Fallet Kevin

Händelsen och den första polisutredningen

Den fyraårige Kevin Hjalmarsson lämnade sitt hem i bostadsområdet Dottevik i Arvika på eftermiddagen den 16 augusti 1998 för att leka med andra barn. Han sågs sista gången vid liv runt klockslaget fem. När hans mor började leta efter honom vid halv nio-tiden var han försvunnen. Kvart över nio hittade hans morfar pojken livlös ovanpå två lastpallar i vassen vid Kyrkviken, några hundra meter från hemmet. Ambulansen larmades och förde Kevin till sjukhus, där polisen tog över.

Inledningsvis bedömde polisen händelsen som ett drunkningsfall, men skadorna på kroppen ledde till en utvidgad rättsmedicinsk obduktion. Rättsläkaren fann tecken på sexualbrott och mord. Polisen började kartlägga kända sexualbrottslingar i området. Snart riktades dock utredningen mot en annan teori, nämligen att Kevin mördats av andra barn. Enligt denna hypotes skulle Kevin ha kvävts med en pinne vid en brygga och sedan ha flyttats cirka 30 meter till platsen där han hittades. Det fanns dock inga släpmärken på marken eller på Kevins kropp som stödde teorin om att kroppen hade förts dit.

Polisen vid Länskriminalen i Värmland genomförde en så kallad offeranalys av Kevin. Kommunikationscentralen hade larmats av SOS klockan 21:31 om ett drunkningstillbud. Första responsen var alltså inriktad på en olycka. Efter obduktionen och teorin om barn som gärningsmän gjordes en kartläggning av var kända sexualbrottslingar befunnit sig vid tillfället. Hur Kevins kropp hamnat på lastpallarna kunde polisen aldrig fastställa med säkerhet.

Misstankarna riktas mot två bröder

Polisen förhörde totalt 482 personer, varav många barn. En av Kevins lekkamrater, en femåring, berättade för sina föräldrar att han sett något, vilket fick dem att ta honom till polisen. Snart riktades misstankarna mot denna pojke och hans två år äldre bror. De anklagades för mordet och polisen hävdade att de hade erkänt. Psykologen Sven Å. Christianson, professor vid psykologiska institutionen vid Stockholms universitet och som även varit inblandad i Quickaffären, kopplades in i utredningen. Eftersom pojkarna var under straffmyndig ålder kunde de inte åtalas eller dömas. De var därför, i juridisk mening, endast skäligen misstänkta. För att pröva skuldfrågan krävdes en bevistalan, vilken måste begäras av vårdnadshavare eller socialnämnden, men dessa informerades inte om möjligheten.

Polisen höll en presskonferens och betraktade fallet som löst. De två bröderna omhändertogs av socialtjänsten och placerades tillsammans med sin familj på ett behandlingshem för barn- och ungdomspsykiatrisk utredning under ett halvt år. Familjen övervakades och utreddes under denna tid. Därefter flyttades hela familjen till en annan stad i Karlstadsområdet. Fallet fick stor medial uppmärksamhet vid tiden. Justitiedepartementet fick kritik för att ha ringt utredningsspaningsledaren Rolf Sandberg dagligen för att hålla sig uppdaterad om fallet. I en dokumentär i P3 med titeln Mordet på Kevin, som sändes den 2 oktober 2015, framställdes delar av utredningen som en framgång. När journalister som Dan Josefsson senare började granska fallet togs denna dokumentär bort av Sveriges Radio. Medierna vid tiden fick senare kritik, bland annat av Erik Helmerson, för att inte ha varit tillräckligt kritiska mot användandet av bortträngda minnen inom rättspsykologin.

Mediegranskning och ny utredning

I april 2017 publicerade Dagens Nyheter en omfattande granskning som visade på allvarliga brister i utredningen. Artikeln pekade på att pojkarna utsatts för extremt många och långa förhör, vilket experter på barnförhör ansåg kunde leda till falska erkännanden. Psykologiprofessor Ann-Christin Cederborg menade att förhören strid mot redan då tillgänglig vetenskap och att metoder utan vetenskapligt stöd använts. Pojkarna utsattes för hot och belöningar beroende på deras svar, och frågorna var mycket slutna. Varken pojkarna eller deras familj hade juridiskt biträde under processen. De slutgiltiga erkännandena spelades aldrig in.

Samtidigt producerade Dan Josefsson dokumentärserien Fallet Kevin för SVT, som innehöll utdrag ur videoförhören. Serien sändes i Dokument inifrån och skulle senare vinna Guldspaden för att ha ifrågasatt polisens version. Både DN och Dan Josefsson hade tipsats om att granska fallet av Rickard L Sjöberg, som ville illustrera problem med felaktig information om barnvittnespsykologi. Den 8 maj 2017 beslutade åklagarkammaren att återuppta förundersökningen med hänvisning till de nya uppgifter som framkommit i medierna.

Den nya utredningen presenterades den 27 mars 2018. De två bröderna friades helt från alla misstankar. De tidigare förhören bedömdes som otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa. Rättsmedicinalverket gav ett nytt yttrande där man menade att det var osannolikt att små barn kunde ha orsakat Kevins skador. Polisen antydde nu att de trodde att Kevin hade dött i en olycka, vilket var en helt ny ståndpunkt jämfört med den tidigare mordteorin.

Behandlingen av de misstänkta bröderna

De två bröderna berättade i samband med mediegranskningen 2017 om hur polisen behandlat dem. De uppgav att polisen använt hot och belöningar för att leda dem till att erkänna brottet. En av bröderna uttryckte att polisen nästan kastade påståendena på honom och sa att så här hade det hänt. Han beskrev ett stort tryck som gjorde honom rädd. Han mindes att han var rädd för polisen, men att om han gjorde som de ville skulle de bli nöjda och belåtna. Polisen hade inga inspelningar av de slutgiltiga erkännandena, trots att de gjort ljud- och videoinspelningar av flera andra förhör. Dessa inspelningar visade hur stort tryck som utövats på pojkarna.

Eftersom pojkarna aldrig dömdes var de juridiskt sett bara misstänkta. De togs om hand av socialtjänsten för behandling och psykologisk hjälp på en barninstitution. Staten placerade barnen långt från sina föräldrar, vänner och hemort under flera år. Myndigheterna försökte flera gånger att göra separationen från föräldrarna permanent. Efter år av insatser, när alla statliga ansträngningar misslyckats och inga fosterhem kunde hittas, återfördes slutligen bröderna till sina föräldrar.

Alternativa teorier om dödsorsaken och mörkläggning

Den förundersökningsansvarige åklagaren presenterade en alternativ förklaring efter den nya utredningen, nämligen att Kevin kunde ha dött i en olycka där han klämdes ihjäl mellan de lastpallar han hittades på. Kriminologen Leif G.W. Persson framförde dock en annan teori. Han menade att det troligare var ett mord och att gärningsmannen var en 13-årig pojke som dykt upp i båda utredningarna. Denna 13-åring kände Kevin, hade setts leka med honom samma dag och hade uppgivit ett falskt alibi i förhören. Nio månader efter Kevins död greps 13-åringen på bar gärning för våldtäkt på en treåring i samma bostadsområde. Åklagaren ansåg dock att det inte gick att bevisa hans inblandning i Kevins död.

Leif GW Persson spekulerade även i ett möjligt motiv för en mörkläggning. Den misstänkte 13-åringen och hans föräldrar var politiska flyktingar från Kurdistan. Persson menade att justitiedepartementets dagliga kontakt med utredarna under valrörelsen 1998 kunde ha påverkat, med tanke på att man ville undvika en invandringsdebatt som kunde gynna oppositionen. Utredaren Rolf Sandberg uppgav att dåvarande justitieminister Laila Freivalds ringde varje dag fram till valet 1998 för att informera sig om fallet. Dessa uppgifter betraktas dock som spekulation, då det saknas teknisk bevisning. Laila Freivalds har vägrat att kommentera påståendena om de dagliga uppdateringssamtalen.

Skadestånd och efterverkningar

Efter att misstankarna avskrivits krävde bröderna skadestånd från Arvika kommun. Kommunstyrelsen bad om ursäkt men meddelade, efter en utredning, att socialtjänsten inte hade gjort något fel och därför inte kunde betala ut skadestånd. I mars 2022 tilldelades de två bröderna en ex gratia-ersättning på en miljon kronor vardera direkt från staten. Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson framförde då att om staten gör fel måste den också försöka göra rätt, och önskade bröderna lycka till i framtiden. Ersättningen var en direkt statlig åtgärd för att kompensera för det lidande utredningen orsakat.

Fallet har fått ett brett kulturellt efterspel. Det har behandlats i boken Berättelsen om Kevinfallet: familjens egna ord om den stora rättsskandalen från 2020. Fallet har också figurerat i avsnitt 214 av den sanna brottspodden Casefile i juni 2022. Dokumentärserien Fallet Kevin finns tillgänglig på SVT Play, men kan endast ses i Sverige. Fallet nämns ofta i sammanhang som Siljefallet och diskussioner om rättssäkerhet för minderåriga.

Vanliga frågor om Fallet Kevin

Vad hände med Kevin Hjalmarsson?

Den fyraårige Kevin Hjalmarsson hittades död på två lastpallar i vassen vid Kyrkviken i Arvika den 16 augusti 1998. Han hade lämnat sitt hem för att leka på eftermiddagen och var försvunnen när hans mor började leta vid halv nio-tiden. Ambulansen förde honom till sjukhus, där polisen tog över. Den första rättsmedicinska obduktionen visade tecken på sexualbrott och mord, vilket ledde till en omfattande polisutredning.

Vem misstänktes för mordet från början?

Polisen riktade snart misstankarna mot två bröder, som då var fem och sju år gamla. De var lekkamrater till Kevin. Polisen hävdade att pojkarna hade erkänt mordet efter omfattande förhör. Pojkarna kunde inte åtalas eller dömas på grund av sin ålder, utan var endast skäligen misstänkta. De omhändertogs av socialtjänsten och placerades med sin familj på ett behandlingshem för psykologisk utredning under ett halvt år.

Varför friades de misstänkta bröderna?

Bröderna friades helt från alla misstankar den 27 mars 2018 efter en ny utredning som åklagarkammaren beslutade om i maj 2017. Den nya utredningen bedömde att de ursprungliga förhören med pojkarna var otydliga, motsägelsefulla och inkonsekventa. Expertutlåtanden menade att metoderna som använts kunde leda till falska erkännanden och att det var osannolikt att små barn kunde ha orsakat Kevins skador. Mediegranskningar hade blottlagt allvarliga brister i den första utredningen.

Vilka brister pekades ut i den första polisutredningen?

Granskningar av Dagens Nyheter och SVT:s dokumentärserie Fallet Kevin visade på flera allvarliga brister. Pojkarna utsattes för extremt många och långa förhör med slutna frågor, samt hot och belöningar. Experter som psykologiprofessor Ann-Christin Cederborg menade att förhören strid mot redan då tillgänglig vetenskap om barnförhör. Pojkarna och deras familj saknade juridiskt biträde under hela processen. De slutgiltiga erkännandena som polisen hänvisade till spelades aldrig in på ljud eller video.

Fanns det andra teorier om vad som hände Kevin?

Efter den nya utredningen presenterade åklagaren en teori om att Kevin kunde ha dött i en olycka, där han klämdes ihjäl mellan lastpallarna. Kriminologen Leif G.W. Persson framförde en annan teori, nämligen att ett mord begåtts av en 13-åring som varit i båda utredningarna, hade ett falskt alibi och som senare greps för en annan grov våldtäkt. Åklagaren ansåg dock att det inte gick att bevisa denna 13-årings inblandning i Kevins död. Persson spekulerade även i politiska motiv för en mörkläggning kring denna misstänkte.

Fick bröderna något skadestånd och hur behandlades de?

Ja, i mars 2022 tilldelades de två bröderna en ex gratia-ersättning på en miljon kronor vardera direkt från staten. Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson motiverade detta med att staten måste försöka göra rätt när den gjort fel. Tidigare hade bröderna krävt skadestånd från Arvika kommun, som bad om ursäkt men inte betalade ut något. Under utredningen togs bröderna om hand av socialtjänsten och placerades långt från föräldrarna i flera år, i försök att göra separationen permanent, innan de återfördes hem.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.