Alla helgons dag

Högtidens ursprung och utveckling

Alla helgons dag har firats i Sverige sedan medeltiden som en dag för att hedra helgon och martyrer inom den kristna tron. Ursprungligen var dagen en fast helgdag den 1 november, ett datum som fortfarande används i många länder, bland annat inom den romersk-katolska kyrkan. Behovet av en samlingsdag uppstod tidigt inom kristendomen för att hedra alla de helgon som inte hade en egen specifik festdag på året. Inom den ortodoxa kyrkan firas en motsvarande högtid första söndagen efter pingst. Den romersk-katolska kyrkan tycks ursprungligen ha firat en sådan dag på våren, men efter att Pantheon i Rom invigts som kyrka år 608 flyttades firandet till den 1 november, ett datum som sedan fastställdes av påven Gregorius VII.

Högtiden har också tidigt kommit att förknippas med en allmän minnesdag över de döda. Denna koppling har rötter i förkristna traditioner, särskilt hos kelter och germaner, som trodde att de döda återvände hem vid sommarens slut. För att vägleda dem tändes ljus och eldar, en sed som lever kvar i den moderna gravsmyckningen. På 1000-talet införde den katolska kyrkan officiellt Alla själars dag den 2 november som en dag specifikt tillägnad att minnas de avlidna. I samband med reformationen upphörde denna dag som helgdag i protestantiska länder, men den återinfördes i Svenska kyrkan år 2002 och firas nu på söndagen efter Alla helgons dag.

Dagens placering i almanackan

Alla helgons dag har genomgått flera förändringar i sitt datum. Fram till år 1772 inföll den alltid den 1 november. Därefter flyttades den till första söndagen i november. En stor förändring skedde med den svenska helgdagsreformen 1953, då dagen flyttades till den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november. Anledningen var att öka antalet arbetsfria dagar under hösten, eftersom lördagar på den tiden var arbetsdagar. I Finland genomfördes en liknande flytt två år senare, 1955. Efter denna reform behöll almanackan namnet Allhelgonadagen för den 1 november, medan den flyttade lördagshelgen blev den officiella Alla helgons dag. Söndagen omedelbart efter fick 1983 karaktären av Alla själars dag, ett namn som blev officiellt i Den svenska evangelieboken år 2002.

Allhelgonafirandet och dess olika delar

Allhelgonafirandet är ett samlingsnamn för en högtidsperiod som omfattar flera dagar med snarlika namn. Perioden består av både fasta och rörliga högtider. Allhelgonaafton är en fast högtidshelg som alltid infaller den 31 oktober. På engelska motsvaras denna dag ofta av Halloween. Allhelgonadagen är den fasta högtidshelg som infaller den 1 november. Slutligen är Allhelgonahelgen en rörlig högtidshelg som centreras kring den lördag som infaller mellan den 31 oktober och 6 november, vilken i Sverige är den officiella Alla helgons dag. Denna uppdelning gör att firandet sträcker sig över flera dagar i slutet av oktober och början av november.

Modern svensk tradition och seder

Den mest framträdande svenska traditionen kring Alla helgons dag är att besöka och smycka anhörigas gravar med ljus, oftast i form av gravljus eller stearinljus. Denna sed växte fram i Sverige mot slutet av 1800-talet. Tidigare tändes gravljus främst på julafton, en tradition som levde kvar in på 1940-talet. Under Allhelgonahelgen högtidlighålls minnet av döda släktingar just genom dessa gravbesök och kyrkliga handlingar. I Svenska kyrkan markerar man dagen med särskilda gudstjänster. Temat för Alla helgons dag är helgonen själva, vilket framgår av kollektbönen där man ber att helgonens föredömen ska väcka oss till ett heligt liv. På den efterföljande Alla själars dag, som infaller på söndagen, firas gudstjänster till minne av alla de döda.

I Finland har högtiden en koppling till den äldre folktraditionen kekri, en skördefest som markerade arbetsårets slut och som sammanföll med allhelgonadagen. Många seder och spådomar från kekri har senare förflyttats till jul och nyår. Halloween har ibland setts som en modern version av denna finska fest. Den svenska debatten kring Halloween, som ofta firas den 31 oktober, har varit livlig, med olika åsikter om hur det folkliga busfirandet ska förhålla sig till den stillsamma svenska gravseden. Vissa har förespråkat en princip om fredag bus, lördag ljus.

Halloween och Alla helgons afton

I anglosaxiska länder firas Halloween den 31 oktober, vilket är en förvrängning av All Hallows' Eve, eller alla helgons afton. Denna dag har en helt annan folklig karaktär med utklädda barn som går bus eller godis. Seden har, från mitten av 1990-talet, vunnit spridning även i Sverige. Traditionen innebär att barn klär ut sig till skräckfigurer som häxor eller spöken och besöker hem där en urgröpt pumpa med ett ansikte står framställd. Pumpan ska enligt traditionen skrämma bort onda andar, och ett levande ljus inuti ökar den avskräckande effekten. I de länder där Halloween uppstått är den 31 oktober dagen före Alla helgons dag, som där är en fast helgdag den 1 november.

I Sverige är dagen före den rörliga Alla helgons dag, alltså fredagen mellan 30 oktober och 5 november, rent tekniskt Alla helgons afton. Det finns dock ingen etablerad svensk praxis för att fira Halloween just denna fredag. Debatten har snarare kantats av en motsättning mellan den traditionella, stillsamma gravseden och det mer högljudda busfirandet. På senare år verkar en dogmatisk linje som binder Halloween till det fasta datumet 31 oktober ha blivit alltmer dominant bland dem som uttalar sig i frågan.

Teologisk betydelse och kyrkligt firande

Alla helgons dag har en djup teologisk betydelse inom kristendomen. Den firar alla som har uppnått saligheten i himlen, det vill säga helgonen. Inom den lutherska traditionen, som den svenska kyrkan tillhör, är dagen en festival där man minns de troende som har avlidit i Herren och nu vilar medan man gemensamt väntar på yttersta dagen. Enligt katolsk teologi commemorerar dagen alla som har åtnjuttit den saliga åskådningen i himlen. Högtiden betonar den andliga bandet mellan den segrande kyrkan i himlen, den stridande kyrkan på jorden och de avlidna trogna.

I Svenska kyrkan markeras dagen med särskilda bibeltexter och kollektböner som varierar beroende på årgång i kyrkoåret. Kollektbönen under Alla helgons dag ber att helgonens föredömen ska väcka oss till ett heligt liv så att vi inte bara firar deras minne utan också följer dem i tro och goda gärningar. Detta skiljer dagens tema från den efterföljande Alla själars dag, som specifikt ägnas åt att minnas alla döda. För att undvika förväxling mellan begreppen alla helgon och alla döda har Svenska kyrkan sedan 2002 tydligt separerat dem på två olika dagar.

Vanliga frågor om Alla helgons dag

När infaller Alla helgons dag?

Alla helgons dag infaller på en lördag mellan den 31 oktober och 6 november. Den flyttades till detta rörliga datum i samband med den svenska helgdagsreformen 1953. Tidigare inföll den den 1 november, och innan dess, från 1772, på första söndagen i november. I Finland flyttades dagen till lördag år 1955.

Vad är skillnaden mellan Alla helgons dag och Alla själars dag?

Alla helgons dag, som firas på lördagen, är en dag för att hedra martyrer och helgon inom den kristna tron. Alla själars dag firas däremot på söndagen efter och är en dag för att minnas alla döda, särskilt ens egna anhöriga. I Svenska kyrkan blev denna åtskillnad officiell år 2002 för att undvika förväxling mellan begreppen. Alla själars dag hade informellt firats på denna söndag sedan 1950-talet och återinfördes som helgdag 2002.

Varför tänds det ljus på gravarna under Allhelgonahelgen?

Seden att tända ljus på gravarna under Allhelgonahelgen har flera lager av betydelse. Den har rötter i förkristna traditioner hos kelter och germaner, där man trodde att ljus och eldar kunde vägleda de dödas själar som återvände vid årstidsskiftet. Inom kristendomen symboliserar ljuset Kristus som världens ljus. Seden att använda lampor och ljus vid martyrgravar går tillbaka till den tidiga kristna tiden. I Sverige växte den moderna traditionen med gravljus fram mot slutet av 1800-talet och har sedan blivit en central del av högtiden.

Har Alla helgons dag något med Halloween att göra?

Ja, det finns ett historiskt samband. Halloween är en förvrängning av All Hallows' Eve, vilket betyder Alla helgons afton. Det är alltså dagen före den anglosaxiska All Saints' Day som firas den 1 november. Halloween har därför sitt ursprung i den kristna högtidsperioden, men har utvecklats till en egen folklig fest med bus eller godis och utklädsel. I Sverige har Halloween, som firas den 31 oktober, blivit alltmer populärt sedan 1990-talet, vilket har skapat en debatt om dess förhållande till den traditionella, stillsamma svenska gravseden.

Vad heter dagarna runt Alla helgons dag?

Dagarna runt Alla helgons dag samlas under begreppet allhelgonafirande. Allhelgonaafton är den fasta högtidshelg som infaller den 31 oktober. Allhelgonadagen är den fasta högtidshelg den 1 november. Allhelgonahelgen är den rörliga högtidshelgen som centreras kring den lördag mellan 31 oktober och 6 november som är Alla helgons dag. Dagen efter denna lördag, på söndagen, firas Alla själars dag.

Vad gör man i kyrkan på Alla helgons dag?

I Svenska kyrkan hålls särskilda gudstjänster på Alla helgons dag. Under dessa gudstjänster läses texter och kollektböner som är utvalda för just denna dag och som varierar med kyrkoårets årgång. Temat för dagen är helgonen. I kollektbönen ber man att helgonens föredömen ska väcka församlingen till ett heligt liv. Gudstjänsterna på den efterföljande Alla själars dag, på söndagen, har istället fokus på att minnas alla de döda. Kyrkan markerar således de två närliggande dagarnas olika teologiska inriktning genom separata firanden.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.