Whippet

Rasens ursprung och historisk bakgrund

Namnet whippet har använts om småväxta hundar sedan 1600-talet. Det finns två huvudsakliga förklaringar till namnet, där den ena hänvisar till hundens piskliknande svans, på engelska 'whip'. Den andra förklaringen kan vara från uttrycket 'whip it', som betyder ungefär att skynda på och som användes i samband med kapplöpning eller jakt. Under den viktorianska eran kallades rasen också för 'snap-dog', ett namn som härrör från dess benägenhet att snabbt 'snappa upp' byte på grund av ett starkt jaktinstinkt. Det första skriftliga bruket av ordet 'whippet' för att beteckna en hundtyp på engelska var år 1610.

Rasen anses ha uppkommit i England under mitten av 1800-talet. Den skapades genom korsningar mellan mindre greyhoundar, terrier och italiensk vinthund. Ursprungligen användes den till hetsjakt på hare och småvilt. Under slutet av 1800-talet blev whippeten särskilt populär bland gruvarbetarna i norra England. Den var billig i drift, kunde bidra till hushållskassan genom att jaga och var central i populära kapplöpningar efter en trasa där det även förekom vadhållning. Dessa hundar kallades då ofta för 'the poor man's racehorse'.

Den moderna whippeten fick sitt genombrott när den officiellt erkändes av the Kennel Club i Storbritannien år 1891. Detta möjliggjorde att rasen kunde tävla på hundutställningar och att stambok föras. Den brittiska rasklubben bildades år 1899. I USA erkändes rasen redan 1888 av American Kennel Club, dit den förts av engelska textilarbetare med de första populationerna i Massachusetts. Whippetar har vunnit prestigefyllda utställningar som Best in Show på Westminster Kennel Club Dog Show 1964 och på Crufts år 1992, 2004 och 2018.

Utseende, mått och färgvariationer

Whippeten påminner om en greyhound i miniatyr. Den ska kombinera muskelstyrka med eleganta och mjuka linjer. Intrycket ska vara av en hund som är byggd för snabbhet. Kroppen är slank och aerodynamisk med ett djupt bröst för god lungkapacitet, långa smala ben och en smal muskulös kroppstyp. Pälsen är kort, slät och tät, vilket bidrar till rasens strömlinjeformade utseende och gör den mycket lättskött.

Enligt den internationella standarden är den ideella mankhöjden för tikar 44 till 47 centimeter och för hanar 47 till 51 centimeter. Vissa kennelklubbar, som den amerikanska och kanadensiska, tillåter något större mått med en övre gräns på 55 centimeter för tikar och 57 centimeter för hanar. Eftersom färg anses ovidkommande vid bedömning finns whippetar i ett brett spektrum av färger och teckningar. Detta inkluderar enfärgat svart eller vitt, rött, falkfärgat, strimmigt (brindle), blått eller gräddfärgat. År 2019 meddelade The Kennel Club att de inte längre skulle acceptera registrering av whippetar i merlefärg, eftersom det inte är en naturligt förekommande färg i rasen.

Temperament och lämplighet som familjehund

Whippeten beskrivs som en glad, harmonisk och positiv hund med en öm och lugn läggning. Den vill gärna ha mycket närhet till både människor och andra hundar. Hemma är den ofta avslappnad och lugn, men utomhus visar den hög energi och entusiasm. För att whippeten ska må riktigt bra behöver den regelbunden motion och gärna möjlighet att springa fritt på en säker plats. Rasen har en stark jaktinstinkt från sitt ursprung, vilket kan göra den benägen att jaga smådjur.

Rasen är mångsidig och kan användas till de flesta grenar av hundsport. Med sin kroppsbyggnad kommer den särskilt till sin rätt på racerbanan. Den har den snabbaste löphastigheten inom sin vikt- och storleksklass och tros ha den snabbaste accelerationen från stillastående till full fart av alla hundar. Dess korta päls och låga kroppsfett gör den dock känslig för kyla, vilket kan kräva extra skydd som en jacka vid kallt väder.

Tävlingssporter och rasens atletiska användning

Whippet race är en sport som skapades 1972 specifikt för rasen. I denna gren springer hundarna en rak bana på 137 meter, vilket motsvarar 150 yard. Det är en livligt uppskattad sport i Sverige med en årlig registreringssiffra på omkring 250 hundar, där alla whippetar är välkomna oavsett hastighet. Lure coursing, som är en simulerad harjakt, är en annan populär gren som passar rasen väl och som är öppen även för andra vinthundar. Rundbanekapplöpning finns också, men det är en större sport för greyhound, vilket var en anledning till att whippet race utvecklades.

Förutom dessa renodlade vinthundssporter deltar whippetar även i andra hundsporter som agility och flyball. Rasens mångsidighet och atletiska förmåga gör den lämplig för en bred variation av aktiviteter. Rasen har en lång historia av att användas i kapplöpningar, en tradition som började bland arbetarklassen i norra England på 1800-talet. Dessa tidiga tävlingar var en form av folklig underhållning och kunde innefatta vadhållning.

Hälsa, skötsel och speciella behov

Whippetens korta, släta päls är mycket lättskött och rasen anses minimalt fällande. Den korta pälsen och den låga kroppsfettprocenten gör dock hunden känslig för kyla. I kallt väder kan det därför vara nödvändigt med extra skydd, som en hundjacka. Tandhälsan är viktig att bevaka, eftersom vissa whippetar kan vara benägna att få tandsten. Det rekommenderas att vänja valpen vid tandborstning från tidig ålder för att förebygga problem.

Rasen är generellt sett frisk och har en stark atletisk konstitution utan många av de ärftliga problem som ses i andra raser. Vissa hälsoproblem som kan förekomma är diskbråck och Cushings syndrom. Det är viktigt att hunden får tillräcklig motion för att upprätthålla sin muskelstyrka och kondition. Rasens hälsostatus har gjort den till en av de mer populära raserna, och den rankades som den 50:e populäraste rasen av American Kennel Club år 2024.

Historiska föregångare och rasutveckling

Idén om greyhoundliknande hundar i olika storlekar, stora, medelstora och små, har dokumenterats i jakthandböcker sedan medeltiden. På 1400-talet framhöll Edward av Norwich, hertig av York, fördelarna med att hålla stora, medelstora och små greyhoundar för att jaga olika sorters vilt. På 1500-talet beskrev John Caius en typ kallad 'tumbler', en mindre sorts greyhound som var utmärkt för att fånga kaniner. Denna 'tumbler' noterades även av den skotske redaktören Thomas Brown i början av 1800-talet.

Under 1800-talet fanns det två varianter av whippet. Den ena typen hade en slätare päls och blev populär i Lancashire, Yorkshire och Midlands, och detta blev den moderna whippeten. Den andra formen hade en strävare päls på grund av korsningar med Bedlingtonterrier och var populär i Durham och Northumberland, där den ofta kallades 'rabbit dog'. Målningar från 1700-talet, som en av Jean-Baptiste Oudry och en av Pompeo Batoni, visar hundar som liknar tidiga whippetar, vilket indikerar att liknande typer fanns långt före rasens officiella erkännande.

Vanliga frågor om Whippet

Varifrån kommer whippeten och vad betyder namnet?

Whippeten härstammar från norra England i Storbritannien. Namnet har använts sedan 1600-talet. En förklaring är att det kommer från hundens piskliknande svans, på engelska 'whip'. En annan teori är att det kommer från det engelska uttrycket 'whip it', som betyder ungefär att skynda på och som användes i samband med kapplöpning. Under 1800-talet kallades den också för 'snap-dog' på grund av sin snabbhet att fånga byte. Det första skriftliga bruket av ordet 'whippet' för en hundtyp var år 1610.

Hur stor blir en whippet och vilka färger finns det?

Whippeten är en medelstor hund. Enligt den internationella standarden är den ideella mankhöjden för en tik 44 till 47 centimeter och för en hane 47 till 51 centimeter. Vissa kennelklubbar, som den amerikanska, tillåter något större mått med en övre gräns på 55 centimeter för tikar och 57 centimeter för hanar. Rasen finns i ett mycket brett spektrum av färger eftersom färg anses ovidkommande vid bedömning. Tillåtna färger inkluderar enfärgat svart eller vitt, rött, falkfärgat, strimmigt (brindle), blått och gräddfärgat. Merlefärg är inte en naturlig färg i rasen och accepteras inte för registrering av The Kennel Club.

Vilket temperament har en whippet och passar den som familjehund?

Whippeten beskrivs som en glad, harmonisk, öm och lugn hund med en positiv inställning till sin omgivning. Den trivs med mycket närhet till både människor och andra hundar. Hemma är den ofta avslappnad, men utomhus visar den stor energi och entusiasm. För att den ska trivas behöver den regelbunden motion och möjlighet att springa fritt. Rasen har en stark jaktinstinkt från sitt ursprung, vilket kan göra den benägen att jaga smådjur. Med sin vänliga läggning och sina måttliga skötselbehov är den en populär familjehund.

Vilka sporter är whippeten lämplig för?

Whippeten är en mycket mångsidig ras som kan användas inom många hundsporter. Den är särskilt känd för sin snabbhet. Whippet race, där hundarna springer en rak bana på 137 meter, är en sport som skapades 1972 specifikt för rasen. Lure coursing, en simulerad hasardjakt, är en annan populär gren. Rasen deltar också i agility, flyball och på hundutställningar. Dess atletiska förmåga gör den lämplig för en bred variation av tävlingsmoment. Historiskt användes den till kapplöpning och harjakt, och den har den snabbaste accelerationen från stillastående av alla hundar.

Hur sköter man pälsen och vilka speciella behov har rasen?

Pälsen på en whippet är mycket lättskött. Den är kort, slät och tät, och rasen anses minimalt fällande. Det räcker normalt med regelbunden borstning för att hålla pälsen i gott skick. En viktig aspekt av skötseln är att tänka på hundens känslighet för kyla. På grund av den korta pälsen och låga kroppsfettprocenten kan whippeten lätt bli kall och kan behöva en jacka eller liknande skydd vid låga temperaturer. Tandhälsan är också viktig, och valpar bör vänjas vid tandborstning tidigt för att förebygga tandsten.

Är whippeten en frisk ras och vilka är dess historiska rötter?

Whippeten är generellt en frisk ras med en stark och atletisk konstitution. Den är fri från många av de ärftliga sjukdomar som drabbar andra raser. Det finns dock vissa hälsoproblem att vara medveten om, såsom tandsten, diskbråck och Cushings syndrom. Rasens historiska rötter går långt tillbaka. Konceptet med små greyhoundar dokumenterades redan under medeltiden. På 1500-talet beskrev John Caius en 'tumbler', en mindre greyhound som användes för kaninjakt. Den moderna rasen formades på 1800-talet i England genom korsningar och blev populär bland arbetarklassen för både jakt och kapplöpning.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.