Solförmörkelsen 12 augusti 2026

Förmörkelsens bana och tider

Solförmörkelsen den 12 augusti 2026 började sin färd över jordytan i norra Sibirien. Månens skugga rörde sig sedan över Arktis, passerade cirka 100 kilometer söder om Nordpolen, och fortsatte över Grönland innan den nådde Island. Den maximala varaktigheten för totaliteten var 2 minuter och 18,2 sekunder, och denna punkt låg 45 kilometer väster om Islands västkust vid koordinaterna 65°30' N och 25°25' W. Förmörkelsens bana fortsatte sedan över den östra Atlanten innan den nådde den europeiska kontinenten. I Spanien passerade den totala förmörkelsen från Atlantkusten till Medelhavskusten och syntes från städer som A Coruña, Bilbao, Zaragoza, Valencia och Palma på Mallorca.

Både Madrid och Barcelona låg precis utanför banan för totalitet. Förmörkelsen inträffade i Spanien ungefär en timme före solnedgången. I Sverige var förmörkelsen enbart partiell och syntes på kvällen, med specifika tider som 19.03 till 20.46 i Stockholm och 19.06 till 20.52 i Göteborg. Förmörkelsen var ovanlig genom att den första delen av banan gick från öst till väst, från Ryssland till Grönland. Den partiella fasen av förmörkelsen täckte ett mycket större område, där mer än 90 procent av solen täcktes på Irland, Storbritannien och norra Italien. En partiell fas syntes också över större delen av övriga Europa, Nordafrika och norra Nordamerika.

Observationer och astronomiska förhållanden

Under totaliteten kunde observatörer se flera planeter och ljusa stjärnor på dagshimlen. Venus syntes tydligt högt i sydväst, med stjärnan Spica öster om den. Stjärnan Arcturus stod högt i söder, och sommartriangeln var väl synlig i öster. Planeterna Merkurius och Jupiter befann sig väster om den förmörkade solen, men mycket lågt vid horisonten. I norra Ryssland, på Tajmyrhalvön, inträffade förmörkelsen vid gryningen under midnattssolens period, med maximum för totalfasen vid midnatt lokal tid den 13 augusti.

På Island var förmörkelsen en eftermiddagshändelse som inträffade ungefär fyra timmar före solnedgången. I Reykjavík började den partiella fasen runt 16.47, och totaliteten nåddes kl 17.48. Förmörkelsens höga gamma (över 0,8) skapade speciella förhållanden för observatörer där den totalt förmörkade solen stod precis under horisonten. Dessa kunde då observera månens skugga i den höga atmosfären samt en förkortad civil skymning och en förlängd nautisk skymning. Det mörkare skymningsljuset förbättrade också möjligheterna att se det inre zodiakalljuset.

Turism och samhällspåverkan

Förmörkelsen genererade en enorm turistström till de områden där totaliteten var synlig. På Island, där den längsta varaktigheten på land uppnåddes i Látrabjarg i Västfjordarna, gjordes omfattande säkerhetsförberedelser. Många av vägarna till detta avlägsna område är mycket smala och farliga, vilket ledde till diskussioner om att stänga området för biltrafik och istället transportera människor med buss. Arbeten med att reparera delar av vägen till Látrabjarg påbörjades, dels som rutinunderhåll men också på grund av det förväntade trycket från förmörkelsesturister.

I Spanien valde regionala regeringar ut 660 officiella observationsplatser för att hantera ett förväntat inflöde på mer än 440 000 personer. Myndigheterna uppskattade att mellan 1,5 och 6 miljoner människor kunde vara på väg under dagen för att nå observationsplatser, vilket ledde till att 24 000 poliser utplacerades i området kring förmörkelsen. I Portugal påminde nyhetsmedier om vikten av att använda speciella solförmörkelseglasögon och pekade på att en Perseid-meteorsvärm skulle inträffa efter förmörkelsen. Medierna utforskade också historiken kring den senaste totala solförmörkelsen i landet 1912 och det faktum att nästa inte skulle synas förrän om 118 år. Euronews rapporterade om den ovanliga 'hat-trick' av solförmörkelser som Spanien skulle uppleva under tre på varandra följande år. Dagen efter förmörkelsen publicerade BBC en artikel om hur man kontrollerar ögonskador orsakade av solen under en förmörkelse, med hänvisning till att 70 personer fick permanent synskada efter förmörkelsen 1999. Överallt där förmörkelsen förväntades vara bäst synlig sköt hotellpriserna i höjden på grund av den stora efterfrågan.

Vetenskapliga projekt och sändningar

NASA genomförde ett avancerat forskningsprojekt under förmörkelsen genom att flyga ett WB-57-flygplan för att jaga månens skugga över Nordatlanten nära Island. Flygplanet opererade på en höjd av 50 000 fot (15,2 kilometer) för att undvika molntäcke och minska atmosfäriska effekter. Genom att flyga med en planerad hastighet av 740 km/h (400 knop) kunde forskarna förlänga observationsfönstret för totaliteten från 2 minuter och 18 sekunder till nästan 3 minuter. Om bord på flygplanet fanns fyra kameror avsedda att fånga solens korona i olika våglängder av synligt och infrarött ljus. Data som samlades in från dessa observationer syftade till att hjälpa forskare att bättre förstå koronans temperatur och orsakerna till solvinden. Samtidigt organiserade den ryska rymdorganisationen Roscosmos och Yandex Weather en direktsändning av den partiella förmörkelsen (upp till 79% täckning) från toppen av Lakhta Center i Sankt Petersburg, som är Rysslands och Europas högsta byggnad. Rymdfararen Pyotr Dubrov fångade också förmörkelsen från den Internationella rymdstationen ISS, på en höjd av ungefär 400 kilometer.

Historisk kontext och framtida händelser

Denna solförmörkelse var den första totala som var synlig i Europa sedan den partiella förmörkelsen den 20 mars 2015, och den första som korsade det europeiska fastlandet sedan den 11 augusti 1999. För Island var det den första totala solförmörkelsen sedan den 30 juni 1954, och den enda som inträffade under 2000-talet. Nästa totala solförmörkelse över Island kommer inte att ske förrän år 2196. Förmörkelsen var också den första totala solförmörkelsen som syntes från Spaniens fastland sedan den 30 augusti 1905, och den första från Kanarieöarna sedan den 2 oktober 1959. Spanien skulle komma att uppleva en annan total solförmörkelse mindre än ett år senare, den 2 augusti 2027. Förmörkelsen den 12 augusti 2026 var en del av en saros-serie med nummer 126, vilket är en cykel av liknande solförmörkelser som upprepas ungefär var 18:e år vid månens nedstigande nod. Den inträffade ungefär 2,3 dagar efter att månen varit som närmast jorden (perigee den 10 augusti 2026), vilket gjorde månens skenbara diameter större än genomsnittet och bidrog till en längre totalitetsfas.

Vanliga frågor om Solförmörkelsen 12 augusti 2026

Var var solförmörkelsen den 12 augusti 2026 total och vilka städer låg i banan?

Den totala solförmörkelsen syntes i ett smalt band som började i norra Sibirien och passerade över Arktis, Grönland, Island, Atlanten och in i norra Spanien samt en liten del av nordöstra Portugal. Bland de större städerna som låg inom totalitetsbanan fanns A Coruña, Bilbao, Zaragoza, Valencia och Palma de Mallorca på Balearerna. Det är värt att notera att både Madrid och Barcelona låg precis utanför den totala förmörkelsens bana och därmed endast upplevde en mycket djup partiell förmörkelse. Den partiella förmörkelsen var synlig i stora delar av Europa, Nordamerika och västra Afrika.

Hur länge varade den totala solförmörkelsen och var var den längst?

Den maximala varaktigheten för den totala fasen var 2 minuter och 18,2 sekunder. Denna punkt med längst varaktighet låg ute till havs, cirka 45 kilometer väster om Islands västkust. På land var den längsta varaktigheten i Látrabjarg, som ligger i de avlägsna Västfjordarna på Island. Varaktigheten var kortare på andra ställen längs banan, till exempel i Spanien där den totala fasen varade i ungefär en till två minuter beroende på exakt plats. Förmörkelsen inträffade ungefär 2,3 dagar efter månens perigee, vilket gjorde dess skenbara diameter större och bidrog till denna längre totalitetsfas.

Kunde man se solförmörkelsen i Sverige och hur såg den ut?

Ja, solförmörkelsen var synlig i Sverige, men endast som en partiell förmörkelse. Den syntes på kvällen den 12 augusti. I Stockholm var den partiella förmörkelsen synlig mellan klockan 19.03 och 20.46, med maximum kl 19.56. I Göteborg var tidsfönstret mellan 19.06 och 20.52, med maximum kl 20.00. Graden av förmörkelse (magnitud) var betydligt lägre i Sverige jämfört med platserna inom totalitetsbanan, eftersom landet låg långt från månens fullständiga skugga. Den partiella förmörkelsen täckte ett mycket större område som inkluderade hela Europa, Nordafrika och norra Nordamerika.

Vilka vetenskapliga experiment genomfördes under förmörkelsen?

NASA genomförde ett betydande experiment genom att flyga ett WB-57-flygplan för att förlänga tiden i månens skugga. Flygplanet flög på 15,2 kilometers höjd över Nordatlanten nära Island för att undvika moln. Med fyra specialkameror ombord fångade forskare bilder av solens korona i synligt och infrarött ljus för att studera dess temperatur och solvinden. Dessutom sände Roscosmos och Yandex Weather en live-stream av den partiella förmörkelsen från Europas högsta byggnad i Ryssland, och en astronaut på ISS fotograferade händelsen från rymden. Data från NASAs projekt syftade till att ge en bättre förståelse för solens korona och orsakerna till solvinden.

Vad var speciellt med denna solförmörkelse jämfört med tidigare i Europa?

Denna solförmörkelse var den första totala som korsade det europeiska fastlandet sedan den 11 augusti 1999. För Island var det den första totala förmörkelsen sedan 1954 och den enda under hela 2000-talet, med nästa först planerad till 2196. För Spanien var det den första totala förmörkelsen på fastlandet sedan 1905. Dessutom var banan ovanlig genom att den första delen gick från öst till väst över Arktis, och den inträffade bara 2,3 dagar efter perigee, vilket gjorde månen extra stor. Förmörkelsen var också en del av saros-serien 126, och den partiella fasen täckte mer än 90% av solen på platser som Irland och Storbritannien.

Vilka säkerhetsåtgärder och turistpåverkan orsakade förmörkelsen?

Förmörkelsen orsakade en massiv turistström och krävde omfattande säkerhetsåtgärder. På Island reparerades farliga vägar till observationsplatser som Látrabjarg, och buss-transporter övervägdes. I Spanien utsågs 660 officiella observationsplatser och 24 000 poliser utplacerades för att hantera mellan 1,5 och 6 miljoner förväntade resenärer. Hotellpriserna sköt i höjden i populära områden. Nyhetsmedier varnade för ögonskador och påminde om användning av skyddsglasögon, med referens till de 70 fall av permanent synskada efter 1999 års förmörkelse. I Portugal påpekade medier också att en Perseid-meteorsvärm skulle följa efter förmörkelsen och att nästa totala förmörkelse i landet inte skulle ske på 118 år.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.