Mars (planet)
Mars är den fjärde planeten från solen och kallas ofta för den röda planeten på grund av sitt karakteristiska utseende. Den har en diameter på ungefär hälften av jordens och en atmosfär som huvudsakligen består av koldioxid. Mars har två små månar, Phobos och Deimos, och dess yta är präglad av enorma vulkaner, djupa kanjoner och spår av tidigare vattenaktivitet. Planeten har fascinerat människan i årtusenden och är ett av de mest utforskade målen i solsystemet.
Den röda planetens utseende och struktur
Mars är solsystemets näst minsta planet och har ett distinkt rödaktigt utseende som gett den smeknamnet den röda planeten. Denna färg beror på stora mängder järnoxid, eller rost, som är fördelad över ytan och i atmosfären. Planeten är en stenplanet med en tunn atmosfär. Dess diameter är ungefär hälften så stor som jordens och massan är cirka en tiondel så stor. Trots sin storlek har Mars en yta som är marginellt mindre än alla jordens landområden sammantaget. Dess densitet är den lägsta bland solsystemets stenplaneter, vilket leder till en ytgravitation på ungefär 0,38 g, nästan identisk med Merkurius och klart lägre än de andra planeterna.
Planeten saknar ett globalt magnetfält idag, men observationer har visat att delar av ytan är magnetiserade. Detta har lett till hypoteser om att Mars en gång i tiden kan ha haft plattektonik. Mars inre modelleras med en kärna som huvudsakligen består av järn med tillsats av svavel, omgiven av en tjock mantel av silikater och en skorpa med en genomsnittlig tjocklek på cirka 50 kilometer. Den geologiska aktiviteten på planeten är nu mycket låg, även om vissa tecken tyder på att begränsad vulkanisk aktivitet kan förekomma.
Omloppsbana, rotation och årstider
Mars kretsar runt solen på ett genomsnittligt avstånd av 1,5 astronomiska enheter, vilket motsvarar ungefär 230 miljoner kilometer. Dess omloppsbana är oval med en av solsystemets högsta excentriciteter, vilket gör att avståndet till jorden kan variera kraftigt från 54,6 miljoner kilometer till över 400 miljoner kilometer. Ett marsdygn, kallat en sol, är något längre än ett jorddygn och varar i 24 timmar, 39 minuter och 35 sekunder. Ett marsår är betydligt längre och motsvarar 687 jorddygn eller 668,6 marsdygn.
Precis som jorden har Mars tydliga årstider på grund av sin axiallutning på 25,19 grader. Dessa årstider är nästan dubbelt så långa som jordens på grund av det längre året. Mars axiallutning har dock varierat kraftigt över geologisk tid och har för drygt fem miljoner år sedan ansetts vara över 45 grader. Denna kraftiga lutning kan ha orsakat att polarisarna sublimerade och att vatten fördelades som snö på lägre breddgrader. När snön smälte skapades flöden av vatten och slam, vilket lämnat spår i landskapet.
En geologiskt dramatisk historia
Mars geologiska historia delas normalt in i fyra huvudperioder. Den förnoakiska perioden sträcker sig från planetens bildande för ungefär 4 500 miljoner år sedan till för 4 100 miljoner år sedan. Under denna tid bildades stora bassänger och planetens magnetfält uppstod. Den noakiska perioden, från 4 100 till 3 700 miljoner år sedan, präglades av intensiv nedslagshistoria från asteroider och katastrofala översvämningar. Den hesperiska perioden, 3 700 till 3 000 miljoner år sedan, dominerades av omfattande lavaflöden och vulkanism samtidigt som vattenmängden minskade.
Den nuvarande amazoniska perioden, som började för 3 000 miljoner år sedan, kännetecknas av få nedslagskratrar men stor variation i landskapet. Under denna period växte de gigantiska vulkanerna på Tharsisplatån, inklusive Olympus Mons, till sina nuvarande höjder. Trots att vulkanisk aktivitet huvudsakligen upphört för länge sedan, finns det tecken på att mindre utbrott kan ha skett för bara ett par miljoner år sedan, vilket antyder att planeten inte är helt geologiskt död. Nyare studier har även visat på spår av mycket sen geologisk aktivitet, som lavaflöden för 200 miljoner år sedan och vattenflöden för mindre än 20 miljoner år sedan.
Landskapet: vulkaner, kanjoner och is
Mars yta är tydligt uppdelad i två olika regioner, en uppdelning som kallas den marsianska dikotomin. Den södra hemisfären domineras av höglänta, kraftigt kraterslagna högplatåer. Den norra hemisfären består däremot av jämnare, låglänta slätter. Mellan dessa två områden finns enorma topografiska formationer. Tharsisplatån är en gigantisk vulkanisk upphöjning där solsystemets högsta berg, Olympus Mons, är beläget. Denna sköldvulkan når en höjd på 21,9 kilometer. På motsatt sida av planeten finns Valles Marineris, ett av solsystemets största kanjonsystem som sträcker sig över 4 000 kilometer.
Mars polarregioner är täckta av permanenta istäcken som består av både vattenis och frusen koldioxid. Trots att det inte finns flytande vatten på ytan idag, finns det omfattande bevis för att vatten en gång flödade fritt. Stora mängder vattenis finns kvar under ytan och i de permanenta polarisarna. Den fina, rödaktiga dammet som täcker stora delar av planeten är rikt på järnoxid och kan lyftas av de svaga vindarna i den tunna atmosfären.
Observation, utforskning och månar
Mars har varit synlig som en röd, vandrande stjärna på natthimlen sedan urminnes tider och har gett upphov till många tolkningar och myter. På 1800-talet började astronomer som Johann Heinrich von Mädler och Wilhelm Beer systematiskt kartlägga planeten och fastställa dess rotationsperiod. Den italienske astronomen Giovanni Schiaparelli ritade detaljerade kartor 1877, och hans observationer av linjeformationer, felöversatta som 'kanaler', lade grunden för långvariga spekulationer om intelligent liv på Mars. Den moderna rymdundersökningen av Mars inleddes på 1960-talet med den första lyckade förbiflygningen genomförd av Mariner 4 1965.
Mars har två små naturliga månar, Phobos och Deimos. Deras namn är grekiska och betyder skräck respektive fruktan. Båda månarna har oregelbundna former och är små jämfört med planeten de kretsar kring. De tros vara infångade asteroider eller rester från en större kollision i Mars tidiga historia. En studie från 2023 presenterade bevis som tyder på att Mars för 3,5 till 4 miljarder år sedan kan ha haft ett ringsystem. Detta system skulle ha bildats från en måne som var betydligt massivare än Phobos, och Phobos själv kan vara en kvarleva från detta ringmaterial.
Vanliga frågor om Mars (planet)
Varför är Mars röd?
Mars karakteristiska röda färg beror på stora mängder järnoxid, vanligtvis kallat rost, som finns fördelat över planetens yta och i dess atmosfär. Detta finfördelade stoft ger planeten dess orange-röda nyans. Den tunna atmosfären och den låga gravitationen gör att detta damm lätt kan lyftas och spridas av vindar över hela planeten, vilket bidrar till dess enhetliga utseende från rymden. Järnoxidhalten är ett resultat av kemiska processer som har pågått under miljarder år i Mars specifika förhållanden med tunn atmosfär och exponering för kosmisk strålning.
Finns det vatten på Mars?
Det finns inga stående vattenmassor på Mars yta idag på grund av det låga trycket och de extrema temperaturerna. Däremot finns stora mängder vatten i form av is. Det finns permanenta istäcken vid polerna som består av både vattenis och frusen koldioxid. Dessutom finns det omfattande bevis för att vattenis finns inbäddad i marken som permafrost och i underjordiska reservoarer. Spår av gamla flodfåror, sjöbottnar och kuster visar att flytande vatten en gång flödade fritt på planeten under dess tidigare, våtare perioder.
Vilka är Mars månar och var kommer deras namn ifrån?
Mars två månar heter Phobos och Deimos. Deras namn är grekiska och betyder skräck respektive fruktan, vilket är lämpligt eftersom de är uppkallade efter sönerna till den grekiske krigsguden Ares (som motsvarar den romerske guden Mars). Båda månarna är små och har oregelbundna, potatoliknande former. De tros antingen vara asteroider som infångats av Mars gravitation eller rester från en stor kollision som skedde i planetens tidiga historia. Deras omloppsbanor och sammansättning är föremål för fortsatt forskning.
Hur långt är ett dygn och ett år på Mars?
Ett dygn på Mars, kallat en 'sol', är marginellt längre än ett dygn på jorden. Det varar i 24 timmar, 39 minuter och 35 sekunder. Ett år på Mars är däremot betydligt längre på grund av dess större avstånd från solen. Det tar planeten 687 jorddygn, eller ungefär 1,88 jordår, att fullborda ett varv runt solen. Detta innebär att årstiderna på Mars också är nästan dubbelt så långa som på jorden. Den ovala omloppsbanan gör också att längden på årstiderna kan variera.
Vad är det högsta berget på Mars?
Det högsta berget på Mars, och i hela solsystemet, är vulkanen Olympus Mons. Den är en sköldvulkan som reser sig 21,9 kilometer över den omgivande slätten. Den är belägen på den vulkaniska Tharsisplatån och har en enorm bredd. Vulkanens storlek beror delvis på Mars låga ytgravitation och frånvaron av plattektonik, vilket har tillåtit lava att bygga upp berget under miljarder år utan att det förflyttas. Vulkanen anses vara utslocknad men bildades under den amazoniska geologiska perioden.
När började människan att utforska Mars med rymdsonder?
Den första framgångsrika rymdundersökningen av Mars genomfördes av NASA:s Mariner 4, som sköts upp den 28 november 1964 och förbiflygde planeten den 15 juli 1965. Den sände tillbaka de första nära bilderna av Mars yta. Ett stort genombrott kom 1971 när Mariner 9 blev den första rymdsonden att gå in i omloppsbana runt Mars och kartlägga den i sin helhet. Sedan dess har ett stort antal landare, roverfordon och kretsare från flera nationer fortsatt att utforska planetens atmosfär, klimat och geologi, med kontinuerlig aktivitet sedan 1997.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.
