Hagamannen

Överfallen i Umeå

En serie överfall mot kvinnor och flickor i Umeå ägde rum mellan 1998 och 2005. Gärningsmannen, som kom att kallas Hagamannen, utförde sina dåd utomhus, ofta på kvällar och nätter, och använde sig av fysiskt våld och stryptag. Den första kända händelsen inträffade i augusti 1998 då en 14-årig flicka överfölls bakifrån av en man som drog åt en scarf runt hennes hals. Gärningsmannen blev störd av en förbipasserande person och avbröt våldtäktsförsöket, släppte stryptaget och knuffade ner flickan i en bäck innan han flydde. Under 1999 rapporterades flera överfall, bland annat den 9 maj då en 26-årig kvinna överfölls och våldtogs på väg mot sin bostad i Haga, och gärningsmannen efter övergreppet skrek åt henne att försvinna. Signalementet från detta fall beskrev en man cirka 165–170 cm lång, cirka 30 år gammal, med kort mellanblont eller råttfärgat hår, mörk skinnjacka, ljusblå jeans och bruna moccaboots med ett runt metallspänne.

Lördagen den 6 november 1999 inträffade tre överfall på tre olika adresser i Haga inom loppet av en halvtimme. Vid Brånvägen överfölls en 50-årig kvinna bakifrån, ett bälte eller liknande lades om hennes hals och hon blev neddragen på en gräsyta. Kvinnan skrek och kämpar emot, fick flera slag mot huvudet och blev våldtagen, varefter mannen följde med till hennes hus innan hon fick hjälp av en granne. Ungefär tjugo minuter senare överfölls en 23-åring på Norra Ersmarksgatan av en man som tryckte en scarf mot hennes bröst och hals och brottade ner henne, men hon försvarade sig och lyckades fly. Ytterligare tio minuter senare, vid Korsgatan, försökte en man ta handväskan från en 18-årig kvinna, slog henne i tinningen men hon lyckades springa därifrån. Signalementet från dessa tre fall beskrev en man mellan 25 och 35 år, cirka 170 cm lång, med blont till mellanblont hår, alldagligt ansikte, normal kroppsbyggnad och klädd i en mörk jacka och mörka byxor.

Överfall under år 2000 och 2005

Söndagen den 19 mars 2000 blev två kvinnor överfallna. Den första, en 22-åring, överfölls klockan 01:13 när hon höll på att låsa upp porten till sitt hus på Brandmannagatan. En man tog tag i henne, vred henne runt och slog henne i ansiktet, men hon lyckades slita sig loss och ta sig in i trapphuset. Signalementet beskrev en man cirka 165–170 cm lång, cirka 25 år, med mörk höftlång skinnjacka, mörka byxor och mellanblont kortklippt hår. Ungefär en halvtimme senare, mellan 01:45 och 03:12, överfölls en annan 22-årig kvinna mitt för ett växthus på Petrus Laestadius väg på universitetsområdet. Mannen drog in henne mot en container, våldtog henne och utsatte henne för kraftigt våld, och hon hittades svårt medtagen och nedkyld av en väktare. Signalementet från detta fall beskrev en man cirka 25 år, cirka 170 cm, med brunt kortklippt hår, mörk skinnjacka och mörka byxor.

Fredagen den 1 december 2000 blev en 15-årig flicka utsatt för ett brutalt överfall och våldtäkt i stadsdelen Ersboda. Polisen missade initialt att rubricera gärningen som en fullbordad våldtäkt, och det rättades först till flera år senare. Misstankarna om detta dåd väcktes den 13 april 2006, och när Expressen publicerade en bild på Hagamannen kände kvinnan igen sin förövare och kontaktade polisen. Efter ett uppehåll på cirka fem år inträffade ytterligare ett brutalt överfall lördagen den 10 december 2005. En 51-årig kvinna våldtogs och misshandlades grovt vid Tegsbron i centrala Umeå, och polisen betecknade det som försök till mord. Gärningsmannen bet av kvinnans öra, men det kunde sedermera sys fast på Norrlands universitetssjukhus, och på örat hittade polisen en liten mängd DNA som tillhörde gärningsmannen. Ytterligare två kvinnoöverfall rapporterades den 13–15 december 2005, ett på gamla Tegsbron och ett vid Mimerskolan, men det är inte klart om dessa kan kopplas till Hagamannen.

Polisens utredning och hinder

Utredningen för att hitta Hagamannen var en av de största i Sverige med mer än 30 poliser som arbetade heltid. Polisen släppte en fantombild till allmänheten och arbetade med en gärningsmannaprofil som inte offentliggjordes i detalj men vars huvuddrag meddelades. Profilen beskrev en man under medellängd med små fötter, som talade svenska utan utpräglad dialekt och som hade gjort militärtjänst i området. Polisen försökte få tillgång till Försvarsmaktens register över män som gjort militärtjänst i Umeå, med fokus på de med under medellängd, men Försvarsmakten vägrade lämna ut uppgifterna. Polisen försökte även få tillgång till PKU-labrets nationella register med DNA-prover tagna från nyfödda barn för medicinsk forskning, men även detta nekades, liksom begäran om register över förstörda prover.

Under utredningen fick polisen ett tips år 2000 från en kvinna på Norrlands universitetssjukhus. Hon uppgav att en pappa till ett nyfött barn på sjukhuset bar en slående likhet med fantombilden. Enligt kvinnan avfärdades tipset av den polisman som tog emot det, med motiveringen att det var osannolikt att en pappa till ett nyfött barn skulle begå sådana brott. Den misstänkte som senare greps befann sig på sjukhuset vid den tiden med ett nyfött barn, och ett överfall skedde samma natt på det närliggande universitetsområdet. Polisen inledde en intern utredning om varför tipset inte togs på allvar. Polisen övervägde att använda en civilklädd kvinnlig polis för att locka ut gärningsmannen, men idén förkastades eftersom det skulle kunna utgöra brottsprovokation, vilket inte är tillåtet enligt svensk lag.

Spaning, gripande och erkännande

Innan gripandet ägnade sig polisen åt att kartlägga den misstänktes liv och dagliga rutiner. Man tog reda på att han tillbringade mycket tid ensam i ett 70 kvadratmeter stort garage som han byggt intill sitt hem i Nyland i Umeå kommun. Polisen mappade ut hans förehavanden som en bas för förhören. Slutligen identifierades en misstänkt genom en omfattande DNA-insats där polisen med tvång tog prover från män i området. Efter 777 prov hittades en matchning med DNA som säkrats från brottsplatsen vid Tegsbron. Den sannolikhet för fel som angavs var en på en miljon, vilket kriminaltekniska laboratoriet karakteriserade som en nia på en skala från ett till nio.

Den 29 mars 2006 klockan 12 greps den 33-årige Kurt Niklas Lindgren nära sin arbetsplats på Haga. Gripandet grundades framför allt på DNA-analyser från biologiska fynd på och i offren. Efter att ha släppt fantombilden hade polisen fått ett tips från allmänheten som ledde till den misstänkte, och en timme efter gripandet visade ett DNA-test en positiv träff varpå han anhölls. Den 31 mars häktades han av Umeå tingsrätt med stöd av risk för att han skulle undanröja bevis och risk för recidiv, det vill säga fortsatt brottslighet. Rätten ansåg att han i tre av fyra anklagelsepunkter borde kvarhållas på sannolika skäl misstänkt, och på den fjärde punkten, grov våldtäkt, fanns endast skälig misstanke. Den 22 april 2006 erkände Lindgren att han utfört sex av de överfall som utreddes.

Rättegång, dom och bevisning

Den 19 juli 2006 dömdes Kurt Niklas Lindgren av Umeå tingsrätt till 14 års fängelse. Han fälldes för våldtäkt i ett fall, grov våldtäkt och mordförsök i två fall samt två fall av försök till våldtäkt. Lindgren överklagade domen till Hovrätten för Övre Norrland. Den 2 oktober 2006 fastställde hovrätten tingsrättens dom på 14 års fängelse och fällde honom dessutom för våldtäkten på den 15-åriga flickan i Ersboda år 2000, ett brott som inte ingick i tingsrättens dom. Lindgren försökte överklaga till Högsta domstolen, men hans begäran beviljades inte. Bevisningen i målet inkluderade DNA-matchningar från minst tre brottsplatser, där träffen från Tegsbron var särskilt stark. Ytterligare bevis var hans likhet med fantombilden, hans korta längd och små fötter som matchade fotavtryck, samt hans geografiska närhet till brottsplatserna eftersom han arbetade i ett bilverkstad på Haga och hade dygnet-runt-tillgång till sin arbetsplats.

Efterspel och händelser efter frigivning

Kurt Niklas Lindgren frigavs från fängelset den 28 juli 2015 efter att ha avtjänat nio år av sitt straff och placerades på prov. Fallet Hagamannen fick stor medial uppmärksamhet och skapade en känsla av otrygghet i Umeå under den period då överfallen ägde rum. Polisens omfattande resursinsats och de etiska frågorna kring mass-DNA-testning och tillgång till register debatterades livligt. Efter sin frigivning blev Lindgren själv utsatt för ett våldsamt överfall. Den 22 augusti 2015 träffades han i huvudet med en golfklubba. Den 13 november 2015 frikändes de tre män som misstänktes för detta överfall. Fallet Hagamannen förblir ett av de mest uppmärksammade serievåldtäktsmålen i svensk brottshistoria, och polisen undersökte även om han kunde kopplas till ett olöst mord och en död under mystiska omständigheter under den tid han var aktiv, med DNA som ett potentiellt nyckelbevis.

Vanliga frågor om Hagamannen

Vad är Hagamannen känd för?

Hagamannen är smeknamnet på den svenske serievåldtäktsmannen Kurt Niklas Lindgren. Han är känd för en rad brutala överfall och våldtäkter mot kvinnor och flickor i Umeå under perioden 1998 till 2005. Brotten utfördes utomhus, ofta med användning av stryptag och svår misshandel, och i två fall rubricerades de som mordförsök. Fallet var ett av de största polisutredningarna i Sverige och väckte stor uppmärksamhet på grund av sin omfattning och brutalitet.

När och var greps Hagamannen?

Hagamannen, Kurt Niklas Lindgren, greps den 29 mars 2006 klockan 12 nära sin arbetsplats i stadsdelen Haga i Umeå. Gripandet baserades på DNA-bevis som matchade prover från brottsplatserna. Ett tips från allmänheten efter att en fantombild släppts hade lett polisen till honom, och en timme efter gripandet visade ett DNA-test en positiv träff varpå han anhölls. Han häktades den 31 mars av Umeå tingsrätt på grund av risk för att undanröja bevis och recidivfara.

Vilket straff fick Hagamannen?

Kurt Niklas Lindgren dömdes ursprungligen av Umeå tingsrätt den 19 juli 2006 till 14 års fängelse för brott som våldtäkt, grov våldtäkt och mordförsök. Efter överklagan till Hovrätten för Övre Norrland fastställdes straffet den 2 oktober 2006 till samma längd, 14 år. Hovrätten fällde honom dessutom för ytterligare en våldtäkt från år 2000 på en 15-årig flicka i Ersboda som inte ingick i tingsrättens dom. Han frigavs den 28 juli 2015 efter att ha avtjänat nio år och placerades på prov.

Hur löste polisen fallet Hagamannen?

Polisen löste fallet genom en kombination av omfattande spaningsarbete, en släppt fantombild och DNA-teknik. Efter tips från allmänheten om en person som liknade fantombilden inledde polisen en mass-DNA-testning av män i området. Efter 777 tvångstagna prover hittades en matchning med DNA som säkrats från brottsplatsen vid Tegsbron, där ett av offren blivit svårt misshandlat. Denna DNA-träff var avgörande för gripandet, och den sannolikhet för fel som angavs var en på en miljon.

Vad hände med offret som fick örat avbitet?

Under det brutala överfallet vid Tegsbron den 10 december 2005 bet gärningsmannen av örat på det 51-åriga offret. Kvinnan kämpade för sitt liv och skadades allvarligt, och polisen betecknade händelsen som försök till mord. Polisen lyckades med hjälp av polishundar hitta det avbitna örat. Det kunde sedan sys fast på Norrlands universitetssjukhus. Från detta öra säkrade polisen även en liten mängd DNA som tillhörde gärningsmannen, vilket blev ett nyckelbevis i utredningen.

Varför tog det så lång tid att fånga Hagamannen?

Flera faktorer bidrog till den långa utredningstiden. Polisen fick ett tidigt tips år 2000 som avfärdades, vilket senare ledde till en intern utredning om varför det inte togs på allvar. Polisen mötte även juridiska hinder när de försökte få tillgång till register hos Försvarsmakten och ett nationellt DNA-register för nyfödda, vilket båda vägrade att lämna ut information. Det var först efter en omfattande och tidskrävande insats med mass-DNA-provtagning av 777 män som en matchning hittades och den misstänkte kunde gripas.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.