Bedlingtonterrier

Ursprung och historia

Bedlingtonterrierns rötter finns i Northumberland i nordöstra England där gruvarbetare och smeder under början av 1800-talet avlade fram en robust och mångsidig arbetsterrier. Denna hund skulle vara kapabel att jaga ett brett spektrum av vilt, från räv och grävling till utter, kanin eller hare samt råttor, och kunna arbeta både i vatten och i gryt. Den tidiga typen kallades Rothbury Terrier, ett namn som härrörde från att lord Rothbury var särskilt förtjust i rasen. Innan dess var hundarna kända som zigenarhundar, eftersom de användes av romer och tjuvskyttar till jakten.

De äldsta kända stamtavlorna inom rasen går att spåra tillbaka till omkring 1782 eller 1792. Namnet Bedlington Terrier användes dock för första gången 1825, och rasen är uppkallad efter gruvarbetarbyn Bedlington. Rasen står nära dandie dinmont terrier i sitt ursprung. Under 1800-talet användes hundarna inte bara till jakt utan också som kapplöpningshundar. Kring sekelskiftet 1900 korsades whippet in i rasen, ett inflytande som kom att ge bedlingtonterriern dess karaktäristiska, strömlinjeformade utseende som den har idag.

Rasen har beskrivits som nordliga gruvarbetares favoritkamrat. Den första gången rasen nämndes i skrift var troligen 1825 i 'The Life of James Allen'. James Allens far, William, var en eftersökt utterjägare som använde bedlingtonterrier i jakten. Hundarna var även värderade av sina ägare som vinthundar för kaninjakt och som kapplöpningshundar, innan whippeten blev populär för sådana ändamål.

Utseende och päls

Bedlingtonterriern är känd för sitt utseende som ofta beskrivs som lammlikt. Den har även jämförts med en miniatyrversion av skotsk rådhund. Rasen har en rundad skalle utan markerat stopp och små mandelformade ögon. Kroppen är något längre än den är hög, med en välvd rygglinje. Hanhundar har en önskad mankhöjd på 16,5 tum (42 cm) med ett tillåtet spann från 16 till 17,5 tum (41–44 cm). Tikar har en önskad höjd på 15,5 tum (39 cm) och ett spann från 15 till 16,5 tum (38–42 cm). Vikten för båda könen ligger mellan 17 och 23 pund (7,7–10,4 kg).

Pälsen är en av rasens mest iögonfallande drag. Den finns i färgerna blå, leverfärgad eller sandfärgad, och alla dessa färger kan ha tan-tecken. Pälsen bär på ett så kallat gråningsgen som gör att valpar födda med svart eller mörkbrun päls ljusnar till grå eller leverfärgad med åldern. På huvudet bildar pälsen en karakteristisk tofs, en så kallad topknot. Moderna rasstandarder föreskriver vanligtvis att tofsen ska vara ljusare än kroppspälsen, även om vissa tidiga uppfödare föredrog en mörkare tofs. Pälsen beskrivs som sträv, robust och luddig i strukturen, vilket gett rasen smeknamnet 'linty-haired terrier'. Den består av en blandning av hårda och mjuka hårstrån.

Pälsen är icke-fällande och anses vara hypoallergen, med minimal hundlukt om den hålls ren. Den kräver dock regelbunden vård. Att hålla en fullständig utställningsklippning, där pälsen inte får stå ut mer än en tum från kroppen och måste ha en 'knaprig' textur, är mycket krävande och dyrt. De flesta hundar som hålls som sällskapshundar har därför en enklare underhållsklippning, ofta kallad 'pet groom'. Bedlingtonterriern har en lätt och fjädrande gång. Hundarna tycker om att bli klippta och är samarbetsvilliga under behandlingen.

Temperament och användningsområden

Bedlingtonterriern beskrivs som en mycket mångsidig men även motsägelsefull hundras. Den är skarp, käck och intelligent. Rasen är känd för sin snabbhet och uthållighet, och den är en skicklig simmare med färdigheter som jämförts med vattenhundar som newfoundlandshunden. Dess skall har beskrivits som hundlikt och jämförts med ljudet från en kulspruta. På grund av whippet-blandningen i dess härstamning har den en tendens att rycka till eller springa iväg plötsligt.

Rasen är känd för sin intelligens och envishet när det gäller att ta hand om skadedjur. Bedlingtonterrier är mycket förtjusta i att slåss och kan vara svartsjuka i närvaro av andra hundar. Vissa källor har noterat att de har använts i hundslagsmål. Trots detta beskriver avelsorganisationer som den amerikanska kennelklubben rasen som mild, godmodig och god med barn. Den beskrivs också som mjuk till sinnet, sällskaplig, demonstrativ, lojal och som en tyst hushund. Den är lekfull och glad men kan vara högt strängad, exciterbar och egensinnig.

Rasens mångsidighet har hyllats, med exempel på hundar som kunnat vara både hushund, fågelhund, råttfångare, grävlingshund eller till och med kunna driva ut en räv. Den har beskrivits som tillräckligt snabb för att hålla jämn fart med en häst i vanlig trav. Vissa uppfödare har dock menat att rasens arbetsförmåga och mod har minskat sedan den började avlas främst för utställning. För att återföra arbetskvaliteterna har vissa korsat bedlingtonterrier med lakelandterrier, en blandning som fått förslag på namnen Lakebed eller Bedland. Nya Zeelands kennelklubb varnar för att hålla dem med hundar som har dominant personlighet, eftersom de blir fruktansvärda slagsmålskämpar om de utmanas, trots sitt milda utseende.

Rasens etablering och utveckling

Den första hundutställningen med en separat klass för bedlingtonterrier hölls 1870 i Bedlington. Hundar som visades på tidiga utställningar färgades ofta för att förbättra pälsen. Rasklubben bildades 1875, vilket markerade en formalisering av rasens avel. År 1948 vann en bedlingtonterrier vid namn Rock Ridge Night Rocket Best in Show på den prestigefyllda Westminster Kennel Club Dog Show i USA. Denna framgång placerade rasen i rampljuset inom den internationella utställningsvärlden.

Rasen har en hög frekvens av en ärftlig sjukdom som kallas koppartoxicosis, en allvarlig leverstörning orsakad av ackumulering av koppar. Detta är en viktig hälsofaktor som tas upp i rasspecifika avelsstrategier. Den skandinaviska bedlingtonklubben har utarbetat en sådan strategi för att främja en sund avel. Rasstandarden fastställs av den internationella hundorganisationen Fédération Cynologique Internationale (FCI) och förvaltas i Sverige av Svenska Kennelklubben. Det har spekulerats i att pudel kan ha korsats in i rasen för att göra pälsen lättare att klippa och underhålla.

Rasen i dag och framtid

Idag är bedlingtonterriern främst en sällskapshund, värderad för sitt utseende, sin icke-fällande päls och sitt ofta godmodiga temperament. Den är fortfarande en aktiv ras inom hundsporter och utställningar. Rasens arbetsinstinkt finns kvar hos många individer, även om vissa menar att den har försvagats genom avel för utseende. Organisationer som Working Bedlington Terrier Club har arbetat för att bevara och återuppliva rasens jaktegenskaper.

Rasen kräver en ägare som förstår dess motsägelsefulla natur, både den milda sällskapshunden och den käcka, stridslystna jägaren. Regelbunden mental och fysisk stimulans är viktigt för att hunden ska trivas. Pälsvården är en betydande tid och kostnadsåtgång som potentiella ägare måste vara beredda på. Trots sina speciella behov är bedlingtonterriern en lojal och kärleksfull familjehund för den rätte ägaren.

Vanliga frågor om Bedlingtonterrier

Varifrån kommer bedlingtonterriern?

Bedlingtonterriern härstammar från Northumberland i nordöstra England. Rasen avlades fram av gruvarbetare och smeder i början av 1800-talet som en allsidig jakthund. Den är uppkallad efter gruvarbetarbyn Bedlington. Innan den fick detta namn var den känd som Rothbury Terrier eller Rodbury Terrier, och ännu tidigare kallades den för zigenarhund eftersom den användes av romer och tjuvskyttar. De äldsta stamtavlorna går tillbaka till omkring 1782.

Hur ser en bedlingtonterrier ut?

Bedlingtonterriern har ett mycket distinkt utseende som ofta beskrivs som likt ett lamm. Den har en rundad skalle utan stopp, små mandelformade ögon och en välvd rygg. Pälsen är sträv och luddig och bildar en tofs på huvudet. Färgerna är blå, leverfärgad eller sandfärgad, med eller utan ljusa tecken (tan). Valpar med mörk päls blir ljusare med åldern på grund av ett gråningsgen. Hanhundar är 16–17,5 tum höga (41–44 cm) och tikar 15–16,5 tum (38–42 cm). Vikten ligger mellan 17 och 23 pund (7,7–10,4 kg).

Vad är bedlingtonterrierns temperament?

Bedlingtonterriern beskrivs som skarp, käck, intelligent och mångsidig. Den är en snabb och uthållig hund som är en utmärkt simmare. Rasen kan vara lekfull, sällskaplig, lojal och god med barn, och den beskrivs som en tyst hushund. Samtidigt är den känd för att vara mycket stridslysten mot andra hundar och kan vara svartsjuk. Den har en tendens att vara egensinnig och högt strängad. Dess skall har beskrivits som särskilt kraftfullt och jämförts med en kulspruta.

Vad används bedlingtonterriern till idag?

Idag är bedlingtonterriern främst en sällskapshund. Historiskt var den en allsidig jakthund för jakt på djur som räv, grävling, utter, kanin och råttor, och den kunde arbeta både i vatten och i gryt. Den har även använts som kapplöpningshund och inom olika hundsporter. På hundutställningar har den varit framgångsrik, med en bedlingtonterrier som vann Best in Show på Westminster 1948. Dess mångsidighet gör att den kan vara både hushund, fågelhund och råttfångare.

Hur sköter man pälsen på en bedlingtonterrier?

Bedlingtonterrierns päls är icke-fällande och anses hypoallergen med minimal lukt, men den kräver regelbunden vård. Pälsen måste klippas och borstas minst en gång i veckan för att ta bort döda hår. En full utställningsklippning är mycket krävande och dyr, eftersom pälsen måste hållas kort och med en speciell 'knaprig' textur. De flesta ägare väljer därför en enklare underhållsklippning, en så kallad 'pet groom', som är mindre tidskrävande. Hundarna är vanligtvis samarbetsvilliga under klippningen.

Finns det några speciella hälsoproblem för rasen?

Ja, bedlingtonterriern har en hög frekvens av en ärftlig sjukdom som kallas koppartoxicosis. Detta är en allvarlig leverstörning som orsakas av ackumulering av koppar i levern. Detta hälsoproblem tas upp i rasspecifika avelsstrategier, som den utarbetade av den skandinaviska bedlingtonklubben, med syfte att minska förekomsten genom avelsval. Förutom detta är rasen i övrigt robust, men dess käcka natur kan leda till skador från slagsmål om den utmanas av andra hundar.

Källor: Wikipedia (sv), Wikipedia (en). Senast uppdaterad 2026-10-04.