Wiki måndag 19 oktober 2026
Nyfiken På

Svenska nöjesnyheter, film, musik och poddar, och ett uppslagsverk om rösterna och ansiktena bakom.

Lyssna på poddenNyfiken på med Kristin Kaspersen Spotify Apple

Sveriges herrlandslag i fotboll

Sveriges herrlandslag i fotboll, ofta kallat Blågult, representerar Sverige i internationell fotboll på herrsidan och organiseras av Svenska Fotbollförbundet. Laget spelar huvudsakligen sina hemmamatcher på Strawberry Arena i Solna, Stockholm, som fungerar som nationalarena. Den första officiella landskampen spelades mot Norge i Göteborg den 12 juli 1908, en match som Sverige vann med 11–3. Lagets största internationella meriter omfattar OS-guldet 1948, VM-silvret på hemmaplan 1958 samt VM-bronsen 1950 och 1994, och laget har även vunnit brons i OS 1924 och 1952.

De första decennierna och olympiska framgångar

Planerna på ett svenskt landslag tog form inför OS i London 1908. Den första officiella landskampen spelades den 12 juli 1908 på Idrottsplatsen på Levgrens äng i Göteborg, mot Norge. Det svenska laget, som var starkt Göteborgsbetonat och uttogs av en kommitté, vann med 11–3. Karl "Köping" Gustafsson blev den första svenska landslagsmålskytten. Samma år deltog Sverige i OS i London och förlorade där med 1–12 mot Storbritannien, vilket fortfarande är lagets största nederlag. Under 1910- och 1920-talet dominerades landskampsverksamheten av vänskapsmatcher, främst mot de nordiska grannländerna. I oktober 1916 vann Sverige för första gången över Danmark, som dittills vunnit alla möten.

Sverige deltog i Olympiska spelen på hemmaplan i Stockholm 1912 och i Antwerpen 1920. Den första stora internationella framgången kom vid OS i Paris 1924, där Sverige erövrade bronsmedaljen. I turneringen inledde laget sensationellt med att besegra regerande mästarna Belgien med 8–1. Spelare som Rudolf "Putte" Kock, Sven Rydell och målvakten Sigge Lindberg var tongivande. Den 29 maj 1927 slog Sverige Lettland med 12–0 i Stockholm, en segermarginal som delar rekordet för landslagets största vinst.

Världsmästerskapsdebut och krigsårens spel

Sverige ställde inte upp i det första världsmästerskapet 1930 men kvalificerade sig för VM i Italien 1934. Efter kvalsegrar över Estland och Litauen åkte Sverige ut i andra omgången mot Tyskland. I OS i Berlin 1936 utgjorde en oväntad förlust mot Japan med 2–3 i första omgången ett stort fiasko, som blev känt genom Sven Jerrings radioreferat. Vid VM i Frankrike 1938 gjorde Sverige sin andra VM-insats. Laget, som var det första att resa med flyg till ett mästerskap, gick vidare från en kvalgrupp med Estland och Finland tillsammans med Tyskland.

I huvudturneringen skulle Sverige möta Österrike i första omgången men gick vidare på walk over efter Österrikes anslutning till Tyskland. I kvartsfinalen besegrade Sverige Kuba med 8–0, men föll sedan i semifinalen mot Ungern med 1–5. I matchen om tredjepriset förlorade Sverige mot Brasilien och slutade på fjärde plats, vilket var den största VM-framgången dittills. Under andra världskriget, då Sverige var neutralt, fortsatte landskampsverksamheten i begränsad omfattning, främst mot nordiska länder och Schweiz. Sverige spelade även två matcher mot Tyskland och vann båda.

Efterkrigstidens gyllene generation och OS-guld

De första efterkrigsåren markerade början på en ny framgångsperiod med en stark generation spelare. 1945 besegrades Norge med 10–0. Inför OS i London 1948 ansågs Sverige, under ledning av coachen George Raynor och med spelare som de tre bröderna Nordahl, ha goda chanser. I åttondelsfinalen besegrade Sverige Österrike med 3–0 på White Hart Lane. Kvartsfinalen mot Korea slutade med en historisk seger på 12–0, Sveriges största segermarginal i tävlingssammanhang. I semifinalen slog Sverige rivalerna Danmark med 4–2 och nådde final.

Finalen mot Jugoslavien spelades den 13 augusti på Wembley Stadium och blev en fysiskt mycket hård match. Sverige tog ledningen genom Gunnar Gren, och efter en kvittering gjorde Gunnar Nordahl 2–1 strax efter halvtid. Gren gjorde sedan 3–1 från straffpunkt, vilket blev slutresultatet. Segern gav Sverige sin hittills enda olympiska guldmedalj i fotboll. Sven Jerrings gråtfyllda radioreportage från prispallen har blivit känt.

Världsmästerskapsframgångar under 1950-talet

Vid VM i Brasilien 1950 tilläts endast amatörer representera Sverige, eftersom fotbollsförbundet inte tillät proffs. Sverige kvalificerade sig som en av sex europeiska lag och placerades i grupp med Italien och Paraguay. Sverige slog Italien med 3–2 och spelade oavgjort mot Paraguay, vilket tog laget vidare till nästa gruppspelsomgång. Där mötte Sverige först värdnationen Brasilien inför över 138 000 åskådare på Maracanã och förlorade med 1–7. Därefter förlorade Sverige mot Uruguay med 2–3. I den sista matchen besegrade Sverige Spanien med 3–1 och slutade trea i gruppen, vilket innebar VM-brons. Som bäst placerade europeiska lag betraktades Sverige då som inofficiella europamästare.

Vid OS i Helsingfors 1952 erövrade Sverige ytterligare ett olympiskt brons. Inför VM 1954 misslyckades Sverige med att kvalificera sig efter en andraplats i kvalgruppen bakom Belgien. Först 1956 tilläts svenska proffs spela i landslaget igen, vilket gav hopp inför VM 1958 som Sverige arrangerade. Som värdnation placerades Sverige i grupp med Mexiko, Ungern och Wales. Sverige besegrade Mexiko med 3–0 och Ungern med 2–1, och spelade oavgjort mot Wales för att gå vidare.

VM-silver på hemmaplan 1958

I kvartsfinalen på Råsunda Stadium besegrade Sverige Sovjetunionen med 2–0. Semifinalen spelades på Ullevi i Göteborg mot regerande världsmästaren Västtyskland. Inför cirka 50 000 åskådare vann Sverige med 3–1 efter att Västtyskland fått en spelare utvisad. Finalen återgick till Råsunda Stadium, där Sverige mötte Brasilien inför ungefär 52 000 åskådare. Brasilien, som var tvåa i föregående VM, vann matchen med 5–2 och tog sin första världsmästartitel. Sveriges andraplats i VM 1958 är lagets högsta merit i världsmästerskap. Denna period präglades också av den berömda anfallstrion Gre-No-Li, bestående av Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm, som var tongivande i landslaget och nådde stor internationell ryktbarhet.

Senare decennier och moderna meriter

Under 1990-talet etablerade Sverige ett modernt, kollektivt spel som kulminerade i VM-brons vid turneringen i USA 1994. Det var landslagets tredje VM-medalj. Vid Europamästerskapet har Sveriges främsta framgång varit semifinalplatsen 1992, då Sverige var värdnation för turneringen. Totalt har Sverige deltagit i tolv världsmästerskap och sju europamästerskap. Laget har även vunnit nio titlar i det numera nedlagda Nordiska mästerskapet. På 2000-talet märks framför allt VM 2018 som en senare höjdpunkt, då Sverige gick till kvartsfinal. Engelsmannen Graham Potter är sedan oktober 2025 landslagets förbundskapten. Förbundskaptensposten har genom historien innehafts av uttagningskommittéer, långvariga ledargestalter och senare chefstränare med större staber.

Vanliga frågor om Sveriges herrlandslag i fotboll

När spelade Sverige sin första officiella landskamp?

Sveriges första officiella landskamp spelades den 12 juli 1908 på Idrottsplatsen på Levgrens äng i Göteborg, mot Norge. Matchen slutade med svensk seger på 11–3. Karl "Köping" Gustafsson blev den första svenska målskytten i landskamper. Samma år deltog Sverige även i Olympiska spelen i London, där man förlorade med 1–12 mot Storbritannien i vad som fortfarande är lagets största nederlag.

Vilka är Sveriges största internationella meriter i fotboll?

Sveriges största meriter är OS-guldet från London 1948 och VM-silvret från 1958, då Sverige var värdnation. Laget har även vunnit VM-brons två gånger, 1950 och 1994. I Europamästerskapet är semifinalplatsen 1992, som värdnation, den främsta framgången. Dessutom har Sverige olympiskt brons från 1924 och 1952, samt nio titlar i det nedlagda Nordiska mästerskapet.

Var spelar Sveriges herrlandslag sina hemmamatcher och vilka är andra viktiga arenor?

Sveriges herrlandslag spelar huvudsakligen sina hemmamatcher på Strawberry Arena i Solna, Stockholm, som fungerar som nationalarena. Genom åren har många hemmamatcher även lagts på Ullevi i Göteborg och på andra arenor i Malmö och Stockholm. Finalen i VM 1958 spelades på Råsunda Stadium i Solna, och semifinalen i samma turnering spelades på Ullevi i Göteborg. Arenorna har spridit landslagets närvaro över hela landet.

Vem är Sveriges förbundskapten och hur har posten utvecklats?

Sedan oktober 2025 är engelsmannen Graham Potter förbundskapten för Sveriges herrlandslag i fotboll. Genom historien har posten innehafts av uttagningskommittéer, långvariga ledargestalter och senare chefstränare med större staber. Förbundskaptenen organiseras av Svenska Fotbollförbundet, som är fotbollens styrande organ i Sverige. Under OS-guldet 1948 leddes laget av coachen George Raynor.

Vilka är några av Sveriges mest kända fotbollsspelare genom tiderna?

Flera svenska spelare har nått internationell ryktbarhet. Under 1940- och 1950-talet var anfallstrion Gre-No-Li, bestående av Gunnar Gren, Gunnar Nordahl och Nils Liedholm, mycket framgångsrika. Senare generationer har inkluderat spelare som Henrik Larsson, Fredrik Ljungberg och Zlatan Ibrahimović. Rudolf "Putte" Kock och Sven Rydell var tongivande under 1920-talets OS-framgångar, och spelare som Kurt Hamrin var viktiga under VM 1958.

Hur gick det för Sverige i VM 1958 som värdnation?

Som värdnation för VM 1958 nådde Sverige final, vilket är lagets bästa VM-resultat någonsin. Sverige vann sin grupp efter segrar mot Mexiko och Ungern samt oavgjort mot Wales. I kvartsfinalen besegrades Sovjetunionen och i semifinalen slog Sverige regerande mästaren Västtyskland. I finalen på Råsunda Stadium förlorade Sverige mot Brasilien med 2–5 och erövrade därmed VM-silver. Turneringen var en höjdpunkt efter att svenska proffs åter tilläts spela i landslaget från 1956.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.

Relaterade artiklar

Alla lag och tävlingar →