Mordbränderna i Falun 1975–1976

Bränderna och den polisiära jakten

Under mitten av 1970-talet drabbades Falun av en våg av anlagda bränder. Bränderna startade i slutet av 1975 och förekom under första halvåret av 1976. Olika typer av objekt brann, inklusive trähus, husvagnar, hus under uppbyggnad, motorcyklar, förråd och soprum. Bränderna eskalerade när en oljedepå i centrala Falun fattade eld. Detta skapade stor rädsla bland allmänheten, och människor undrade när nästa brand skulle inträffa. Polisinsatsen blev mycket omfattande, med poliser från hela länet inblandade. Polisen knackade dörr vid flera tillfällen, och över ett hundratal personer kallades till förhör. Trots den stora utredningen kunde ingen initialt bindas till brotten, vilket bidrog till en uppjagad stämning inom polishuset. Folk var rädda och det rådde en mycket upphetsad stämning i staden, några menar att det rådde i närmaste panik i polishuset. Mordbränderna skulle stoppas till varje pris, vilket satte enorm press på utredarna.

Ungdomarna blir misstänkta och förhörs

Efter ett vittnesmål från en kvinna bosatt i Borlänge riktades misstankarna mot ett antal barn och ungdomar. Flera ungdomar i åldrarna 9 till 18 år blev misstänkta för att ha anlagt bränderna. Under de polisförhör som följde erkände flera av ungdomarna mordbränderna. I efterhand har dessa förhör beskrivits som mycket hårda och tuffa. De misstänkta ungdomarna har berättat att de fick ledande frågor och hot från poliserna. Någon teknisk bevisning som kunde knyta dem till brotten fanns inte tillgänglig. Ett antal av ungdomarna häktades, och en av dem satt i sex månader i häkte. Totalt dömdes tre ungdomar för brotten, varav en flicka och en 16-årig yngling nämns specifikt. Ytterligare uppgifter anger att fyra tonåringar dömdes för ett tiotal av mordbränderna, och att åtta ungdomar placerades på barnhem eller dömdes till rättspsykiatrisk vård. I dag säger samtliga av de som dömdes eller utpekades att de var oskyldiga och att de tvingades erkänna. Bevisningen kring mordbränderna var svår från början, och polisens metodik har blivit föremål för stark kritik.

Journalistisk granskning och TV-dokumentär

År 2008 gjorde journalisten Hannes Råstam ett TV-program om fallet för SVT:s serie Dokument inifrån. Programmet fick titeln Varför erkände dom? Anledningen till att Råstam började gräva i fallet var att han under en kortare period hade fått två anonyma telefonsamtal från en man. Mannen påstod sig vara den verkliga Falupyromanen och sade sig vara mycket ångestfylld över att oskyldiga ungdomar hade dömts för hans brott. I dokumentären intervjuade Hannes Råstam flera av de som dömts eller utpekats, som nu i vuxen ålder samstämmigt berättade att de mer eller mindre tvingats att erkänna mordbränderna. Mannen som ringde de anonyma samtalen hörde aldrig mer av sig och avled år 2010. Dokumentären väckte starka reaktioner och startade en diskussion om falska erkännanden. Den lade också en grund för Hannes Råstams senare avslöjanden i den så kallade Quickskandalen. Programmet ingick i serien Dokument inifrån och har även gjorts tillgängligt på Youtube. Journalisten Ida Söderberg skrev om fallet i Dagens Nyheter under rubriken "Var de oskyldiga?".

Resningsansökningar och rättsligt efterspel

Efter sändningen av TV-dokumentären lämnade de personer som framträtt i den in en resningsansökan år 2009. De ansåg sig ha blivit oskyldigt dömda. Denna ansökan fick avslag. De lämnade sedan in en ny resningsansökan år 2010 och ytterligare en år 2011. Även dessa ansökningar fick avslag. Svea hovrätt beslutade att avslå två av de dömdas ansökningar om att få fallet prövat i ny rättegång, vilket innebar att mordbränderna i Falun inte kommer att tas upp i någon ny rättegång. En aspekt som framhållits i efterforskningar kring fallet är att hela förundersökningsmaterialet saknas. Hannes Råstam har även JO-anmält att handlingar förstörts i samband med fallet. Justitiekanslern har reagerat på avslöjanden om mordbränderna. Rättsprocessen har därför fått stå till svars för hur den bedrevs under den uppjagade stämningen på 1970-talet.

Kulturell och samhällelig efterdyning

Fallet har fått ett långt liv i det svenska medvetandet och har tolkats i olika kulturella sammanhang. TV-dokumentären från 2008 väckte inte bara juridiska frågor utan inspirerade även till scenisk bearbetning. Skådespelaren och regissören Yngve Sundén vid Dalateatern såg dokumentären och blev både upprörd och förbannad. Efter diskussioner på teatern fick han i uppdrag att fördjupa sig i materialet, vilket ledde till att Dalateatern tog upp händelserna som musikteater. Sundén läste gamla tidningsartiklar och de olika domarna som hade fallit. I analyser av händelseförloppet har paralleller dragits till historiska fenomen som häxprocesser, där en uppjagad stämning och ett behov av att hitta syndabockar under press kan leda till felaktiga utpekanden. Det har spekulerats i om polisens jakt på Falupyromanen kan vara en av Sveriges största rättsskandaler. Barn och unga blev syndabockar i skuggan av den stora rädslan och den intensiva polisjakten.

Analys av rättsfall och metodik

Fallet kring mordbränderna i Falun har blivit ett klassiskt exempel på hur rättssäkerheten kan äventyras under press. Polisutredningen gick ut på att det var ungdomsligor som låg bakom bränderna. Den bristande teknisk bevisningen och de hårda förhören har pekats ut som centrala problem. Mekanismer som att hitta syndabockar i en uppjagad situation är en mänsklig svaghet som har visat sig i andra historiska sammanhang. I fallet med Falun inträdde dessa mekanismer när mordbränderna skulle stoppas till varje pris. Frågan har ställts om inte fel personer greps för bränderna i Falun. Det märkligaste enligt vissa granskare är att hela förundersökningsmaterialet saknas, vilket försvårar en fullständig granskning av händelseförloppet. Fallet har även fått rättslig prövning i NJA 1995 s. 48, där en allmän åklagare väckte åtal för mord och försök till mord mot en person med initialerna M.F., född 1970, i en gärningsbeskrivning som kan tänkas relatera till händelserna.

Vanliga frågor om Mordbränderna i Falun 1975–1976

Vad var Mordbränderna i Falun 1975–1976?

Mordbränderna i Falun var en serie anlagda bränder som härjade i Falun under 1970-talet. Bränderna började i slutet av 1975 och pågick under första halvåret av 1976. Olika typer av byggnader och föremål brann, inklusive hus, husvagnar, förråd, motorcyklar och en oljedepå. Bränderna skapade stor rädsla i samhället och ledde till en omfattande polisutredning. Polisen knackade dörr och över hundra personer kallades till förhör i jakten på gärningsmannen.

Vem dömdes för bränderna och hur gick rättegångarna till?

Ett antal barn och ungdomar mellan 9 och 18 år dömdes för bränderna. Totalt dömdes tre personer, varav en flicka och en 16-årig yngling nämns specifikt. Ytterligare källor anger att fyra tonåringar dömdes för ett tiotal av mordbränderna. Flera av de misstänkta häktades, och en ungdom satt i sex månader i häkte innan domarna föll. Åtta ungdomar placerades på barnhem eller dömdes till rättspsykiatrisk vård. Domarna byggde på erkännanden som avlades under polisförhör som senare har kritiserats.

Hur kom misstankarna att riktas mot ungdomarna och vilka var förhörens karaktär?

Misstankarna riktades mot ungdomarna efter ett vittnesmål från en kvinna som var bosatt i Borlänge. Polisen förhörde sedan flera ungdomar under vad som i efterhand har beskrivits som mycket hårda och tuffa förhållanden. Ungdomarna har berättat att de utsattes för ledande frågor och hot från poliserna, vilket ledde till att flera av dem erkände brotten. Någon teknisk bevisning som kunde knyta de misstänkta till brottsplatserna fanns inte tillgänglig. I dag säger samtliga av de som dömdes eller utpekades att de var oskyldiga och tvingades till erkännandena.

Vad hände i TV-dokumentären "Varför erkände dom?" och vilken effekt hade den?

TV-dokumentären "Varför erkände dom?", som sändes i SVT:s serie Dokument inifrån 2008, gjordes av journalisten Hannes Råstam. Den granskade fallet och presenterade de dömda ungdomarnas berättelser om att de tvingats erkänna. Dokumentären triggades av anonyma telefonsamtal till Råstam från en man som påstod sig vara den verkliga pyromanen och som led av ångest över de oskyldiga domarna. Programmet väckte stor debatt om falska erkännanden och lade grunden för Råstams senare avslöjanden i Quickskandalen. Efter sändningen lämnade de inblandade in resningsansökningar.

Har de dömda försökt få fallet omprövat och vad blev resultatet?

Ja, de dömda har försökt få fallet omprövat flera gånger. År 2009 lämnade personerna från dokumentären in en resningsansökan, som fick avslag. De lämnade in nya ansökningar år 2010 och 2011, som även dessa avslogs. Svea hovrätt har beslutat att inte låta fallet gå till ny rättegång, vilket innebär att de juridiska möjligheterna till resning är uttömda. Justitiekanslern har reagerat på avslöjanden om fallet, och Hannes Råstam har JO-anmält att handlingar förstörts.

Vem var den anonyme uppringaren och finns det andra teorier om gärningsmannen?

Den anonyme uppringaren var en man som under en kort period ringde Hannes Råstam två gånger. Mannen påstod sig vara den verkliga Falupyromanen och sade att han led av stark ångest och dåligt samvete för att oskyldiga ungdomar hade dömts för hans brott. Mannen hörde aldrig mer av sig efter dessa samtal, och han avled år 2010. Hans identitet har inte offentliggjorts eller verifierats. Polisens ursprungliga utredning gick ut på att ungdomsligor låg bakom bränderna, men denna teori har ifrågasatts kraftigt efter dokumentären och de anonyma samtalen.

Källor: Wikipedia (sv). Senast uppdaterad 2026-10-04.