkten då solen går ner. Skymning däremot är den tidsperiod som följer efter solnedgång, när himlen gradvis blir mörkare men fortfarande upplyst av solen som är under horisonten. Skymningen delas in i tre faser: civil, nautisk och astronomisk skymning, beroende på hur långt under horisonten solen befinner sig. Natten börjar först när skymningen är över.

Varför går solen ned på olika ställen på horisonten under året?

Platsen på horisonten där solen går ned förändras på grund av jordens axellutning och dess omlopp runt solen. Under våren och sommaren på norra halvklotet lutar den norra halvklotet mot solen, vilket gör att solen går ned nordväst. Under hösten och vintern lutar halvklotet bort från solen, vilket får solen att gå ned sydväst. Vid vårdagjämningen och höstdagjämningen går solen ned exakt i väster. Denna rörelse är en visuell manifestation av årstiderna.

Stämmer det att solen aldrig går ned vid polerna?

Ja, inom polcirklarna finns det perioder under året då solen inte går ned under ett helt dygn, ett fenomen som kallas midnattssol eller polar dag. Detta inträffar på grund av jordens axellutning. Under den lokala sommaren är polen kontinuerligt vänd mot solen. Motsatt fenomen är polar natt, då solen inte går upp alls under en lång period på vintern. Dessa extremfall visar hur dramatisk variationen i ljus är beroende på latitud.

Hur skiljer sig en solnedgång på Mars från en på jorden?

En solnedgång på Mars skiljer sig markant på grund av planetens tunna atmosfär och dess innehåll av fint rödaktigt damm. Medan jordens solnedgångar domineras av varma röda och orangea toner, kan solnedgången på Mars visa en blåaktig gloria runt solen själv, medan resten av himlen färgas i rött. Det röda dammet i atmosfären sprider ljuset på ett annat sätt än jordens kväve- och syrerika atmosfär. Dessutom ser solen själv ungefär två tredjedelar så stor ut från Mars på grund av planetens större avstånd från solen.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.