Listeria

Bakterieegenskaper och taxonomi

Släktet Listeria består av stavformade, grampositiva bakterier som är fakultativt anaeroba och inte bildar endosporer. Bakterierna är katalaspositiva och under mikroskopet kan de framstå som små stavar, ibland ordnade i korta kedjor. I direkta utstryk kan de vara kockoida och därmed förväxlas med streptokocker, medan längre celler kan likna corynebakterier. Listeria arter producerar flageller vid rumstemperatur men inte vid 37 °C, vilket påverkar deras rörlighet beroende på miljö.

Släktet är namngivet till ära för den brittiske kirurgen Joseph Lister, en pionjär inom antiseptisk kirurgi. Ursprungligen föreslogs namnet Listerella av forskare som identifierade bakterien i slutet av 1920-talet, men det namnet var redan upptaget för en slemsvamp och en protozo, varför släktnamnet Listeria istället accepterades. Taxonomiskt klassificerades Listeria länge i familjen Corynebacteriaceae fram till och med den sjunde utgåvan (1957) av Bergey's Manual of Systematic Bacteriology. Studier av 16S rRNA katalogisering demonstrerade senare att L. monocytogenes utgör en distinkt taxon inom den bakteriella fylogenins Lactobacillus-Bacillus-gren, som konstruerats av Carl Woese. Denna omklassificering ledde till att släktet år 2004 placerades i den nybildade familjen Listeriaceae, där det enda andra släktet är Brochothrix. En art som tidigare ansågs tillhöra Listeria, Listeria denitrificans, har omklassificerats till det nya släktet Jonesia.

Arter, förekomst och identifiering

Enligt svenska källor omfattar släktet Listeria sju olika arter: L. grayi, L. innocua, L. ivanovii, L. monocytogenes, L. seeligeri, L. murrayi och L. welshimeri. Engelsk litteratur anger att 28 arter har identifierats fram till 2024. Den viktigaste humana patogenen är Listeria monocytogenes, medan L. ivanovii är en patogen som främst drabbar idisslare och endast mycket sällan orsakar listerios hos människor. Listeria monocytogenes är vanligt förekommande i miljön och kan påträffas i jord, bäckvatten, avloppsvatten, på växter och i en mängd olika livsmedel. Bakterien kan kontaminera råa grönsaker via jord och djur kan vara bärare. Den har påträffats i okokta kött, okokta grönsaker, frukter som till exempel cantaloupemelon och äpplen, pasteuriserad eller opasteuriserad mjölk och mjölkprodukter samt i processade livsmedel.

Bakterien är härdig och har förmågan att tillväxa vid kylskåpstemperatur, från 4 °C upp till kroppstemperatur på 37 °C, vilket är en viktig faktor för dess förmåga att orsaka sjukdom från kylvaror. För att identifiera och särskilja Listeria arter har hemolytisk aktivitet på blodagar använts som en markör för att urskilja L. monocytogenes från andra arter i släktet. Detta kriterium är dock inte definitivt, vilket innebär att ytterligare biokemisk karakterisering ofta är nödvändig för att med säkerhet skilja mellan de olika Listeria-arterna. Pasteurisering och tillräcklig tillagning dödar Listeria, men kontaminering kan ske efter tillagning och före förpackning, vilket ställer höga krav på saniteringsrutiner i livsmedelsindustrin. Industrier som producerar färdiga att äta livsmedel, såsom anläggningar för köttbearbetning som tillverkar varmkorv och charkuterivaror, måste därför följa omfattande saniteringspolicyer och procedurer för att förhindra Listeria kontaminering under den kritiska fasen efter tillagning och före förpackning, då produkten är sårbar för omgivningskontaminering.

Listerios – sjukdomsbild och riskgrupper

Listeria orsakar den livsmedelsburna infektionssjukdomen listerios. Sjukdomen är relativt ovanlig men kan vara mycket allvarlig med en dödlighet, eller fallmortalitet, som för dem med en svår infektionsform kan närma sig 20 till 30 procent. Detta står i skarp kontrast till salmonellos, som har en uppskattad mortalitet på mindre än 1 procent. Listeria monocytogenes har låg infektiositet, men den bakteriella cellen är robust. Inkubationstiden för listerios kan variera mycket, från tre till 70 dagar.

De två huvudsakliga kliniska manifestationerna är sepsis, det vill säga blodförgiftning, och meningit, hjärnhinneinflammation. Meningiten kompliceras ofta av encefalit, en patologi som är ovanlig för bakteriella infektioner. Listerios kan orsaka allvarlig sjukdom hos specifika riskgrupper: gravida kvinnor, nyfödda, vuxna med försvagat immunförsvar och äldre. Hos gravida kvinnor kan infektionen leda till spontanabort på grund av bakteriens förmåga att tränga igenom placentans endotellager. Hos andra individer som blir svårt infekterade kan sjukdomen yttra sig som gastroenterit. Den uppenbara formen av sjukdomen har den höga fallmortaliteten. Majoriteten av Listeria-bakterier angrips och elimineras av immunförsvaret innan de hinner orsaka infektion, vilket bidrar till sjukdomens relativa sällsynthet. De bakterier som undkommer immunförsvarets initiala respons sprider sig dock via intracellulära mekanismer, vilket skyddar dem från cirkulerande immunsystemets faktorer (AMI) och möjliggör etablering av infektion.

Molekylär patogenes: Invasion och intracellulär spridning

Listeria är en intracellulär parasit som använder värdcellens maskineri för att röra sig och sprida infektion. För att invadera en värdcell inducerar Listeria makrofagers fagocytos genom att bland annat visa upp D-galaktos i sina teikoisyra, vilket binder till makrofagens polysackarider. Ytterligare viktiga adhesiner är proteinerna internalin A och internalin B. Internalin A binder specifikt till E-cadherin på värdcellens yta, medan internalin B binder till cellens Met-receptorer. Om bindningen till dessa receptorer har tillräckligt hög affinitet invaderar bakterien cellen via en indirekt dragkedjemekanism.

Efter fagocytos innesluts bakterien i värdcellens sura fagolysosom, ett organell designat för att bryta ned inkapslade patogener. Listeria flyr dock från detta organell genom att lysera vacuolens hela membran med det utsöndrade toxinet listeriolysin O, som ursprungligen karakteriserades som hemolysin och nu är känt som exotoxinet listeriolysin O. Efter flykten från fagolysosomen replikerar bakterien fritt i värdcellens cytoplasma. För att sedan sprida infektionen till andra celler måste den navigera till cellens periferi. Listeria uppnår detta genom att usurpera värdcellens cytoskelett. Bakterien inducerar riktad polymerisering av aktin via det transmembrana proteinet ActA, vilket skapar en aktinstjärt eller 'komet' som driver bakterien framåt genom cytoplasman. Aktinstjärten bildas polärt och hjälper den bakteriella migreringen till värdcellens yttre membran. Proteinet gelsolin, som kan klippa av aktinfilament, lokaliserar till stjärten på Listeria och accelererar på så sätt bakteriens rörlighet inom värdcellen. Denna rörelsemekanism, som är beroende av ActA, skiljer sig från bakteriens rörelse utanför kroppen, där den vid lägre temperaturer använder flagellär drivkraft, ibland beskriven som en 'tumbling motility'.

Reglering av virulens och termosensor

Listeria monocytogenes uttrycker sina virulensgener på ett termoreglerat sätt. Expressionen av virulensfaktorer är optimal vid 39 °C, vilket är nära värdkroppens temperatur. Denna reglering styrs av en transkriptionell aktivator som kallas PrfA. Expressionen av PrfA är i sin tur termoreglerad genom ett specifikt element i dess UTR (untranslated region), kallat PrfA termoregulator UTR-elementet. Vid låga temperaturer, som de som råder i miljön eller i kylskåp, översätts inte PrfA-transkriptet till protein. Detta beror på att strukturella element nära ribosombindningsstället förhindrar översättningsinitiering. När bakterien infekterar en värdorganism stiger temperaturen till cirka 37 °C. Denna temperaturhöjning denaturerar de blockerande RNA-strukturerna i UTR-elementet, vilket möjliggör initiering av översättningen för PrfA-proteinet. När PrfA väl uttrycks aktiverar det i sin tur transkriptionen av andra viktiga virulensgener, såsom de för internaliner och listeriolysin O. Denna eleganta termoregulatoriska mekanism säkerställer att bakterien huvudsakligen producerar energikrävande virulensfaktorer när den befinner sig i en lämplig värdmiljö, och inte när den är i den kalla yttre miljön eller i kontaminerat livsmedel.

Historik och det första dokumenterade fallet

Listeria monocytogenes identifierades först i slutet av 1920-talet av två forskargrupper som arbetade oberoende av varandra med utbrott av sjukdom bland djur. Dessa grupper namngav bakterien Bacterium monocytogenes. De föreslog initialt släktnamnet Listerella till ära av kirurgen och tidiga antiseptiska förespråkaren Joseph Lister, men som nämnts var det namnet redan upptaget. Det första dokumenterade humana fallet av listerios beskrevs år 1929 av den danske läkaren Aage Nyfeldt. Denna tidiga identifiering och beskrivning av sjukdomen hos människor lade grunden för den fortsatta förståelsen av detta patogen. Släktet Listeria föreslogs och accepterades slutligen som det korrekta taxonomiska namnet. Den vetenskapliga förståelsen av släktets placering har utvecklats över tid. Från att ha klassificerats i Corynebacteriaceae, via 16S rRNA-studier som visade dess samband med Lactobacillus-Bacillus-grenen, till dess nuvarande placering i familjen Listeriaceae sedan 2004. Denna taxonomiska historia speglar den ökade precisionen i mikrobiologisk klassificering genom molekylära metoder.

Vanliga frågor om Listeria

Vad är Listeria?

Listeria är ett släkte bakterier som omfattar flera arter, varav sju listas i svenska källor och 28 enligt engelska källor från 2024. Bakterierna är stavformade, grampositiva, fakultativt anaeroba och bildar inte endosporer. Släktet är uppkallat efter den brittiske kirurgen Joseph Lister, en pionjär inom antiseptisk kirurgi. Den viktigaste arten ur mänsklig hälsosynpunkt är Listeria monocytogenes, som orsakar den livsmedelsburna sjukdomen listerios. Bakterierna finns i miljön som jord och vatten och kan kontaminera en mängd olika livsmedel.

Vilken sjukdom orsakar Listeria och hur allvarlig är den?

Listeria orsakar sjukdomen listerios, som är en relativt ovanlig men potentiellt mycket allvarlig livsmedelsburen infektion. Den uppenbara formen av sjukdomen har en fallmortalitet på cirka 20 till 30 procent för dem som drabbas av en svår infektion, vilket är betydligt högre än för salmonellos. Sjukdomen kan yttra sig som sepsis (blodförgiftning) eller meningit (hjärnhinneinflammation), ofta komplicerad av encefalit. Hos gravida kan infektionen leda till spontanabort på grund av bakteriens förmåga att tränga igenom placentan. Inkubationstiden kan variera från tre till 70 dagar.

I vilka livsmedel finns Listeria och varför är den farlig i kylvaror?

Listeria monocytogenes kan förekomma i okokta kött, okokta grönsaker, frukter som cantaloupemelon och äpplen, pasteuriserad eller opasteuriserad mjölk och mjölkprodukter, samt i processade livsmedel. Kontaminering av grönsaker sker ofta via jord, och djur kan vara bärare. Bakterien är speciellt farlig i kylvaror eftersom den är härdig och har förmågan att tillväxa vid kylskåpstemperatur, från 4 °C upp till kroppstemperatur på 37 °C. Medan pasteurisering och tillräcklig tillagning dödar Listeria, kan kontaminering ske efter tillagning och före förpackning, vilket kräver strikta saniteringsrutiner i livsmedelsindustrin för produkter som varmkorv och charkuterivaror.

Varför kan Listeria växa i kylskåp och hur regleras dess farlighet?

Listeria monocytogenes kan växa i kylskåp eftersom den är en härdig bakterie med ett brett temperaturspektrum för tillväxt, från 4 °C upp till 37 °C. Dess förmåga att orsaka sjukdom regleras dessutom termiskt på molekylär nivå. Bakteriens virulensgener är termoreglerade och uttrycks optimalt vid 39 °C. Expressionen styrs av en transkriptionell aktivator, PrfA, vars egen översättning blockeras av RNA-strukturer vid låga temperaturer. När temperaturen stiger i en infekterad värd denatureras dessa strukturer, vilket släpper på översättningen och aktiverar produktionen av virulensfaktorer som internaliner och listeriolysin O.

Vem upptäckte Listeria och när diagnosticerades det första mänskliga fallet?

Bakterien som senare skulle bli känd som Listeria monocytogenes identifierades i slutet av 1920-talet av två forskargrupper som arbetade oberoende med utbrott bland djur. De namngav den Bacterium monocytogenes. Släktet föreslogs senare och namngavs Listeria till ära av kirurgen Joseph Lister, efter att det ursprungliga förslaget 'Listerella' visat sig vara upptaget. Det första dokumenterade humana fallet av listerios beskrevs specifikt år 1929 av den danske läkaren Aage Nyfeldt, vilket markerar den första kliniska erkännandet av denna sjukdom hos människor.

Hur smittar Listeria och hur sprider den sig i kroppen utan att upptäckas?

Listeria smittar som en intracellulär parasit. Den invaderar värdceller som makrofager genom att först binda till receptorer med proteinerna internalin A (binder till E-cadherin) och internalin B (binder till Met-receptorer). Efter fagocytos flyr den från den sura fagolysosomen genom att bryta dess membran med toxinet listeriolysin O. Den replikerar sedan i cellens cytoplasma. För att sprida sig använder den värdcellens cytoskelett genom att polymerisera en drivande aktinstjärt med proteinet ActA. Denna intracellulära livscykel skyddar bakterien från kroppens cirkulerande immunsystem (AMI). De flesta bakterier elimineras av immunförsvaret, men de som undkommer kan på detta sätt sprida infektionen från cell till cell.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.