Wiki torsdag 22 oktober 2026
Nyfiken På

Svenska nöjesnyheter, film, musik och poddar, och ett uppslagsverk om rösterna och ansiktena bakom.

Lyssna på poddenNyfiken på med Kristin Kaspersen Spotify Apple

Drakfrukt

Drakfrukt, även kallad pitahaya eller pitaya, är en tropisk frukt som kommer från flera arter av kaktussläktet Selenicereus. Frukten härstammar från södra Mexiko och Centralamerikas stillahavskust men odlas numera i stor skala i Sydostasien, särskilt Thailand och Vietnam. Den är känd för sitt karakteristiska utseende med rosa, röd eller gul skal och frökärnor insprängda i vitt, rosa eller rött fruktkött. Drakfrukter äts ofta rå och används även i juice, sorbet och som färgämne i bakverk.

Botanisk beskrivning och ursprung

Drakfrukt är frukten från flera arter inom kaktussläktet Selenicereus, som tidigare klassificerades som Hylocereus. Växterna är sukkulenta kaktusar med långa trekantiga stammar som är torktåliga. De klättrar ofta på närliggande träd och kan nå en höjd av 8 till 10 meter ovan mark. De ursprungliga växtområdena finns i södra Mexiko samt längs stillahavskusterna i Guatemala, Costa Rica och El Salvador. Under 2000-talet har odlingen spritt sig till många andra tropiska och subtropiska regioner.

Blomman på drakfruktkaktusen är stor, vit och klockformad, ofta över 20 centimeter lång. Den är tubformad och tvåkönad. En ovanlig egenskap är att den bara blommar en enda natt, varför den har fått smeknamnet nattens drottning. Blomman sluter sig vid gryningen. Dess starka doft lockar till sig nattaktiva pollinatörer som fladdermöss och nattfjärilar. Växten är självpollinerande hos vissa sorter, men korspollinering med en genetiskt annorlunda planta ökar ofta fruktsättningen och kvaliteten.

Fruktens utseende och sorter

Drakfrukten är oval till äggformad och mäter vanligtvis ungefär 10 gånger 6 centimeter. Skalet är täckt av klarröda, gula eller rosa fjäll och skalet i sig är vanligtvis rosa, rött eller gult. Inuti finns fruktköttet som kan vara vitt, rosa eller rött, med många små svarta frön fördelade i hela frukten. De röda och lila färgerna i vissa sorter kommer från betacyaniner, samma pigment som ger rödbetor och mangold deras färg.

Det finns huvudsakligen tre typer av drakfrukt, baserade på deras skal- och köttfärg. Den vanligaste är Selenicereus undatus, som har rosa skal och vitt kött. Den kallas också för pitahaya roja eller jordgubbspäron. Selenicereus costaricensis har rött skal och rött kött och är också känd som Costa Rica-pitaya. Den tredje huvudtypen är Selenicereus megalanthus, som har gult skal och vitt kött och går under namn som gul drakfrukt eller kirinfrukt. Frukten väger vanligtvis mellan 150 och 600 gram, men kan ibland nå upp till ett kilogram.

Odling och skördetider

Drakfrukt är en relativt tålig kaktus som trivs i torrt tropiskt klimat med måttlig nederbörd. Den tål temperaturer upp till 40 grader Celsius och korta perioder av frost, men klarar inte långvarig frysande kyla. Växten trivs bäst i klimatzonerna som motsvarar USDA zon 10–11. För kommersiell odling planteras mellan 1 100 och 1 350 plantor per hektar. Det kan ta upp till 60 månader, eller fem år, innan en planta når full kommersiell produktion. Då kan man förvänta sig skördar på 20 till 30 ton per hektar.

Fröna växer i vanlig kompost- eller kruksjordsblandning och gro efter 11 till 14 dagar. När plantan når en vikt på cirka 4,5 kilogram kan den börja blomma. Växten har mellan fyra och sex fruktcykler per år, vilket innebär flera möjligheter till skörd. Tiden från pollinering till skörd är beroende av temperaturen och tar mellan fyra och åtta veckor. I många regioner har växten förvildats och betraktas som ett invasivt ogräs.

Global produktion och betydelse

Medan drakfrukten har sitt ursprung i Amerika, har den blivit en viktig gröda i Sydostasien. Thailand är en ledande producent och exportör. År 2013 stod intäkterna från drakfrukt för hela 55 procent av landets totala fruktexportomsättning. Andra betydande odlingsländer är Vietnam, Kina, Colombia, Israel, Australien, Nicaragua och flera länder i Afrika, Nord- och Sydamerika samt Västindien. Varje land tenderar att specialisera sig på en specifik sort. Colombia odlar till exempel huvudsakligen den gula Selenicereus megalanthus, medan Vietnam producerar den rosa Selenicereus undatus. Odlingen har utvidgats kraftigt under 2000-talet, även i regioner som Sydamerika och Australien, vilket möjliggjorts av växtens anpassningsförmåga till olika tropiska miljöer.

Användning i matlagning

Drakfrukt äts vanligtvis rå. Frukten skärs ofta på mitten och äts direkt med en sked. Smaken kan variera från sur till söt beroende på sort och mognadsgrad. Förutom att ätas färsk kan frukten pressas till juice eller göras om till sorbet. Hela frukten kan också kokas till en sirap som används för att ge naturlig färg åt bakverk, godis och andra sötsaker. Blomknopparna är också ätbara och kan kokas och ätas som en grönsak eller läggas i te. Fröna innehåller en olja med en speciell sammansättning av fettsyror, huvudsakligen oljesyra och linolsyra, men denna olja har inte nämnts för någon specifik kulinarisk användning i källmaterialet.

Näringsinnehåll och hälsa

Rå drakfrukt består till 84 procent av vatten och till 15 procent av kolhydrater. Den innehåller försumbara mängder protein och fett. Per 100 gram ger frukten ungefär 57 kilokalorier (240 kilojoule) energi. Näringsinnehållet är alltså främst energin från dess naturliga sockerarter och dess höga vattenhalt, vilket gör den till en lätt och uppfriskande frukt.

Utmaningar vid odling

Trots sin härdighet är drakfruktkaktusen mottaglig för ett antal sjukdomar orsakade av svampar, bakterier, nematoder och virus. Stjälkar och frukter kan angripas. Övervattning eller extremt regnväder kan få blommorna att falla av och frukten att ruttna. En vanlig bakterie som orsakar stjälkröta är Xanthomonas campestris. Svampar som Dothiorella kan orsaka bruna fläckar på frukten. Andra svampsjukdomar som nämns inkluderar Botryosphaeria dothidea, Colletotrichum gloeosporioides och Bipolaris cactivora. För hemmaproducenter kan det vara en utmaning att få plantan att bära frukt, eftersom vissa sorter inte är självbefruktande och kräver korspollinering. Även om det finns framavlade självfertila sorter, så förbättras ofta fruktsättningen och kvaliteten om man har två genetiskt olika plantor av samma art. Detta, tillsammans med behovet av varma klimatförhållanden, begränsar möjligheterna för odling i kallare regioner utomhus.

Vanliga frågor om Drakfrukt

Vad är drakfrukt och var kommer den ifrån?

Drakfrukt är frukten från flera arter av klättrande kaktusar inom släktet Selenicereus. Den är också känd som pitahaya eller pitaya. Frukten har sitt ursprung i södra Mexiko och längs stillahavskusterna i Guatemala, Costa Rica och El Salvador. Under 2000-talet har odlingen spridits till många andra delar av världen, inklusive Sydostasien, Kina, Colombia och Australien. Drakfruktkaktusen är en sukkulent växt med långa trekantiga stammar som klättrar på träd.

Hur ser en drakfrukt ut och vilka färger finns det?

Drakfrukten är ovalformad, ungefär 10 cm lång och 6 cm bred, med ett skal täckt av färgglada fjäll. Det finns tre huvudsakliga färgvarianter. Den vanligaste har rosa skal och vitt fruktkött med små svarta frön. En variant har rött skal och rött kött, medan den tredje har gult skal och vitt kött. Frukten väger vanligtvis mellan 150 och 600 gram. De röda och lila färgerna i vissa sorter kommer från betacyaniner, samma pigment som finns i rödbetor.

Hur äter man drakfrukt?

Drakfrukt äts oftast rå. Den skärs vanligtvis på mitten, och det friska köttet äts direkt med en sked. Frukten kan också pressas till juice eller användas för att göra sorbet. Hela frukten kan kokas till en sirap som används som naturligt färgämne i bakverk och godis. Blomknopparna från kaktusen är också ätbara och kan kokas som en grönsak eller användas för att brygga te. Smaken på den råa frukten kan variera från sur till söt.

Vilket land är störst på att odla och exportera drakfrukt?

Thailand är en av de största producenterna och exportörerna av drakfrukt. År 2013 utgjorde intäkterna från drakfrukt hela 55 procent av landets totala omsättning från fruktexport. Andra betydande odlingsländer är Vietnam, Kina, Colombia och Australien. Varje land tenderar att specialisera sig på en specifik sort. Colombia odlar huvudsakligen den gula Selenicereus megalanthus, medan Vietnam producerar den rosa Selenicereus undatus.

Hur odlas drakfrukt?

Drakfrukt odlas från frön som gror efter 11 till 14 dagar. Plantan är en klättrande kaktus som behöver något att klättra på och kan nå 8 till 10 meters höjd. Den trivs i varma, tropiska klimat och tål torka men inte långvarig kyla. För kommersiell produktion tar det upp till fem år innan plantan når full skörd, då man kan förvänta sig 20 till 30 ton per hektar. Växten blommar på natten och pollineras ofta av fladdermöss. Den har mellan tre och sex blomningscykler per år.

Är drakfrukt nyttig?

Rå drakfrukt består till stor del av vatten (84%) och innehåller kolhydrater (15%), med mycket lite protein och fett. En portion på 100 gram ger ungefär 57 kilokalorier. Dess näringsvärde ligger främst i att den är en lätt, vattenrik och naturligt söt frukt. Fruktens frön innehåller en olja rik på oljesyra och linolsyra.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-17.

Relaterade artiklar

Alla mat →