Öland
Öland är Sveriges näst största ö och minsta traditionella landskap, beläget i Östersjön öster om Småland. Ön är förbunden med fastlandet via den 6 kilometer långa Ölandsbron, som invigdes den 30 september 1972. Öland är känt för sitt särpräglade landskap med den stäppartade Stora alvaret, som ingår i världsarvet Södra Ölands odlingslandskap, och för sin rika historia med fornminnen och en lång period som kunglig jaktpark. Ön har över 26 000 invånare och består av kommunerna Borgholm och Mörbylånga.
Geografi och natur
Öland är en långsmal ö med en längd på mellan 135 och 137 kilometer och en bredd som varierar från 6 till 16 kilometer. Ön är belägen i Östersjön och skiljs från det småländska fastlandet av Kalmarsund. Den högsta naturliga punkten är Höghäll, 55 meter över havet, men ett anlagt röse vid Galgbacken når 57,4 meter. Berggrunden består till största delen av ordovicisk kalksten, med avlagringar från kambrium, som alunskiffer, på de västra delarna.
Den kalkrika berggrunden har gett upphov till den världsunika naturtypen alvar och en rik flora med många orkidéer. Stora alvaret på södra Öland är en cirka tio kilometer bred, trädlös kalkstensslätt som ingår i världsarvet Södra Ölands odlingslandskap. Landskapet varierar över ön, där norr domineras av barrskog, främst inom den statliga Böda kronoparken. Ett bälte av ädellövskog, kallat Mittlandsskogen, sträcker sig från norr till söder och är det största sammanhängande ädellövskogsområdet i norra Europa.
Längs den östra kusten finns omfattande strandängar med ett rikt fågelliv, ett område som är utsett till ett viktigt fågelområde på 30 000 hektar. Klimatet på Öland är semi-kontinentalt och kustnära med stora temperaturskillnader mellan sommar och vinter. Den norra delen är generellt mildare än den södra, som ligger på en smal halvö. Den underliggande kalkstensberggrunden med många sprickor har lett till debatt om risker för grundvatten vid eventuell gasprospektering.
Historia från forntid till medeltid
Öland har varit bebott sedan stenåldern, med arkeologiska fynd från så tidigt som 8000 f.Kr. och bosättningar från 6000 f.Kr., som vid Alby. Från järnåldern finns ett stort antal fornminnen kvar, såsom gravfält vid Gettlinge och Hulterstad, runstenar och inte mindre än nitton kända ringfort, varav Eketorp är fullständigt utgrävt. Öland omnämndes redan på 900-talet av Wulfstan av Hedeby som Eowland, och möjligen ännu tidigare av Tacitus som Aviones. Under tidig medeltid var Köping på västra sidan en viktig handelsplats, men senare förbjöds ölänningarna att bedriva egen handel och all handel skulle gå genom Kalmar på fastlandet.
Ön utgjorde en egen lagsaga, Ölands lagsaga, fram till 1631, där östgötalagen tillämpades. Efter 1631 ingick Öland i Kalmar läns och Ölands lagsaga innan ön kom att ingå i Kalmar län från 1634. Ursprungligen fanns den viktigaste bebyggelsen längs öns östra kust, men senare kom hamnarna och bebyggelsen att koncentreras till den skyddade västra sidan för bättre kontakt med fastlandet över Kalmarsund. Ön var historiskt indelad i två mot: Norra motet och Södra motet, en gräns som idag sammanfaller med gränsen mellan de två kommunerna.
Den kungliga djurgårdsinrättningen och 1800-talet
En särskild epok i öns historia var perioden från 1569 till 1801, då hela Öland var inrättat som en kunglig djurgårdsinrättning. Det innebar att allt villebråd tillhörde kungen, och befolkningen i praktiken blev kronobönder med starkt begränsad jakträtt. För att hålla kungligt vilt inom hägn byggdes Karl X Gustavs mur 1653 på södra Öland, ett arbete allmogen tvingades utföra gratis. Ölänningarna var även förbjudna att hugga ved eller ta virke ur sina skogar, eftersom alla växande träd tillhörde kronan.
Ottenby kungsgård på sydspetsen är det område i världen som längst oavbrutet fungerat som jaktmark för en regerande monark. En annan rest från denna tid är Böda kronopark i norr, där staten behållit skogsbruket. Ett uppror i Böda mot den svenska överheten 1850 slogs ned med våld av tillkallad militär. När potatisen slog igenom och statusen som kronoö upphörde på 1840-talet ökade befolkningen kraftigt från drygt 10 000 till drygt 40 000 invånare fram till 1870-talet. Skogen avverkades i stor omfattning under 1700-talet, men mot slutet av 1800-talet gjordes stora planteringsinsatser för att binda upp jorden. Staden Borgholms anläggande efter kungligt beslut 1816 blev ett uppsving för öländsk handel och sjöfart. Missväxt och potatisröta blev dock starten på en omfattande emigration, och befolkningen minskade mellan 1870 och 1970 till drygt 20 000 invånare.
1900-talet och modernisering
Öland fick järnväg med början på norra delen 1906, och från 1910 kunde man färdas med smalspårig järnväg från Ottenby i söder till Böda i norr, en sträcka på 151 kilometer. Ölands järnväg köptes av Statens Järnvägar 1947, och från 1948 kunde tågvagnar transporteras med färja från Färjestaden till Kalmar. Järnvägen lades dock ner 1961, och idag finns endast en museijärnväg kvar, som tidigare var en skogsjärnväg i Böda kronopark. En avgörande modern milstolpe var invigningen av Ölandsbron den 30 september 1972, vilket upphörde med all färjetrafik mellan ön och fastlandet.
Därefter har samhällen nära brofästet, särskilt Färjestaden, vuxit kraftigt och Färjestaden har passerat Borgholm som den folkrikaste orten. En stor del av Färjestadens befolkning arbetspendlar till Kalmar. Väderkvarnen är förknippad med Öland. På 1800-talet fanns cirka 2000, men de utkonkurrerades av Kalmar ångkvarn. Idag finns 355 bevarade kvarnar, varav två tredjedelar är privatägda och en tredjedel ägs av hembygdsföreningar eller kvarnägarföreningar, många tack vare kulturhistorikern Bertil Palms insatser.
Administration och samhällsliv
Öland är idag en del av Kalmar län och består av två kommuner: Borgholms kommun i norr och Mörbylånga kommun i söder. Ön hade ett eget län, Ölands län, endast under en kort period mellan 1819 och 1826. Inom Svenska kyrkan ingick församlingarna i Kalmar stift från 1604 till 1915, och ingår sedan 1915 i Växjö stift. Förslaget att slå samman de två kommunerna till en enda Ölands kommun har förkastats vid två folkomröstningar, 2009 och 2019, där nej-sidan segrade med omkring 55-56 procent av rösterna, med starkare motstånd i Mörbylånga kommun.
Ölands vapen, som visar en kronhjort mot blå botten, symboliserar öns långa historia som kunglig jaktpark. Vapnet kröns av en hertigkrona. Det ursprungliga vapnet från 1560 hade blandats ihop med Ålands vapen, ett misstag som inte upptäcktes förrän på 1900-talet, varefter Öland fick nya vapen medan Åland behöll de etablerade. Varje år sedan 1980 utses en Årets ölänning som får ta emot priset ur konungens hand.
Näringsliv och jordbruk
Jordbruket är en central del av Ölands näringsliv. Öland består till stora delar av karg alvarmark, men området närmast Kalmarsund från Färjestaden till Grönhögen, kallat Mörbylångadalen, räknas till de bördigaste odlingsområdena i Sverige. För områden med svagare jordar var det historiskt fiske och boskap som höll folket vid liv. Öland är Sveriges ledande producent av gul lök och producerar alla svenskodlade bruna bönor.
Andra vanliga grödor är jordgubbar, potatis och gurkor. Under 1900-talet var sockerbetor en viktig gröda, men betodlingen minskade efter att sockerbruket lades ner 1991. Öland är också Sveriges i särklass mjölktätaste område med stor mjölkproduktion. Den kalkrika berggrunden har också gett namn åt den kambriska trilobiten Eccaparadoxides oelandicus. Öland har en perimeterlandsväg, väg 136, som går runt ön.
Kulturarv, sevärdheter och världsarv
Öland har ett rikt kulturarv med ett stort antal fornminnen, från stenåldersboplatser vid Ottenby till järnåldersgravfält som vid Skäftekärr i Bödaskogen och runstenar från vikingatiden. Bland de mest kända sevärdheterna finns Borgholms slottsruin, byggd mellan 1669 och 1681 för drottning Hedvig Eleonora, och kungafamiljens sommarvilla Solliden, färdig 1906. Himmelsberga friluftsmuseum, idag Ölands museum, invigdes 1959 och består av två kringbyggda gårdar i en ålderdomlig radby och har utvecklats till ett lokalt kulturcentrum. Södra Ölands odlingslandskap, som i stort sett omfattar hela Mörbylånga kommun förutom de nordligaste socknarna Torslunda, Glömminge, Algutsrum och Norra Möckleby, är ett Unesco-världsarv sedan millennieskiftet 2000. I Böda finns en stor dansanläggning för square dance som lockar dansare från hela världen, inklusive Sverige, Danmark, Tyskland, England, Amerika och Japan. Stenkusten längs den nordvästra spetsen av ön är ovanlig i Sverige och är skyddad som område av riksintresse.
Vanliga frågor om Öland
Var ligger Öland och hur kommer man dit?
Öland ligger i Östersjön, öster om Småland i södra Sverige. Ön är förbunden med fastlandet via Ölandsbron, som invigdes den 30 september 1972. Bron är cirka 6 kilometer lång och sträcker sig från staden Kalmar på fastlandet till Färjestaden på Öland. Innan bron byggdes fanns reguljär färjetrafik mellan Kalmar och Färjestaden samt över sundets smalaste del mellan Stora Rör och Revsudden, vilken upphörde när bron öppnades. Öland är Sveriges näst största ö och minsta landskap.
Vad är Stora alvaret och varför är det speciellt?
Stora alvaret är en stor, trädlös kalkstensslätt som dominerar södra Öland. Den är cirka tio kilometer bred och utgör en i världen ovanlig naturtyp, ett så kallat alvar. Det kalkrika underlaget ger upphov till en särpräglad flora med många sällsynta växter, inklusive orkidéer. Stora alvaret är en central del av världsarvsområdet Södra Ölands odlingslandskap, som satts upp på Unescos lista sedan år 2000. Den första vetenskapliga studien av alvarets biota gjordes redan 1741 av Carl von Linné.
Vilka är de största orterna och hur är Öland indelat administrativt?
De två största tätorterna på Öland är Färjestaden och Borgholm. Färjestaden, som ligger vid brofästet för Ölandsbron, är den folkrikaste orten och har vuxit kraftigt sedan bron byggdes, med många pendlare till Kalmar. Borgholm är öns historiska huvudort och fick stadsrättigheter 1816. Ön är indelad i två kommuner: Borgholms kommun i norr och Mörbylånga kommun i söder. Öland är en del av Kalmar län och har inte haft ett eget län sedan den korta perioden 1819-1826, förutom det historiska Borgholms län som främst omfattade norra ön.
Vad kan man se och göra på Öland förutom att besöka naturen?
På Öland finns ett rikt utbud av historiska sevärdheter och kulturella aktiviteter. Man kan besöka Borgholms slottsruin, byggd på 1600-talet, och kungafamiljens sommarvilla Solliden. Den fullständigt utgrävda fornborgen Eketorp är en annan populär attraktion. Ölands museum i Himmelsberga är ett friluftsmuseum med två kringbyggda gårdar. Öland är också känt för sina många bevarade väderkvarnar, med 355 kvar idag. I Böda finns en stor dansanläggning som drar till sig square dance-dansare från hela världen.
Vad innebar det att Öland var en kunglig djurgårdsinrättning?
Mellan 1569 och 1801 var hela Öland inrättat som en kunglig djurgårdsinrättning, vilket innebar att allt villebråd tillhörde kungen. Befolkningen, som i praktiken blev kronobönder, hade starkt begränsad jakträtt och var förbjudna att ha jakthundar under perioder. För att hålla viltet inom hägn byggdes Karl X Gustavs mur 1653 på södra Öland, ett arbete allmogen tvingades utföra gratis. Ölänningarna var även förbjudna att hugga ved från sina skogar, eftersom alla träd tillhörde kronan. Ottenby kungsgård är det område i världen som längst oavbrutet varit ett kungligt jaktområde.
Vad odlas och produceras på Öland idag?
Jordbruket är mycket viktigt på Öland. Mörbylångadalen på sydvästra sidan räknas till Sveriges absolut bördigaste odlingsområden. Öland producerar största delen av all svenskodlad gul lök och samtliga bruna bönor. Andra vanliga grödor är jordgubbar, potatis och gurkor. Öland är också Sveriges mest mjölktätaste område, med en stor och omfattande mjölkproduktion. Under 1900-talet var sockerbetor en viktig gröda, men betodlingen minskade markant efter att sockerbruket lades ner 1991. För områden med svagare jordar var fiske och boskap historiskt sett livsviktiga näringar.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.





