Rudolf Hess
Rudolf Hess var en tysk nazistisk politiker och en av Adolf Hitlers närmaste män, född 1894 i Alexandria i Egypten. Han utsågs till Hitlers ställföreträdare 1933 och hade en central roll i Nazitysklands tidiga år, bland annat genom att underteckna Nürnberglagarna. Han är historiskt känd för sin ensamflygning till Storbritannien 1941 i ett fredsförsök, vilket ledde till hans tillfångatagande. Efter andra världskriget dömdes han till livstids fängelse vid Nürnbergprocessen för brott mot freden och avled i Spandaufängelset 1987.
Uppväxt och familjebakgrund
Rudolf Hess föddes i en förmögen tysk familj i förorten Ibrahimieh utanför Alexandria i Egypten, som då var ett brittiskt kontrollerat område. Hans far, Fritz Hess, var en framgångsrik köpman som drev importföretaget Hess & Co, ett företag som familjen fått ärva från Rudolfs farfar. Familjen hade rötter i Wunsiedel i Bayern och besökte ofta Tyskland, där de ägde en sommarstuga i Reicholdsgrün i Fichtelgebirge. Hess gick på en tysk protestantisk skola i Alexandria från 1900. Hans far hade för avsikt att sonen skulle överta familjeföretaget, vilket ledde till att den unge Rudolf placerades på ett internat i Bad Godesberg mellan 1908 och 1911. Han skickades därefter för att studera handel vid École Supérieur de Commerce i Neuchâtel, Schweiz, och gjorde sedan praktik i Hamburg. Hans tid i det brittiskt kontrollerade Egypten, under den så kallade 'slöjade protektoratstiden', gav honom en tidig och positiv syn på det brittiska imperiet.
Första världskriget och tidig politisk utveckling
Vid första världskrigets utbrott anmälde sig Hess som frivillig till det bayerska artilleriet. Han tjänstgjorde på västfronten vid Somme och Ypres, befordrades till vicekorpral och tilldelades Järnkorset av andra klassen 1915. Han blev svårt sårad två gånger, först av granatsplitter i juni 1916 och sedan av ett skott genom vänster lunga vid den rumänska fronten i juli 1917. Efter att ha tillfrisknat sökte han sig till flygvapnet och påbörjade en utbildning, men hann inte delta i strid innan krigsslutet. Han fick avsked från armén i december 1918. Efter kriget studerade han statsvetenskap, historia, ekonomi och geopolitik vid Münchens universitet, där han kom under starkt inflytande av professorn Karl Haushofer, en förespråkare för begreppet Lebensrum. Under den politiskt turbulenta tiden i München efter kriget, under den kortlivade Bayerska rådsrepubliken, kom Hess i kontakt med högerextrema grupper som Thulesällskapet och frikåren. Det var via dessa kretsar som han för första gången hörde Adolf Hitler tala.
Tidig karriär inom nazistpartiet och Mein Kampf
Hess gick med i NSDAP den 1 juli 1920 och blev medlem nummer 16 med uppgiften att värva studenter till SA. Han deltog i Hitlers misslyckade ölkällarkupp i München i november 1923 och dömdes tillsammans med Hitler till fängelse på fästningen Landsberg. Under fängelsevistelsen 1924 nedtecknade Hess stora delar av Hitlers bok Mein Kampf på diktamen, även om han inte hade något inflytande över dess innehåll eller ideologi. Efter frigivningen i december 1924 blev han först amanuens vid Münchens universitet innan Hitler i april 1925 utsåg honom till sin privatsekreterare med en månadslön på 500 riksmark. Hess gifte sig 1927 med Ilse Pröhl, med Hitler som ett av bröllopsvittnena. Paret fick senare en son, Wolf Rüdiger, född 1937. Hess hade även uppgiften att medla i konflikter inom partiet och stå för dess olika kampanjer under denna tid.
Ställföreträdare i Tredje riket
Efter Hitlers maktövertagande i januari 1933 utnämndes Hess till riksminister utan portfölj och erhöll graden Obergruppenführer inom SS. I april samma år utsåg Hitler honom officiellt till sin ställföreträdare, Stellvertreter des Führers, med fullmakt att fatta beslut i partiets namn. I denna roll undertecknade han mycket lagstiftning, inklusive Nürnberglagarna 1935. För att hantera arbetsbördan tog han Martin Bormann som sin sekreterare. Hess var känd för sin lojalitet mot Hitler och fungerade ofta som hans representant vid offentliga tillställningar och massmöten. Han var också en förespråkare för naturliga livsstilar som biodynamisk odling och homeopati, och var den som förde samman Hitler med jordbruksideologen Walther Darré. Vid krigsutbrottet den 1 september 1939 tillkännagav Hitler offentligt att Hermann Göring var hans officiella efterträdare, med Hess som näst i linje. Trots sin höga titel hade Hess vid denna tid blivit alltmer marginaliserad från de viktigaste militära och politiska besluten, och många i Hitlers innersta krets ansåg honom vara sinnesförvirrad.
Flygningen till Skottland 1941
Den 10 maj 1941, klockan 17.45 och knappt sex veckor före Tysklands anfall på Sovjetunionen, flög Hess ensam från Augsburg i en Messerschmitt Bf 110 till Storbritannien. Hans mål var att försöka förhandla fram fred genom att kontakta hertigen av Hamilton, som hans rådgivare Albrecht Haushofer hade brevväxlat med och som han trodde var motståndare till krigspolitiken. Klockan 23.06 hoppade han ut i fallskärm och landade på en åker nära Eaglesham söder om Glasgow. Hans förfrågan att träffa Winston Churchill ignoreras och han placerades omedelbart i internering, först i Towern i London. Hitler blev ursinnig när han fick veta om flygningen, uteslöt Hess ur partiet och fråntog honom alla utmärkelser. Martin Bormann övertog hans uppgifter som Hitlers privatsekreterare. Under den brittiska förvarstiden, då han fördes mellan olika fängelser som Mytchett Place, misstänkte Hess ofta att hans mat var förgiftad. Han förhördes ingående av MI6-officerare under kodnamnet 'J', men hade lite värdefull militär information att dela med sig av då han hade varit utanför de centrala beslutsprocesserna under kriget.
Psykisk bedömning och brittisk internering
Under sin tid i brittisk förvar blev Hess intervjuad av psykiatrikern John Rawlings Rees. Rees slutsats var att Hess inte var sinnessjuk, men att han led av depression, troligen på grund av att han misslyckats med sitt fredsuppdrag. Hess tyckte inte om Rees och nämnde honom ofta i den dagbok han förde under fängelsetiden, vilken senare publicerades. De brittiska förhörsofficerarna tvingades ofta byta mat med honom på grund av hans paranoida rädsla för förgiftning. Hess förvarades i en byggnad utrustad med dolda mikrofoner och bandspelare för att avlyssna honom. Trots order från Churchill att utvinna all användbar information från Hess, visade det sig att han hade blivit utesluten från den mesta militära strategin i Tyskland, trots sin formella titel. Hans flygning och beteende i fångenskap stärkte bilden hos både tyska och brittiska myndigheter om att han var psykiskt ostabil.
Nürnbergprocessen och livstidsdom
Efter kriget fördes Rudolf Hess till Nürnberg i oktober 1945 för att ställas inför rätta vid huvudprocessen mot de största krigsförbrytarna. Han stod anklagad för brott mot freden, krigsförbrytelser och konspiration. Under rättegången 1945–1946 gjorde han ett förvirrat intryck, hävdade initialt att han led av amnesi och läste ofta i en bok istället för att lyssna. Han erkände senare för tribunalen att minnesförlusten var ett påhitt. Hans försvarsadvokat Alfred Seidl påvisade att Hess inte kunde ha begått omfattande krigsförbrytelser eftersom han varit internerad i Storbritannien under större delen av kriget. Trots detta dömdes han för planerande av anfallskrig och brott mot freden (crimes against peace). Han frikändes från anklagelserna om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Domen blev livstids fängelse, inte dödsstraff.
Fängelsetid i Spandau och död
Från 1947 till sin död 1987 satt Rudolf Hess inspärrad i Spandaufängelset i Västberlin. Han var den siste fången där, och försök från familj och västtyska politiker att få honom frigiven blockerades upprepade gånger av Sovjetunionen, som var en av de fyra ockupationsmakterna som förvaltade fängelset. Den 17 augusti 1987, vid 93 års ålder, begick han självmord genom hängning i fängelset. Efter hans död revs Spandaufängelset helt för att förhindra att det blev en pilgrimsort för nynazister. Hans grav på familjekyrkogården i Wunsiedel, med inskriptionen 'Ich habs gewagt' (Jag vågade), blev en sådan plats för regelbundna demonstrationer. I juli 2011, för att permanent göra slut på detta, vägrade myndigheterna förnya gravrätten. Hans kvarlevor exhumerades, kremerades och askan ströddes, medan gravstenen förstördes.
Vanliga frågor om Rudolf Hess
Vem var Rudolf Hess?
Rudolf Hess var en tysk nazistisk politiker och en av Adolf Hitlers närmaste män, född 1894 i Alexandria i Egypten. Han utsågs till Hitlers ställföreträdare 1933 och hade en central roll i Nazitysklands tidiga år, bland annat genom att underteckna lagar som Nürnberglagarna. Han är historiskt känd för sin ensamflygning till Storbritannien 1941 i ett fredsförsök, vilket ledde till hans tillfångatagande. Efter andra världskriget dömdes han till livstids fängelse vid Nürnbergprocessen för brott mot freden och avled i Spandaufängelset 1987.
Vad hände under Rudolf Hess flygning till Skottland?
Den 10 maj 1941 flög Hess ensam från Tyskland till Skottland i ett Messerschmitt Bf 110-plan. Hans mål var att träffa hertigen av Hamilton för att inleda fredsförhandlingar mellan Storbritannien och Tyskland, särskilt med tanke på det förestående anfallet mot Sovjetunionen. Han hoppade i fallskärm nära Glasgow och greps omedelbart av brittiska myndigheter. Hans initiativ fördömdes kraftfullt av Hitler, som uteslöt honom ur partiet och fråntog honom alla utmärkelser. Hess förblev i brittisk internering under resten av kriget och förhördes av MI6, men hade lite värdefull information att ge.
Vilket straff fick Rudolf Hess efter kriget?
Vid Nürnbergprocessen 1946 dömdes Rudolf Hess till livstids fängelse för brott mot freden, specifikt för planerande av anfallskrig och konspiration. Han frikändes från anklagelserna om krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Domen verkställdes i Spandaufängelset i Berlin, där han satt från 1947 fram till sin död 1987. Han var den siste fången i Spandau, och försök att få honom frigiven blockerades konsekvent av Sovjetunionen. Fängelset revs efter hans självmord för att förhindra att det blev en nynazistisk samlingsplats.
Vad var Rudolf Hess roll i skrivandet av Mein Kampf och hans tidiga partikarriär?
Efter det misslyckade ölkällarkuppet 1923 satt Hess och Hitler fängslade tillsammans i Landsberg. Under denna tid dikterade Hitler texten till sin bok Mein Kampf för Rudolf Hess, som nedtecknade den. Hess hade alltså en rent sekreterarfunktion och bidrog inte med innehåll eller ideologi till verket. Han hade gått med i NSDAP redan 1920 som medlem nummer 16. Efter frigivningen blev han Hitlers privatsekreterare 1925 och fick senare uppgiften att medla i partikonflikter. Hans tidiga lojalitet och arbete la grunden för hans senare karriär som ställföreträdare.
Varför kremerades Rudolf Hess kvarlevor 2011 och vad hände med hans grav?
Efter Hess död 1987 begravdes han i en familjegrav i Wunsiedel. Graven, med inskriptionen 'Ich habs gewagt', blev en årlig vallfärdsort för nynazister som samlades där på årsdagen av hans död. För att sätta ett permanent stopp för dessa sammankomster och förhindra att platsen blev en extremistisk symbol, beslutade myndigheterna 2011 att inte förnya gravrätten. Hans kvarlevor exhumerades, kremerades och askan ströddes, medan gravstenen förstördes. Denna åtgärd följde också rivningen av Spandaufängelset, med samma motivering att eliminera fysiska platser för nynazistisk dyrkan.
Vad var Rudolf Hess relation till Adolf Hitler och hur förändrades den?
Hess var en av Hitlers tidigaste och mest lojala följeslagare, med en relation som började på 1920-talet. Hess tjänstgjorde som Hitlers privatsekreterare och nedtecknade Mein Kampf. Han utnämndes senare till ställföreträdare och hade formellt sett stor makt i partiet, med befogenhet att underteckna lagar. Hess trodde på Hitlers visioner och var extremt hängiven, något som visades i hans fredsflygning som han trodde tjänade Führerns intressen. Relationen svalnade dock när kriget närmade sig, och Hess blev alltmer utanför den innersta kretsen och utesluten från militära beslut. Trots detta förblev han formellt lojal, och Hitler utnämnde honom till sin andre efterträdare efter Göring vid krigsutbrottet 1939.
Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.





