Anders Gärderud

Bakgrund och tidig karriär

Anders Gärderud föddes i en idrottsfamilj där båda föräldrarna hade löparmeriter. Hans far, Sven Gärderud, var hinderlöpare och en av initiativtagarna till Lidingöloppet. Modern, Ingrid Gärderud, hade också löparbakgrund. I grunden var Gärderud orienterare, en sport han kom till friidrotten från. Han studerade på Gymnastik- och idrottshögskolan. Övergången till friidrotten skedde delvis av en slump hösten 1961, då han förbjöds att springa i skogen på grund av en gulsotepidemi och i stället hamnade i en friidrottshall.

Redan som junior visade han stora framgångar. Han deltog i SM för juniorer 1964 och vann samma år guld på 1500 meter hinder vid junior-EM i Warszawa. Året därpå, 1965, slog han juniorvärldsrekordet på distansen med tiden 4.00,6. Under sin aktiva karriär representerade han flera klubbar, däribland IFK Lidingö, KA 2 IF, Enebybergs IF och Mälarhöjdens IK, där han som orienterare vann ett SM-guld i stafett 1977.

Genombrott och nationella framgångar

Anders Gärderud experimenterade med flera distanser innan han fann sin specialitet i 3000 meter hinder. Hans första olympiska spel var 1968 i Mexico City, där han blev utslagen i försöken på både 800 och 1500 meter. Han vann sitt första SM-guld på 1500 meter 1968, en titel han försvarade 1969. Under karriären samlade han på sig totalt sexton svenska mästerskapsguld på olika distanser och i stafett. Bland dessa märks titlar på 10 000 meter 1973, 3000 meter hinder 1975, samt flera guld i stafettlöpning på 4x400 meter 1968 och på 4x800 meter 1969, 1970, 1971, 1975 och 1976.

Han satte svenska rekord elva gånger i hinderlöpning. Hans rekordnoteringar sträckte sig över många distanser och inkluderade bland annat 800 meter med 1.47,2, en engelsk mil med 3.54,45 och 5000 meter med 13.17,59. Han höll det svenska rekordet på 5000 meter i över fyra decennier, från 5 juli 1976 till 2 september 2022. Andra noterbara personbästa var 3.36,7 på 1500 meter, 5.02,2 på 2000 meter, 7.47,8 på 3000 meter, 8.20,8 på 2 engelska mil och 28.59,2 på 10 000 meter. Gärderud gjorde 38 landskamper för Sverige.

Vägen mot världseliten

Efter OS 1968 koncentrerade sig Gärderud på hinderlöpning. Vid Olympiska sommarspelen 1972 i München var han en av favoriterna på 3000 meter hinder, men en förkylning gjorde att han blev utslagen i sitt heat. Han deltog också på 5000 meter vid samma spel och blev utslagen i försöken, men bara sju dagar senare satte han ett nytt världsrekord på 3000 meter hinder med tiden 8.20,8. Denna prestation markerade hans ankomst i världseliten.

Åren som följde etablerade han sig som en av världens absolut bästa hinderlöpare. Han vann Europacupen på 3000 meter hinder 1973 och 1975. Vid Europamästerskapen i Rom 1974 tog han silvermedaljen, slagen av polacken Bronisław Malinowski. Säsongen 1975 blev en historisk höjdpunkt i karriären då han bröt världsrekordet på 3000 meter hinder tre gånger. Han blev den förste mannen i världen att springa under 8.10 på distansen med tiden 8.09,8. Samma år vann han både 1500 och 3000 meter hinder i finnkampen.

Olympiskt guld i Montréal 1976

Kulmen på Anders Gärderuds karriär kom vid Olympiska sommarspelen 1976 i Montréal. Han var en av favoriterna inför finalen på 3000 meter hinder. I en spännande och dramatisk final kämpade Gärderud mot sin gamle rival Bronisław Malinowski från Polen och östtysken Frank Baumgartl. TV-bilderna från upploppet har blivit klassiska, där Baumgartl kom upp jämsides med Gärderud men föll på det sista hindret. Detta lämnade Gärderud helt ohotad på sista sträckan in mot mållinjen.

Han vann guldet och satte samtidigt ett nytt världsrekord på tiden 8.08,02. Det var hans fjärde världsrekord på distansen, en tid som stod som världsrekord i två år. Segern var Sveriges första olympiska friidrottsguld sedan 1952. För denna prestation tilldelades han Svenska Dagbladets guldmedalj 1976, en utmärkelse han delade med cyklisten Bernt Johansson. OS-segern bekräftade hans status som en av Sveriges största idrottshjältar.

Efter den aktiva karriären

Efter att ha avslutat sin tävlingskarriär har Anders Gärderud varit verksam inom idrotten på andra sätt. Under 1990-talet tjänstgjorde han som förbundskapten för det svenska friidrottslandslaget. Han har även varit förbundskapten för det norska orienteringslandslaget, vilket återförde honom till sin ursprungssport. En bred allmänhet kom att känna igen honom som TV-kommentator. Från 2001 till februari 2019 kommenterade han friidrott och orientering för Sveriges Television. Hans röst och expertis blev en given del av SVT:s sändningar från större friidrottstävlingar. Han är bosatt på Lidingö och gifte sig 1986 med Annika Johansson.

Arv och utmärkelser

Anders Gärderud är Stor Grabb nummer 240 i svensk friidrott, en utmärkelse som bekräftar hans plats bland landets främsta idrottsmän genom tiderna. Hans olympiska seger 1976 är en av de mest minnesvärda ögonblicken i svensk friidrottshistoria, inte minst på grund av de dramatiska TV-bilderna där hans närmaste konkurrent föll på sista hindret. Segern hyllades också på Idrottsgalan. Förutom OS-guldet och världsrekorden präglades hans karriär av en mångsidighet som få atleter uppvisat, med svenska rekord och SM-guld på distanser från 800 meter till 10 000 meter. Hans långlivade svenska rekord på 5000 meter, som stod i 46 år, visar hans exceptionella förmåga. Gärderuds historia är också en om tålamod och metodiskt arbete, där han efter många år av träning och tävlande plötsligt blev bäst i världen vid rätt tillfälle.

Vanliga frågor om Anders Gärderud

Vilket är Anders Gärderuds största merit?

Anders Gärderuds absolut största merit är guldet på 3000 meter hinder vid Olympiska sommarspelen 1976 i Montréal. Han vann loppet med ett nytt världsrekord på tiden 8.08,02. Segern blev Sveriges första friidrottsguld på olympiskt plan sedan 1952. För denna prestation tilldelades han också Svenska Dagbladets guldmedalj samma år.

Hur många världsrekord satte Anders Gärderud?

Anders Gärderud satte sammanlagt fyra världsrekord på 3000 meter hinder. Det första satte han 1972 med tiden 8.20,8 i Helsingfors. Han förbättrade rekordet tre gånger under 1975, först till 8.10,4 i Oslo och sedan till 8.09,8 i Stockholm. Hans fjärde och sista världsrekord, som också var hans OS-segertid, var 8.08,02 från Montréal 1976 och stod sig i två år.

Vilka klubbar representerade Anders Gärderud?

Under sin aktiva karriär representerade Anders Gärderud flera olika klubbar. Han tävlade för IFK Lidingö, KA 2 IF, Enebybergs IF och Mälarhöjdens IK. Det var för Mälarhöjdens IK som han vann ett SM-guld i stafett inom orientering år 1977. Hans grundidrott var orientering, och han deltog redan i SM för juniorer redan 1964.

Vilka andra stora internationella meriter har han?

Förutom OS-guldet har Anders Gärderud en silvermedalj från Europamästerskapen i Rom 1974 på 3000 meter hinder. Han vann också Europacupen på samma distans både 1973 och 1975. Som junior vann han guld på 1500 meter hinder vid junior-EM i Warszawa 1964 och slog juniorvärldsrekordet på distansen året därpå. Han vann även både 1500 och 3000 meter hinder i finnkampen 1975.

Vad gjorde Anders Gärderud efter sin aktiva karriär?

Efter att ha avslutat sin tävlingskarriär arbetade Anders Gärderud som förbundskapten. Under 1990-talet var han förbundskapten för det svenska friidrottslandslaget och har även varit förbundskapten för det norska orienteringslandslaget. Från 2001 till februari 2019 arbetade han som TV-kommentator för friidrott och orientering i SVT. Han är också utnämnd till Stor Grabb nummer 240 i svensk friidrott.

Hur många SM-guld vann Anders Gärderud?

Anders Gärderud vann totalt 16 SM-guld under sin karriär. Bland dessa märks individuella titlar på 1500 meter 1968 och 1969, på 10 000 meter 1973 och på 3000 meter hinder 1975. Han vann även flera stafett-SM, bland annat på 4x400 meter 1968 och på 4x800 meter 1969, 1970, 1971, 1975 och 1976. Dessutom har han ett SM-guld i orienteringsstafett från 1977.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-05.