Dry martini

Historik och ursprung

Dry martinis exakta ursprung är okänt, men det finns flera teorier om dess tillkomst. Namnet kan möjligen komma från det italienska vermouthmärket Martini. En annan populär teori är att drinken utvecklades från en äldre cocktail som hette Martinez, vilken i sin tur kan ha sitt ursprung i drinken Manhattan. Martinez-drycken, som beskrevs redan på 1860-talet, gjordes ursprungligen på genever eller Old Tom Gin, söt vermouth, maraschino och bitters. En tredje teori länkar dry martinin till drinken Marguerite, som bestod av gin, torr vermouth, curaçao och bitters.

Drinken kallades ursprungligen bara för Martini. Prefixet 'Dry' tillkom i takt med att drinken började tillverkas med torr vermouth och med införandet av ginstilen London Dry Gin. Det första kända omnämnandet av en torr Martini finns i boken Bartenders Encyclopedia från år 1903. Enligt vissa källor kan den första dry martinin ha skapats av en bartender vid namn Martini di Arma di Taggia på Knickerbocker Hotel i New York runt år 1910 eller 1911. I en bartenderguide från 1907, The World's Drinks And How To Mix Them, gav mixologen William Boothby en tidig recept på en 'Dry Martini Cocktail', som han tillskrev en Charlie Shaw från Los Angeles.

Tillredning och utveckling av torrhet

En traditionell dry martini tillreds genom att blanda gin med torr, vit vermouth, som till exempel det franska märket Noilly Prat. Blandningen rörs om med is i en blandningsbägare för att svalna och sedan silas upp i ett välkyldt martiniglas. Den garneras vanligtvis med antingen en grön oliv eller ett vridet citronskal. Det finns en tradition som säger att antalet oliver i glaset ska vara udda, vanligtvis en eller tre.

Proportionerna mellan gin och vermouth är en ständig källa till diskussion och definierar drinkens torrhet. Mindre vermouth betyder en torrare martini. International Bartenders Association rekommenderar proportionerna sex delar gin till en del vermouth. Under 1900-talet har trenden generellt gått mot allt torrare martinier, där mängden vermouth successivt minskat från förhållanden som 2:1 eller 3:1 på 1920- och 30-talen till 5:1 eller 6:1 som senare blev normen. Vissa extremt torra varianter kan ha förhållanden på upp till 15:1, en så kallad 'Montgomery', uppkallad efter en brittisk fältmarskalk.

Termen 'dry' i dry martini refererar direkt till mängden vermouth i drinken. En drink med mycket lite vermouth kallas för torr, medan en drink med mer vermouth kan kallas 'wet'. Det finns ingen exakt gräns för när en dry martini blir en wet martini, men den brukar anses ligga någonstans kring proportionerna tre delar gin till en del vermouth. En 'extra dry' martini innehåller mycket lite eller ingen vermouth alls. Det italienska vermouthmärket Martini är mest känt för sin söta, röda vermouth, vilken inte används i en dry martini, trots att märket även tillverkar torr vermouth.

Tidiga recept och mixologi

Innan den moderna dry martinin tog form fanns det flera liknande drinkar i bartenderguider. I Jerry Thomas guide från 1887 beskrivs en 'Martinez Cocktail' som innehöll Old Tom gin, söt vermouth, maraschino och Boker's bitters, skakad med is och garnerad med citron. Harry Johnsons manual från 1888 innehöll ett recept för 'Martini Cocktail' med Old Tom gin, söt vermouth, gum syrup, bitters och curaçao, som skulle röras med is. Drinken 'Marguerite Cocktail', som beskrevs 1904, kan betraktas som en tidig form av dry martini eftersom den var en blandning av torr Plymouth gin och torr vermouth i förhållandet 2:1, med en dash apelsinbitters.

William Boothbys recept från 1907 på 'Dry Martini Cocktail' specificerade hälften jigger torr engelsk gin och hälften jigger fransk vermouth, två dash apelsinbitters, och skulle röras med krossad is och silas upp med en oliv och citronskal. Detta är ett av de tidigaste exemplen på en drink som både heter och liknar den moderna dry martinin. Under förbudstiden i USA (1920-1933) ledde den relativa enkelheten att tillverka illegal gin till att martinin blev den dominerande cocktailen. Efter förbudets upphävande och med tillgång till kvalitetsgin blev drinken successivt torrare.

Klassiska varianter och tillredningssätt

Den vanligaste variationen är vodka martini, där gin helt enkelt ersätts med vodka. Denna variant kallas ibland även för vodkatini. En vesper, eller vesper martini, är en variant som skapades av Ian Fleming i den första James Bond-romanen Casino Royale. Den består av gin, vodka och det franska starkvinet Kina Lillet. James Bond är starkt förknippad med vodka- och vespervarianterna, men inte med den klassiska dry martinin. I Bond-filmerna föredrar han ofta att sin vodka martini ska vara 'skakad, inte rörd'.

Andra populära klassiska varianter inkluderar dirty martini, som innehåller några droppar olivspad från burken tillsammans med oliverna. En Gibson serveras med en syltlök som garnering istället för oliv eller citron. En perfect martini innehåller lika delar söt och torr vermouth utöver ginen. En wet martini har mer vermouth, och en 50-50 martini använder lika delar gin och vermouth. En 'upside-down' eller reverse martini har mer vermouth än gin. En direkt martini, eller naked martini, tillreds genom att frysa ginen och sedan hälla den direkt i glaset med vermouth, utan att röra den med is först, för att undvika utspädning.

Modern utveckling, nya trender och kultur

Under 1970- och 1980-talen ansågs martinin vara gammalmodig och ersattes av mer invecklade cocktailar och vinspritzers. En renässans för drinken inträffade under mitten av 1990-talet, vilket ledde till en återkomst för den klassiska dry martinin samt skapandet av många nya versioner. Dessa nya drinkar använder ofta namnet 'martini' främst för att de serveras i ett martiniglas, men har ofta helt andra baser. Exempel på sådana moderna varianter är espresso martini, en kaffedrink på vodka, kaffelikör och espresso. Appletini är en drink med äpple- och vodkasmak. French martini görs på vodka, hallonlikör och ananasjuice. Pornstar martini är en vanilj- och passionsfruktsdrink med vodka som serveras med en shot champagne vid sidan om. Även om dessa moderna drinkar är populära, har de ingen historisk eller ingrediensmässig koppling till den ursprungliga dry martinin.

Dry martini har länge varit mer än bara en drink. Den är en kulturell ikon, ibland kallad 'drinkarnas drink'. Den har gett upphov till en mängd kärnfulla citat och anekdoter om sin tillredning. Dramatikern Noël Coward ska ha sagt att den perfekta martinin skapas genom att fylla ett glas med gin och sedan 'vinka i riktning mot Italien'. Winston Churchill tillskrivs ett liknande uttalande, där han föredrog att drinken skulle tillredas genom att endast 'slänga en blick' på vermouthflaskan eller 'nicka åt Frankrike till'. Regissören Luis Buñuel använde dry martinin som en del av sin kreativa process för att upprätthålla 'en drömmeri i en bar'. År 1966 publicerade American Standards Association, i ett skämtsamt skick, en säkerhetskod med krav för dry martini, K100.1-1966, som beskrev hur man gör en 'standard' dry martini. Denna standard reviderades senare 1974 av American National Standards Institute, men är inte längre en aktiv standard. I Sverige har drinken fått smeknamnet 'drajja', vilket vittnar om dess etablerade status även i det svenska dryckesspråket.

Vanliga frågor om Dry martini

Vad är en dry martini?

En dry martini är en klassisk cocktail som består av gin och en mindre mängd torr, vit vermouth. Den serveras vanligtvis som en aperitif eller välkomstdrink i ett speciellt martiniglas, som också kallas cocktailglas. Drinken garneras traditionellt med antingen en eller flera gröna oliver eller ett vridet skal från en citron. Dess namn, 'dry', refererar till att den innehåller torr vermouth och att förhållandet ofta är så att ginen dominerar starkt, vilket ger en mindre söt och mer stark smakprofil. Den anses vara en av världens mest berömda cocktailar och kallas ibland för 'drinkarnas drink'. I Sverige har den även fått smeknamnet 'drajja'.

Hur gör man en traditionell dry martini?

En traditionell dry martini tillreds genom att man blandar gin och torr vermouth i en blandningsbägare fylld med is. Blandningen rörs om med en sked för att svalna utan att skaka, vilket skulle göra drinken grumlig. Sedan silas den upp i ett välkyldt martiniglas. Garnityren, antingen en oliv eller ett citronskal, läggs i glaset. Proportionerna mellan gin och vermouth varierar enligt smak, men en vanlig rekommendation från International Bartenders Association är sex delar gin till en del vermouth. Ju mindre vermouth som används, desto torrare anses drinken vara. Det finns en tradition om att använda ett udda antal oliver, vanligtvis en eller tre. Drinken kan också innehålla en dash apelsinbitters, enligt vissa tidiga recept.

Var kommer dry martinin ifrån?

Dry martinins exakta ursprung är okänt och omgivet av flera teorier. En teori länkar namnet till det italienska vermouthmärket Martini. En annan teori hävdar att drinken utvecklades från en äldre cocktail som hette Martinez, som i sin tur kan ha sitt ursprung i San Francisco-området på 1860-talet eller i staden Martinez. En tredje teori pekar på drinken Marguerite som en möjlig föregångare. Det första dokumenterade omnämnandet av en 'dry' Martini finns i en bartenderhandbok från 1903. Vissa källor länkar också skapandet av den första dry martinin till en bartender på Knickerbocker Hotel i New York runt 1910 eller till en bartender vid namn Charlie Shaw i Los Angeles, vars recept publicerades 1907.

Vad är skillnaden mellan en dry martini och en vodka martini?

Den grundläggande skillnaden är basspriten. En klassisk dry martini görs med gin som huvudingrediens, medan en vodka martini, som också kallas vodkatini, använder vodka istället för gin. Alla andra aspekter, som användningen av torr vermouth, tillredningsmetoden (rörd med is) och garnityren (oliv eller citron), kan vara desamma. Smakprofilen blir dock annorlunda, eftersom gin vanligtvis har en mer kryddig och botanisk karaktär jämfört med vodkas neutrala smak. James Bond är kanske den mest kände förespråkaren för vodka martinin, speciellt i filmerna där han ofta beställer den skakad. I romanerna konsumerade han dock initialt en vesper, som innehåller både gin och vodka. En vodka martini har sedan 1970-talet ofta förknippats med det allmänna begreppet martini, särskilt i USA.

Vad betyder 'extra dry' eller 'wet' martini?

Termerna 'extra dry' och 'wet' beskriver mängden vermouth i drinken. En 'extra dry' martini innehåller mycket lite eller ingen vermouth alls, vilket gör drinken extremt torr och gin-dominerad. Uttrycket 'wet martini' betyder tvärtom att drinken innehåller en större andel vermouth i förhållande till ginen, vilket ger en mjukare och något sötare smak. En 'perfect martini' är en specifik variant som använder lika delar söt vermouth och torr vermouth, vilket skapar en balanserad smak mellan sötma och torrhet. En 'upside-down' martini har faktiskt mer vermouth än gin. Det finns ingen given gräns för när en dry martini övergår i en wet martini, men den anses ofta ligga kring proportionerna tre delar gin till en del vermouth.

Vilka är några kända varianter av martini?

Förutom den klassiska dry martinin och vodka martinin finns det många kända varianter. En 'dirty martini' innehåller en skvätt olivspad från burken, vilket ger den en saltig, 'smutsig' karaktär, och en 'extra dirty' har dubbelt så mycket spad. En 'Gibson' är en standard dry martini som garneras med cocktaillökar (syltlökar) istället för oliver. 'Vesper' eller 'Vesper martini' är en variant skapad av Ian Fleming, som består av gin, vodka och Kina Lillet. Andra moderna varianter som serveras i martiniglas, men som skiljer sig mycket i sammansättning, inkluderar espresso martini (med kaffe och vodka), appletini (med äpplesmak och vodka), French martini (med hallonlikör) och pornstar martini (med vanilj och passionsfrukt). En 'Yale Cocktail' är en 6:1 martini med crème de violette eller Creme Yvette som ger en blå färg.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.