Magma

Vad är magma?

Magma är den naturliga, smälta eller delvis smälta massan från vilken alla magmatiska eller eruptiva bergarter bildas. Ordet har grekiskt ursprung och betyder ungefär salva eller knådad massa. Det består huvudsakligen av smält bergartsmaterial, men innehåller också ofta suspenderade fasta kristaller och lösgjorda gaser. En viktig detalj är att bergarter sällan smälter helt och hållet, vilket innebär att magma aldrig är en helt homogen smälta utan alltid är en blandning av flytande, fasta och gasformiga faser. Magma finns under jordskorpan, och bevis för magmatisk aktivitet har hittats på andra planeter och månar. När detta material når jordytan genom ett vulkanutbrott, byter det namn till lava. Om det stelnar under jorden bildar det istället en intrusiv bergart som en gångång eller en batolit.

Hur bildas magma?

Magma produceras genom att bergarter i jordens mantel eller i den nedre delen av skorpan smälter. Denna smältning sker i samband med specifika geologiska processer som ger de nödvändiga förhållandena av högt tryck och hög temperatur. De främsta miljöerna för magmabildning på jorden är subduktionszoner, där en oceanisk platta glider under en kontinental platta, kontinentala riftzoner där kontinenter drar isär, mitt-oceanryggar där ny havsbotten bildas, och så kallade hetfläckar eller hotspots. I subduktionszoner smälter den kontinentala skorpan och bildar sura magmor, medan uppsmältning av manteln längs mitt-oceanryggar eller vid hetfläckar typiskt ger basiska magmor. Efter bildningen kan magman migrera uppåt genom skorpan och lagras i magmareservoarer. Under denna lagringstid kan dess kemiska sammansättning förändras genom processer som fraktionerad kristallisation, blandning med annan magma eller kontaminering med bergarter från skorpan.

Sammansättning och klassificering

De flesta magmor är rika på kisel (silika), eftersom syre och kisel är de vanligaste grundämnena i jordskorpan. Magmans sammansättning uttrycks ofta i viktprocent av olika oxider. Utöver kiseloxid innehåller magma mindre mängder av aluminium, kalcium, magnesium, järn, natrium och kalium. Eftersom många fysiska egenskaper hos magma, som viskositet och temperatur, starkt korrelerar med kiselhalten, delas silikatmagmor in i fyra huvudsakliga kemiska typer. Dessa är felsisk (sur), intermediär (andesitisk), mafisk (basisk) och ultramafisk. Denna indelning är en kontinuerlig skala, och övergångar mellan typerna är vanliga. Vissa magmor kan också ha en förhöjd halt av alkalimetaller (natrium och kalium) och kallas då alkalimagmor. Mycket sällsynta magmor som inte är baserade på silikat kan bildas genom lokal smältning av icke-silikathaltiga mineral.

Felsiska (sura) magmor

Felsiska eller sura magmor har en mycket hög kiselhalt, över 63 procent. De bildar bergarter som ryolit och dacit. På grund av den höga kiselhalten är dessa magmor extremt trögflytande eller viskösa. Deras viskositet kan vara miljontals till miljarder gånger högre än vattens. Denna höga viskositet gör att gaser har svårt att fly och byggs upp, vilket ofta leder till explosiva vulkanutbrott som producerar pyroklastiskt material. Felsisk lava kan ibland bilda lavadomer eller korta, tjocka lavaströmmar. De kan vara så trögflytande att de fragmenteras när de tränger fram och bildar blocklava. Obsidian är en vanlig glasartad bergart som bildas från felsisk lava. Dessa magmor kan vara förvånansvärt kalla och eruptiv temperaturer ner till 800 grader Celsius har noterats, även om varmare varianter kan flyta längre sträckor.

Intermediära och mafiska magmor

Intermediära eller andesitiska magmor har en kiselhalt mellan 52 och 63 procent. De är vanligtvis rikare på magnesium och järn jämfört med felsiska magmor. Deras viskositet är lägre, men fortfarande mycket hög, ungefär som jordnötssmör. De är vanliga på sammansatta vulkaner, som i Anderna, där de kan bilda lavadomer. Mafiska eller basiska magmor har en kiselhalt mellan 45 och 52 procent. De är karakteristiskt rika på järn och magnesium och eruptiv temperaturer runt 1100 till 1200 grader Celsius. Basaltiska magmor är relativt lättflytande, med en viskositet som kan jämföras med ketchup. Den låga viskositeten gör att de kan bilda långsträckta lavaströmmar och lågprofiliga sköldvulkaner, som på Hawaii. Under vatten kan de bilda kuddlava.

Ultramafiska och alkalimagmor

Ultramafiska magmor representerar den extrema änden av skalan med en kiselhalt under 45 procent. Exempel är komatiit och pikritisk basalt. Dessa magmor tros ha haft extremt höga utbrottstemperaturer, upp till 1600 grader Celsius, och var mycket flytande med en viskositet som liknar lätt motorolja. De är mycket gamla och det finns få exempel från den senare geologiska historien, eftersom jordens mantel har kallnat av. Alkalimagmor kännetecknas av en förhöjd halt av natrium och kalium. De kan variera i sammansättning från ultramafiska till felsiska och tros ofta bildas på större djup i manteln än andra magmartyper, särskilt i områden med kontinental spridning eller över djupt neddykta plattor.

Fysiska egenskaper och betydelse

Magmans fysiska egenskaper, främst dess viskositet och temperatur, är direkt kopplade till dess kemiska sammansättning. Dessa egenskaper avgör i hög grad hur ett vulkanutbrott kommer att se ut, om det blir ett explosivt, farligt utbrott eller en lugnare utströmning av lava. Studien av magma har traditionellt baserats på observationer av lava och de bergarter som bildas när magma stelnar. Magma har dock påträffats direkt under jorden vid ett fåtal tillfällen under geotermiska borrprojekt, två gånger på Island och en gång på Hawaii. Förutom dess centrala roll i vulkanism och bergartsbildning har magma också potential för geotermisk energiutvinning. Genom att förstå magma kan geologer bättre förstå jordens inre processer, platttektonik och riskerna med vulkanutbrott.

Vanliga frågor om Magma

Vad är skillnaden mellan magma och lava?

Skillnaden ligger i var materialet befinner sig. Magma är den smälta bergartsmassan när den finns under jordskorpan, i magmareservoarer eller på väg upp genom skorpan. När samma material bryter igenom jordytan under ett vulkanutbrott, byter det namn till lava. Med andra ord är lava magma som har nått ytan. Båda består av smält sten, gaser och kristaller, men när lava kommer ut i atmosfären påverkas den av lägre tryck och kyld ner, vilket snabbt leder till stelnande.

Var bildas magma?

Magma bildas i jordens mantel eller i den nedre delen av jordskorpan, där tryck och temperatur är tillräckligt höga för att smälta bergarter. De specifika platserna är kopplade till platttektoniska gränser. De vanligaste bildningsmiljöerna är subduktionszoner (där en platta glider under en annan), mitt-oceanryggar (där plattor drar isär och ny havsbotten bildas), kontinentala riftzoner (där kontinenter börjar brytas upp) och stationära hetfläckar i manteln. Varje miljö tenderar att producera magmor med en karakteristisk kemisk sammansättning.

Vad avgör om en magma är sur eller basisk?

Indelningen i sur (felsisk) eller basisk (mafisk) magma beror främst på halten av kiseloxid (SiO2). Sura magmor har hög kiselhalt, vanligtvis över 63 procent, medan basiska magmor har låg kiselhalt, vanligtvis mellan 45 och 52 procent. Denna skillnad i sammansättning påverkar också vilka mineral som kristalliserar och magmans fysiska egenskaper. Om magman är sur eller basisk beror i sin tur på i vilken geologisk miljö den har bildats. Sura magmor bildas typiskt vid smältning av kontinental skorpa i subduktionszoner, medan basiska magmor ofta kommer från partiell uppsmältning av manteln vid mitt-oceanryggar eller hetfläckar.

Varför är vissa vulkanutbrott mer explosiva än andra?

Explosiviteten hos ett vulkanutbrott är starkt kopplad till magmans viskositet och gasinnehåll. Sura (felsiska) magmor har hög kiselhalt och är mycket trögflytande. Detta gör att gaser som är upplösta i magman har svårt att bubbla ut fritt. När trycket minskar nära ytan expanderar gaserna snabbt, vilket kan fragmentera den viskösa smältan till små partiklar och orsaka ett kraftfullt, explosivt utbrott. Basiska (mafiska) magmor är mer flytande, vilket gör att gaser lättare kan lämna smältan. Detta leder ofta till lugnare, effusiva utbrott med utströmning av lava istället för stora explosioner.

Vilka bergarter bildas av magma?

När magma stelnar bildar det magmatiska eller eruptiva bergarter. Det finns två huvudvägar. Om magman stelnar under jordytan, bildar den intrusiva eller djupbergarter som granit, diorit och gabbro. Dessa bergarter kyldes långsamt, vilket ger stora kristaller. Om magman når ytan som lava och stelnar där, bildar den extrusiva eller ytbergarter som ryolit, andesit och basalt. Dessa kyldes snabbt, vilket resulterar i finare kristaller eller till och med vulkanglas. Samma magma kan ge upphov till olika bergarter beroende på var den stelnar och om den genomgår kemiska förändringar under stelnandet.

Har man någonsin borrat ner i magma?

Ja, magma har påträffats direkt under jorden vid minst tre tillfällen under geotermiska borrprojekt. Detta har hänt två gånger på Island och en gång på Hawaii. Dessa direkta möten med magma in situ (på plats) är mycket sällsynta och har gett värdefull information. I de flesta fall studeras magma indirekt genom dess produkter: lava som har runnit ut eller de bergarter som bildats när den stelnat under jorden. Dessa direkta observationer bekräftar teorier om magmans sammansättning och beteende på djupet.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.