Tom Waits

Uppväxt och tidig karriär

Thomas Alan Waits föddes den 7 december 1949 på Park Avenue Hospital i Pomona, Kalifornien. Hans föräldrar, Jesse Frank Waits och Alma Johnson McMurray, var båda lärare. Familjen flyttade snart till Whittier där han växte upp på Kentucky Avenue. Föräldrarna skilde sig 1960 när Tom var tio år, en traumatisk händelse. Han flyttade med sin mor till National City nära den mexikanska gränsen. Hans far, som var spansklärare, tog med honom på resor till Mexiko där Tom hörde traditionell mexikansk musik i bilradion, något som väckte hans kärlek till musik.

Han gick på Hilltop High School i Chula Vista. Redan 1965 spelade han i ett R&B- och soul-band kallat The System. Hans första jobb var på Napoleone Pizza House i San Diego, ett arbete han senare skulle skriva om i låten I Can't Wait to Get Off Work. Han var inte förtjust i 1960-talets rockmusik utan fann alternativ i artister som Bing Crosby, Frank Sinatra och Bob Dylan. Efter att ha jobbat som dörrvakt på Heritage nightclub i San Diego gjorde han där sitt första betalda framträdande för 25 dollar. Han inspirerades också av Lord Buckley, Hoagy Carmichael och författaren Raymond Chandler. Efter en kort tid i USA:s kustbevakning flyttade han till Los Angeles och började uppträda på klubben The Troubadour. Vid 21 års ålder flyttade han till Echo Park och skrev kontrakt med managern och skivbolagsägaren Herb Cohen. Under 1971 spelade han in en serie demos för Cohens bolag, inspelningar som senare släpptes som The Early Years.

1970-talet: Jazz, nattklubbar och ett hårt leverne

Waits skrev kontrakt med Asylum Records 1972. Hans debutalbum, Closing Time, producerat av Jerry Yester och släppt 1973, fick ett varmt mottagande men ingen större kommersiell framgång förrän andra artister började spela in hans låtar. Tim Buckley spelade in Martha och Eagles spelade in Ol' '55, vilket gav Waits ökad uppmärksamhet. Han började turnera som förband åt artister som Charlie Rich och Frank Zappa och skaffade sig ett kultfölje. Hans andra album, The Heart of Saturday Night från 1974, avslöjade hans bakgrund i nattklubbsvärlden med halvt nynnade, halvt berättade ballader ackompanjerade av jazzband. År 1975 flyttade han till Tropicana Motel på Santa Monica Boulevard och släppte Nighthawks at the Diner, ett dubbelalbum inspelat med publik för att fånga känslan av ett liveframträdande. Detta album introducerade hans överdrivna, buttra sångstil och de långa monologer mellan låtarna som blev hans signum.

Under denna period började Waits liv som turnerande artist och ökad alkoholkonsumtion ta ut sin rätt. Som en reaktion på detta skapade han albumet Small Change 1976. Texterna blev mer cyniska och öppet skildrade alkoholism i låtar som The Piano Has Been Drinking och Bad Liver and a Broken Heart. Albumet innehöll också fan-favoriten Tom Traubert's Blues och hade jazzinfluenser med trummisen Shelly Manne. Small Change blev hans första stora kommersiella framgång och första album på Billboards Top 100. Framgångarna gjorde att han kunde anställa ett fast turnéband, The Nocturnal Emissions, och han intervjuades i stora tidningar.

Albumen Foreign Affairs från 1977 och Blue Valentine från 1978 fortsatte på ett liknande musikaliskt spår med ökad artistisk finess. Under denna tid hade han ett förhållande med sångerskan Rickie Lee Jones. År 1978 gjorde han sin skådespelardebut i filmen Paradise Alley med Sylvester Stallone, där han spelade pianisten Mumbles och bidrog med två låtar till soundtracket. Hans sista album för Asylum, Heartattack and Vine från 1980, visade en förändring med både ballader som Jersey Girl och en skrovligare rhythm and blues-stil. Samma år påbörjade han ett samarbete med Francis Ford Coppola för att skriva musiken till filmen One from the Heart, där han arbetade med Crystal Gayle.

Ett kreativt skifte: Äktenskapet med Brennan och experimenten

I augusti 1980 gifte sig Tom Waits med Kathleen Brennan, som han träffat under inspelningen av One from the Heart. Detta äktenskap blev en central vändpunkt i hans liv och karriär. Brennan anges ofta som medförfattare till hans senare låtar och har varit en drivkraft bakom hans artistiska utveckling. Med hennes uppmuntran lämnade han sin manager och sitt skivbolag och flyttade till New York City.

Waits började nu söka sig mot en mer eklektisk och experimentell ljudvärld, starkt influerad av kompositören Harry Partch och artisten Captain Beefheart. Denna nya fas resulterade i en lös trilogi av album som kom att definiera hans mognade stil: Swordfishtrombones från 1983, Rain Dogs från 1985 och Franks Wild Years från 1987. Här övergav han mycket av den traditionella jazzensemblen till förmån för ett collage av ovanliga instrument, percussiva ljud, vaudeville, kabaré och industrial-influenser. Hans texter förblev fokuserade på samhällets utkant, men framfördes i en ännu mer teatralisk och bisarr kontext.

Skådespeleri och arbete för teaterscenen

Tom Waits skådespelarkarriär, som inleddes 1978, har fortsatt parallellt med musiken. Han har medverkat i en rad filmer, ofta i karaktärsroller som passar hans utseende och personlighet. Han har samarbetat flera gånger med Francis Ford Coppola i filmer som Rumble Fish från 1983, Cotton Club från 1984 och Bram Stokers Dracula från 1992. Andra framträdanden inkluderar Robert Altmans Short Cuts från 1993, superhjälteparodin Mystery Men från 1999, Jim Jarmuschs Coffee and Cigarettes från 2003 och postapokalyptiska The Book of Eli från 2010.

Ett betydelsefullt samarbete inleddes 1990 med den avantgardistiske teaterregissören Robert Wilson. Tillsammans skapade de musikalen The Black Rider, vars soundtrack släpptes på album. Deras samarbete fortsatte med musikalen Alice, vilken gav upphov till albumet Alice från 2002, och senare med Woyzeck, vilket resulterade i albumet Blood Money samma år. Dessa projekt visade Waits förmåga att skapa musik för dramatisk scen och fördjupade hans rykte som en gränsöverskridande konstnär.

Senare karriär, erkännanden och inflytande

På 1990-talet och 2000-talet fortsatte Waits att släppa kritikerhyllade album som befäste hans status. Bone Machine från 1992, med dess mörka och industrial-influerade ljud, vann en Grammy för Best Alternative Music Album. Mule Variations från 1999, som återgick till mer akustiska och folkliga rötter, vann en Grammy för Best Contemporary Folk Album och blev hans första album på Billboard-listan sedan Small Change. Han släppte sedan Real Gone 2004, den omfattande samlingsboxen Orphans: Brawlers, Bawlers & Bastards 2006, livealbumet Glitter and Doom Live 2009 och Bad as Me 2011.

Trots att hans egna album sällan har varit stora kommersiella listframgångar i USA har de sålt guld i andra länder. Hans verkliga inflytande ligger i hur andra artister omfamnat hans musik. Låtar som Jersey Girl, Downtown Train och Ol' '55 har blivit mer kända för allmänheten genom covers av Bruce Springsteen, Rod Stewart och Eagles. Han har även skrivit låtar för artister som Johnny Cash och Norah Jones. Hans estetik och röst har gjort honom till en känd figur, vilket erkändes när han inducerades i Rock and Roll Hall of Fame 2011. I sitt tacktal reflekterade han karakteristiskt över sitt rykte om att vara svår att arbeta med och sakna hits. Waits har inte turnerat sedan 2008 eller släppt nytt album sedan 2011, men gör fortsatt sporadiska framträdanden.

Privatliv, personlighet och arv

Tom Waits har sedan 1980 varit gift med Kathleen Brennan. Paret bor med sina tre barn i Sonoma County i Kalifornien, ett liv han skyddar noggrant från offentligheten. Brennan har inte bara varit en musikalisk partner utan också en stabiliserande kraft som hjälpte honom att lämna det hårda leverne från 1970-talet. Waits har själv sagt att han insåg att det inte var något roligt med att vara alkoholist och försökte avsluta den image han byggt upp. Hans offentliga personlighet är ofta lika excentrisk, humoristisk och poetisk som hans musik och texter, vilket har förstärkt hans status som en originell artist. Han har beskrivits som en kronikör av de bortglömda och nedtrampade, med en förmåga att skapa tredimensionella karaktärer. Med sin skotsk-irländska och norska härkomst, sin raspiga röst och sin oböjliga vilja att följa sin egen konstnärliga vision, har Tom Waits etablerat det han blivit ihågkommen för som en av amerikansk musiks mest distinkta röster.

Vanliga frågor om Tom Waits

Vilka är Tom Waits mest kända låtar och album?

Tom Waits debutalbum från 1973 heter Closing Time, medan album som Small Change från 1976 och Rain Dogs från 1985 anses vara centrala i hans produktion. Några av hans mest kända låtar inkluderar Tom Traubert's Blues från Small Change och Jersey Girl från Heartattack and Vine. Många av hans låtar har blivit mer kända för allmänheten genom coverversioner av andra artister, till exempel Downtown Train som spelades in av Rod Stewart och Ol' 55 som framfördes av Eagles. Hans album Bone Machine från 1992 och Mule Variations från 1999 vann båda Grammy-priser.

Vilka artister har gjort covers på Tom Waits låtar?

Flera kända artister har spelat in covers på Tom Waits musik. Eagles gjorde en version av Ol' 55 redan 1974, medan Bruce Springsteen har framfört Jersey Girl. Rod Stewart hade en hit med sin tolkning av Downtown Train, och den svenska artisten Moneybrother har också gjort en cover på den låten. Även Tim Buckley spelade in en cover av Martha från Waits debutalbum. Bob Seger har nämnt att Waits musik varit en inspiration för honom.

Har Tom Waits vunnit några större musikpriser?

Tom Waits har vunnit två Grammy-priser under sin karriär. Han fick en Grammy för albumet Bone Machine i kategorin Best Alternative Music Album år 1992. Han vann sedan ytterligare en Grammy för Mule Variations år 1999, denna gång i kategorin Best Contemporary Folk Album. Utöver dessa priser har han varit nominerad till flera andra större utmärkelser och blev år 2011 invald i Rock and Roll Hall of Fame.

I vilka filmer har Tom Waits medverkat som skådespelare?

Tom Waits har medverkat i ett flertal filmer, ofta i biroller. Han gjorde sin första skådespelarinsats 1978 i filmen Paradise Alley tillsammans med Sylvester Stallone. Bland hans mer kända filmroller finns hans medverkan i Francis Ford Coppolas filmer som Rumble Fish från 1983, Cotton Club från 1984 och Bram Stokers Dracula från 1992. Han har även synts i Robert Altmans Short Cuts från 1993, i superhjälteparodin Mystery Men från 1999 samt i The Book of Eli från 2010. I filmen Coffee and Cigarettes från 2003 delar han en scen med Iggy Pop.

Hur och när fick Tom Waits sitt genombrott?

Tom Waits genombrott kom gradvis under 1970-talet. Efter att ha skrivit kontrakt med Asylum Records släpptes hans debutalbum Closing Time 1973, som fick ett varmt mottagande men inte nådde en bred publik förrän artister som Eagles spelade in covers på hans låtar. Hans fjärde album, Small Change från 1976, blev hans första kommersiella framgång och hans första att ta sig in på Billboards topp 100-lista. Albumets framgång gjorde honom mer känd och ledde till intervjuer i stora tidningar som Time Magazine och Newsweek. Hans turnéer med sitt band The Nocturnal Emissions under denna period stärkte också hans rykte som en kraftfull liveartist.

Hur har Tom Waits musikstil förändrats över åren?

Tom Waits musik har genomgått en betydande utveckling. Hans tidiga album på 1970-talet, som Closing Time och The Heart of Saturday Night, var starkt influerade av folk, jazz och nattklubbscenen. Med albumet Small Change 1976 blev hans texter mer cyniska och hans sång mer buttra. Efter hans äktenskap med Kathleen Brennan 1980 och ett byte av skivbolag tog hans musik en mer experimentell riktning, påverkad av artister som Harry Partch och Captain Beefheart. Denna nya fas inleddes med albumet Swordfishtrombones 1983 och fortsatte med Rain Dogs 1985, som båda innehöll ett bredare ljudlandskap med ovanliga instrument och strukturer. Hans senare arbete inkluderar även musik skriven för teaterproduktioner.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.