Mareld

Vad är mareld och vad orsakar det?

Mareld är ett naturfenomen som gör att havsvatten lyser med ett diffust, turkost eller blått sken, särskilt märkbart på natten. Detta sken orsakas av bioluminiscens, det vill säga förmågan hos vissa organismer att producera ljus genom kemiska reaktioner i sina celler. Den vanligaste orsaken till det klassiska mareldet är encelliga planktonorganismer som kallas dinoflagellater. En specifik art, mareldsflagellaten Noctiluca scintillans, är en särskilt vanlig förekommande art som ingår i den större gruppen protister. Dessa organismer lyser upp när de känner sig hotade, till exempel av småfisk som rör sig i vattnet. Ljuset tros fungera som ett försvarsmekanism för att locka till sig större rovfiskar som kan äta upp det direkta hotet. Fenomenet är ett levande exempel på hur kemisk energi omvandlas till ljusenergi i naturen.

Förutom dinoflagellater kan ett annat fenomen, på engelska kallat 'milky seas' eller mjölkhav, orsaka ett liknande men skilt ljussken. Mjölkhav orsakas av enorma samlingar av luminiscerande bakterier, som Vibrio harveyi, och kan täcka ytor på upp till 100 000 kvadratkilometer. Till skillnad från dinoflagellater som lyser i korta blixtar vid stimulans, lyser dessa bakterier kontinuerligt när de finns i tillräckligt hög koncentration och har syre. Mjölkhav kan vara så ljusstarka att de är synliga från satelliter i omloppsbana runt jorden. Dessa två fenomen, mareld från dinoflagellater och mjölkhav från bakterier, bör därför inte förväxlas trots att båda innebär ljus i havet.

Utseende och biologi hos mareldsorganismer

Mareldsflagellater som Noctiluca scintillans är genomskinliga och har nästan ingen färg som enskilda celler. De är relativt stora för att vara encelliga organismer, med en diameter på upp till 2 millimeter, men i svenska vatten är de sällan större än 1 millimeter. Cellen är rundad och har en stor, djup fåra på undersidan. I denna fåra finns tre cellutskott. Två av dessa är små och otydliga och tros vara motsvarigheten till de rörliga utskott som andra dinoflagellater använder för att simma. Det tredje utskottet är eget för mareldsflagellaten och kallas en tentakel. Denna tentakel är randig och syns tydligare än de andra. Mareldsflagellaten använder sin tentakel för att samla in föda, som kan vara lika stor som den själv, och för den till cellmunnen som sitter längst ner i fåran. Inne i cellen kan man ofta se färgade partiklar, vilka ofta är matrester eller små fotosyntetiserande organismer som lever i symbios med flagellaten.

Mareldsflagellaten uppnår sin stora storlek genom att aktivt pumpa in vatten i sig själv, vilket gör den svampaktigt uppblåst. Den kan reglera sin flytkraft genom att kontrollera mängden joner i cellen. Mot slutet av sin blomningstid brukar dessa organismer samlas i vattenytan. Under förökning kan det bildas tusentals små rörliga förökningskroppar inuti den stora modercellen. När mareldsflagellater driver ihop sig i mycket stora mängder kan de ge vattnet en ljusbrun eller rosa färg och ett såsigt, trögt intryck under dagen. Det är dock på natten som deras sanna natur visas, när varje cell kan lysa upp.

När och var kan man se mareld?

Mareld är ett fenomen som är vanligast under sensommaren. För att uppleva det klassiska mareldet från dinoflagellater behöver man befinna sig i ett havsvatten där dessa organismer finns i hög koncentration. Om man badar nattetid under sådana förhållanden kan man uppleva att vattnet lyser upp som ett turkost sken runt kroppen och att rörelser skapar ljusa spår. Mareldsflagellater förekommer oftast i den övre, solbelysta delen av havet, vilket gör fenomenet särskilt synligt vid ytan. Fenomenet är inte begränsat till specifika geografiska områden, men förekomsten av organismerna varierar med säsong och vattenförhållanden.

Mjölkhav, det fenomen som orsakas av bakterier, har en mer specifik geografisk och säsongsmässig förekomst. Dokumenterade observationer visar att de är särskilt koncentrerade i nordvästra Indiska oceanen nära Somalia, samt vid ön Java i Indonesien och i Bandasjön. Forskning tyder på att dessa fenomen är vanligast under monsunperioden i Sydasien. Historiska beskrivningar från 1800-talet nämner att mjölkhav syntes från kusterna på öar i Bandasjön. En studie från 2005 visade att ett mjölkhav kunde vara synligt från satellit över tre nätter i rad, medan ett senare fenomen 2019 varade i över 40 nätter och täckte ett område stor som 100 000 kvadratkilometer. Till skillnad från mareld från dinoflagellater, som ofta är lokala, kan mjölkhav alltså vara gigantiska och långvariga händelser.

Historik och forskning

Observationer av ljus i havet har rapporterats av sjöfarare i århundraden. Termen 'mareld' har funnits i svenska språket sedan 1740 och har sitt ursprung i fornnordiskan, där 'mar' betyder hav. Besläktade ord finns i danska och norska (morild), isländska (maurildi) och finska (merituli). På Shetlandsdialekt av engelska används 'mareel'. Rapporter om mjölkhav finns i engelska journaler från tidigt 1600-tal, som i kapten William Keelings dagbok som nämner ett möte med ett mjölkhav vid Kap Guardafui. En av de tidigaste vetenskapliga redogörelserna lästes av kapten Newland inför Royal Society 1772, där han spekulerade i att fenomenet orsakades av ett okänt 'animalcule', ett äldre ord för mikroskopisk organism.

Vetenskapligt intresse för mjölkhav fortsatte under 1800- och 1900-talen. På sent 1800-tal föreslog Bernhard Fischer, baserat på experiment, att mjölkhav sannolikt orsakades av bioluminiserande havsvattenbakterier. Denna teori bekräftades 1985 när ett forskningsfartyg i Arabiska havet tog vattenprover under ett mjölkhav och identifierade bakterien Vibrio harveyi som orsaken. Ett genombrott kom 2005 när forskare, inklusive Steven Miller, lyckades matcha satellitbilder från 1995 med en förstahandsrapport från ett handelsfartyg. Satellitbilderna från det amerikanska försvarets meteorologiprogram visade att det ljusa området var ungefär 15 400 kvadratkilometer stort. På 2000-talet har användningen av satelliter med känsliga låg-ljussensorer möjliggjort systematisk observation av dessa storskaliga händelser från rymden.

Skillnader mellan mareld och mjölkhav

Även om båda fenomenen innebär ljus i havet, finns det viktiga skillnader mellan det klassiska mareldet och mjölkhav. Mareld orsakas primärt av dinoflagellater, som är relativt stora encelliga protister. Dessa organismer producerar ljus i korta, diskreta blixtar eller blinkningar som utlöses av fysisk stimulans, som när en fisk simmar förbi eller när vatten rörs av en badande. Ljuset är lokalt och förknippat med rörelse. Mjölkhav orsakas däremot av mycket mindre, encelliga bakterier. Dessa bakterier lyser med ett kontinuerligt, diffust sken när de når en mycket hög celltäthet, ett fenomen som kallas 'quorum sensing'. Detta sken är inte beroende av omedelbar fysisk störning och kan täcka enorma, statiska havsytor.

Utseendemässigt kan skenet också skilja sig. Ljuset från båda fenomenen är egentligen blått, vilket är en vanlig våglängd för bioluminiscens i havet. Men på grund av hur det mänskliga ögats stavar (som används för mörkerseende) fungerar, kan det uppfattas som vitt eller turkostaktigt. Satellitbilder som använder monokromatiska sensorer avbildar ofta mjölkhav som vita områden. Geografiskt är mjölkhav mer kopplade till specifika regioner som den nordvästra Indiska oceanen, medan mareld från dinoflagellater kan förekomma i många kustnära vatten världen över under rätt förhållanden. Forskare betonar att det är viktigt att särskilja termerna, där 'mareel' används specifikt för dinoflagellatbaserat ljus i vissa dialekter, medan 'milky seas' avser det bakteriebaserade fenomenet.

Vanliga frågor om Mareld

Vad är mareld?

Mareld är ett naturfenomen där havet lyser med ett turkost eller blått sken på natten. Det orsakas av mikroskopiska organismer, huvudsakligen dinoflagellater som Noctiluca scintillans, som producerar ljus genom en kemisk process som kallas bioluminiscens. Organismerna lyser upp när de känner sig hotade, till exempel av fiskar som simmar förbi. Fenomenet är vanligast under sensommaren och kan upplevas av badande som ett lysande spår i vattnet runt sig.

Vad är skillnaden mellan mareld och mjölkhav?

Mareld och mjölkhav är två skilda fenomen. Klassiskt mareld orsakas av dinoflagellater, som lyser i korta blixtar vid fysisk stimulans. Mjölkhav orsakas däremot av enorma samlingar av bakterier, som Vibrio harveyi, som lyser med ett kontinuerligt, diffust sken när de är tillräckligt många. Mjölkhav kan täcka mycket större ytor, upp till 100 000 kvadratkilometer, och är ofta koncentrerade till specifika områden som den Indiska oceanen. Mareld är mer lokalt och förknippat med rörelse i vattnet.

Vilka organismer orsakar mareld?

Den vanligaste orsaken till mareld är den encelliga dinoflagellaten Noctiluca scintillans, även kallad mareldsflagellat. Den ingår i gruppen protister. Denna organism är genomskinlig och kan bli upp till 2 millimeter i diameter, men i Sverige är den oftast under 1 millimeter. Den har en tentakel som den använder för att fånga föda. När den känner sig hotad utlöser den en kemisk reaktion som producerar ljus. Andra dinoflagellater kan också bidra till fenomenet.

När och var kan man se mareld?

Mareld från dinoflagellater är vanligast under sensommaren och förekommer i havsvatten där organismerna finns i hög koncentration, ofta i den övre, solbelysta vattenytan. Det är ett fenomen som kan uppträda på många platser. För att uppleva det behöver man vara i vattnet på natten. Mjölkhav från bakterier har en mer specifik förekomst och är mest dokumenterad i nordvästra Indiska oceanen nära Somalia, vid Java i Indonesien och i Bandasjön, ofta under monsunperioden.

Kan mareld ses från rymden?

Det klassiska mareldet från dinoflagellater är vanligtvis för lokalt och intermittierande för att ses från rymden. Däremot kan det större fenomenet mjölkhav, orsakat av bakterier, vara synligt från satelliter. Forskare har använt satelliter med känsliga låg-ljussensorer för att dokumentera dessa händelser. Ett mjölkhav 2005 var ungefär 15 400 kvadratkilometer stort och syntes på satellitbilder, medan ett 2019 täckte 100 000 kvadratkilometer och varade i över 40 nätter.

Hur länge har mareld varit känt?

Termen 'mareld' har funnits i svenska språket sedan 1740 och har ett fornnordiskt ursprung. Observationer av liknande fenomen, särskilt mjölkhav, har rapporterats av sjöfarare i århundraden. Engelska rapporter dyker upp efter bildandet av East India Company, och kapten William Keeling beskrev ett mjölkhav 1600-talet. Vetenskaplig forskning inleddes på allvar på 1700-talet, och 1985 identifierades bakterien Vibrio harveyi som orsaken till mjölkhav. Modern satellitforskning pågår fortfarande.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.